Gott Nytt År

Jaha, så var det nyårsafton. Högtiderna löser av varandra.
Jag som fortfarande har julångest liksom, hehe ;P

Läste nyss hans blogg. Får alltid en klump i halsen och tårade ögon när jag läser det han skriver.
My heart goes out to you! (F)

Har egentligen inget vettigt att skriva. Jag borde städa och fixa, mamma och Sölve kommer ju senare och mamma lyckas alltid hitta något dammkorn att klaga på nånstans, eller nån strumpa som hamnat där den absolut inte ska vara. Suck, varför kan hon inte bara släppa taget. Jag har ju flyttat hemifrån, det här är MITT hem, VÅRT hem. Knip igen när det gäller städning och disk, OK?!

Åh jag vet en jättefin låt som handlar om nyår och kärlek. Martin Nilsson som sjunger den, med sin urskånska dialekt. Den är vacker.
Ska skriva in den här tror jag.
Det får bli min nyårshälsning till er trogna läsare av min mycket eminenta och väldigt intressanta blogg. Hehe..


Inatt hör klockorna slå,
utanför hörs glada rop.
I min hand ett foto och breven från dig.
Inatt när timmar blir små,
ska jag läsa allihop

En skål för den tid vi haft,
så vill jag hylla dig

En natt för sång och dans,
champagne och glans.
Men det är ingenting för mig.
Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.

Inatt och timmen är här,
det nya året dansar in.
Jag ser upp då himlen badar i ljus.
Vem vet vad framtiden bär,
men jag tror att den är min.

En skål för de år vi haft,
så vill jag hylla dig.

En natt för sång och dans,
champagne och glans.
Men det är ingenting för mig.
Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.

Ensam med vår musik,
så vill jag hylla dig.

En natt för sång och dans,
champagne och glans.
Men det är ingenting för mig.
Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.

Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.



Minns en nyårsafton för länge sedan då jag och min älskade dansade hela natten lång till en vacker låt.
Men den skriver jag inte in här för det blir alldeles för smärtsamt.

Gott Nytt År på er mina nära och kära! Tycker om er alla så himla mycket! (L)
Björnkramar från Tilda

Om julen och annat blajs

Behöver nog skriva av mig här, och Madde tyckte ju det var en bra idé också.
Och att trycka på tangentbordet gör jag mer än gärna för då kan jag titta på den vackert glimmande ringen på min HÖGRA hand. Tack älskling, den är underbar! :)

Julen är förbi, jag har nog lite ångest tror jag, hehe. Fast värst är det på juldagen. För då är det som allra längst till julafton. Nu är det ju ändå kortare än vad det var till exempel igår. Hehe. Jag är knasig, jag vet.

På något vis känner jag mig nedstämd i kroppen, samtidigt som jag är rastlös. Det är en konstig känsla för jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen. Halva jag vill bara ligga i soffan och lyssna på deppig musik och bara ligga och stirra i taket. Den andra halvan vill göra en massa saker, gå på stan och kolla efter rea-fynd, göra fint här hemma, träffa vänner etc etc. Bara för att slippa tänka på allt som är.
Och det känns inte som att jag kan dela alla tankarna med nån. För vissa tankar ska bara inte finnas där, trodde inte de skulle komma tillbaka. Men jag drömmer om nätterna, om en massa saker. Korta sekvenser som flimrar förbi, om saker, om människor...
Drömde inatt. Du kom in genom en dörr, vet inte var det var nånstans. Du stampade av dig snön, och jag kom ut från köket och kramade om dig, en varm kram. Sen var det inte mer med det. Som sagt, korta sekvenser. Och det skulle väl inte göra speciellt mycket om jag inte visste hur jag kände. Då påminns jag.
Usch och fy på dig Tilda. Försök och glömma bort det där nu, försök att koncentrera dig på att behålla det du har.
Kollade på Beverly Hills idag. Har sett den där såpan säkert femtioelva gånger, den går ju i repris hela tiden.
Där handlade det om ett kärleksdrama. Och då sa en tjej till en annan:
Han är en kanonkille. Tappa inte bort det du har.
Och jag försöker kämpa, jag försöker verkligen kämpa. Vi älskar ju varann!
But sometimes love just aint enough...

