lördag, december 31, 2005

Gott Nytt År

Jaha, så var det nyårsafton. Högtiderna löser av varandra.
Jag som fortfarande har julångest liksom, hehe ;P

Läste nyss hans blogg. Får alltid en klump i halsen och tårade ögon när jag läser det han skriver.
My heart goes out to you! (F)

Har egentligen inget vettigt att skriva. Jag borde städa och fixa, mamma och Sölve kommer ju senare och mamma lyckas alltid hitta något dammkorn att klaga på nånstans, eller nån strumpa som hamnat där den absolut inte ska vara. Suck, varför kan hon inte bara släppa taget. Jag har ju flyttat hemifrån, det här är MITT hem, VÅRT hem. Knip igen när det gäller städning och disk, OK?!

Åh jag vet en jättefin låt som handlar om nyår och kärlek. Martin Nilsson som sjunger den, med sin urskånska dialekt. Den är vacker.
Ska skriva in den här tror jag.
Det får bli min nyårshälsning till er trogna läsare av min mycket eminenta och väldigt intressanta blogg. Hehe..


Inatt hör klockorna slå,
utanför hörs glada rop.
I min hand ett foto och breven från dig.
Inatt när timmar blir små,
ska jag läsa allihop

En skål för den tid vi haft,
så vill jag hylla dig

En natt för sång och dans,
champagne och glans.
Men det är ingenting för mig.
Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.

Inatt och timmen är här,
det nya året dansar in.
Jag ser upp då himlen badar i ljus.
Vem vet vad framtiden bär,
men jag tror att den är min.

En skål för de år vi haft,
så vill jag hylla dig.

En natt för sång och dans,
champagne och glans.
Men det är ingenting för mig.
Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.

Ensam med vår musik,
så vill jag hylla dig.

En natt för sång och dans,
champagne och glans.
Men det är ingenting för mig.
Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.

Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.



Minns en nyårsafton för länge sedan då jag och min älskade dansade hela natten lång till en vacker låt.
Men den skriver jag inte in här för det blir alldeles för smärtsamt.

Gott Nytt År på er mina nära och kära! Tycker om er alla så himla mycket! (L)
Björnkramar från Tilda

onsdag, december 28, 2005

Om julen och annat blajs

Behöver nog skriva av mig här, och Madde tyckte ju det var en bra idé också.
Och att trycka på tangentbordet gör jag mer än gärna för då kan jag titta på den vackert glimmande ringen på min HÖGRA hand. Tack älskling, den är underbar! :)

Julen är förbi, jag har nog lite ångest tror jag, hehe. Fast värst är det på juldagen. För då är det som allra längst till julafton. Nu är det ju ändå kortare än vad det var till exempel igår. Hehe. Jag är knasig, jag vet.

På något vis känner jag mig nedstämd i kroppen, samtidigt som jag är rastlös. Det är en konstig känsla för jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen. Halva jag vill bara ligga i soffan och lyssna på deppig musik och bara ligga och stirra i taket. Den andra halvan vill göra en massa saker, gå på stan och kolla efter rea-fynd, göra fint här hemma, träffa vänner etc etc. Bara för att slippa tänka på allt som är.
Och det känns inte som att jag kan dela alla tankarna med nån. För vissa tankar ska bara inte finnas där, trodde inte de skulle komma tillbaka. Men jag drömmer om nätterna, om en massa saker. Korta sekvenser som flimrar förbi, om saker, om människor...
Drömde inatt. Du kom in genom en dörr, vet inte var det var nånstans. Du stampade av dig snön, och jag kom ut från köket och kramade om dig, en varm kram. Sen var det inte mer med det. Som sagt, korta sekvenser. Och det skulle väl inte göra speciellt mycket om jag inte visste hur jag kände. Då påminns jag.
Usch och fy på dig Tilda. Försök och glömma bort det där nu, försök att koncentrera dig på att behålla det du har.
Kollade på Beverly Hills idag. Har sett den där såpan säkert femtioelva gånger, den går ju i repris hela tiden.
Där handlade det om ett kärleksdrama. Och då sa en tjej till en annan:
Han är en kanonkille. Tappa inte bort det du har.
Och jag försöker kämpa, jag försöker verkligen kämpa. Vi älskar ju varann!
But sometimes love just aint enough...

Hade verkligen behövt HELA det här jullovet. Men jag ska jobba nästa vecka. Ville säga nej när chefen ringde men för det första hade jag ingen vettig anledning, trots att jag inte har nån förpliktelse att säga ja, och dels är det ju pengar. Behöver sånt nu när man snart ska sätta sig i skolbänken igen. Skönt iaf att jag får en lön i januari också, samt lite grann i februari. Och i mars också för jag ska städa två veckor i februari. Så det kommer inte lite smått emellanåt.

Oh jag har ju inte sagt vad jag fick i julklapp. Kanske för att det är typ omöjligt att rabbla upp allt. Vi kom ju hem med 3 bärkassar samt en stor svart plastsäck med prylar. Herregud vad mycket paket det låg under granen, ni skulle ha sett! :)
Men jag kan rabbla upp en del;

Presentkort på bowlingklot (2500 kr)
Smycken (av Micke :D)
Cd-skiva (Kelly Clarkson)
Brödrost
Wokpanna
Underkläder
Dataspel
Kokbok
Refill till mobilen
Kavel
Decilitermått
Sängkläder
Handdukar
En bärbar telefon
Spargris

Puh, nä nu orkar jag inte räkna upp fler.
Mycket grejer var det iaf.
Tror Micke var nöjd med julen också. Han fick ett nytt PS2 av mig :D
Och en MP3-spelare av mamma och Sölve. Och lite annat smått och gott.


Nu sitter jag och funderar på lite gurka, men då måste jag ladda på mitt premium för det är tydligen slut.
Det får bli en msn-kväll ikväll, har inte varit där på ett tag nu, folk undrar. Iaf Sofie gjorde det, haha, hon trodde datorerna hade pajat här hemma :)

Lite skönt att skriva av sig var det, läget är ju inte förändrat för det, jag faller lika fort tillbaka.
Jaja, gurka var det...

/Tilda

torsdag, december 22, 2005

Dan före dan före dopparedan

Vill börja med att tacka de vänner som ständigt frågar hur jag mår och hur det är. Det värmer så i hjärtat att veta att ni bryr er om lilla mig!

Jag vet inte hur det är riktigt med mig och Micke nu. Det är väl lite bättre kanske, jag gråter inte om dagarna och jag sover om nätterna.
Jag har försökt prata om det med honom och sagt att vi måste göra nått åt det, annars fallerar vårt förhållande. Men han säger att han vill ta det i sin takt, men att jag inte ska oroa mig.
Inte oroa mig? Hur lätt är det? Är så rädd att han en dag ska vara borta, att han ska försvinna ur mitt liv lika plötsligt som han kom in i det. Men han säger ju att han älskar mig och att jag måste lita på honom. Så jag måste ju försöka göra det då.
Men det är inte så lätt att bara glömma bort allt han sa den där kvällen. Orden ekar i mitt huvud..
Och det sårar att han inte förstår att jag blir ledsen när jag ser vad han och Tina skriver till varann på Tuba. Och det har jag sagt till honom också. Då säger han bara: Jag har inte fattat det förrän nu, jag är inte så bra på att läsa kvinnors signaler.
Jaha liksom, vad är det för svar? Borde väl vem som helst fatta att det sårar om den man älskar flörtar och är intresserad av nån annan?
Nej men här sitter jag och klagar, jag kan inte klandra honom, FÅR inte klandra honom. Jag har ingen rätt till det egentligen...

Försöker ha julen i tankarna, det är lättare att le då.
Pappa var och fikade hos oss igår, han hade med sig 3 kassar med klappar åt mig!! =D Mest är det väl vuxensaker, men det är lika roligt för det.
Jag ska aldrig växa upp när det är jul, då ska jag alltid vara barn! Jag älskar julen!

Fina lilla krumelur,
jag vill aldrig bliva stur...

Idag är det dan före dan före dopparedan. Så det är inte alls långt kvar nu.
Hoppas Mikael blir glad för sin julklapp! Och ni andra också, som får klappar av mig, hoppas ni blir glada också! =)

Nej nu måste jag återgå till jobbet. Japp, ingen gurka idag, vi har fått en kundorder på halsen så idag är det rekryteringsarbete och imorrn blir det anställningsintervjuer.
Sen är det JULLOV!!! =D


/Tilda



(F) Du betyder så mycket, så mycket...(F)

måndag, december 19, 2005

No living without loving you...


Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, hur jag ska uttrycka mig, var jag ska börja.
Igår var den värsta dagen i mitt liv sedan den 15 oktober 2002. Jag har inte gråtit så mycket sedan den dagen. Igår kväll/natt rann tårarna lika hejdlöst som den natten... Jag trodde jag skulle dö, trodde hela jag skulle gå sönder, det värkte så i bröstet, i själen, i hela kroppen. Jag frös och jag skakade och jag grät. Tills ögonen var alldeles söndergråtna, tills kroppen inte ville bistå med mera vatten till mina tårar.

Vi gick och lade oss för kvällen. Han sa att han ville hångla. Då log jag mot honom och sa: Du vill bara ha sex älskling, och sedan pussade jag honom på kinden.
Hastigt vände han sig in mot väggen. Jag himlade med ögonen och vände mig åt mitt håll, sa att jag älskade honom och blundade sedan för att sova. Jag var trött kände jag för sömnen började komma över mig. Men jag kunde inte riktigt somna in för jag hörde hur han låg och suckade i sitt hörn. Jag var ju tvungen att fråga vad som var fel, det jag önskade att han hade gjort alla de gånger jag som jag legat precis som han och varit ledsen och tänkt på saker som vi borde prata om. Han var tyst och bara suckade och jag frågade om och om igen vad som var fel. När han vägrade svara så vände jag på mig igen och försökte somna. Då svarade han: jag har också känslor.
Det visade sig att han hade blivit väldigt sårad av det jag sa men då frågade jag honom om det var så kontigt att jag trodde det, eftersom det var ofta det motivet han hade när han ville hångla. Återigen sa jag att jag älskade honom och pussade honom på kinden och la mig sedan till rätta för att sova. Men han fortsatte sucka och jag tänkte: det här går djupare, han brukar glömma ganska fort, han brukar bara vilja sova på kvällarna, inte ligga och prata.
Och när jag frågade honom igen så berättade han allting precis som det var.
Han kände det som om vi bara gick och irriterade oss på varann och han sa att nånting mellan oss hade förändrats, att det kändes som om vi stod väldigt långt ifrån varann, och inte så nära som vi borde. Han sa också att han inte visste om kärleken han kände för mig hade förändrats. Han sa att han ville säga till mig att den inte hade det, men han kunde inte säga det för han visste inte... Mitt hjärta brast när han sa det här, men det skulle brista ännu mer när han fortsatte.
Jag frågade om det var nått jag sagt eller gjort. Han skakade sakta på huvudet och sa: Nej, men det är nått som har hänt.
Hjärtat stannade och jag slutade andas. Vad var detta? Vad skulle komma nu?
Jag var livrädd att fråga vad det var men jag gjorde det ändå.
Han började berätta om Tina, hans bowlingkamrat som han hade messat en hel del med. De hade träffats i Västerås under Super Sixen. Och hon verkade vara intresserad av honom. Och nu visste han inte om det var uppmärksamheten han gillade, eller om det var ömsesidigt. Att han var attraherad av henne, för att hon var spännande och...ja, attraktiv.
Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Försökte andas lugnt och fint, men ibland tog jag två andetag på samma gång och ibland tog jag inget.
De ord som jag ville skrika ut var: LÄMNA MIG INTE, LÄMNA MIG INTE!!!
Men jag kunde inte. Kroppen blev förlamad, jag var oförmögen att varken gråta, skrika, prata eller röra mig. Värken i hjärtat var det enda jag kände då, den växte sig starkare tills jag trodde jag skulle gå sönder på mitten. Det gjorde så ont, så ont...
Jag gick och la mig på soffan och grät. Jag grät och jag grät. Han bad mig att komma och lägga mig igen men jag såg ingen mening i det. Nu var det roliga slut, nu väntade mera tid i tårar, saknad och smärta. Mitt fortfarande trasiga hjärta skulle nu en gång för alla sluta fungera.
Till slut gick jag tillbaka till sängen. Jag sa till honom att jag inte vågade somna av rädsla för att han skulle vara borta när jag vaknade. Men han lovade mig att vara kvar, strök mig över håret och höll om mig.
Länge länge låg jag i hans famn och bara grät, medan han sakta strök mig över håret som han vet att jag tycker om, fast som han så sällan gör. Han höll mig varm, fast inom mig frös jag ändå.
Minns inte att jag somnade, bara vet att jag gjorde det, för jag vaknade när klockan ringde klockan åtta. Jag mindes natten innan och tittade snabbt åt höger sida. Där låg han kvar, precis som han hade lovat. Jag kröp upp bakom honom och snusade honom i nacken. När jag kände att tårarna var på väg igen gick jag upp. Mekaniskt åt jag frukost, klädde på mig och åkte till jobbet.
Nu sitter jag här och gråter igen. Vill bara hem till honom och krypa upp i hans famn och höra honom säga att han älskar mig och att han alltid vill vara med mig och att det inte finns någon annan för honom. Men det är inte så nu, det är förändrat.
Samtidigt har jag suttit här och funderat. Och jag kan inte klandra honom. Att bli attraherad av någon annan är sådant som händer i livet. Det borde ju jag veta...
Allt jag behöver göra nu är att lita på honom, lita på vår kärlek och att den är stark nog att ta oss igenom det här. Om han bara stannar hos mig så kämpar vi tillsammans, då kommer vi att klara det här!


