torsdag, november 02, 2006

Fast i snökaoset - en väntans dag

Vi blev rekomenderade att gå på Älvsjömässan eftersom det just den här veckan riktade sig till lärare och blivande lärare. Så jag tänkte att jag är väl duktig och går på den då. Och det gjorde jag. Pendeln kom till Älvsjö vid 10-tiden, jag skulle träffa de andra där vid halv elva så jag satte mig ner och väntade. Efter en halvtimme hade alla kommit dit och vi gick in på mässan.
Det var en rätt tråkig mässa. Det fanns vissa intressanta inslag men vi var överens om att det riktade sig nog mest till utbildade lärare som jobbade i skolan, inte oss blivande lärare.
Efter ett par timmar begav jag mig till Akademibokhandeln på Mäster Samuelgatan. Var ju tvungen att ha tag på två böcker till kursen som inte fanns på bokus.se
Men det såg ut som att jag skulle behöva vänta på dem också. Den ena skulle komma in imorgon, alltså som idag. Den andra var slut på förlaget och det kan dröja veckor för den att komma.
Så då begav mig jag till skolan eftersom jag hade ett sent seminarium. Jag kom dit alldeles för tidigt och det slutade med att jag gick till biblioteket och slog mig ner vid en dator medan jag väntade. Där satt jag i ungefär tre kvart.
Sedan gick jag på mitt seminarium, det var lagom givande eftersom jag redan hade hört allt en gång. Men det var iaf kul att se alla som var i Norrtälje-gruppen. Det var inte fler än 17 st, visserligen var två borta men ändå. Färre än 25 st är inte en full klass för mig.
Sen gjorde jag sällskap med Sanna till bussen. Vi missade nästan precis bussen för den gick precis då. Men den stannade så snällt och släppte på oss och några till. Vi slog oss ner och satt och småpratade lite. Vi märkte efter ett tag att det gick väldigt långsamt framåt och när vi hade kommit till universitetet stod det helt still. Vi tittade på klockan med jämna mellanrum och den tickade och tickade medan vi inte kom någonvart. Rätt vad det var fanns inte busschauffören på plats längre och då tänkte vi: Jasså kaptenen övergav skeppet först av alla?
Vi fick till sist information om att både två och tre bussar blockerade vägen, en av dem var en dragspelsbuss som hade vikt sig och blockerade båda körfälten.
I totalt 3 timmar satt vi i den förbannade bussen och väntade. Då fick de slutligen bussen lite ur vägen så att vi kunde köra fram. Men då fick busschauffören ett radioanrop där det meddelades att bussen absolut inte fick köra någonstans med passagerare i för det var för riskfyllt. Så vi fick gå av bussen efter all den väntan.
Susanna och jag tog oss till tunnelbanan. Jag hade tagit kontakt med Jens och jag skulle ta pendeln till Sollentuna Station så jag kunde få sova där. Susanna skulle åka till Tekniska och ta Roslagsbanan, sedan skulle hennes föräldrar hämta henne i Åkersberga.
Jag vinkade av Susanna vid Tekniska och fortsatte sedan på egen hand till T-centralen. Jag pressade mig fram genom hundratals stressade människor och kom slutligen fram till det spår där jag förmodade att tåget mot Sollentuna Märsta skulle gå från. Det stod nämligen inte vilket spår men jag gissade och jag gissade nog ganska rätt.
Där stod att det att pendeln mot Märsta skulle ha gått 19,35 men var försenad till 20,29. Jag kollade min klocka. 20,20. Perfekt, då kunde jag ta den. Jag gick upp på spåret, ut i kylan. Usch vad det blåste kallt. Det fanns en liten väntsal men den var smockfull. När jag hade stått där i vad som verkade vara en evighet började jag fundera på om tåget någonsin skulle komma. Jag trängde mig in i den lilla väntsalen för där fanns en tavla med tågtider. Det visade sig att tåget var inställt. Nästa tåg skulle gå 20,50.
Tiden flyttades ytterligare fram och ytterligare fram medan jag bara stod där och väntade. 21,05 var den slutgiltiga tiden. Men klockan blev både kvart över nio och halv tio och inga nya uppgifter kom. Till slut ändrades tiden igen till 22,18. Då gav jag upp.
Jag gick tillbaka till tunnelbanan och ringde förtvivlat till Micke. Vid den där tidpunkten var jag gråtfärdig. Jag var ju alldeles ensam och ingenstans att ta vägen. Jag var rädd att jag skulle behöva sova där mitt på centralen.
Micke ringde tillbaka lite senare och sa att jag skulle ta mig till Sergels torg och till Appelbergsgatan för jag skulle få sova hos hans mormor.
Jag gick ut i snålblåsten igen och gick och gick. Vägen kändes lång men det var den egentligen inte. Det var bara jag som var så oerhört trött, hungrig och kall efter all väntan.
Slutligen kom jag fram och mormor Gerd tog emot mig med öppna armar. Hon gjorde ett par mackor till mig, sedan bäddade hon ner mig i sängen.
jag sov som en sten från kl tio till kl 9 idag.
Vilken mardrömsdag!

Idag när jag gick från mormor gick jag vägen förbi Akademibokhandeln för att köpa Billy Ehns bok. Men den hade fortfarande inte kommit så det verkar som om jag får vänta lite till på den.
Jag kom hem här i lägenheten ungefär halv ett. Och jag har nog aldrig varit så glad att vara hemma som jag var då, och är fortfarande.

6 kommentarer:

Halvseg sa...

Hej. Vilken hemsk dag du hade.. Tänkte på boken du vill ha, är det möjligen "Kulturanalyser". Jag har den, du kan få låna den om du vill.

Du kan ju komma hit till oss på en kopp te. *S*

Tilda sa...

Jo det är kulturanalyser!! :D
Du råkar inte ha Fanny Ambjörnssons bok också, "I en klass för sig Genus - klass och sexualitet bland gymnasietjejer"?
Isåfall vill jag gärna låna den också!
Jag dricker varken te eller kaffe, men jag kan ju komma förbi ändå! :D Vilken dag ska jag komma?
Jag är inte i skolan imorrn, men på måndag. Då sluter jag kl 14,00.

Halvseg sa...

Tyvärr, har ej den boken.

Vi säger måndag.
Om du inte har lust att ta dig ända hit till Hallunda
kan jag nog lämna den åt dig på skolan.
Kul att få besök. =)

Tilda sa...

Jag har inte ditt mobilnummer men du har väl mitt? Annars har Johnny det, vi kan ju höras på måndag då!
Gud vad kul! :D

Kram

madde sa...

ojj ojj ojjj... det vaar mycket väntande där asså.. :) om jag hade vart med hade jag nog förmodligen inte skrattat som jag brukar göra!!! :S

Tilda sa...

Kanske det beror på.
Jag skrattade lite vid ett tillfälle. Och det var när vi gick ner i tunnelbanan och jag skulle till t-centralen. Det var liksom där jag började ju, där var jag INNAN jag satte mig på bussen. Det tyckte jag var lite skrattretande så då garvade jag lite åt det. Vet inte om det var ett ärligt skratt eller om jag tyckte att det var speciellt kul. Men ironiskt iaf.