Hade verkligen behövt HELA det här jullovet. Men jag ska jobba nästa vecka. Ville säga nej när chefen ringde men för det första hade jag ingen vettig anledning, trots att jag inte har nån förpliktelse att säga ja, och dels är det ju pengar. Behöver sånt nu när man snart ska sätta sig i skolbänken igen. Skönt iaf att jag får en lön i januari också, samt lite grann i februari. Och i mars också för jag ska städa två veckor i februari. Så det kommer inte lite smått emellanåt.

Oh jag har ju inte sagt vad jag fick i julklapp. Kanske för att det är typ omöjligt att rabbla upp allt. Vi kom ju hem med 3 bärkassar samt en stor svart plastsäck med prylar. Herregud vad mycket paket det låg under granen, ni skulle ha sett! :)
Men jag kan rabbla upp en del;

Presentkort på bowlingklot (2500 kr)
Smycken (av Micke :D)
Cd-skiva (Kelly Clarkson)
Brödrost
Wokpanna
Underkläder
Dataspel
Kokbok
Refill till mobilen
Kavel
Decilitermått
Sängkläder
Handdukar
En bärbar telefon
Spargris

Puh, nä nu orkar jag inte räkna upp fler.
Mycket grejer var det iaf.
Tror Micke var nöjd med julen också. Han fick ett nytt PS2 av mig :D
Och en MP3-spelare av mamma och Sölve. Och lite annat smått och gott.


Nu sitter jag och funderar på lite gurka, men då måste jag ladda på mitt premium för det är tydligen slut.
Det får bli en msn-kväll ikväll, har inte varit där på ett tag nu, folk undrar. Iaf Sofie gjorde det, haha, hon trodde datorerna hade pajat här hemma :)

Lite skönt att skriva av sig var det, läget är ju inte förändrat för det, jag faller lika fort tillbaka.
Jaja, gurka var det...

/Tilda

Dan före dan före dopparedan

Vill börja med att tacka de vänner som ständigt frågar hur jag mår och hur det är. Det värmer så i hjärtat att veta att ni bryr er om lilla mig!

Jag vet inte hur det är riktigt med mig och Micke nu. Det är väl lite bättre kanske, jag gråter inte om dagarna och jag sover om nätterna.
Jag har försökt prata om det med honom och sagt att vi måste göra nått åt det, annars fallerar vårt förhållande. Men han säger att han vill ta det i sin takt, men att jag inte ska oroa mig.
Inte oroa mig? Hur lätt är det? Är så rädd att han en dag ska vara borta, att han ska försvinna ur mitt liv lika plötsligt som han kom in i det. Men han säger ju att han älskar mig och att jag måste lita på honom. Så jag måste ju försöka göra det då.
Men det är inte så lätt att bara glömma bort allt han sa den där kvällen. Orden ekar i mitt huvud..
Och det sårar att han inte förstår att jag blir ledsen när jag ser vad han och Tina skriver till varann på Tuba. Och det har jag sagt till honom också. Då säger han bara: Jag har inte fattat det förrän nu, jag är inte så bra på att läsa kvinnors signaler.
Jaha liksom, vad är det för svar? Borde väl vem som helst fatta att det sårar om den man älskar flörtar och är intresserad av nån annan?
Nej men här sitter jag och klagar, jag kan inte klandra honom, FÅR inte klandra honom. Jag har ingen rätt till det egentligen...

Försöker ha julen i tankarna, det är lättare att le då.
Pappa var och fikade hos oss igår, han hade med sig 3 kassar med klappar åt mig!! =D Mest är det väl vuxensaker, men det är lika roligt för det.
Jag ska aldrig växa upp när det är jul, då ska jag alltid vara barn! Jag älskar julen!

Fina lilla krumelur,
jag vill aldrig bliva stur...

Idag är det dan före dan före dopparedan. Så det är inte alls långt kvar nu.
Hoppas Mikael blir glad för sin julklapp! Och ni andra också, som får klappar av mig, hoppas ni blir glada också! =)

Nej nu måste jag återgå till jobbet. Japp, ingen gurka idag, vi har fått en kundorder på halsen så idag är det rekryteringsarbete och imorrn blir det anställningsintervjuer.
Sen är det JULLOV!!! =D


/Tilda



(F) Du betyder så mycket, så mycket...(F)

No living without loving you...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, hur jag ska uttrycka mig, var jag ska börja.
Igår var den värsta dagen i mitt liv sedan den 15 oktober 2002. Jag har inte gråtit så mycket sedan den dagen. Igår kväll/natt rann tårarna lika hejdlöst som den natten... Jag trodde jag skulle dö, trodde hela jag skulle gå sönder, det värkte så i bröstet, i själen, i hela kroppen. Jag frös och jag skakade och jag grät. Tills ögonen var alldeles söndergråtna, tills kroppen inte ville bistå med mera vatten till mina tårar.

