onsdag, november 29, 2006

Blir fan arg

Ja det blir jag.
Lackade ur riktigt igår. Tur jag inte fick tag på han när jag ringde för jag hade nog skrikit i luren.
Jag kanske ångrar mig lite idag att jag tog i så, men jag menade vartenda ord jag sa.
Borde väl ringa idag och be om ursäkt..
Åååh igår var en så lycklig och bra dag. Och så sabbas allt. Och det var INTE mitt fel! Jag har inte gjort några fel överhuvutaget. Men av någon konstig anledning är det alltid JAG som får stå till svars för dem. Det är konstigt det där, hur en människa kan vrida till allt så himla mycket. Och komma undan med det! :@
Och allt detta hände på helt fel dag, för jag har fortfarande inte börjat med hemtentan och jag måste ju bli färdig idag för ikväll ska den in.
Shit, måste sätta igång nu. Även om jag har tankarna på annat håll.

Blä för livet ibland alltså! Och blä för vissa människor!

--------------------------------------------------------------------------

"Säger bara det.... Nu lämnar du oss i fred! Om du nu hatar mig så hatar du thomas med för han är en del av mig! Så bäst för dig att du inte hör av dig till honom, vet att du fortfarande bara vill förstöra mellan han och mig"

Jag lämnar gladeligen dig ifred! Men med Thomas gör jag som jag vill, och som han vill. För han är min vän. Och det kommer aldrig att ändras!
Jag får säga detsamma till dig också, om du nu hatar mig så hatar du Thomas också, för jag är en del av honom och kommer alltid att vara!

Jag har aldrig velat förstöra för er. Thomas vet det nu och det är det som räknas. Vad du tror du vet ger jag blanka fan i faktiskt.
Ta och skärp till dig lite nu istället och ge Thomas den kärlek han vill ha och förtjänar!

...when you hear a voice from long ago...

Så skönt att höra din röst igen!
Glad att jag fick chansen att prata med dig!
Tack! Till er båda! (F)

Hoppas, tror och vill att allt ska ordna sig till det bästa, för alla!
Det behöver inte vara så som det har varit!

###############################################

Nu ska jag gå och slå in lite julklappar, sen blir det väl tv:n.
Just ja, man borde plugga också, hemtentan ska in imorrn.
Men ja, det får bli morgondagens problem, hehe :P

See ya!

tisdag, november 28, 2006

Jag ber dig...

Jaa.. vad ska man skriva?
Fattar egentligen inte vad du väntar på.
Att känslorna ska försvinna? Det gör de inte! Iaf inte från min sida. Och finns inget som säger att de gör det från hans sida heller. Men det betyder inte att det kommer att sluta med att vi blir tillsammans, för det gör det inte. Jag valde Micke och han valde dig. Just det - han valde DIG. Han älskar ju dig! Varför kan du inte bara lita på det?
Jag saknar hans vänskap! Varje dag är en kamp mot begäret att ringa eller smsa.
Du är den som sitter på makten.
Vad ska jag göra? Böna och be? Jag gör det om det krävs!
Känns så orättvist...
Vill ju prata med honom och reda ut ett och annat, eftersom han förmodligen är lite småsur på mig. Och det känns jobbigt att inte kunna göra det för att vi inte får ha kontakt.
Snälla, jag ber dig. Lita på honom. Lita på mig. Lita på er kärlek! Ge mig tillbaka min vän... :'(

söndag, november 26, 2006

Hmm :S

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska känna.
Jag hoppas fortfarande att allt ska bli bra. Känns fortfarande som om jag har något att förlora. Men det har jag inte. Allt är redan förlorat.
Jag skiter i det här.. Jag är inte stark! Har aldrig varit! Jag är svag! Och jag kan lika gärna erkänna det för mig själv och för hela världen, för inget spelar nån roll längre ändå.

Vi får se vad som händer härnäst.


Tom inuti...

fredag, november 24, 2006

JUL :D

Japp nu är det lite julkänsla faktiskt.
Slog in första julklapparna igår! :D
Och idag har jag skrev jag önskelistan färdig.

JUUUUUUL!!! :D
Älskar julen!
Det är det enda just nu som tar bort alla dåliga och jobbiga tankar.
Tack och lov för det!
Och idag är det exakt en månad kvar till självaste aftonen! :D

Nej om man ska ta och städa lite och äta lite lunch.
Eller nåt.. verkade ju inte så kul men ändå. Man kan ju inte sitta här och dega hela dagen.

Över och ut
/Tilda

Härligt uppvaknande

Hör hur det vibrerar borta på tv-bänken.
-"Fan, vem ringer mitt i natten?" tänker jag. Tittar yrvaket upp på klockan. Tio över sju. Sluter ögonen igen. Sen sätter jag mig kvickt upp i sängen. FAN, TIO ÖVER SJU!!! Bussen gick ju TIO I SJU!!!
Slänger av mig täcket och rusar upp för att svara. Det är Susanna förstås, som undrar var vi är.
Jag förklarar snabbt, vi lägger på, jag kastar på mig kläder och Micke kör ner mig till station.
Kom med en buss som gick 07,35 och kom ca 20 min försent till seminariet.
Men allt löste sig iaf, och vi var den enda gruppen som var bäst!!! *asg*
Jag med mina uttryck.. Har det efter mor min, LÄTT!