Jag älskar dig Mikael! Av hela mitt hjärta och hela min själ!
Snälla stanna hos mig! Jag klarar mig inte utan dig! Du är mitt allt!
Utan dig är jag hemlös i livet...





If you ever, ever leave me
life will go on, stars will be
bright as diamonds
in the sky now,
even if you say goodbye now.
The clock wouldn't stop,
the sun would still keep shining down, darling.
This world would still be spinning around but baby...
There would be just no living without loving you.
How would I ever survive.
Just no living without loving you,
would be like living without being alive. Without you.
If you ever walk out this door
what would I have left to live for?
What would there be left to do know?
What would I be now without you?
The clock wouldn't stop,
each day would go on just the same,
it wouldn't stop a solid rain.
There would be no living without loving you.
How would I survive?
Just no living without loving you.
Would be like living without being alive. Without you.
There's no living without loving you in my life.
The clock wouldn't stop but baby,
there would be no living without loving you.
How would I ever survive?
Just no living without loving you.
Would be like living without being alive. Without you.

torsdag, december 15, 2005

(L)

Han säger:
Här sitter jag igen, försöker att förstå vad som har hänt.
En liten ung brunett, som är det allra vackraste jag sett.

Hon säger
Du har sårat mig mera än du tycks förstå,
men ett öga för ett öga, ja, det heter väl så...

Han säger:
När alla ljusen brunnit ut,
och drömmarna har tagit slut,
var finns du då?
Jag letar ibland flydda dar,
och alla minnen som finns kvar,
av det som var.
Alla dagar det var jag och du,
alla nätterna så tomma nu...

Hon säger:
Du brände dina broar när du sa det där,
som fick mig att förstå vem du egentligen är.

Han säger:
Minuter blir till långa år,
och om din tid blir tung och svår,
då finns jag här.
Jag offrar allting som jag har,
om du kunde stanna kvar,
och tro på mig.
Inom mig brinner elden än,
och den kommer brinna länge än.
Så se på mig,
jag vill va hos dig.

Hon säger:
Jag kände det på mig,
jag visste att du skulle ångra dig.
Jag kände mig frusen,
den dagen då du ville lämna mig.
Men jag har kommit över
det faktum att det aldrig blir vi igen.

Han säger:
Det är bara tyst och tomt hos mig,
allt jag har kvar är bara minnena av dig.
Om vi börjar om igen, kan vi hitta vägen hem.

Hon säger:
Varför börja om på nytt igen?
Det blir aldrig samma sak att börja om, om igen...

tisdag, december 13, 2005

Can't stop the rain...

Kom tillbaka från lunchen för ett tag sen. Tänkte jag kunde passa på att blogga lite när jag har så tråkigt på jobbet...
På lunchen satt jag och gluttade på Våra Bästa År. Var en tjej där som var lite bekymrad och hon pratade ut med en väninna. Kände igen mig i det dem pratade om...


- Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har istället för att vara missnöjd med det jag inte kan få?
Han är så snäll och rar, vad kan en kvinna mer begära?

- Att bli hänförd, att vara kär...

###########################################################

Tror du spelar dummare än du är. Tänker du lite längre än näsan räcker så kan du lägga ihop två och två. Och när du gör det, ja då blir det nog inte så roligt för min del...
Men du sa att man inte kan styra över sina känslor. Och det stämmer väl antar jag... Men gudarna ska veta att jag försöker!


There's not a cloud up in the sky, can someone tell me why I can't stop the rain?

måndag, december 12, 2005

Min bowlinghelg...

...började på fredag kväll i Östhammar. Då var det dags för årets DM. Jag hade ju ett guld att försvara men i år visade det sig att det inte skulle bli lika lätt att knipa första-platsen eftersom jag hade motstånd för en gångs skull. Och ett silver på fredagen bevisade bara att jag helt enkelt inte klarar av att faktiskt spela MOT nån... Men jag hade som mål att komma sämst tvåa så lite nöjd får man väl vara. Nu har man ju ett silver i bokhyllan också.
Hem på kvällen trött som fan...

...för att sedan dra iväg till Norrköping tidigt på lördag morgon. Nu väntade Hajen Cup, årets höjdpunkt! Jag, Emelie, Sofie, Mattias och Sebastian i samma bil på vägarna. Tvillingarna sov ikapp i baksätet, Mattias sa inte kvart i sju under hela resan och jag och Baste poppade i framsätet. Och jag hade helt klart den största väskan, hehe. Och jag är stolt över att jag inte sov en endaste gång i bilen, vare sig på vägen dit eller på vägen hem. Sen att jag sov en snutt i hallen på finaldagen, det är en annan historia.
Mitt eget spel behövs icke nämnas eftersom det var dåligt. Som vanligt.
Men man kan ju nämna Emelie, Sofie, Baste, Jensa, Mattias, Viktoria Viktorsson och Sofie Granath. (Glömde jag nån?)
Dessa Norrtälje-människor (räknade in Baste där också, hehe) tog sig till final. Stolta var vi som inte tog oss dit, men fick se klubbkompisarna regera i finalen.
Sofie och Sofie åkte tyvärr ut i första rundan. Likaså Mattias, Emelie slog ut honom den luringen ;P Men vi hade 4 vänner vidare. Bäst av allihopa lyckades Jensa Hallman som kom tvåa totalt i hela Hajen Cup. Han är grym! =)
Vi sänder en tanke till Macke också, som skulle ha varit i final, fast som inte blev det sen iaf. Massa trassel, orka gå in på vad som hände. Ni som var där, ni vet.
Lördag-kvällen var kul. Minigolf blev det. Och Baste, kom inte och säg att du vann 3-kampen för den blev aldrig fullständig. Vi körde bara 1 gren. Den vann du visserligen, men det är en annan sak.
Karaoke blev det också, jag var uppe två gånger. En gång själv och en med Baste. Sen var det en lagom nykter person (inte) som välte omkull hela text-skärmen, det var lite småskoj men det tyckte inte han som höll i karaoken. Han blev lite smått arg. Men detta hände hur som helst när Baste och jag stod och jammade loss till Dolce Vita. Haha. Så kan det gå när inte haspen är på. Och är haspen på så kan det gå så ändå.
Förutom att man, inte helt oväntat, blev ensam och övergiven på kvällen av hon som var tänkt skulle vara min roomie (*spänner ögonen i Sofie) så var det en lyckad Hajen-helg...

...som avslutades med Lucia-skotten hemma i Norrtälje på söndag-kvällen. Då var man mör kan jag säga. Och riktigt trött. Vilket resulterade i ett hejdlöst fnitter så att tårarna rann och träningsvärk i magmusklerna. Vad vi skrattade åt minns jag inte riktigt, men jag tror det hade nått med "schexpack", rapar, mormödrar, farmödrar och dricka att göra *skrattar*
Sedan gick det ju som det gick att spela skotten också. Vi började riktigt bra, jag blev imponerad av mig själv att jag strikade så mycket som jag gjorde i första serien. Tänkte att kanske slipper jag svika Baste ändå. Men sen tog det slut. Där ser man hur det går när man börjar tänka positivt. Tror inte på de teorierna. För alltid när jag gör det går det åt h-vete. I Hajen var det lite så, fast tvärt om. Efter 278 efter två gav jag upp helt och hållet. Då gick det bättre. Så sluta snacka en massa skit om positivt tänkande, för det har aldrig funkat för mig, och kommer nog aldrig göra det heller.
Men hur som helst, jag svek Baste igår. Spelade inte så värst bra. Vi skulle ju vinna... Förlåt Baste.. Förlåt att jag inte var en värdig partner...

Ja det var min bowlinghelg den. På det hela taget en lyckad sådan.
Och nu sitter man här på jobbet och det är måndag och RIKTIGT långt till nästa helg *suckar*

Sköt om er sötnosar!
Kram Tilda

onsdag, december 07, 2005

Upp till bevis i 3-kampen!

Jag lovade att alltid älska dig. Det löftet har jag hållit och kommer förmodligen också fortsätta hålla. Hur mycket jag än inte vill...
Lovade dig även en annan sak. Det löftet bröt jag igår...
Inte för att det spelar någon som helst roll för dig vad jag gör och inte gör, men jag bara tänkte...

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag har fått clementin-dille. Äter massa sånna nu, sååååå gott! =D
Fast jag blir kräsen, vissa är rent av äckliga. De är inte så där sura som dom ska vara, de är söta och nästan beska. Usch!

Lär bli tufft i helgen. Med 3-kampen menar jag. Fick höra av Monica att minigolf och biljard tyvärr var dina grenar. Och bonusgrenen (bowlingen) vinner du ju lätt, det har jag ju till och med sagt att du får :)
Airhockeyn är iaf min. Och jag vill allt se med egna ögon att du är så bra i de andra grenarna som det sägs. Kanske är det bara en myt. Upp till bevis Sebastian! =)
Och sedan från konkurrenter till partners. Vi krossar i Luciaskotten. Eller nått...om jag bara kunde spela lite bra för en gångs skull... Jaja, den dagen, den sorgen.

Tänkte slå in lite klappar nu *wei*
Ska åka och hämta Micke och Macke sen. Haha, lät som Helan och Halvan. Micke och Macke. Hahahaha. Små barn roar sig lätt...

Över och ut
/Tilda

PS. Har man satt sig i båten ska man inte kasta 10 stenar i mossan innan det blå skåpet är över bäcken.

...och korven den har två. DS.

tisdag, december 06, 2005

Longing for the weekend

Nu tycker jag nästan att folk runt omkring mig är lite dåliga på att blogga. Själv har man ju skrivit 3 dagar i rad nu *mäkta stolt*
Sebbe, Elin, Madde och framförallt Thova, skärp er nu!! *spänner ögonen i allihopa*

Sitter på jobbet och tråkar. Vill inte, vill inte, vill inte.
Vill ha helg. Ser fram emot den jättemycket. Massa bowling och massa vänner =D
Hajen är fasen årets höjdpunkt! Lätt! Fast man känner ju inte så många där men man känner ändå gemenskap liksom på någe vis. Går inte att förklara, måste upplevas.

Har köpt lite fler julklappar nu, ska slå in dom nån kväll om jag orkar flytta rumpan från stolen som är placerad precis framför datorn.
Nån som är duktig på att rimma får gärna höra av sig, har en del jag behöver hjälp med.

Så mycket jag vill skriva här men försöker förtränga allt som vanligt. Bäst så. Usch...
Som om liksom, som om...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Stupid fat hobbit...

måndag, december 05, 2005

Inre monolog

Skärp dig Tilda! Det är inte som du tror! Okej?! Du har bara fått en knäpp igen, sånna där som du får ibland. Det går över, det försvinner om du inte gräver ner dig i det för mycket.
Glöm bort att du nånsin tänkte dom tankarna.

Men det kan jag inte. Kan inte bara glömma bort hur det känns.