Vi gick och lade oss för kvällen. Han sa att han ville hångla. Då log jag mot honom och sa: Du vill bara ha sex älskling, och sedan pussade jag honom på kinden.
Hastigt vände han sig in mot väggen. Jag himlade med ögonen och vände mig åt mitt håll, sa att jag älskade honom och blundade sedan för att sova. Jag var trött kände jag för sömnen började komma över mig. Men jag kunde inte riktigt somna in för jag hörde hur han låg och suckade i sitt hörn. Jag var ju tvungen att fråga vad som var fel, det jag önskade att han hade gjort alla de gånger jag som jag legat precis som han och varit ledsen och tänkt på saker som vi borde prata om. Han var tyst och bara suckade och jag frågade om och om igen vad som var fel. När han vägrade svara så vände jag på mig igen och försökte somna. Då svarade han: jag har också känslor.
Det visade sig att han hade blivit väldigt sårad av det jag sa men då frågade jag honom om det var så kontigt att jag trodde det, eftersom det var ofta det motivet han hade när han ville hångla. Återigen sa jag att jag älskade honom och pussade honom på kinden och la mig sedan till rätta för att sova. Men han fortsatte sucka och jag tänkte: det här går djupare, han brukar glömma ganska fort, han brukar bara vilja sova på kvällarna, inte ligga och prata.
Och när jag frågade honom igen så berättade han allting precis som det var.
Han kände det som om vi bara gick och irriterade oss på varann och han sa att nånting mellan oss hade förändrats, att det kändes som om vi stod väldigt långt ifrån varann, och inte så nära som vi borde. Han sa också att han inte visste om kärleken han kände för mig hade förändrats. Han sa att han ville säga till mig att den inte hade det, men han kunde inte säga det för han visste inte... Mitt hjärta brast när han sa det här, men det skulle brista ännu mer när han fortsatte.
Jag frågade om det var nått jag sagt eller gjort. Han skakade sakta på huvudet och sa: Nej, men det är nått som har hänt.
Hjärtat stannade och jag slutade andas. Vad var detta? Vad skulle komma nu?
Jag var livrädd att fråga vad det var men jag gjorde det ändå.
Han började berätta om Tina, hans bowlingkamrat som han hade messat en hel del med. De hade träffats i Västerås under Super Sixen. Och hon verkade vara intresserad av honom. Och nu visste han inte om det var uppmärksamheten han gillade, eller om det var ömsesidigt. Att han var attraherad av henne, för att hon var spännande och...ja, attraktiv.
Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Försökte andas lugnt och fint, men ibland tog jag två andetag på samma gång och ibland tog jag inget.
De ord som jag ville skrika ut var: LÄMNA MIG INTE, LÄMNA MIG INTE!!!
Men jag kunde inte. Kroppen blev förlamad, jag var oförmögen att varken gråta, skrika, prata eller röra mig. Värken i hjärtat var det enda jag kände då, den växte sig starkare tills jag trodde jag skulle gå sönder på mitten. Det gjorde så ont, så ont...
Jag gick och la mig på soffan och grät. Jag grät och jag grät. Han bad mig att komma och lägga mig igen men jag såg ingen mening i det. Nu var det roliga slut, nu väntade mera tid i tårar, saknad och smärta. Mitt fortfarande trasiga hjärta skulle nu en gång för alla sluta fungera.
Till slut gick jag tillbaka till sängen. Jag sa till honom att jag inte vågade somna av rädsla för att han skulle vara borta när jag vaknade. Men han lovade mig att vara kvar, strök mig över håret och höll om mig.
Länge länge låg jag i hans famn och bara grät, medan han sakta strök mig över håret som han vet att jag tycker om, fast som han så sällan gör. Han höll mig varm, fast inom mig frös jag ändå.
Minns inte att jag somnade, bara vet att jag gjorde det, för jag vaknade när klockan ringde klockan åtta. Jag mindes natten innan och tittade snabbt åt höger sida. Där låg han kvar, precis som han hade lovat. Jag kröp upp bakom honom och snusade honom i nacken. När jag kände att tårarna var på väg igen gick jag upp. Mekaniskt åt jag frukost, klädde på mig och åkte till jobbet.
Nu sitter jag här och gråter igen. Vill bara hem till honom och krypa upp i hans famn och höra honom säga att han älskar mig och att han alltid vill vara med mig och att det inte finns någon annan för honom. Men det är inte så nu, det är förändrat.
Samtidigt har jag suttit här och funderat. Och jag kan inte klandra honom. Att bli attraherad av någon annan är sådant som händer i livet. Det borde ju jag veta...
Allt jag behöver göra nu är att lita på honom, lita på vår kärlek och att den är stark nog att ta oss igenom det här. Om han bara stannar hos mig så kämpar vi tillsammans, då kommer vi att klara det här!