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Om du nu insisterar på att försvinna ur mitt liv, försvinn då också från mina tankar, drömmar och från mitt hjärta! Jag orkar inte med att allt påminner om dig...

torsdag, november 23, 2006

I swear I'm trying to keep away from crying

Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag.
Försöker hålla huvudet högt, men det är inte lätt.
Men jag kämpar på. Jag klarar mig utan honom!
Det är hans förlust, inte min!

Jag har bytt ut alla depplåtar mot pepplåtar i mp3-spelaren och i winamp.
Försöker att relatera till dem lika bra som till depplåtarna.
Det går.. ibland.

Igår var en bra dag!
Först var Sara här en stund, sen var Sofie här på kvällen.
Det hjälper verkligen att ha vänner omkring sig när man har det tungt.
Man får tänka på nåt annat för en stund.


Fan att det ska vara så här!!
Men det är iaf inte mitt fel!

Det är inte jag som har valt bort dig, det är tvärtom.


Dagens pepplåt:
Starkare - Sara Löfgren

Du har sårat mig mera än du tycks förstå
men ett öga för ett öga, ja det heter väl så.

onsdag, november 22, 2006

Advent

Jag vet inte om det var någon annan än jag som såg nyhetsmorgon lördag i lördags.
Men Tilda de Paula visade iaf upp sin almanacka och i den stod det att Första advent var söndagen den 26 november, inte den 3 december som de flesta av oss trodde.
Hon bad tittarna att maila in om det var rätt eller fel, och nästan alla mail som hon fick in visade på att det var fel i hennes almanacka. De skulle försöka ringa upp förlaget som hade tryckt almanackan, för ett uttalande. Men så långt såg jag aldrig, så jag vet inte om de fick någon kommentar eller så.
Men jag tyckte att det var spännande så jag gjorde en egen liten undersökning. Gick in på pappershandeln i stan och kollade vad det stod i de almanackorna och i alla stod det den 3 december.
Men jag tänkte ändå att det lika gärna skulle kunna vara den 26 november och att hela världen har missat det. För då är första advent FYRA veckor före jul, precis som det borde, inte TRE.
Jag tyckte det vore hemskt om vi blev berövade på en hel veckas julfirande. För för mig börjar julen när första advent är. Eller, egentligen börjar den när första snön kommer, men den snön låg ju kvar i typ två dar så det gills inte :P

Jag googlade lite och hittade en sida på Wikipedia där det stod om advent.
Jag citerar: "Första advent, fjärde söndagen före juldagen och första dagen i kyrkoåret, egentligen första söndagen i Advent."
Efter det gick jag tillbaka till min almanacka och började räkna söndagar. Och ja, det stämmer ju då. Om första advent infaller den 3 decemeber så är det 4 söndagar före juldagen, eftersom juldagen infaller på en måndag. Däremot är det bara 3 veckor till julafton, men det tas tydligen ingen hänsyn till.
Nu vet jag inte om Wikipedia är världens mest pålitliga källa, och jag kunde inte hitta nån annan likvärdig information. Därför tänker jag nog smygfira lite på söndag ändå, utifall att man kommer på i efterhand att första advent faktiskt var den 26 november!

tisdag, november 21, 2006

Äh

Hade massa bra jag skulle skriva här idag.
Men det får bli imorrn eller nåt.
Skulle ha pluggat också.
Men det får bli imorrn eller nåt.


Jag ska vara starkare än du nu!


587 på korpen, 253 i sista serien :D

måndag, november 20, 2006

På G

Nej vet inte om jag är på G direkt.. men jag var det igår! Restaurang "på G" alltså.
Det var inte så livat, både Madde och jag sa att tanterna har tacklat av. Det var ju likadant i Trosa i somras, inte alls så roliga som de brukar vara. De börjar väl bli sig till åren, hehe.
Roligast var Lotta och hennes låda *asg* En sån skulle man ha.
Nej Madde och jag ville till Okå för Pudlarna spelade ju. Men det var ju 20-årsgräns så Madde skulle inte komma in :/
Så vi tänkte ta en krogrunda istället, men det var inte heller så kul för det var inge drag på stan igår. Alla var på Okå typ..
Så vi drog hem och kollade på bögporr istället *asg* Eller ja, vi såg Brokeback Mountain.
Roligast hade vi nog innan vi gick ut. Då garvade vi som fan, åt allt möjligt. Och när vi var påväg till På G skrattade vi också, och sjöng. Temat var tecknat. Vi sjöng Bamse och vi sjöng Piff och Puff och vi sjöng Lilla Sjönjungfrun och vi sjöng Bumbibjörnarna och vi sjöng allt möjligt.
Men på det hela taget var det riktigt skönt att få skratta lite igen. Jag visste att en kväll med Madde skulle göra susen, jag bara visste det! :D

Idag drog jag ut gubben på en promenad, han var måttligt road. Vi gick spåret och nu känner jag mig riktigt duktig!
En gång i veckan från och med nu då älskling, hehe! :)

Har för övrigt hittat några sidor på webben där det finns jättefina dikter.
Delar med mig av en här.