Jo det kan du. Det är inte verkligt. Du har sett för många såpor. Så går det inte till i verkliga livet. Och det är heller ingenting som kommer att hända eller ska hända. Få ur det ur systemet.

Det är inte så lätt...

Men för fan Tilda, du kan inte mena allvar. Att du ens tänker så. Ryck dig i kragen och se vad du håller på med. Fattar du väl att det inte är verkligt.

Jo egentligen gör jag väl det.

Bra. Släpp det då. Lev på som vanligt, inget är förändrat.

************************************************************************************

Jag, schitzofren? Inte då!

Gollum, gollum...

söndag, december 04, 2005

Mumsig middag

Nä det var ingen bra idé. Att dricka vider till middag. Bara cider. Ingen mat. På hela dagen.
Men man måste ju lära sig den hårda vägen. Och det har jag gjort nu.
Tur att Micke börjar sent imorrn då får han skjutsa mig till jobbet. Bör nog inte köra.
Varför ska allt vara så fel? När ska det bli rätt igen? Aldrig. Aldrig kommer det att bli helt rätt. Jag kan inte fungera helt utan honom i mitt liv.
Och allt annat jävla skit som är fel i mitt liv. Fan. Less.

fredag, december 02, 2005

Helg, helg, strålande helg, glans över vita skogar..

Vill börja med att säga att nått är knas här. Man kan inte längre ställa in tid och datum. Och jag vet att klockan brukar visa fel tid här, den visar amerikansk tid tror jag. Men nåja, som den vill då.
Vill bara tillägga här då att det är fredag och klockan är snart 12 på kvällen/natten. Och det är än så länge den 2 december. Ifall tid och datum blir knasigt.

TGIF säger jag bara. Det är så skönt med helg. Slippa jobbet, slippa stressen och pressen för ett tag.
Det var sista dagen på NOTE AB idag. Är ju kvar i fabriken nästa vecka också, sen är det nog bye bye NOTE för alltid. Kanske. :)
Äh, spelar roll, efter jul ska jag ju plugga ändå. Fattigt kommer det bli, oj oj oj. Får söka Sebbe-stipendium om jag ska klara mig *skrattar*
Ska väl hoppa in som lokalvårdare några veckor i februari, alltid nått. Micke får väl försörja mig annars, han har ju en heltidstjänst då.

Imorrn är det julbak, främst pepparkakor. Ska bli skojigt. Och så blir vi ju bjudna på middag imorrn också, hos mamma. Riktig mat, weeeiiii! =D

På söndag är det läger. Orkar och vill inte egentligen, fattar inte varför jag sa ja. Men men, nu är det som det är. Måste bara lösa problemet om hur jag ska komma dit. Hem har jag skjuts. Dit också, trodde jag. Men det visade sig att det hade jag inte alls det. Jaja, tar det imorrn.

Nej om man skulle ta och krypa ner till min sovande pojkvän kanske...
Nej du, först måste jag skriva klart önskelistan! =D Sen så är det godnatt.

Över och ut../Tilda

torsdag, december 01, 2005

Much time has passed between us, do you still think of me at all?

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, undrar vad han gör, minns vår tid, både skratt och gråt..
Och det är hemskt att gå igenom varje dag och veta att jag orsakade det där, för jag vände inte om i tid, och när jag väl tittade efter honom var han borta, då var det för sent. Och det är också hemskt att gå igenom varje dag och veta att jag aldrig kommer att se honom mer, aldrig kommer att få prata med honom mer, aldrig kommer jag få se hans blonda kalufs, hans lite sneda, tindrade ögon eller höra hans härligt glada skratt.
Du har satt en annan ring på en annan flickas hand. Och du själv har en ny glänsande guldring på din hand. Du är borta, borta för alltid. Bara för att jag var så dum och trodde att det nya skulle vara nånting att satsa på. Men efter ett tag tillsammans upptäckte jag ju att det var inte alls samma sak, han var inte du, långt ifrån.
Varför gjorde jag så? Varför vände jag mig bort från honom? Han var ju min stora kärlek!

Gör inte samma misstag som jag. Gör inte det... Mitt hjärta går i tusen bitar varje gång jag tänker på det misstaget jag gjorde, och varje gång jag tänker på att ni står inför samma öde.


Jag vill att Du ska veta att jag finner stor tröst i att prata med dig. För första gången på väldigt väldigt länge känner jag mig inte så ensam. Ja just du ja, precis! Du vet vem du är..


Önskar jag hade en syster som förstod lika bra. Men det kommer aldrig att bli, det kommer aldrig att bli..

Ni ska bara veta hur många tårar jag släpper ut när ingen ser, hur ofta jag är ledsen och nere..
Men varför ska man visa det när ändå ingen tittar? Jag menar, Tilda klarar sig ju alltid...

Jag är så less på dessa tårar, så less på att han ska hata mig, så less på att aldrig lyckas varken få några vänner, eller vara en vän. Så less på allt, så less på livet. Och du säger att jag ska vara glad över det jag har? Haha, lol på den säger jag bara. Du vet inte hälften..


Ja, många "du" blev det i den här texten, men jag hoppas ni själva kan hålla reda på vilket "du" som är...du...

/Tilda "Sad and lonely" Bäcker

måndag, november 28, 2005

Idag är det första advent och första ljuset är tänt

Fast inte riktigt än. Micke kommer hem snart och då ska vi tända det tillsammans ^_^
Men nu är det iaf julstämning här för stakarna står i fönstret och det är tomtar här och där och värmeljus och klingande julmusik ^_^ ME LIKE!!

Vet inte varför jag började skriva här egentligen. Jag hade ju inte skrivit på jättelänge och så pressade jag fram några rader igår, men lik förbannat skriver jag idag igen. Hmm, knepigt :S

Jo det finns väl massa jag skulle vilja skriva men jag orkar inte. Ibland är det bara orkan i kroppen på mig, har ingen kontroll på känslorna. Och då borde jag skriva av mig men jag orkar fanimej inte. Vill bara vara lycklig och harmonisk och välkomna julen. Men på nått viss känns det lite sorgligt i år. För det blir inte som det brukar, hur mkt jag än försöker få det till det. När jag hörde den där braiga julsången med Carola och Christer Sjögren som mamma och jag brukade lyssna på, då började jag gråta. Vet inte varför...

Se mig. Krama mig.

Jaja, nu kom pojken. Bye!

söndag, november 27, 2005

På begäran...

...av vissa kände jag att jag var tvungen att få ner några rader här. Eller, det kanske inte var en begäran ordagrant, men det var det underförstått :)

Det är lördag, klockan är strax efter 18 och jag har hållt på och strykit och städat och fejat här idag. Ingen bowling, skönt, dock hade jag velat vara där för att skrika och heja på tjejerna. Men men, man kan inte få allt.
De förlorade mot Delta med 11-9, lite grinigt, men de tog ut ilskan på ÖBS och vann med 16-4 :)

Imorrn är det första advent, gud så mysigt! Julen är äntligen här, som jag har längtat :)
Synd bara att snön försvann :(
Jag måste försöka knåpa ihop en önskelista också. Men först och främst ska jag få upp stakarna i fönstren innan Thomas kommer, och han beräknas väl vara här om ca en timme eller så. Det blir Tornen :D
Därför måste jag nu dra mig tillbaka.
Men nu har jag iaf skrivit, så inget mer gnäll, ok?! Hehe ;P

Kram Tilda

torsdag, november 10, 2005

Grå-grå

Min arbetsmoral är just nu ungefär...-734 på en skala från 1-10...
Jag orkar verkligen inte jobba. Allt är ju så grått...Himlen, själen, världen...
Sa just till Sofie idag att vad ironiskt det är att man har gått 12 år i skolan och längtat längtat längtat efter studenten, friheten och att få slippa skolan och jobba istället. Nu så här ett halvår senare längtar jag tillbaka...=( Visst jag slipper läxor, och jag är rikare nu än jag var som student. Men jag hade fanimej mer fritid när jag gick i skolan än vad jag har nu. Jag känner mig helt slut i kroppen, vill inte göra nått, bara sitta hemma i soffan och slöa. Men det har jag inte tid med längre. Nu längtar jag till våren för då får jag plugga. Men det är iofs bra att se att studieuppehållet verkligen funkar som det ska, nytändningen för skolan kommer tillbaka. Längtar till universitetet också, det ska bli spännande. Men DET är ju en bit kvar *tss*

På sista tiden är det inte bara jobbet som har känts betungande. Det är en del runt omkring också. Såsom bowlingen till exempel. Den går mest bara skit. Men jag tror det bottnar i min stress och att jag inte tycker att jag hinner fokusera på den. Jag orkar helt enkelt inte. Tycker det är en ansträngning att ens åka och träna på kvällarna...och det vill jag inte, för bowlingen är ju mitt liv! Det är min religion, och Micke är min gud =P
Skämt åsido, jag hoppas det blir bättre på den fronten. Men det blir det säkert...hoppas jag.

Sen är det den här soppan med Sofie och Sebbe som inte ens är min ensak men som jag inte kan låta bli att engagera mig i....*suck* De passar så bra ihop tycker jag, och det skär verkligen i hjärtat för att dom möter samma öde som jag och Jocke.... Men är Sebbe inte vad Sofie vill ha, så är det inte mycket att göra åt. Är det Patrick hon vill satsa på så får hon göra det. What ever makes her happy.
Jag finns här om du faller igen gumman...
Det är svårt för mig att försöka vara båda till lags hela tiden, kan inte hela tiden säga vad jag tycker om vissa saker för då bara sårar jag. Så jag försöker vara så opartisk jag kan i alla lägen. Men det är inte lätt att vara mitt emellan, jag känner mig klämd. Men samtidigt så får jag skylla mig själv för jag behöver inte ens vara emellan, där har jag satt mig själv. Men jaja...


..."I love you, whether it's wrong or right, and though I can't be with you tonight, you know my heart is by your side..."


/Tilda the grey

måndag, november 07, 2005

Råsunda Tournament

Halloj i stugan. Som man brukar säga. Eller nått...
Jaha, ännu en bowlinghelg förbi. Men jag har haft otroligt roligt! Jag vill tacka Emelie och Sofie så himla mycket för att jag fick vara med i ert team, också kanske bidrog jag ändå med en strike eller två?!
Jag har skrattat mycket iaf, speciellt tillsammans med Sofie. Det är härligt att se henne skratta och le. Synd att hon inte gör det i detta nu. För hon är så rädd att Gud ska kalla hem en av sina änglar...och jag är också rädd...
Men tillbaka till Råsunda. Vi kom iaf slutligen 7:a men vi har spelat och kämpat bra hela helgen så man får vara nöjd. Men om jag bara hade spärrat i sista rutan i 6:e serien...*suck*
Jaja, tack för bowling, skratt och choklad...

/Tilda

måndag, oktober 31, 2005

What to do?

Frustration.

She doesn't even seem to care.

Hon hade rätt, du har inte glömt. Kommer aldrig att glömma. Kommer aldrig att förlåta.

Jag vill ha tillbaka det jag ger men det får jag inte.

Deja vú. Har varit med om förr att någon avvisar min vänskap.

Väder och vind, det går väl an att prata om. Ett tag.

Can't reach you.

I did you wrong, I admit I did.
If I could turn back the hands of time...
I'd never hurt you, I'd never make you cry.
Forever honest and true...
For what it's worth, I promise you...

söndag, oktober 30, 2005

Bara låter fingrarna spela på tangentbordet...

Ensamhet. Längtan. Saknad.

Tårar rinner och skratt ekar om vart annat. Allt är en enda röra i mitt huvud. Om allt. Många personer som det är rörigt med just nu.
Varför kan inget vara enkelt? Jo vissa saker är det. Försöker hålla mig till dem men det är svårt för jag går vilse ibland och kommer in i mörka gränder där farorna lurar. När som helst kan mitt liv slås i spillror känns det som.

Massa saker att fixa. Har inte orkat. Måste ta tag i livet. Men vissa saker går inte att fixa, går inte att lösa.
Vem ska jag prata med? Vem förstår? Ingen förmodligen. Känns sorgligt.

Ska jag behöva längta hela livet?



Om jag hade vingar skulle jag flyga hem.
Vi skulle kunna leva våra liv på nytt igen.
Vi skulle kunna göra allt vi inte gjorde då......