Jag älskar dig Mikael! Av hela mitt hjärta och hela min själ!
Snälla stanna hos mig! Jag klarar mig inte utan dig! Du är mitt allt!
Utan dig är jag hemlös i livet...





If you ever, ever leave me
life will go on, stars will be
bright as diamonds
in the sky now,
even if you say goodbye now.
The clock wouldn't stop,
the sun would still keep shining down, darling.
This world would still be spinning around but baby...
There would be just no living without loving you.
How would I ever survive.
Just no living without loving you,
would be like living without being alive. Without you.
If you ever walk out this door
what would I have left to live for?
What would there be left to do know?
What would I be now without you?
The clock wouldn't stop,
each day would go on just the same,
it wouldn't stop a solid rain.
There would be no living without loving you.
How would I survive?
Just no living without loving you.
Would be like living without being alive. Without you.
There's no living without loving you in my life.
The clock wouldn't stop but baby,
there would be no living without loving you.
How would I ever survive?
Just no living without loving you.
Would be like living without being alive. Without you.

(L)

Han säger:
Här sitter jag igen, försöker att förstå vad som har hänt.
En liten ung brunett, som är det allra vackraste jag sett.

Hon säger
Du har sårat mig mera än du tycks förstå,
men ett öga för ett öga, ja, det heter väl så...

Han säger:
När alla ljusen brunnit ut,
och drömmarna har tagit slut,
var finns du då?
Jag letar ibland flydda dar,
och alla minnen som finns kvar,
av det som var.
Alla dagar det var jag och du,
alla nätterna så tomma nu...

Hon säger:
Du brände dina broar när du sa det där,
som fick mig att förstå vem du egentligen är.

Han säger:
Minuter blir till långa år,
och om din tid blir tung och svår,
då finns jag här.
Jag offrar allting som jag har,
om du kunde stanna kvar,
och tro på mig.
Inom mig brinner elden än,
och den kommer brinna länge än.
Så se på mig,
jag vill va hos dig.

Hon säger:
Jag kände det på mig,
jag visste att du skulle ångra dig.
Jag kände mig frusen,
den dagen då du ville lämna mig.
Men jag har kommit över
det faktum att det aldrig blir vi igen.

Han säger:
Det är bara tyst och tomt hos mig,
allt jag har kvar är bara minnena av dig.
Om vi börjar om igen, kan vi hitta vägen hem.

Hon säger:
Varför börja om på nytt igen?
Det blir aldrig samma sak att börja om, om igen...

Can't stop the rain...

Kom tillbaka från lunchen för ett tag sen. Tänkte jag kunde passa på att blogga lite när jag har så tråkigt på jobbet...
På lunchen satt jag och gluttade på Våra Bästa År. Var en tjej där som var lite bekymrad och hon pratade ut med en väninna. Kände igen mig i det dem pratade om...


- Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har istället för att vara missnöjd med det jag inte kan få?
Han är så snäll och rar, vad kan en kvinna mer begära?

- Att bli hänförd, att vara kär...

###########################################################

Tror du spelar dummare än du är. Tänker du lite längre än näsan räcker så kan du lägga ihop två och två. Och när du gör det, ja då blir det nog inte så roligt för min del...
Men du sa att man inte kan styra över sina känslor. Och det stämmer väl antar jag... Men gudarna ska veta att jag försöker!