Jag vet att om du höll om mig
så skulle jag äntligen få sova,
vila, återfå krafterna som
så länge flytt mitt sinne.
Jag vet att om du tog min hand
så skulle jag aldrig falla
som så många gånger förr
jag fallit ner i det kalla.
Jag vet att om du smekte mitt hår
skulle jag aldrig sluta le,
skulle jag aldrig sluta leva,
skulle jag aldrig önska dö.

Av: Okänd

lördag, november 18, 2006

En liten dikt av mig

Man sitter högt upp i trädtoppen,
men plötsligt går grenen av.
Man sjunker ner till botten,
i ett iskallt hav.

Det är havet av smärta,
så välbekant.
Och vägen tillbaks till toppen
är både svår och brant.

Jag får trampa vatten
tills du kommer åter.
Jag får fortsätta vara ledsen
tills du ser att jag gråter.

Först när du finns här igen
kan jag fortsätta existera.
För mitt trasiga jag
kan bara du reparera.


************************************************************************

I was his star for many nights.
But now the roles have changed
and you're the leading lady in his life.

You're his future, I'm his past...

************************************************************************

Stjärnan håller på att slockna...
Hjälp mig att tända den igen...

Ensam

Japp, ensam igen.. Fram till klockan 10 ikväll. Då slutar sambon.
Sen skulle vi på nåt releaseparty sa han. Just nu känns inte det så lockande, men det kanske ändrar sig om några timmar. Det visar sig.....

A och C var här idag.
Tack grabbar för att ni umgicks med mig, ni fick mig att glömma alla jobbiga saker för en stund!
Och speciellt tack till C för att du styrde upp min dator lite, hade ingen aning om att du var så händig! :)

Ser fram emot imorrn också, ska bli kul att umgås med Madde, och sen ska vi ju ut på kvällen.

Behöver bara ta mig igenom de här ensamma timmarna, sen flyter det på riktigt bra tror jag.

Nej om man ska ta itu med hemtentan kanske. Nu när man ändå har lite tid över.

fredag, november 17, 2006

I need you...

Blir inte klok på det här.
Orkar inte längre..
Men ändå gör jag det för jag ger inte upp.
Kan inte förlora dig, jag kan inte det!!

Jag behöver dig, varför kan du inte förstå det?
Din vänskap är ovärderlig...

Of all the blessings life can bring
I've always needed something.

torsdag, november 16, 2006

Energikrävande att förlora en vän..

Fyller på med ord från Carola...

...och när jag hör din röst så nära mig
då inser jag med ens hur jag har saknat dig.
Så mycket som jag vill ha sagt av allt jag tänker på.
Men det blir bara tomma ord ändå...

Mm den låten är så fin.
Man hör att hon är mycket yngre när hon spelade in den låten, hon låter rätt mycket yngre på rösten. Eller så är det bara annan ljudkvalité. Haha, inte vet jag.

Titta vad jag gör.. Pratar massa skit.
Men det är bra, behöver inte älta problemen mer.
Vill bara hitta en lösning! Vill bara hitta en väg tillbaka...

Usch ensam hela kvällen (och kanske natten).. Hur kul var det?
Inte så skoj. Hur ska jag kunna somna i den stora sängen alldeles ensam?
I värsta fall lägger jag mig i bäddsoffan. Jag har ju lättare att somna framför tv:n, som bekant ;P

Ser inte fram emot imorgon, lååång och tråkig dag! Man ska ha läst rätt mkt i boken till imorgonn, men ORKA. Min energi lägger jag automatiskt på nåt annat just nu.

Orka skriva mer..
Nä..
Hejrå

onsdag, november 15, 2006

Bara en massa tomma ord

Segt idag, fast det inte är så väldans tidig morgon.
Måste gräva fram nåt i garderoben att ha på mig också. Men allt är ju en enda röra där, usch usch. MÅSTE verkligen fixa det nån dag.
Nu i helgen kanske. Fast det har jag sagt så många helger nu men..
Kanske ska leka med Madde i helgen! :) Skoj skoj!
Måste kolla upp det där med partyt som damerna skulle fixa till helgen. Men jag vet ärligt talat inte om jag har någon lust. Iofs, det är alltid kul med dem! Men jag vet inte.. Får se hur det blir. Jag är ju inte ens anmäld och kanske är det försent ändå, då var det problemet löst liksom!
Känns ändå som om jag behöver en tjejkväll med Madde mer än en kväll på krogen med damerna. Men men..

Hade allt varit som vanligt hade det inte varit nåt snack om vad jag skulle ha gjort i helgen tror jag. Men skitsamma.. Man kan inte få allt. Har jag upptäckt..

Vet inte vad jag ska skriva riktigt. Så mycket jag vill skriva, men jag låter bli.
Ikväll vore en perfekt kväll för.. en kvällspromenad på en strand någonstans..
Funderar på att gå dit själv och sätta mig och bara.. vara. Bara tänka igenom allt. Och sen lämna det bakom mig. Men jag funkar inte så. Jag har gått igenom det här förut. Och utåt kan jag snart börja lådsas att allt är okej, för det gör jag när jag märker att folk stör sig på att jag är ledsen. Men inåt reder jag mig inte på många år, kanske aldrig..