Var är alla mina vänner? Varför flyr ni Sverige era fulingar?! =P
Kom tillbaka...


Om DU är Tildas vän, krama om Tilda då och då. Det behöver hon.

onsdag, oktober 19, 2005

Bdmsför alarjögx inf fjösrerpylk dnlurm.... eller nått.

Summering av gårdagen:

- Riktigt segt att gå upp
- "Välkommen till NOTE, det är Matilda"
- "Tänker på dig hela tiden, vill vara med dig"
- Handlade
- Micke (L) Matilda 2½ år
- Träning, avslappning i axeln
- *******
- Somnade sent

Ja det var väl ungefär det.

Stackars Sofie som har fått en skinkpaj eller om det var en lårkaka... :S
Har en hälsning till henne från en speciell person, undrar hur hon reagerar.

Hare gött alla mina sötnosar!
/Tilda

tisdag, oktober 18, 2005

Fått tillbaka min vän

Jag är så himla glad. Allt som krävdes var en simpel fråga. Började grina av glädje.
Tack Sofie för att du drog mig upp ur den gråa sörjan. Förtjänar det egentligen inte men du tycks alltid se någonting gott i alla. Du betyder jättemycket för mig och från och med nu ska jag ta bättre vara på de få vänner jag har. Ska försöka ringa och prata med folk "på riktigt" istället för på msn hela tiden.
Ska försöka umgås med dem i mån av tid. Tänker på några speciella, riktigt nära vänner.

Har haft en låt bak i huvudet idag...

Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till och jag vet inte varför.
Varje gång jag ser dig känner jag att det enda jag vill är komma dig nära.
Det är samma sak, varje gång vi ses.

Vet inte varför jag nynnat på den. Men men, så är det.


Gud vilken dag det har varit. Jobbade till 17.45, hem och snabbt hämta spelarkläder för att åka och korpa. Vi vann med 12-6. Och de var de drygaste människorna jag träffat på länge. De trodde de var SÅ mycket bättre än vi. Haha, härligt att göra mos av dem!!

Det var allt för nu!
Älskar er mina vänner!
Kram Tilda

onsdag, oktober 12, 2005

Till Sofie

Hej gumman...
Jag skriver här ett brev till dig för att tala om hur jag känner i detta nuet.
Jag känner mig tom, ledsen, arg...massa saker. Jag förmodar att du känner något liknande fast på annat sätt.
Jag känner mig tom för att en av mina allra närmaste vänner håller på att glida ifrån mig och jag kan inget göra för att stoppa det. Och det är samtidigt jag själv som orsakat det. Allt jag ville var att få dig närmare mig men konsekvensen av mitt handlade blev precis motsatsen, jag drev dig längre ifrån mig.
Jag känner mig ledsen för att det fattas mig något när du inte finns tillgänglig. Och ledsen för den smärta jag har åsakat dig, smärta som du aboslut inte behöver nu, när du äntligen hade blivit så glad.
Jag känner mig arg på mig själv som aldrig kan hålla fast vid det som är bra, för att jag alltid ska göra fel och sabba allting.
Jag har inga ursäkter, det finns inga sådana. Det jag har gjort är....vet inte, finns inte ens ord.
Men förklaringar har jag. Vet inte om det hjälper, tvivlar på att det gör det. Men du måste ändå få veta hur min förvrängda hjärna tänkte.
Du var ledsen, så oerhört ledsen för att du hade förlorat den du älskade så högt. Jag kände din smärta för jag har känt, och känner fortfarande ibland, samma smärta. Jag försökte prata med dig, trösta dig, nå fram till dig. Jag ville krama dig varenda gång jag såg dig, torka dina tårar när jag visste att du grät, erbjuda dig allt mitt stöd och allt jag kunde vara till hjälp med. Men jag räckte inte till för att du skulle bli glad och det gjorde mig frustrerad. Jag försökte och försökte, men utan framgång. Det kändes som om du sa (fast inte med ord) att: tack för att du försöker, men du kan sluta för du hjälper inte, du förstår inte.
Jag tänkte att jag tänker inte ge upp, jag vill att du ska vara glad. Men jag kan ta en omväg. Räcker inte JAG till kanske någon annan gör det. Då började jag tänka ut den här idén. Att skapa en "människa" som du kunde ty dig till, som kanske bättre förstod dig, iaf att du kände så. Någon som kunde göra det inte jag lyckades med som mig själv; att göra dig gladare, att få dig sluta tänka på ledsna saker, någon som kunde säga "jag förstår" och verkligen mena det och få dig att tro på det.
Via Lunarstorm kunde jag/han ta kontakt med dig för där visste jag att du var. Han fick heta Johan Lundberg eller nått sånt, minns inte hans efternamn nu. Men Johan_L i allafall...
Han luskade runt lite i din dagbok och tog slutligen kontakt med dig via gästboken. Sedan övergick det till mejl. Och du sa att du var så glad så fort du såg att den lilla gröna flaskan lyste. Han spinnde vidare på din historia och gjorde sin till en liknande. Och allt du sa tog han in och förstod och du visste att han förstod och det gjorde dig lugnare. Han skrev dikter till dig och han önskade sig en tillbaka men fick aldrig någon.
Han kallade dig Sibban tills han fick veta ditt riktiga namn; Sofie. Då kallade han dig för "flickan med det fina namnet". Han sa att du var en mycket fin människa både till det yttre och inre. Och han menade varenda ord! Hur fin du är, att han verkligen förstod och att du betydde mycket för honom!
Och hela tiden satt jag bakom spakarna.
Jag är så ledsen Sofie...jag ville bara att du skulle vara glad. Och sedan när du blev gladare tänkte jag att nu lägger jag ner det för nu behövs inte Johan längre.
Men att ha det på samvetet blev för mycket, jag var tvungen att säga det. För du är en så fin människa så du förtjänade att få veta, ville dfå slut på lögnerna. En del av mig ångrar att jag sa något för nu sitter vi där vi sitter. Men jag vet att det innerst inne var rätt, för jag har fått höra att ärlighet varar längst.
Det jag behöver få veta är om du tror att du nånsin kommer att kunna förlåta mig?
Innan jag berättade för dig så sa du att vi skulle fortsätta vara vänner oavsett. Jag sa då att det kan du ju inte veta, men du försäkrade mig om det. Nu känns det som om det var lite förhastat från din sida...eller? Har jag fortfarande en chans till din vänskap?
Jag vill att du ska veta att jag värdesätter dig högt, du är en superfin människa och jag har inte så många vänner och du är en av de bästa. Jag försöker verkligen hålla fast vid det som är bra i mitt liv, men jag misslyckas hela tiden. Kanske är jag inte gjord för att ha vänner. Jag vet iaf att jag inte är VÄRD att ha vänner.
Hoppas du läser detta och jag hoppas...ja, du vet vad jag hoppas...

"Jag ska kasta varenda mynt jag har i en brunn, jag ska hålla utkik efter varenda stjärnfall, jag ska önska, önska, önska............."

(F) till flickan med det fina namnet....

måndag, september 26, 2005

Kort och gott

Hmm har egentligen inte nått speciellt att skriva.
Kan ju skriva att det är mycket på jobbet just nu. Det är mycket på jobbet just nu ;-)
Sedan kan jag skriva att Sofie var här i helgen och att vi spelade skärgårdspokalen och att hon spelade skitbra och slog nytt pers. Sofie var här i helgen och vi spelade skärgårdspokalen och hon spelade skitbra och slog nytt pers.

Jaa, det var väl det. Nu vet ni att jag lever.

/Tilda

lördag, september 17, 2005

Utan internet försmäktar vi på denna ö

Det var ett tag sen jag skrev här nu. Kan ju bero på att jag inte haft tillgång till internet sen jag flyttade. Sen vi flyttade. =)
Men nu är man hemma och snyltar lite god mat av mamma och då passar man på, hehe.
Nejrå, hon fyller faktiskt år idag, det är därför vi är här. Gamla kärringen, 45 bast, haha. Nejdå, skämta bara.
Ska snart äta tårta, mumsigt. Men just nu är jag så mätt så jag tror jag väntar lite med det.

Allt rullar på på jobbet, kan fortfarande knappt fatta att jag har ett. Just nu jobbar jag deltid på kontoret, och jobbar deltid på NOTE i deras reception/växel. Det är skitskoj, det är skönt att varva. Dagarna går fortare då.

Tror Sofie är lite gladare, hon ser gladare ut iaf. Hoppas att hon repar sig så vi får tillbaka den glada Sofie. Fast det förstås, hon kan ju va lika ledsen som förut. Jag menar, bara för att hon inte gråter behöver inte der betyda att hon inte är ledsen...
Hon och Micke messar typ varje dag.........Undrar vad de skriver till varan.......Säkert tröstar han henne och så där........Finns där för henne när hon behöver honom.......Vilket hon gör nu.......och hela tiden.........

Ska gå nu. Vi får förmodligen ADSL på måndag så då kan man äntligen få internet tillbaka.
Until we meet again.../Tilda

tisdag, september 06, 2005

Vilken dag!

Hade Madde varit med mig idag hade hon skrattat jättemycket.
Två gånger har jag gjort bort mig idag, BIG time!
Första gången var när jag skulle svara i telefon. Första gången det ringde, jag ville säga rätt så jag övade ett par gånger. "Personal Roslagen, Matilda Bäcker"."Personal Roslagen, Matilda Bäcker"."Personal Roslagen, Matilda Bäcker".
Sen tar jag upp luren och vad svarar jag? "Roskagen Personal, Matilda Bäcker". Utan att jag tänkte på det. Och vem är det som ringer? Chefen såklart. Det första han sa va: Har Anette gått igenom med dig vad du ska svara? Ja ba: Aa, ungefär så som jag sa nu. Han ba: Ja just det, med den lilla skillnaden att du säger Personal Roslagen istället för Roslagen Personal. Ååh, gud vad jag skämdes.
Ja, sen var det andra gången det blev pinsamt. Då skulle jag på lunch. Normalt sett är det lunch mellan 12 och 13. Jag gick på lunch 13.20. Gick ut i lunchrummet. Så hade jag inte lunchen med mig, den va kvar inne på kontoret. Gick och hämtade. Men på vägen tillbaka för att hämta lunchen ringer telefonen. Jag svarar och medan jag pratar går jag in genom dörren...till en annans kontor!!! Och där satt en snubbe och stirrade på mig: Jag mumlade en ursäkt och gick därifrån. GUUUUUUD så pinsamt.

Som sagt, en sju jäkla dag, men kul att ha nått att bita i. Och skönt att va hemma nu.

/Tilda

torsdag, september 01, 2005

*glad*

Nu är Tilda glad! För nu är lägenheten i princip färdig och nu kan vi börja flytta in. Vi ska till IKEA imorrn och shoppa loss, weeeii!!! =D
Sen är jag glad för att jag förmodligen kommer att byta jobb inom en snar framtid. Bli kontorsråtta, haha. Hoppas hoppas hoppas, för det är det jag har velat hela tiden! =D
Nu känns det äntligen som om det går lite framåt i livet, som om allt ordnar sig till det bästa.
Och en jättefin inflyttningspresent fick vi av Mamma och Sölve, vi fick det där köksbordet med 4 stolar + dynor som vi tittade på på Mio. Och det blir man ju inte mindre glad av för det kostade en del...Sen fick jag 5000 av pappa för att Jens och Joachim hade fått det när dom flyttade in. Och då blev leendet ännu lite bredare.
Ååh, jag är så lycklig just nu så jag kan spricka.
Önskar alla va det...Önskar Sofie va det...

Jaja, det var allt för nu.
Över och ut...
/Tilda

onsdag, augusti 31, 2005

Vilken surprise!

Idag när jag kom hem från jobbet, sa mamma att en Stefan Palm hade ringt och säkt mig angående ett jobb. Tänkte att det var nått jobb jag sökt så jag gick in på Min Sida på ams.se för där kan man se vad man har sökt.
Men nä, där fanns ingen från det företag han sa sig vara ifrån. Så jag ringde upp och då va han från ett sådant där bemanningsföretag, som typ ManPower som hyr ut folk åt företag eller vad man säger. Och tänka sig, de vill ha mina tjänster! =) Så jag ska på anställningsintervju imorrn så får vi se va som händer. Så kanske jag kan sluta på Bygdeboken, för det har varit så mycket strul med det, och så trassligt, inga listor stämmer och det är bara...krångligt.
Men vi får se va som händer. Blev iaf väldigt glatt överraskad när han ringde.