There's not a cloud up in the sky, can someone tell me why I can't stop the rain?

Min bowlinghelg...

...började på fredag kväll i Östhammar. Då var det dags för årets DM. Jag hade ju ett guld att försvara men i år visade det sig att det inte skulle bli lika lätt att knipa första-platsen eftersom jag hade motstånd för en gångs skull. Och ett silver på fredagen bevisade bara att jag helt enkelt inte klarar av att faktiskt spela MOT nån... Men jag hade som mål att komma sämst tvåa så lite nöjd får man väl vara. Nu har man ju ett silver i bokhyllan också.
Hem på kvällen trött som fan...

...för att sedan dra iväg till Norrköping tidigt på lördag morgon. Nu väntade Hajen Cup, årets höjdpunkt! Jag, Emelie, Sofie, Mattias och Sebastian i samma bil på vägarna. Tvillingarna sov ikapp i baksätet, Mattias sa inte kvart i sju under hela resan och jag och Baste poppade i framsätet. Och jag hade helt klart den största väskan, hehe. Och jag är stolt över att jag inte sov en endaste gång i bilen, vare sig på vägen dit eller på vägen hem. Sen att jag sov en snutt i hallen på finaldagen, det är en annan historia.
Mitt eget spel behövs icke nämnas eftersom det var dåligt. Som vanligt.
Men man kan ju nämna Emelie, Sofie, Baste, Jensa, Mattias, Viktoria Viktorsson och Sofie Granath. (Glömde jag nån?)
Dessa Norrtälje-människor (räknade in Baste där också, hehe) tog sig till final. Stolta var vi som inte tog oss dit, men fick se klubbkompisarna regera i finalen.
Sofie och Sofie åkte tyvärr ut i första rundan. Likaså Mattias, Emelie slog ut honom den luringen ;P Men vi hade 4 vänner vidare. Bäst av allihopa lyckades Jensa Hallman som kom tvåa totalt i hela Hajen Cup. Han är grym! =)
Vi sänder en tanke till Macke också, som skulle ha varit i final, fast som inte blev det sen iaf. Massa trassel, orka gå in på vad som hände. Ni som var där, ni vet.
Lördag-kvällen var kul. Minigolf blev det. Och Baste, kom inte och säg att du vann 3-kampen för den blev aldrig fullständig. Vi körde bara 1 gren. Den vann du visserligen, men det är en annan sak.
Karaoke blev det också, jag var uppe två gånger. En gång själv och en med Baste. Sen var det en lagom nykter person (inte) som välte omkull hela text-skärmen, det var lite småskoj men det tyckte inte han som höll i karaoken. Han blev lite smått arg. Men detta hände hur som helst när Baste och jag stod och jammade loss till Dolce Vita. Haha. Så kan det gå när inte haspen är på. Och är haspen på så kan det gå så ändå.
Förutom att man, inte helt oväntat, blev ensam och övergiven på kvällen av hon som var tänkt skulle vara min roomie (*spänner ögonen i Sofie) så var det en lyckad Hajen-helg...

...som avslutades med Lucia-skotten hemma i Norrtälje på söndag-kvällen. Då var man mör kan jag säga. Och riktigt trött. Vilket resulterade i ett hejdlöst fnitter så att tårarna rann och träningsvärk i magmusklerna. Vad vi skrattade åt minns jag inte riktigt, men jag tror det hade nått med "schexpack", rapar, mormödrar, farmödrar och dricka att göra *skrattar*
Sedan gick det ju som det gick att spela skotten också. Vi började riktigt bra, jag blev imponerad av mig själv att jag strikade så mycket som jag gjorde i första serien. Tänkte att kanske slipper jag svika Baste ändå. Men sen tog det slut. Där ser man hur det går när man börjar tänka positivt. Tror inte på de teorierna. För alltid när jag gör det går det åt h-vete. I Hajen var det lite så, fast tvärt om. Efter 278 efter två gav jag upp helt och hållet. Då gick det bättre. Så sluta snacka en massa skit om positivt tänkande, för det har aldrig funkat för mig, och kommer nog aldrig göra det heller.
Men hur som helst, jag svek Baste igår. Spelade inte så värst bra. Vi skulle ju vinna... Förlåt Baste.. Förlåt att jag inte var en värdig partner...

