lördag, juni 17, 2006

No puede luchar este...

No puedo luchar esta sensación más de largo.
Pero estoy todavía asustado la dejé demostrar.
Qué comenzó hacia fuera como amistad,
Ha crecido más fuerte.
Deseo solamente que tenía la fuerza la dejo demostrar.

Me digo que no pueda sostener hacia fuera por siempre.
Dije que no hay razón de mi miedo.
Sensación de la causa I tan segura cuando somos juntos.
Usted da mi dirección de la vida,
Usted hace todo tan claro.

E iguale como vago,
Le estoy manteniendo vista.
Usted es una vela en la ventana,
En una noche del invierno frío, oscuro.
Y estoy consiguiendo más cerca que I pensó siempre que pude.

Y no puedo luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Es hora de traer esta nave en la orilla,
Y tiro lejos los remos, por siempre.
La causa I no puede luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Y si tengo que arrastrarme sobre el piso,
Machacamiento venido a través de su puerta,
Bebé, no puedo luchar esta sensación más.

Mi vida ha sido tal torbellino desde que le vi.
He estado funcionando alrededor en círculos en mi mente.
Y se parece siempre que le estoy siguiendo, muchacho,
Causa usted me lleva a los lugares,
Que sabido yo nunca encontraría.

E iguale como vago,
Le estoy manteniendo vista.
Usted es una vela en la ventana,
En una noche del invierno frío, oscuro.
Y estoy consiguiendo más cerca que I pensó siempre que pude.

Y no puedo luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Es hora de traer esta nave en la orilla,
Y tiro lejos los remos, por siempre.
La causa I no puede luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Y si tengo que arrastrarme sobre el piso,
Machacamiento venido a través de su puerta,
Bebé, no puedo luchar esta sensación más.






Kan ju ni fundera på vad det betyder...
Beskriver i alla fall min sinnesstämning något sånär...

*miss you*

Om jag hade vingar.. Minns du den låten? Eller du har inte hört den, bara läst texten.
Men du minns va? Minns du vad du sa? Du sa att du kände precis så som texten var. Att jag hade prickat precis rätt..

Om jag hade vingar..

Nu kan inga vingar i världen ta mig tillbaka..

Jag vill vara glad för din skull. Jag ÄR glad för din skull.
Jag blir glad när du är lycklig. Och du sa att du var det nu.

Du kommer förmodligen glömma allt nu.. Allt som har varit..
Men det gör inget.
Jag kommer inte att glömma. Jag kommer att bevara det i mitt hjärta så som jag alltid har gjort.
Och om du vill, om du känner för det i framtiden, så kan du komma till mig så kan jag plocka fram det ur hjärtat så kan vi minnas igen.. tillsammans..

Tänker på dig vännen.. Det vet du..

En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig..

onsdag, juni 07, 2006

Mardröm - milt uttryckt

Drömde den hemskaste drömmen inatt. Eller, det var på morgonkvisten.
Jag drömde att jag hade sagt till någon att det var så dåliga straff i Sverige, att det var alldeles för snällt i våra fängelser och att vi borde införa dödsstraff. Sedan kommer jag inte ihåg riktigt där imellan men plötsligt var min morfar dömd för rattfylleri och han blev dömd till dödsstraff. För rattfylleri.. nästan lite komiskt.
Fast jag grät när jag skulle säga farväl. Och min mamma grät också.
Sedan kommer jag inte ihåg varför men Micke blev också dömd till dösstraff. Och då grinade jag ännu värre när jag skulle ta farväl av honom. Då kommer jag ihåg tydligare hur det var.
Han hade sin röda kortärmade skjorta och sina svarta byxor på sig och hade gjort sig så fin. Och där jag skulle säga farväl till honom, det såg ut som en liten tågperrong. Vi stod inne i nåt slags väntrum där det skulle komma in nån och ropa upp hans namn. Jag omfamnade honom hårt och grät och grät. Han smekte mig över håret. Och sedan tog han min hand och vi började dansa där. Så kom det nån ful tjock gubbe och ropade upp hans namn och jag grinade så mycket så jag skrek. Men han sa bara lugnt: Var inte ledsen. Vi ses i himlen.
Sedan fick jag hans plånbok och så gick han. Jag kastade mig på golvet och grät och grät. Sedan vaknade jag. Och tårarna rann fortfarande från mina kinder fast jag var vaken. Jag vände mig och och tittade på Micke. Blev så glad över att han låg fär bredvid mig. Smekte honom över kinden. Han tittade upp på mig. Frågade varför jag grät. Jag sa att jag hade drömt. Då sa han att han hade hört det, för jag hade andats så konstigt.

Huuuh det var hemskt. Sedan gick han till jobbet. Men jag bara låg i sängen och fortsatte gråta och la armen över platsen där han hade legat. Så låg jag säkert i en halvtimme. Sen gick jag upp...