Du har valt, jag har valt.
Varför kan vi då inte bara vänner? Som förut?
Vi delar så mycket, vore så synd att kasta bort allt det.

==================================================

Nu måste jag nog börja klä på mig.
Undrar vilka man ska sms-bomba idag? *mohahahaha*

tisdag, november 14, 2006

Mobilhelvete

Jag har försökt i flera veckor att portera över mitt nummer från Comviq till Telia.
Det har varit väldiga problem hittan och dittan. Och så nu äntligen hade det funkat, så det nya telia-abonnemanget skulle börja gälla natten till idag. Men imorse när jag ska sätta på mobilen så funkar det inte. Nähä, för då är telefon-jäveln låst till Comviq. Så nu har jag ingen mobil för tillfället :(
Så nu måste jag antingen köpa ny mobil, men vem har pengar till det? Eller låsa upp mobilfan, men det kostar 350 spänn :( Har inte råd med det heller egentligen.

Gaaaah, fan vad trött jag blir. Alltid är det jag som råkar ut.
Hitta nån annan hack-kyckling!!!!

Jag tror jag skulle behöva en riktig jävla tjejkväll med typ Madde. Hon och jag, och massa fetto-saker att stoppa i munnen, och sen bara snacka en massa jäkla skit.
Vad säger du Madde? Är du på? :D

*uppdaterat*

Fick låna en mobil av Sara, thanks honey! Jävligt tröga knappar ;P men det är iaf en telefon :D
Så om en dryg vecka får jag en kod så jag kan ha min gamla telefon.
Men nu kan jag iaf sms:a.. tills dom jag kan numrena till i huvudet. Eftersom alla mina nummer är kvar i den gamla telefonen.
Men jag kan ju numren till dom viktigaste så.. :)

Dagens...


Dagens vackra ord:

Gå inte framför mig,
jag kanske inte kan följa dig.
Gå inte bakom mig,
jag kanske inte kan leda dig.
Gå bara bredvid mig
och var min allra bästa vän.
(C)Millasmiracledreams2004

Dagens braiga depplåt

Det regnar i Stockholm - Carola

Anledning:

Den första frasen:
Jag går till telefonen en gång till.
Jag vet ju var du finns, kan numret utantill.
Men ska jag våga ringa dig och säga hur det känns?
När händerna på nummerskivan bränns...

måndag, november 13, 2006

Tvungen att skriva två inlägg denna sorgedag..

Så här ont har det inte gjort sedan jag förlorade Jocke.
Och då menar jag inte pojkvännen Jocke. För det tog inte mer än nån vecka eller två att komma över. Jag menar VÄNNEN Jocke. Det tog typ 2-3 år.
Och jag orkar inte gå igenom det igen. Jag orkar bara inte!!
Det gör så ont så att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Har gråtit mest hela kvällen så nu finns inga tårar kvar.
Jo, det finns det, men dom kommer inte ut mer för ikväll. För jag har ingen energi kvar.

Jag vill tro att vår vänskap (och kärlek) är så stark så att vi hittar tillbaks till varann.

Som båtar utan roder,
vi söker varsin vän.
En syster och en broder,
men elden flammar upp igen...


Vet inte hur jag ska klara det här.. Men på nåt sätt måste jag det. För din skull.
Men du kan inte hindra mig från att sms-bomba dig framöver!
För jag ska fanimej utnyttja mitt nya abonnemang!
Och då kan du säga till Sandra: Älskling, alla sms från Tilda betyder ingenting. Hon sms:ar hur mycket hon vill för 99 kr i månaden.
*asg*


Säg mig vad jag gjorde fel
säg mig hur det kunde blir så här,
kanske kan jag våga tro igen en dag.
Visa hur jag blir så stark som du
ge mig kraft för nya andetag
jag vill ha mod att börja om.

Jag behövde aldrig någon
tills den dag jag möte dig
jag trodde aldrig på den kärlek som var sann
tills du tog min hand.

Nu är jag vän med tystnaden
men ändå rädd för livet utan dig
jag vill våga lita på mig själv en dag.
Jag är inte lika stark som du
jag har bara ensmheten kvar
jag vill tillbaka dit vi var.

Jag behövde aldrig någon
tills den dag jag möte dig
jag trodde aldrig på den kärlek som var sann
tills den dag du tog min hand

Jag har aldrig älskat
som jag gjort med dig
jag saknar ord som beskriver hur jag mår
sen du lämnade mig
jag behövde aldrig någon
tills den dag jag möte dig
jag trodde aldrig på den kärlek som var sann
tills du tog min hand.

Oj vad ont det gör..

Oj.. vad ont det gör..
Dessutom att man ska behöva läsa sig till att man har förlorat en vän..
Han kanske kunde ha talat om det.
Jaha, so this is it. Never again.. Aldrig mer ses, aldrig mer prata.
Wow.. hur ska jag klara det?
Vi har känt varann så länge.. så länge.. Vi delar så mycket.. minnen, känslor..
Allt är bara borta nu. Till och med vänskapen, som jag trodde skulle finnas kvar alltid.