/Tilda

söndag, augusti 28, 2005

Brum brum

Nu har vi fått tag på ett nytt åk. En liten söt Ford Fiesta, grå. Går som ett skott. Eller nått. Haha, det rimmade.
Men den känns ju betydligt säkrare att åka omkring i än den andra skruttbilen. Så det är bra. Och besiktigad och skattad och hela tjofräsen, kan det bli bättre?
Och nu är den nytankad (tack älskling) så nu är det bara ut å gasa, haha.

Har renoverat hela dagen idag, men det är värt att slit för det blir så himla fint. Ska bli superkul att flytta in! =D

Imorrn är det ligapremiär. Ska bli spännande. Få se hur det går. Men om det skulle gå dåligt, så ingår det i spelet ;-) Mitt nya motto! =)

Nej, nu är det dags för sängen. Orkar inte skriva mer nu. Finns inte mkt mer att skriva.

/Tilda

söndag, augusti 21, 2005

Orka komma på nån rubrik...

Gud vad kul, nu har vi verkligen kommit igång med lägenheten! Vi har målat hela rummet, men det ska målas igen för det blir snyggare färg då. Vi har målat taket. Och nu håller Sölve på och röjer i köket, målar lister och så småningom kommer det upp nya snygga tapeter. Sen är det hallen där det också ska tapetseras samt läggas nya golv. Och det blir så fint allting! =D Det är så kul! =D

Har spelat träningsmatch idag i Östhammar. Vi krossade dom med 15-5 och då ska gudarna veta att vi var ganska långt ifrån ordinarie damlag. Jag dunkade in 763, kändes skitbra! =D Det finns kvar där inne nånstans, allt det man lärt sig. Emelie spelade kanonbra! Jag är så impad över henne, hon sopade hem 806 hon minsann! Coolt jue! =D

Sofie mår inte så bra för tillfället, stackarn. Jag lider med henne, vet precis vad hon går igenom! Sebbe valde tydligen nån annan brutta istället för henne. Usch vad hemskt. Framför henne nu ligger många nätter av ändlöst gråtande och en smärta som skär i bröstet. Det är inte kul. Hoppas hon har nån att kramas med ibland när hon känner sig nere. Det hjälper något.

Nej nu ska jag spela RCT. Har bara en bana kvar, sen ska Micke få tillbaka sin dator. Kanske... =P


/Tilda

torsdag, augusti 18, 2005

Rusta och bilproblem

Idag har vi varit på Rusta och börjat handla till lägenheten. Vi handlade tapeter och färg till tak och väggar. Gud vad härligt det känns att vi äntligen är på gång! Fast vi får inte göra något i lägenheten förrän tidigast i helgen. Men ändå! =)
Imorrn ska vi titta på en begagnad bokhylla också, en jättefin! Den var lite stor, alltså lång, men den går att dela för den är i flera sektioner.

Men nu har vi fått andra problem på halsen. Bilen som vi hade blivit lovade av Micke Södergrens son, nähä, den hade han bytt bort. Har ni hört på maken till dålig stil?! BYTT BORT?!? Hmpf...Jag blev iaf irriterad! Jaha, nu står vi snart utan bil. Och jag måste ha bil i jobbet, om jag nu tar det här jobbet. Men imorrn, innan bokhyllan, ska vi åka och kolla på två bilar som stod i fyndmarknaden. Det blir ju en extra utgift, men runt 6000 hade vi ju räknat med för bil iaf så det ska väl gå bra.

Första träningen för säsongen var idag också. Träffade Jessica och Macke, som jag inte träffat på...like for ever... Det gick över förväntan att träna faktiskt. Jobbar på det där med armen, det känns riktigt bra! Tryckte in 225 i sista serien, fast jag var som tröttast då. Jaja, så kan det gå.

Jag undrar var J håller hus...Jaja, han dyker väl upp.

Gud vad jag säger/skriver "jaja" hela tiden...jaja... =P

/Tilda

tisdag, augusti 16, 2005

Kickoff och egen lya!

Jag har ju varit i Trosa på kickoff med bowlingdamerna. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om det. Madde sammanfattade så bra. =)
Men hur som helst, det var en helknasig men skitskojig helg! Det var fylle-sms, friidrott, tårta, bowling, simfötter, tjuvrökning, myggor, spindlar, Åke, tzatziki, ögonbryn, regn, shopping och en jäkla massa garv! Man missar mycket om man inte åker med… *pikar Emelie och Sofie*

Just nu är jag så glad i kroppen så jag kan inte koncentrera mig på någonting.
Äntligen ska vi få flytta härifrån!!! =D Nu ikväll skrev mamma och Sölve på kontraktet! =D Gud vad bra det känns. Det är visserligen ganska litet, men det är något eget och jag tror det kommer att bli hur bra som helst och jag längtar massor efter att få sätta igång med det!
Drömde helknasigt om det inatt. Vi skulle renovera lägenheten fast i drömmen var det en annan lägenhet, en 2:a eller 3:a. Vi hade ställt in en säng i sovrummet så vi sov där första natten. Sov där gjorde också Henkan. Sjukt men ändå, han gjorde det iaf. Sen dagen efter när vi vaknade så hade mamma möblerat hela vardagsrummet, med hyllor och skåp. Hon hade dessutom ställt dit glas och prydnadssaker och fotografier. Då blev jag jättearg och sa att vi hade ju kommit överens om att vi inte skulle ställa in några möbler innan vi hade renoverat. Men hon sa att hon tyckte att det var så fint så hon kunde inte låta bli. Jaja…

Har inte pratat med J på snart en vecka. Saknar lite… Vet inte varför, känns bara lite tomt på någe vis.

Imorrn börjar skolan. Om det nu blir den. Det vet jag ju på fredag. Och blir det inte skolan blir det ju jobb. Hoppas verkligen att jobbet är något för mig. Och att jag är/blir anställd. Men det visar sig. Jaja, glider nu…

/Tilda

torsdag, augusti 11, 2005

Micke 25 år

Gud vad skoj det var men det är samtidigt skönt att det är över. Jag har ju varit så nervös över att det inte skulle lyckas.
Men nu ska jag sammanfatta dagen.
Ca 11.00 kom jag till Rusta för att kidnappa Micke *flina* Jag smög inte för att inte skulle se mig, för jag visste ju egentligen inte riktigt hur det hela skulle gå till. Jag visste heller inte hur mycket de som jobbade visste… När jag gick in såg jag att Micke satt i kassan, så jag smet in så fort jag kunde för att han inte skulle få syn på mig. Jag gick fram till en kille som jobbade på golvet. Kollade namnskylten. Niklas. Aha, ett namn jag kände igen!
Han inte mer än säga hej så frågade han om jag var där för att hämta Micke.
Jag föstes in på lagret. Sen kom Mickes chef Åsa in på lagret och med ett flin på läpparna berättade hon om hur hon verkligen hade försökt förstöra Mickes dag med den ena besvikelsen efter den andra. Jag tyckte det var enormt skojigt att alla var så engagerade. Men det är ju så, folk tycker ju om bus!
Sen var det dags för själva kidnappningen. Katarina, en annan av hans kollegor stod beredd att hoppa in i hans kassa. Jag smög upp bakom honom och sa hej och sen kastade jag på honom ögonbindeln. Haha, det var skojigt, gud vad överraskad han blev. Och han hatade både mig och sina kollegor för att han hade blivit lurad, hahaha!!
Sen var det hem och sätta på den fina tröjan och iväg till bussen. På bussen fick han vila ögonen lite (ta av bindeln alltså) och han började ana vart vi var på väg. Men det gjorde inget, njöt fortfarande av triumfen på hans jobb! Och dessutom antog jag att han inte hade en aning om vad som väntade iaf, även om han visste vart vi skulle.
Och mycket riktigt blev han också mäkta överraskad när alla hans kompisar befann sig på Gröna Lund.
Allt som allt har det varit en väldigt lyckad dag, om man bortser från den totalt onödiga omvägen förbi Rimbo… Men inget ont som inte har nått gott med sig, vi fick iaf se Malin och Peters nya lya.

Att Micke sedan skulle gå och vinna 5-kampen var en miss i planeringen...Men han åkte ju Fritt Fall Tilt alldeles frivilligt så det gjorde ju inte så mycket. Han krossade ju oss andra totalt, så dessvärre vann han ju rättvist. Anders och Micke Axelssons protester vägde inte så tungt (de kom typ sist)


Grattis på 25-årsdagen älskling! Vänta bara tills du fyller 30…
MOHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!!

/Tilda, den onda flickvännen…


PS. Du har en kropp som en gud... Buddha! =) DS.

måndag, augusti 08, 2005

Hemkomst och ev nytt boende

Ååh nu är han hemma igen!!! Gud vad skönt det känns att känna hans armar om mig igen! =)
Och snart är det jag som åker ifrån honom...=( Men för en helg i Trosa med tjejerna är det nått jag kan leva med. Sorry honey, hehe.

Den där lägenheten som vi kollade på, på Vigelsjövägen var väldigt fin! Tyckte jag iaf! Mamma klagade förstås på städning och så där, men henne får man ha överseende med. Det är bara sån hon är ju.
Men vi ska ev kolla på en till lägenhet på Domherrevägen var nu det ligger. Den såg iaf riktigt fräsch ut på bilderna, men bilderna ljuger ju oftast lite. Jag menar, kameran lägger ju på minst 5 kilo!!! Haha, nu var jag väl lustig.
Nej då. Men nu känns det iaf inte lika hopplöst att hitta ett eget boende för mig och Micke.

Har inte så mycket mer att skriva för tillfället.

/Tilda

lördag, augusti 06, 2005

Bråk och saknad

Gud vad jag hatar att dom bråkar. Alltid ska dom hålla på. Och mest är det mamma, men det är Sölve också. Men hon är så typiskt...kvinnlig och ska dra upp saker som hände för typ 10 år sedan. Hallå?!? Sånt är preskriberat, det är fusk!!! Och när man påpekar det så ska hon spela martyr och säger typ: Jag förstår om du hatar mig, jag är värdelös, jag ska lämna den här familjen. Ååh, jag hatar det!!! Sen är hon alltid så full på fredagskvällarna och då är man ju inte riktigt på samma nivå.

Saknar Micke massor! Varför måste han va i Idre när man behöver honom som mest?! Känner mig så ensam när han inte är här. Han är långt bort... Undrar om han tänker på mig... Undrar om han saknar mig lika mycket som jag saknar honom...

Så blev det inget Åland imorrn heller. Hade vart kul, har inte åkt dit på jättelänge.
Men men, så blev det.

Ska på visning på söndag på en 1:a här i Vigelsjö. Hoppas den är fin för det var skitbillig hyra. En bostadsrätt för 350 000 :-
Synd att inte Micke är hemma så han får se den. Ååh, saknar honom massor!!!

/Tilda

onsdag, augusti 03, 2005

Löparö

Jag har varit på landet i hela 5 dagar nu! Skönt var det med lite minisemester men det är ännu skönare att vara hemma igen.
Anders var med ute ett par dagar. Det var skojsigt. Vi fiskade. Sen spelade vi RISK, det sket ner sig lite men jaja, jag blir bättre på det där.
Sedan åkte han hem på söndagen och Micke åkte med för de skulle golfa. Jag hade jättetråkigt hela dagen, gick upp till pappa och Ninna en sväng men dom är ju lagom roliga också...
Sen kom Micke tilbaka, då blev jag så glad så jag kramade och pussade på han jättemycket och ville inte släppa taget.
Sedan har vi fiskat massor, jag och Micke. Typ varje dag. Och spelat spel. Och vant oss vid att bara ha 1:an, 2:an och 4:an att titta på, på tv:n. Men det har funkat...
Och idag kom den lilla söta hunden! Pappa har köpt en till jue! Så himla gullig! Hoppade omkring och lekte och stojade och kissade inne två gånger hann hon med medan vi var där, hehe.
Zmilla heter hon. Så nu har de två hundar; Zmilla och Tessa. Tessa skällde lite och morrade och så där bara för att visa vem som bestämde. Men annars gick det bra! Men gud så himla gullig hon va! =)

Ja det var väl allt. Nu är man tillbaka igen.