Trodde att jag alltid skulle ha dig i mitt liv, på ett eller annat sätt.
Trodde att jag alltid kunde vända mig till dig när jag hade det svårt.
Trodde att jag alltid skulle dela skratt och tårar med dig.
Men oj så fel jag trodde..
Och oj vad ont det gör..

Det gjorde ont i onsdags redan..
Men det här.. det är tusen resor värre..
Jag känner verkligen hur hjärtat går sönder, bit för bit..



Till S: Varför måste du tvinga honom till det här?
Min pojkvän gör det inte.
Han vet att vi är vänner och han skulle aldrig drömma om att ta det ifrån mig.
Om du verkligen älskar honom..
Eller ja.. han kanske inte vill själv heller..
Nä, finns inga ord..



Jag går och tynar bort nu..
Hej då..

söndag, november 12, 2006

Kris i skogen

Haha, ja det sa Micke när jag sa att jag hade tråkigt och att till och med tv:n hade pajat, det enda nöjet liksom.. :P
Snart kommer pappa hem, då blir det väl mat iaf. Och förhoppningsvis fixar han tv:n också.

Det är en jobbig tid nu. Jag brottas hela tiden med mitt inre om vad som är rätt och fel, även fast jag vet att jag ändå inte har något att säga till om.
Men jag deppar väl mest över att jag inte kan prata med T. Nu i min svåra tid skulle jag vilja luta mig mot honom.. Men det går inte riktigt, han är lite för insyltad..

Har pluggat lite idag iaf. Duktigt av mig :D Det är ett tecken på hur jäkla tråkigt jag har.
Varje gång jag åker hit påminns jag om varför jag inte är här så ofta. För att det inte finns nåt att göra!! Iofs så kan det väl vara skönt ibland att bara åka hit och koppla av, bara vara.. Men det är inte vad jag behöver just nu. Jag behöver hålla mig sysselsatt så att inte tankarna skenar iväg. Därför är det faktiskt kris i skogen!
Ser fram emot imorrn när man får komma hem..
Nej nu vet jag inte vad mer jag ska skriva. Sitter mest och skriver för att jag inte har nåt annat att göra. Tragiskt..

fredag, november 10, 2006

Parförhållande eller haremsystem?

Jaha, dagens arbete klart. Det gick snabbare än väntat, så nu sitter jag här hemma ensam igen.. tänker.. grubblar.. deppar.
Det kan inte hjälpas. Det är sån jag är. Sitter här med mina kärlekssånger i öronen och stirrar på skärmen.
Men är det något jag har lärt mig så är det att kärleken i verkligheten är aldrig så vacker som i sånger eller filmer eller böcker. För då slutar det oftast lyckligt. Tjejen och killen, kvinnan och mannen.. de som ödet har bestämt ska få varann, de får varann..
Man lever INTE olyckliga i alla sina dagar.

I verkligheten är det så att det spelar inte så stor roll vem man älskar och vem man är kär i. Ödet tussar ihop två stycken som kan tänkas passa ihop, och sen får det vara så. Inget att göra åt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag vill återkomma till det här med monogami.
Varför är människor monogama?
Det finns teorier om att vi, liksom vargen, började leva monogamt för att kunna samarbeta om jakten. Men den teorin håller inte, eftersom när vi människor jagade var det männen som skötte den biten.
Det finns också teorier som säger att det har vuxit fram i vår kultur för att skapa mer lugn och harmoni bland folket. Dvs mindre rivalitet mellan människor.
Jag vet inte vad jag ska tro.
Och jag tycker det är ett dumt påfund. Varför ska man satsa allt på ett kort, när vartannat äktenskap ändå går åt pipan? Hur naiva är vi?
Att bara ha en partner innebär ju att man faller så mycket hårdare än om man har fler, när kärleken inte håller.
Tänk att ha typ 5 st pojkvänner. Förlorar man då en - ja, tuff luck. Men du har 4 kvar!
Medan om man har 1 partner och förlorar den - poff så står du där ensam. Och nästan genast kastar du dig in i en desperat jakt efter en ny. För det är ju nästan tabu att vara singel i vårt samhälle. Iaf om man är 30+.
Istället för att ta vara på varje tillfälle som kommer, då slipper du både hjärtesorg och singelångest.
Det är en jättefin tanke, att man och kvinna ska hitta varann, bli förälskade, gifta sig och skaffa barn och sedan leva lyckliga tills döden skiljer dem åt.
Men titta på statistiken - det är MYCKET annat än döden som skiljer människor åt nuförtiden!















(En som fattat vad det går ut på)

Äh, bara lite tankar som rann ur mig när jag satt här i min ensamhet.

Nu ska jag gå och packa min lilla väska tror jag, så jag är redo att åka till pappa när Micke kommer hem med bilen. Wei, jag får köra idag! :D

Över och ut!
/Tilda

torsdag, november 09, 2006

Vi kommer att ses igen, det lovar jag dig!

Solen sken vackert över land och hav. Vattnet gnistrade och det var en mild bris i luften.
Jag hade bestämt mig för exakt vad jag skulle säga, jag hade gått igenom det i huvudet massor med gånger på bussen hem från skolan.
Men när jag såg dig stå där med händerna i fickorna och ett busigt leende på läpparna, då brast allt. Jag kunde bara inte säga det. Jag kunde inte säga något av det jag hade tänkt säga.
Vi sprang omkring och skrattade och busade som barn, för en stund glömde vi tid och rum.
Men till sist stod vi där, ansikte mot ansikte med det oundvikliga.
Vi pratade, och på någon konstigt vis fick jag fram ungefär vad jag ville säga.
Fast jag var inte villig att ge upp allt. Jag var inte villig att ge upp vår vänskap.
Och jag hoppas verkligen inte jag har förlorat honom helt, jag hoppas att han hör av sig när han känner sig mogen. Jag känner att det är något som saknas när jag inte kan ringa och prata med honom eller skicka ett meddelande och få svar nästan direkt.
Men han har lite att ta sig igenom själv just nu.

Kom ihåg vad jag sa vännen. Om du fortfarande vill tillbaka är det inte för sent, allt går om man vill.
Och kom ihåg det jag skrev på bänken.. Jag menade det! Jag menade det verkligen!

Vi kommer att ses igen, det lovar jag dig!


I know (I know)
You belong to somebody new
But Tonight you belong to me
Although (although)
we're apart
You're a part of my heart
And tonight you belong to me
Way down by the stream
How sweet it will seem
Once more just to dream
In the moonlight
My honey I know (I know)
With the dawn that you will be gone
But tonight you belong to me
Way down, way down along the stream
How very, very sweet it will seem
Once more just to dream
In the silvery moonlight
My honey, I know (I know)
With the dawn that you will be gone
But tonight you belong to me
Just to little old me

onsdag, november 08, 2006

Hur jag än gör...

Stämningen är inte alls bra här hemma.
All kärlek som någonsin var är som bortblåst.
Det som uttalas är sådant som är nödvändigt.
Typ man talar om att man går, var man går, när man kommer tillbaka.
Är det så det ska vara nu? Det är ju mitt eget fel i och för sig.

Hur väljer man mellan hallon och jordgubbar?
Båda är ju så himla gott!

Jag kan inte välja bort någon av dem.

Med facit i hand kanske jag borde stanna.
Stanna och kämpa. Kanske inte borde ge efter den här gången, för något som kanske ändå inte håller..
Men samtidigt så kanske jag borde ge mig och T en chans.
Och den kärlek som har legat och grott i drygt 4 år.

Hur jag än gör så kommer det att bli många tårar.
Hur jag än gör så kommer det att göra ont.
Hur jag än gör kommer jag att ge upp någonting som betyder så oerhört mycket för mig.
Hur jag än gör förlorar jag något värdefullt, som jag aldrig får igen.

måndag, november 06, 2006

Känslor och tankar och annat som ställer till det...

När jag söker fånga mina känslor från och till
så närmar jag mig sakta det jag längst där inne vill...

Hur säger man till nån att här tar vägen slut?
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut?


För att kunna ljuga för dig måste jag ljuga för mig själv.
Men det börjar bli svårt att göra det.
Jag kan inte tänka klart längre. Allt bara snurrar i huvudet.
Vet varken ut eller in. Fast egentligen vet jag...

Vi borde ge det en chans. Vi borde...
Men tänk om det blir fel. Det finns så mycket att förlora.
Fast kanske är det så, att det finns mycket att förlora, men så mycket mer att vinna.
Hur vet man det? Det gör man inte... Man får chansa.
Ska vi göra det? Ska vi ta klivet?

Jag är så rädd just nu.

Jag börjar undra om människan verkligen är skapta för att vara monogamiska.





Här är en fin låttext som K visade för mig.

Here we lay face to face once again
The silence cuts like a knife as we pretend
And I’m wondering who will be the first
To say what we both know
We’re just holding on to “could have been’s”
And we should be letting go

It feels like you’re a million miles away
As your lying here with me tonight
And I can’t even find the words to say
I can’t find a way to make it right
And we both know that the stories ending
We played the part but we’re just pretending
And I can’t hide the tears
Cause even though you’re here
Feels like you’re a million miles away

Away…

Was it me? Or was it you?
That broke away from what we were
It’s like the seasons love has changed
And every time I think about it
It tears me up inside
Like the rivers of emotion
But I’ve got no more tears to cry

It feels like you’re a million miles away
As your lying here with me tonight
And I can’t even find the words to say
I can’t find a way to make it right
And we both know that the stories ending
We played the part but we’re just pretending
And I can’t hide the tears
Cause even though you’re here
Feels like you’re a million miles away

A million miles away…

We can try to talk it over
But we’ve walked that road before
Boy our song has played its last note
And we both know for sure
That it’s time to close that door

It feels like you’re a million miles away
As your lying here with me tonight
And I can’t even find the words to say
I can’t find a way to make it right
And we both know that the stories ending
We played the part but we’re just pretending
And I can’t hide the tears
Cause even though you’re here
Feels like you’re a million miles away

Away…

Bowling och film under helgen

Idag har man bowlat hela dagen, totalt 24 serier. Fast det var ju mix, så det blir ju som 12. Men ändå.
Det gick skit i Uppsala, Micke förstörde allt :P Haha neeej då, ingen av oss spelade bra.
Det gick bättre i Norrtälje, men DÅ var det faktiskt Micke som förstörde allt. Han missade fler spärrar än jag, både 10:an och 7:an flera gånger! Sen att jag sopade bollen i röret efter en dubbel, det var en heeelt annan femma ;P

Har sett massa film i helgen och mer lär det bli. T och jag är inne i ett film-stråk.
Vi ska se ALLT som går att se! :D Nä inte allt. För T är för rädd för skräckisar, hihihi..
Men inget slår Heartbreak Hotel hittills!