/Tilda

torsdag, juli 28, 2005

Aldrig detsamma mer...

Till den varmaste människan på hela jorden,
tillägnar jag de här orden:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag,
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag,
men ibland blir den aldrig den samma mer.

Din tillvaro blev upp och ner,
ditt liv kastades omkull.
Du skulle aldrig få se honom mer,
bara för den förbannade sjukdomens skull.

Du såg honom leva,
du såg honom dö.
Alldeles för tidigt
tvingades du säga adjö.

Men med en vilja av stål
i den mörkaste natten,
trotsar du både
eld och vatten.

Jag beundrar din styrka,
jag beundrar din glöd.
Men under den ytan,
sörjer du hans död.

Du behöver inte lådsas,
du behöver inte le.
Du behöver inte vänta
tills ingen annan kan se.

Var aldrig rädd att komma till mig,
när du vill gråta ut.
För ditt liv går vidare,
även om hans är slut.

Jag finns för dig min kära vän,
att krama då och då.
I motgång och i medgång,
för det heter väl så?

Jag vet att det sitter en ängel i skyn,
och vakar över dig.
Det vet jag från säkra källor,
för det har han viskat till mig.

Och om det inte hjälper,
att gråta ut hos mig.
Så tänk då på ängeln
som sitter och väntar på dig.

För en dag ses ni igen
i himmlen den blå.
Då kan ni skratta och le igen,
och vara tillsammans, ni två!

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag,
och något alldeles oväntat sker.
Ditt liv förändrades, det vet jag.
Det blev aldrig detsamma mer...

onsdag, juli 27, 2005

Har dammat av kulorna

Var och bowlade idag med Micke och mamma. Det kändes jättekonstigt, har ju inte lirat sen KM!
Samtidigt som allt kändes jättefel och jätte-otränat (inte så konstigt ju) så var det nånstans som det kändes lite rätt ändå. Ja jag vet inte. Men ska jag platsa i A-laget till hösten får jag nog sätta igång och träna. För jag är så pass orutinerad än så att jag tappar massor om jag inte tränar. Jag är inte som Micke som bara kan ta vid där han slutade i våras och va lika duktig fortfarande, om inte bättre. Men som sagt, det har ju mest med rutin att göra. Micke har ju nååååååååra år på nacken mer än va jag har, hehe. Men jag är stolt över han. Han är så snygg när han spelar *flin* Och så dutti, han strajkar hela tiden jue! =P
Som sagt, borde kanske ha tränat mer i sommar. Men det är skönt med uppehåll också, jag känner att jag behöver det. För man är så sliten i slutet på säsongen så man behöver vila upp sig och få gnistan tillbaka. Nu börjar jag bli taggad inför ligastarten fast det är flera veckor dit! Så jag får lugna mig lite, hehe.
För det finns ju en del där emellan att se fram emot *flin*

Jag och Micke ska titta på en "lägenhet" imorrn. Det är en uthyrningsdel i en villa, med 2 rum och kokvrå. Får se vad det blir av det...

Nu ska jag nog gå och snutta kudde.

Kram på er alla små grodyngel därute som läser detta (förmodligen inte många men ni förtjänar den lilla uppmärksamhet ni får)

//Tilda

måndag, juli 25, 2005

RCT, eventuella magbesvär och arbetslöshet

Halloj!

Ett tag sedan jag skrev här nu. Men nu blev jag påmind, tack Madde!

Har egentligen inte så mycket att skriva. Ligger och kollar på bröllopsfeber. Sen kanske det blir lite mer Roller Coaster Tycoon innan jag går och lägger mig...
Har köpt 3:an nu men det var inte alls lika kul... Eller kanske det blir det sen när jag har klarat hela 1:an, hehe... Hoppas det iaf, jag hatar värdelösa impulsköp =)

Lite orolig är jag också, att jag har nått i magen som inte ska vara där... Men det är säkert inte...

Jaa, det var nog allt för nu. Har fortfarande inget jobb så allt är som vanligt för lilla arbetslösa Tilda! Men känner du nån som känner nån som känner nån (etc etc) som behöver nån till nått så tveka inte att fixa det åt mig ;-)

Nu är snart pausen slut i bröllopsfeber så nu ska jag gå igen.
Take care everyone! // Tilda

fredag, juli 15, 2005

A (b-c), du e i mina tankar...

...EKG, mitt hjärta det bankar, HIV.....nä, kanske inte...kan inte texten riktigt.
Men A är iaf i mina tankar.
Det känns så knasigt att träffa honom. Det är nått som....inte stämmer. Det är inte som förut. Och det kanske man inte kan förvänta sig heller, men HAN känns inte likadan, det är det....
Dessutom tar jag typ åt mig av allt han säger, och saker som jag förut hade skrattat åt och gett igen för, får jag nu bita mig i läppen för att inte gråta för. Vet inte varför.
Jag får sluta upp med det dumheterna, så får det inte va!
Han fyller år imorrn, jag och Micke ska dit, kanske mamma och Sölve hänger på, beroende på hur trötta och slitna de är. Fast va fasen, de har ju haft semester!
Nåja, borde ju städa lite och så, men jag räknar kallt med att jag hinner allt imorrn...Kanske dumt, men det är ju sån jag är. Dum.

/Tilda

onsdag, juli 13, 2005

Ett nytt jag

Idag har jag varit och kutta' barret. (Alltså klippt mig för de som inte hajade...)
Ganska kort också. Men det är skönt med förändring och dessutom alldeles rätt årstid att klippa av sig svallet. För det blir svettigt och varmt under kalufsen!
Imorrn ska jag förändra mig lite till, men bara en liten detalj egentligen. Inget som syns lika tydligt som min nya frilla. Men jag säger inte vad det är, nej nej, det får ni se själva sen. För det syns om man tittar noga...
Jag vet en viss familj som blir nöjd över den förändringen iaf! =)
Jag vet inte varför jag bestämde mig för att förändra mig just nu. Kanske vill jag förändras på insidan, men börjar med utsidan, vad vet jag. Jag vill nog bli mer vuxen och nog mer attraktiv också. Försöka kan man ju alltid liksom, men det funkar knappast...
Det kanske är en del i min utveckling. Nu håller vi som bäst på och letar lägenhet och blir vuxna...Då vill jag se vuxen ut också. Problemet är att jag ser fortfarande ut som den barnsliga skitunge jag är på insidan...lika ful också...=(

Träffade A igår som sagt. Lite konstigt var det, jag kan inte förklara varför. Undrar om Micke har sagt nått till honom...för det kändes som om han undvek mig. Som om han inte ville prata med mig. Fast jag tror iofs inte Micke har sagt nått. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag vill att han gör det eller inte...
Kanske har det här en del i att jag vill förändra mig...Bort från det gamla, glömma allt jag nånsin kände för A...eller är det kanske tvärtom? Göra mig mer attraktiv för honom? Neeej, verkar ju knasigt ju. Jag har ju Micke!

*suck* Jag blir inte klok på mig själv...Someone who has figured me out yet?


//Tilda

söndag, juli 10, 2005

Ring då om ni ska!

Hmm..uppe sent idag. Kanske inte så smart med tanke på att jag ska upp väldigt tidigt imorrn. Vi ska måla ute hos Anne. Och varför säger man "ute" hos Anne? Jaaa du...
Men anledningen till att jag är uppe sent är för att jag vet inte riktigt vad de förväntar sig av mig på tidningen. Jag är ju fortfarande sjukskriven men frågan är om de vet det... De borde fatta det men...jag måste styra det där i veckan! Typ imorrn eller senast på tisdag!
Nu väntar jag på att de eventuellt ringer efter mig om de undrar var jag är. Annars är väl allt lugnt, om de inte ringer menar jag.

Har precis spelat en massa couronne med J, det har gått bättre än väntat, men mot slutet blev vi så trötta så usch va tråkigt det blev!

Lite nervös inför imorrn. Då ska jag träffa A igen, det var ett tag sen nu och det har ju varit lugnt då. Pratade med honom idag på telefon... Men men, det ska väl gå bra hoppas jag!

Tusan vad varmt det är! Det är jobbigt när man ska sova. Men det är iaf sommar och fint väder så jag ska inte klaga!

Nej, nog för idag!
Arrividerci! // Tilda

torsdag, juli 07, 2005

Batteritorsk och IKEA.

Vi var och spelade bilbingo igår igen. Men inte vann vi nått den här gången heller. Jag säger som Madde, vi får skylla på bilen. För den fick dessutom en knäpp igår. Trodde vi först iaf.
För när vi skulle åka därifrån ville inte bilden startade. Grinig bil tycker jag som inte ville åka när batteriet var slut. Men som tur var hade Maddes farmor och farfar startkablar i bilen och de befann sig inte långt därifrån, så efter lite suckande, svärande och tutande kom vi därifrån.
Det visade sig sedan att batteriet hade tagit slut för att min pojkvän hade suttit med foten på bromsen under hela bilbingo-tiden. Och den bilen funkar så att bromslamporna lyser även fast bilden är avstängd, så då hade batteriet tagit slut på så vis. Det är iaf den enda förklaringen!

Vi var på IKEA igår också. Actually, vi var i Uppsala. För vi gick på stan sen också, så vi var inte bara på IKEA. Men det var huvudorsaken till att vi åkte till Uppsala. Vi köpte ramar. Sen gick vi på stan, in på DUKA och köpte vardagsglas. Sen hälsade vi på Jonas och Mia. Dom hade en jättemysig, fin liten lägenhet *avundsjuk*
Sen på vägen hem hälsade vi på Anne, som var hos Mickes farmor och farfar. Så egentligen kan man ju säga att vi hälsade på Mickes farmor och farfar. Vera var där också, och jag fick Micke att erkänna att hans biologiska klocka har börjat ticka, för jag såg det på honom!
Allt detta gjorde att vi blev lite sena att hämta Madde, men vi kom i tid iaf så det gjorde inget!

Nu ska jag snart ner på stan och uträtta massa ärenden.
Hej so long! // Tilda

måndag, juli 04, 2005

Bifaller bara billiga boenden

Gud vad hemmet ser ut! Det är disk, det är grejer på golvet, vardagsrummet fungerar för närvarande som ett (oavtorkat) matbord eftersom det förbannade pusslet aldrig blir färdigt. Ikväll blir det nog tvångsbygge för mig och pojken!

Just nu håller jag på och samlar ihop gamla grejer för jag och pojken ska på bakluckeloppis på lördag. Ska bli kul. Ska ner och rota i källaren sen. Kanske kan vi hitta lite billiga grejer till vår framtida lägenhet. Vi tackade nej till den på Drottning Kristinas väg, men vi hoppas få ett erbjudande om nån annan lya snart!

På onsdag blir det bilbingo igen. TUUUUUT TUUUUUUT, BINGO!!!!!!!! c(-;
Hoppas vi vinner nått då, eller hur Madde?! Att tuta i pausen går väl an ett tag, men man vill ju vinna också!

Blev fan sugen att åka till Uppsala och gå på IKEA och sen gå på stan och fönstershoppa. Kanske köpa nått litet. Snålar ju för tillfället för att ha råd med boende sen, men nått liiiitet kan man väl få unna sig... Kanske kan vi åka på osndag förmiddag, jag och Micke. Ska höra med han.