Förhoppningsvis får jag tillbaka min visningsportfölj imorrn, ska bli spännande.
Och så ska jag ta en tripp till Hallunda också och hälsa på J och E. :)
Sen blir det mer bowling på kvällen - korpen. Men det är ju bara 3 serier som tur är.

Nej nu ska jag återgå till att göra ingenting.
Hejrå!

lördag, november 04, 2006

Jobbigt

Mmm det är lite jobbigt nu. Med sambon..
Igår var det stelt.
Men T kom hit och höll mig sällskap och tröstade mig lite. Han sa inte mkt, han bara fanns här, och kramade mig. Det räckte.
Vi såg Ice Age 2 också. Fick man le lite. Åt tokiga Sid. "Små mamuttar, små mamuttar, snart finns dem inte mer". *asg*
Tror T:s flickvän var mindre glad igår, men det finns inget jag kan göra åt saken. T är min vän, jag måste få luta mig mot hans axel när jag har det jobbigt.

Nu vet jag inte hur det blir men vi får väl ta en dag i taget och se vad som händer.
Jag älskar honom ju, det gör jag. Men hur länge orkar jag jobba för det här förhållandet själv, det är väl det som är frågan. Och hur länge orkar jag handskas med allt annat som är..?

Var och tände ljus på kyrkogården idag. För mormor och för Märta och för morfar Olle.
Det var en fin stund, vi bara stod där tysta och tittade på ljusen och på snöflingorna som dalade ner från himlen.

Appropå snöflingor, idag fick jag värsta jul-dillet. Julskivan snurrade i stereon och jag satt och julrimmade lite :) Sånna där allmäna rim som går till alla klappar, eftersom jag inte vet vad jag ska köpa än.
Ni kan få ett smakprov, ett riktigt jobbigt rim som jag kom på som man säkert kan driva släkt och vänner till vansinne med, eftersom det kan byggas på hur långt som helst! :D

Det är inte en yxa
och det är inte en byxa.
Det är inte en cykel
och det är inte en nyckel.
Det är inte en badboll
och inte ett parasoll.
Men det är i alla fall nåt bra.
Gissa den du, haha ha haha...




Över och ut
/Tilda

fredag, november 03, 2006

Lotta Engberg är bra - hon vet precis hur jag känner!

Varje gång jag ser dig blir jag mera säker på
att du är all min längtan, den jag lever för att få.
Om än solen slutar skina är du ljuset i min värld
och jag ska aldrig, aldrig lämna dig.
Stunderna du ger mig är de finaste jag har
och när vi är tillsammans föds en dröm som stannar kvar.
Det är drömmen att få leva riktigt nära dig var dag.
Nej jag ska aldrig, aldrig lämna dig.

Alla lyckliga stunder som vi delar just vi två.
Alla lyckliga stunder bär vi med oss vart vi går.
På vår resa genom livet, genom dagar som bli år,
ska vi ge varann en vänskap som består.

Tiderna förändras men jag känner nu som då,
en inre frid och lycka och jag vet att du förstår
att de moln som finns på himlen månste finnas där ibland.
Men jag ska aldrig, aldrig lämna dig.

Alla lyckliga stunder som vi delar just vi två.
Alla lyckliga stunder bär vi med oss vart vi går.
På vår resa genom livet, genom dagar som bli år,
ska vi ge varann en vänskap som består.
Alla lyckliga stunder som vi delar just vi två.
Alla lyckliga stunder bär vi med oss vart vi går.
På vår resa genom livet, genom dagar som bli år,
ska vi ge varann en vänskap som består.

...ska vi ge varann en vänskap som består.