Nej nu ska jag återgå till att...göra det jag gör...
Ciao! /Tilda

måndag, juni 27, 2005

Sveriges värsta dansare

Oh gud vad kul jag tyckte att det var!
Jag hade nominerat Micke till Sveriges värsta dansare på tv4.se med motiveringen att han är så dålig att han inte ens dansar dåligt, utan att han står helt still bara. Från början trodde jag det var för att han inte ens ville försöka, nu tror jag verkligen att han inte kan!
Och idag ringde det på Mickes mobil. Jag trodde det var lägenhetstanten. Efter att ha bytt några ord med denne mystiske någon i telefon kommer han in i rummet och blänger på mig med en flin-butter (blandning mellan garv och rosenraseri typ) min. Jag tittar på honom och fattar ingenting. Frågar om det var lägenhetstanten som ringde. Han fortsätter blänga och frågar sen:
Älskling, har du nominerat mig till Sveriges Värsta Dansare?
Och jag brister ut i asgarv. Vad häftigt tänkte jag, dom ringde, han kommer med. Jag fortsätter garva och han brottar ner mig i sängen för att visa vad han tycker om saken.
Mellan skrattanfallen frågar jag vad hon sa. Och då svarade han: Hon sa att jag blivit nominerad av min sambo och frågade om jag ville komma på audition men jag tackade nej.
Och då slutade jag skratta. Då var det inte kul längre. Här har han världens chans att komma med i tv, kanske i ett aningen pinsamt sammanhang, men ändå. Och så tackar han nej. Jag ska fasen nominera han till Sveriges Tråkigaste Pojkvän.

söndag, juni 26, 2005

Känslor, sex, kryckor och midsommar

Ett tag sedan jag skrev här nu.
Känslorna som jag hade/har är lättare att hantera så länge han inte är i närheten. Då känns det som att det går av sig själv. Och han har inte varit här på ett tag nu så det känns ganska okej faktiskt. Visst tänker jag på det....på honom...då och då. Men det går lättare iaf.

Jag måste bara säga att jag hade det mest fantastiska sex för ett par dagar sedan. Han har inte varit så...kärleksfull på väldigt länge. Inte nånsin tror jag. Det var så väldigt mysigt. Tänker inte dra några detaljer, det blir för privat. Men han var så underbar! Jag visste han är bra i sängen, men sååå bra...?! Han överträffade sig själv! =D

Sedan går jag ju på kryckor också, tänk vad klantig man ska va då. Men det går bättre nu, kan halta lite lätt iaf och det gör det lättare att ta sig från punkt A till punkt B när det är kortare sträckor! Skönt! Halva jag önskar att foten kunde bli bra NU. Den andra halvan önskar att det kunde ta lite längre än 2 veckor, typ 3 eller liknande, så jag slipper jobba över huvud taget. (Börjar påverkas av resten av samhället) För nu kommer jag dit så pass sent så det känns nästan onödigt.

Midsommar firade vi på Löparö. Min bror och mina kusiner och typ hela släkten var där. Johan Ulvesson var också där! =D Han har ju firat midsommar där förut, nu verkar det som om han har kommit tillbaka. Den enda som var jobbigt var foten, annars var det toppen!

Kilar nu! //Tilda

söndag, juni 19, 2005

Vad ska jag göra?

Oh herre min gud vad ska jag göra? Det här är så förbjudet så att det finns inte.
Jag upptäckte det igår, det som jag förnekat för mig själv ett bra tag. Och när han rörde vid mig igår....han stod så nära...

Nej Matilda, du får inte!! Du måste glömma bort, fortsätta att förneka! Att berätta det för Micke skulle krossa honom mer än någonting annat.
Det här är nånting som man bara inte får känna. Inte nog med att man aboslut inte får utagera det, man får inte ens lov att känna det, för det är så...fel. Slår man upp ordet "förbjudet" i ordlistan så står det precis det här... Fan också, fan fan fan!!

Madde får hjälpa, hon vet hon! Hon är så klok! Fast jag vet inte om jag kan berätta för henne heller. Vill ju säga till Micke så han kan hjälpa mig, men det går inte, oh nej oh nej!

Skit också...

fredag, juni 17, 2005

Ljusnande framtid my ass

Nu har jag inte skrivit här på riktigt länge. Madde tjatar på mig så nu fick jag arslet ur vagnen så jag kunde ta mig i kragen...eller nått.
Jaha, så har man klarat av 12 år i skolan, det var väl trevligt. Än så länge känns det ingen skillnad, förutom den att man titueleras som arbetslös istället för studerande.
Har iaf fått tag på ett 3-veckors vikariat som tidningsbud. Det är ett tufft jobb men det är ju bara 3 veckor så det ska man väl klara av. Förresten är det bara amatörer som sover på natten. Man missar ju allt det fina, såsom soluppgången och fåglarnas första morgonkvitter. =P
Har varit till Norrköp och Konsum i Grind idag och erbjudit mina tjänster. Det togs glatt emot, det kändes bra. Hoppas de ringer. Ska till de andra livsmedelsbutikerna också, nån annan dag.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Jo jag har ju en del att skriva. Men det är ju min lilla hemlighet. Och J:s... *blink*

Måste kila och diska tror jag. See ya. /Tilda

måndag, juni 06, 2005

Student 2005

Tjolahopp!
Några dagar sedan jag skrev här nu.
Just nu är det mycket kring studenten, för det är ju på fredag!!! =D Mest kul ska det bli att så många människor som jag tycker så mycket om kommer till mig, det är det bästa! =)
Thova gick ut i fredags, önskar jag hade varit där men det var ju bal och så. Har inte hunnit prata med henne så jättemycket efter det, bara en kortis. Hon sa att det inte rikigt hade sjunkit in än, att man fortfarande var inställd på skola. Kan nog tro att det är lite så. Det är väl först i höst när man INTE kommer tillbaka till gymnasiet som man kanske hajjar...

Fick lite roliga länkar av Peter idag som jag har lagt upp här på bloggen.

Imorrn är det Lommarrännet, hoppas båten flyter!

Hmm...vet inte rikigt vad jag ska skriva. Ska käka snart ändå så jag bangar det här nu...

Ses... //Tilda

PS. Ha en fortsatt trevlig nationaldag! DS.

tisdag, maj 31, 2005

Money money money

Nej jag har inte ABBA-feber. Jag är bara lite fixerad vid pengar just för tillfället. Dels för att jag vann 2000 spänn igår genom att göra det jag tycker är roligast i hela världen. Då förstod jag hur bra fotbolls- och hockeylirare har det som tjänar multum på att utöva deras hobby.
Dels är jag också fixerad vid pengar för att jag för tillfället har väldigt ont om dem. Visserligen 2000 kr rikare nu än för två dagar sedan, men ändå. Still going poor...
Men liksom, varför ska man INTE vara fixerad vid pengar? Samhället är ju det, man måste ju passa in!
Jag får ju inet jobb heller så jag kan tjäna lite cash. Jo, jobb finns det ju förstås utomlands........(back to that issue)
Jaja, det får lösa sig. Eller nått.

Idag har vi fått årsboken. Den sög för att va ärlig. Dålig gjord med utdragna bilder så lärare och elever såg antingen jättesmala eller jättefeta ut. Sen var den dåligt upplagd och bara allmänt...tråkig. Men men, kul och ha ändå. Har börjat samla kommentarer i den, sånt som man egentligen ska skriva i mössan. Men mössan är ju så liten så där får inte alla plats. Jag vill ha alla klasskamraters kommentarer och sen kan mina närmaste vänner få skriva i mössan.

Idag dansade vi på gympan, det var skoj men lite krångligt. Vanlig vals är väl fine, men när man ska börja snurra och så, då blir man bara yr...Och med högklackat och långklänning sen på balen är det lite för mycket begärt. Men men, ser jättemycket fram emot balen på fredag! Roligt att få va fin jue!

Har egentligen lite mer att skriva, men jag bangar det. Då orkar inte Thova läsa. Kanske hon inte gör nu heller, men skit samma.

Ciao! // Tilda

lördag, maj 28, 2005

Min gymnasietid!

När jag tänker tillbaka på mina tre år på gymnasiet gör jag det med ett leende. Det är svårt att tro att det redan är slut. Det är ganska svårt att sammanfatta de tre år som gått, det har hänt så mycket men samtidigt så lite.

Det är svårt att glömma första dagen, hur nervös och spänd man var inför allt det nya.
Skulle man lyckas få några vänner eller skulle man bli helt utanför? Skulle man klara av pressen med betyg? Skulle man tycka om lärarna?
Men allt gick bra och jag hamnade i den absolut bästa klassen enligt min mening.
Dock kommer jag ihåg att jag saknade mina gamla vänner oerhört mycket under hela den första terminen tror jag. Vi hade funnit varandra så bra under sista året på högstadiet och nu var vi utspridda i hela Sverige.

Jag kom hur som helst in i ett glatt gäng i min klass och vi hade väldigt skojigt. Jag blev tillsammans med en kille i klassen också, men det höll bara i ett knappt halvår.
Och innan man visste ordet av var första året avklarat. Jag var nöjd med de betyg jag hade fått, mina nya vänner var underbara och de flesta lärare var helt okej. Alla utom en faktiskt. Hela klassen var rörande överens redan från start om att läraren vi hade i engelska inte tillförde ett dugg till lektionerna. Skulle vi lära oss någonting på engelskalektionerna så var han fel man för oss. Vi gick till rektorn och förde fram våra klagomål och tro det eller ej men det hände saker. Vi fick en ny engelsklärare någon gång efter jul, som visade sig vara den bästa lärare jag hade mött på väldigt länge. Så det löste sig till det bästa!
Allt flöt på riktigt bra och jag kom på mig själv med att tänka ”kan det vara så här bra”? Det var kanske dumt av mig att tänka så för efter sommarlovet klev man upp ett steg i rankinglistan. Och årskurs 2 var den jobbigaste period under min gymnasietid. Vänta så ska jag berätta!

När man nu inte längre var minst, lärde vi oss snabbt av de äldre att hade man gjort något olovligt så skyllde man på ettorna, det var den självklara jargongen.
Nu skulle jag läsa lite nya och roliga kurser också, i ettan hade det mest känts som en fördjupning eller påbyggnad av högstadiet vad det gällde de ämnen man läste.
Jag läste ganska många kurser i tvåan och gick ganska långa dagar i skolan. Faktum var att jag läste väldigt många kurser och gick väldigt långa dagar. Och detta innebar naturligtvis väldigt många läxor och väldigt mycket att göra. Det finns ett bra ord som uttrycker vad jag kände då, ett ord som flitigt används i samhället idag; stress.
När drygt halva tvåan hade gått var jag färdig att klappa ihop. Pressen på att hålla mina fina betyg uppe blev för mycket, då jag ett tag siktade på högsta betyg i allt! Men det upptäckte jag att det gick ju bara inte. Om jag inte ville ha ihjäl mig själv på kuppen, men det ville jag helst undvika. Jag blev tvungen att prioritera för att inte stressa sönder helt. Och jag har från denna upplevelse tagit med mig några visdomsord som man ska ha i bakhuvudet och ta fram när man försöker vara bäst på allt på en och samma gång. Om man känner att man kanske inte lyckas med detta, och får ett utbrott för att man känner sig misslyckad ska man sätta sig ner, ta ett djupt andetag och fråga sig själv: Vad är det värsta som kan hända?

Tvåan tog slut så småningom och då kunde jag andas ut. Det hade varit ganska okej och tiden hade gått rätt fort trots allt. Det hade inte gått lika smidigt som i ettan, men det hade helt klart varit ett schyst år.
Nu var det dags att påbörja sista året på gymnasiet.

Min önskan om att trean skulle gå lite lättare än tvåan besannades. Jag upptäckte redan första perioden att jag hade mycket kortare dagar. Det var enormt skönt att ha det lite slappt efter tvåan. Och nu kunde man satsa ordentligt på sista året också, och passa på att njuta av sista tiden på gymnasiet. Och man kunde lägga mycket energi på det projektarbete som vi förväntades prestera under sista året.
Och innan jag visste ordet av så var det maj och bara några veckor kvar till studenten.

Gymnasietiden har gått otroligt fort. Det känns som igår när man gick in i skolan för första gången för att höra sitt namn ropas upp i aulan. Kan fortfarande känna känslan av de där fjärilarna som for runt i magen.
Men det har varit en otroligt lärorik period i mitt liv. Inte bara alla saker jag har lärt mig i alla kurser som jag har läst, jag har växt i mig själv och mognat väldigt mycket som person.
Och som jag sa i början tänker jag tillbaka på min gymnasietid med ett leende på läpparna. För mitt i all press och stress har jag någonstans känt en odefinierbar lycka. Min gymnasietid har faktiskt varit rolig!

Min mentor frågade mig här om dagen att om jag skulle komma tillbaka till Rodengymnasiet i höst och träffa alla nya ettor, vad skulle jag säga till dem då, vad skulle jag ge dem för råd?
Jag har funderat lite och jag tänker nu avsluta med att skriva ner fyra goda råd till en nybliven gymnasieelev att ha med sig genom sin gymnasietid.


- Du kan påverka mer än vad du tror! Sitt inte och håll inne med dina åsikter om det är något du inte är nöjd med. Framför din åsikt vänligt men bestämt. Det bästa är om ni är fler som tycker likadant, då blir det mer slagkraftigt. Det enda som hindrar dig från att påverka miljön runt omkring dig är du själv!

- Lär dig hantera stress på bästa sätt! Stress är något som du förr eller senare kommer att råka ut för, risken är stor att det sker redan under gymnasiet. Det är inget man kan skydda sig emot, kommer den så kan man inte ta bort den. Lär dig hur du fungerar och hur du bäst kan leva med den, det är individuellt. Berätta också för människor i din närhet att du är stressad så de vet vad du går igenom. Prata med dina lärare om du behöver skjuta upp något prov eller någon inlämning, kommunikation kan lösa mycket. Och kom ihåg den gyllene frågan: ”Vad är det värsta som kan hända…?!”

- Satsa på gymnasiet! Du kommer förhoppningsvis bara gå där en gång. Det är tillräckligt mycket press kring betyg egentligen, men det är ju faktiskt så att det är din framtid det handlar om. Man måste inte vara bäst på allt, men minst godkänt i alla ämnen tar dig långt. Man behöver inte vara bäst på något egentligen, men man kan vara bra på mycket. Ett giltigt slutbetyg i handen på studentdagen är ditt mål, se till att nå det för en säkrad framtid!

- Ha kul under din gymnasietid! När du går ut gymnasiet kommer du förhoppningsvis, liksom jag, se tillbaka på den perioden som en lyckad tid. Det är en tuff period med mycket att göra och mycket att uppleva och ett skratt eller ett leende behövs ibland för att klara sig vidare. Gymnasietiden blir vad du gör den till men jag kan lova att det finns mycket utrymme för att ha kul!

fredag, maj 27, 2005

Världen runt??

Först vill jag skänka en tanke till den stackars flicka som råkade ut för...otäckheter...på sin studieresa till Estland med klassen. Ingen tycks dock veta vilken klass det var...men men. Hemskt är det iaf!


Igår pratade jag med Micke om att jag skulle vilja göra en backpackerresa. Först lät det som om han ville åka med och jag blev jätteglad. Men han fattade nog inte rikigt vad jag menade för han kunde tänka sig att va borta högst en vecka. Och det blir ju ingen backpackerresa.
Jag vill jättegärna göra det. Bara resa runt och jobba och ta sig vidare. Precis som i Backpacker. Vara borta typ ett år. Problemet är ju att jag har en pojkvän. Och om jag åker iväg är det inte så smart om vi är tillsammans. Det går ju inte så bra om jag ska resa jorden runt. Dessutom kan jag inte begära att han ska vänta på mig. Men jag vet inte hur jag ska göra... Jag älskar honom ju!!! *sucka* Jag vet inte vad han tycker heller för han är bara tyst och känner jag honom rätt så undviker han ämnet så länge han kan...
Hjälp mig! Ge mig råd! Vad ska jag göra??

torsdag, maj 26, 2005

En bra låt............

It's a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain
There'll be no last chance to promise to never mess it up again
Just a sweet pain of watching your back as you walk
As I'm watching you walk away
And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said
It's a cold thing you never know all the ways I tried
It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside
And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

But you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine

For the first time, there is no mercy in your eyes
And the cold wind's hitting my face and you're gone
And you're walking away
And I am helpless, sometimes wishing's just no good
Cause you don't see me like I wish you would

Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine
There's a moment to seize everytime that we meet
But you always keep passing me by
But you never were, and you never will be mine

I saw you at the station,
you had your arm around what's-her-name
She had on that scarf I gave you
You got down to tie her laces
You looked happy and that's great
I just miss you, that's all...

Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine
There's a moment to seize everytime that we meet
But you always keep passing me by
No, you never were, and you never will be mine
Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine
There's a moment to seize everytime that we meet
But you always keep passing me by
No, you never were, and you never will be mine

onsdag, maj 25, 2005

Plugg

Ja. Plugg. Ganska mycket nu. Plugg alltså. Fast det märks inte. För jag gör inte mer för det. Plugg alltså. Men om jag sitter hela natten nu så hinner jag nog färdigt med allt till imorrn. Plugg alltså.
Men snart är det slut. Plugg alltså.

Vi hade genrep i aulan idag. Eller genrep och genrep, det var ganska värdelöst faktiskt, bara massa tid som gick till spillo. Vi gick in och satte oss i aulan, sjöng studentsången 3 ggr, sen gav vi upp för det lätt skit. Sen gick vi ut. Och det offrade jag min sovmorgon för? *hmpf*

Micke och jag håller på och letar bil också, "ful-bilen" ska ju till bilhimlen i slutet av sommaren. Lite sorgligt, men den har gjort sitt. Vi behöver en ny, annars får vi väl vara utan helt enkelt.

Nu borde jag fortsätta plugga, om jag ska bli klar.
Ciao! /Tilda

lördag, maj 21, 2005

The number one

Jaha så blev det Grekland som vann årets ESC, med svenskan Elena. Men det var bra, dels för att hon är svensk, dels för att det var en bra låt tycker iaf jag eftersom jag har gått och nynnat på den ganska mycket de senaste veckorna, och dels för att alla öststater kan ta sig i arslet. Dom bara röstar ju på varann och så va alla låtar likadana och lika tråkiga och dåliga.
Och Sverige gjorde värsta floppen, jag tyckte Martin var värd ett bättre öde. Men jag hoppas det är som Pekka säger att det kan vara en fördel att vara med i semifinalen, om man går vidare vill säga... Tråkigt om vi inte blir med!!

Har faktiskt pluggat lite idag, lite stolt över det faktiskt. Fast jag skulle ha hunnit mycket mer än vad jag har gjort om jag hade varit lite effektiv. Men det är ju roligare med onlinespel jue... =)

Skulle ju städa garderoben den här helgen hade jag bestämt, vi får väl se hur det blir imorrn. Men jag måste faktiskt försöka plugga lite, garderoben får vänta i så fall.
Slutar väl ändå med att jag sitter och spelar Midas Miner eller dylikt... =P

Ska väl snart natta mig. Måste bara spela lite först, hehe. Spelberoende, ever heard of it? ;-P

Över och ut!
/Tilda

Barn och lite annat...

Idag fyller lillasyster år, grattis sötnosen!!
Och hon fick en docka som min pojkvän lyckades ha av på mitten, men han satte ju ihop den igen så det var ju ingen fara. Men duktigt ändå tycker jag! =P

Min filosofilärare är sjuk resten av terminen så filosofin är typ slut, ska bara orka göra instuderingsfrågorna. Det finns en gud!! Alltså det är ju synd om henne för att hon är sjuk, men det är så jäkla skönt att slippa det där ämnet! Detta gör att mina sovmorgnar på onsdagar blir ännu länge, nu börjar jag inte förrän...*tänker efter*...typ ett!! =D Och på torsdagar slutar jag nu kl. elva istället för halv två. Och framförallt slipper jag den där hemska lektionen på fredagseftermiddagar! YAHOO!!!!!!!!!!!!!!!!!!! =D

Jag har tjänat 100 spänn idag också, svarttaxi! =) Körde Monkan m.fam. Körde stooorbilen, det gör jag inte så ofta. Men det var kul att brassa på motorvägen, kör ju bara i stan annars. Det är kul att komma ut och se sig omkring lite, hehe.
Det här är allvarligt, om man pratar om att det är kul att köra till Finsta bara för att känna på motorvägen. Snacka om bonnigt...=P

Ringde till Jens idag också men han va inte hemma så det var Emma som svarade. Bebisen väntas komma om två veckor och jag sa att det var ganska dåligt planerat att skaffa barn just precis NU när dom visste att jag tog studenten. Kunde väl ha väntat nån månad, eller åtminstone ett par veckor. Men men, vi får se. Kanske kommer brollan iaf. Och kanske kommer de hela familjen, för de kanske fortfarande går och väntar. Ringde till den andra ohängde brodern också men honom fick jag inte tag på surprise surprise. Men han måste komma för han ska inte ha barn så han har ingen ursäkt!
Ååh, jag vill också ha barn, appropå det. Barn är mysiga! Längtar efter lilla Emilia. Hon pratar nu, massor. Emma gav henne telefonen så jag fick prata. Har inte träffat henne på skitlänge! Jag är en dålig faster som inte åker och hälsar på oftare. Borde göra det, då får jag ju åka motorväg! =P

Och idag fick jag veta att jag får MVG i Engelska C också, jag blev skitglad! Jag har MVG i alla eng-kurser. Va dutti jag är! *stolt* Nej jag vill inte skryta men är det nått jag är stolt över så är det mina betyg. Okej, jag har inte högsta betyg i allt, långt ifrån, men jag är ändå stolt. Det är nog det enda jag är stolt över när det gäller mig själv faktiskt. Men man får va glad över det lilla...

Phew, skönt att skriva av sig lite. Nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Blir väl couronne eller nått.

Ciao! // Tilda

fredag, maj 20, 2005

Sjuk

Usch vad jobbigt det är att vara sjuk. Visserligen är det skönt att vara hemma från skolan...*tss*
Jag lyckades på så sätt skjuta upp filosofiprovet, hehe. Men ändå, det är jobbigt. Man är så tjock i näsan och huvudet känns tungt och man orkar inte lika mycket som annars. Orkar väl inte så mycket annars heller, men det är en annan sak.

Har varit och shoppat idag med min pojkvän och Madde. Micke blev jättefin, och valde aboslut rätt skjorta och slips! *nickar*
Jag hittade bara en kjol till studenten, trots att Madde sprang som en galning och hämtade kläder. Och sen när vi skulle gå därifrån började det regna vilket Madde tyckte var väldigt lustigt. Men kul var det iaf, själva shoppingrundan alltså, inte regnet!

Imorrn ska jag iaf till skolan, har ju inte så långa och många lektioner så det orkar jag nog.

Har inte pratat med "familjen" på länge, men de tycks ju aldrig vilja prata med mig. Förstår nog varför, men jag vill inte förstå.

Jaja, nu tänkte jag försöka plugga lite men vi får se hur det blir med det. Brukar ju sluta med couronne i alla fall...

Fred!
/Matilda

tisdag, maj 17, 2005

Projektredovisning

Idag har vi avlutat vårt projekt, fasen va najs. Skönt att det är över. Det har ju varit kul och så men på slutet nu har man bara velat få det gjort. Och det blev ÄNDÅ så att Crille spelade upp "fel" låt. Den som han inte fick ha med, men han lyckades ändå prata om kull Annbritt. Blev lite småsur på det men jag orkar inte tjafsa med honom mer nu.
Själva redovisningen i sig blev rätt sunkig för Christian ville absolut inte förbereda nått innan, han sa att det räcker om vi berättar vad vi gjorde. Men jag tyckte att man visst måste planera, så att det inte blir så att ena stunden pratar man i mun på varandra och nästa stund så är det helt tyst. Men han vägrade och jag tror det kommer att påverka betyget. Jäkla skit. Men men. Det var iaf så redovisningen blev, oförberedd och bara...blajs. Jaja, done is done.

Börjar bli sjuk också, svinont i halsen och imorse när jag vaknade kände jag mig nästan bakis, huvudet var lika tungt som de där stenkloten de lyfter i "Världens Starkaste Man". Men jag har klarat mig igenom dagen iaf.

Men jag har gjort lite nytta idag iaf, jag har tankat bilen och så har jag lämnat in ansökningarna till CLL. Och nu väntar plugg plugg och plugg. Marknadsföring och filosofi. Men när det här veckan är slut så är det bara softish fram till studenten! YEAH!!! =)

Över och ut.
/Tilda

måndag, maj 16, 2005

Blommor


En bild som jag vill använda. Hoppas detta funkar...

En blogg


Idag är det måndag. Jag tänkte plugga men som vanligt när jag slår på datorn så brukar det bli en massa annat istället.
Jag kikade in på Thovas den där sidan. Jag blev intressarad av att skaffa en egen så nu har jag gjort det. Det var lite trassel från början och nu tror jag att jag har 5 eller 6 olika konton kopplade till min mailadress. Men men, en blogg har jag iaf;

http://kallamigtilda.blogspot.com/

Det var allt för nu. / Tilda