torsdag, november 02, 2006

Fast i snökaoset - en väntans dag

Vi blev rekomenderade att gå på Älvsjömässan eftersom det just den här veckan riktade sig till lärare och blivande lärare. Så jag tänkte att jag är väl duktig och går på den då. Och det gjorde jag. Pendeln kom till Älvsjö vid 10-tiden, jag skulle träffa de andra där vid halv elva så jag satte mig ner och väntade. Efter en halvtimme hade alla kommit dit och vi gick in på mässan.
Det var en rätt tråkig mässa. Det fanns vissa intressanta inslag men vi var överens om att det riktade sig nog mest till utbildade lärare som jobbade i skolan, inte oss blivande lärare.
Efter ett par timmar begav jag mig till Akademibokhandeln på Mäster Samuelgatan. Var ju tvungen att ha tag på två böcker till kursen som inte fanns på bokus.se
Men det såg ut som att jag skulle behöva vänta på dem också. Den ena skulle komma in imorgon, alltså som idag. Den andra var slut på förlaget och det kan dröja veckor för den att komma.
Så då begav mig jag till skolan eftersom jag hade ett sent seminarium. Jag kom dit alldeles för tidigt och det slutade med att jag gick till biblioteket och slog mig ner vid en dator medan jag väntade. Där satt jag i ungefär tre kvart.
Sedan gick jag på mitt seminarium, det var lagom givande eftersom jag redan hade hört allt en gång. Men det var iaf kul att se alla som var i Norrtälje-gruppen. Det var inte fler än 17 st, visserligen var två borta men ändå. Färre än 25 st är inte en full klass för mig.
Sen gjorde jag sällskap med Sanna till bussen. Vi missade nästan precis bussen för den gick precis då. Men den stannade så snällt och släppte på oss och några till. Vi slog oss ner och satt och småpratade lite. Vi märkte efter ett tag att det gick väldigt långsamt framåt och när vi hade kommit till universitetet stod det helt still. Vi tittade på klockan med jämna mellanrum och den tickade och tickade medan vi inte kom någonvart. Rätt vad det var fanns inte busschauffören på plats längre och då tänkte vi: Jasså kaptenen övergav skeppet först av alla?
Vi fick till sist information om att både två och tre bussar blockerade vägen, en av dem var en dragspelsbuss som hade vikt sig och blockerade båda körfälten.
I totalt 3 timmar satt vi i den förbannade bussen och väntade. Då fick de slutligen bussen lite ur vägen så att vi kunde köra fram. Men då fick busschauffören ett radioanrop där det meddelades att bussen absolut inte fick köra någonstans med passagerare i för det var för riskfyllt. Så vi fick gå av bussen efter all den väntan.
Susanna och jag tog oss till tunnelbanan. Jag hade tagit kontakt med Jens och jag skulle ta pendeln till Sollentuna Station så jag kunde få sova där. Susanna skulle åka till Tekniska och ta Roslagsbanan, sedan skulle hennes föräldrar hämta henne i Åkersberga.
Jag vinkade av Susanna vid Tekniska och fortsatte sedan på egen hand till T-centralen. Jag pressade mig fram genom hundratals stressade människor och kom slutligen fram till det spår där jag förmodade att tåget mot Sollentuna Märsta skulle gå från. Det stod nämligen inte vilket spår men jag gissade och jag gissade nog ganska rätt.
Där stod att det att pendeln mot Märsta skulle ha gått 19,35 men var försenad till 20,29. Jag kollade min klocka. 20,20. Perfekt, då kunde jag ta den. Jag gick upp på spåret, ut i kylan. Usch vad det blåste kallt. Det fanns en liten väntsal men den var smockfull. När jag hade stått där i vad som verkade vara en evighet började jag fundera på om tåget någonsin skulle komma. Jag trängde mig in i den lilla väntsalen för där fanns en tavla med tågtider. Det visade sig att tåget var inställt. Nästa tåg skulle gå 20,50.
Tiden flyttades ytterligare fram och ytterligare fram medan jag bara stod där och väntade. 21,05 var den slutgiltiga tiden. Men klockan blev både kvart över nio och halv tio och inga nya uppgifter kom. Till slut ändrades tiden igen till 22,18. Då gav jag upp.
Jag gick tillbaka till tunnelbanan och ringde förtvivlat till Micke. Vid den där tidpunkten var jag gråtfärdig. Jag var ju alldeles ensam och ingenstans att ta vägen. Jag var rädd att jag skulle behöva sova där mitt på centralen.
Micke ringde tillbaka lite senare och sa att jag skulle ta mig till Sergels torg och till Appelbergsgatan för jag skulle få sova hos hans mormor.
Jag gick ut i snålblåsten igen och gick och gick. Vägen kändes lång men det var den egentligen inte. Det var bara jag som var så oerhört trött, hungrig och kall efter all väntan.
Slutligen kom jag fram och mormor Gerd tog emot mig med öppna armar. Hon gjorde ett par mackor till mig, sedan bäddade hon ner mig i sängen.
jag sov som en sten från kl tio till kl 9 idag.
Vilken mardrömsdag!

Idag när jag gick från mormor gick jag vägen förbi Akademibokhandeln för att köpa Billy Ehns bok. Men den hade fortfarande inte kommit så det verkar som om jag får vänta lite till på den.
Jag kom hem här i lägenheten ungefär halv ett. Och jag har nog aldrig varit så glad att vara hemma som jag var då, och är fortfarande.

onsdag, november 01, 2006

Envisheten har segrat!

YES!!!!! Norrtälje here I come! lyckades slutligen byta partnerområde! Vet inte hur, men Gud kanske inte hatar mig trots allt :P
Inget kan få mitt humör ur balans idag! Trodde jag... Tills för en liten stund sen.

Jag blir så irriterad. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Och det värsta är att jag sitter på all information som sabbar allt för all framtid.
Men den kan jag inte använda...

Anyway, inte min sak.


Vi kanske ska lägga ner? Eller vad vill du egentligen?