Ja det var min bowlinghelg den. På det hela taget en lyckad sådan.
Och nu sitter man här på jobbet och det är måndag och RIKTIGT långt till nästa helg *suckar*

Sköt om er sötnosar!
Kram Tilda

Upp till bevis i 3-kampen!

Jag lovade att alltid älska dig. Det löftet har jag hållit och kommer förmodligen också fortsätta hålla. Hur mycket jag än inte vill...
Lovade dig även en annan sak. Det löftet bröt jag igår...
Inte för att det spelar någon som helst roll för dig vad jag gör och inte gör, men jag bara tänkte...

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag har fått clementin-dille. Äter massa sånna nu, sååååå gott! =D
Fast jag blir kräsen, vissa är rent av äckliga. De är inte så där sura som dom ska vara, de är söta och nästan beska. Usch!

Lär bli tufft i helgen. Med 3-kampen menar jag. Fick höra av Monica att minigolf och biljard tyvärr var dina grenar. Och bonusgrenen (bowlingen) vinner du ju lätt, det har jag ju till och med sagt att du får :)
Airhockeyn är iaf min. Och jag vill allt se med egna ögon att du är så bra i de andra grenarna som det sägs. Kanske är det bara en myt. Upp till bevis Sebastian! =)
Och sedan från konkurrenter till partners. Vi krossar i Luciaskotten. Eller nått...om jag bara kunde spela lite bra för en gångs skull... Jaja, den dagen, den sorgen.

Tänkte slå in lite klappar nu *wei*
Ska åka och hämta Micke och Macke sen. Haha, lät som Helan och Halvan. Micke och Macke. Hahahaha. Små barn roar sig lätt...

Över och ut
/Tilda

PS. Har man satt sig i båten ska man inte kasta 10 stenar i mossan innan det blå skåpet är över bäcken.

...och korven den har två. DS.

Longing for the weekend

Nu tycker jag nästan att folk runt omkring mig är lite dåliga på att blogga. Själv har man ju skrivit 3 dagar i rad nu *mäkta stolt*
Sebbe, Elin, Madde och framförallt Thova, skärp er nu!! *spänner ögonen i allihopa*

Sitter på jobbet och tråkar. Vill inte, vill inte, vill inte.
Vill ha helg. Ser fram emot den jättemycket. Massa bowling och massa vänner =D
Hajen är fasen årets höjdpunkt! Lätt! Fast man känner ju inte så många där men man känner ändå gemenskap liksom på någe vis. Går inte att förklara, måste upplevas.

Har köpt lite fler julklappar nu, ska slå in dom nån kväll om jag orkar flytta rumpan från stolen som är placerad precis framför datorn.
Nån som är duktig på att rimma får gärna höra av sig, har en del jag behöver hjälp med.

Så mycket jag vill skriva här men försöker förtränga allt som vanligt. Bäst så. Usch...
Som om liksom, som om...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Stupid fat hobbit...

Inre monolog

Skärp dig Tilda! Det är inte som du tror! Okej?! Du har bara fått en knäpp igen, sånna där som du får ibland. Det går över, det försvinner om du inte gräver ner dig i det för mycket.
Glöm bort att du nånsin tänkte dom tankarna.

Men det kan jag inte. Kan inte bara glömma bort hur det känns.

Jo det kan du. Det är inte verkligt. Du har sett för många såpor. Så går det inte till i verkliga livet. Och det är heller ingenting som kommer att hända eller ska hända. Få ur det ur systemet.

Det är inte så lätt...

Men för fan Tilda, du kan inte mena allvar. Att du ens tänker så. Ryck dig i kragen och se vad du håller på med. Fattar du väl att det inte är verkligt.

Jo egentligen gör jag väl det.

Bra. Släpp det då. Lev på som vanligt, inget är förändrat.

************************************************************************************

Jag, schitzofren? Inte då!

Gollum, gollum...

Mumsig middag

Nä det var ingen bra idé. Att dricka vider till middag. Bara cider. Ingen mat. På hela dagen.
Men man måste ju lära sig den hårda vägen. Och det har jag gjort nu.
Tur att Micke börjar sent imorrn då får han skjutsa mig till jobbet. Bör nog inte köra.
Varför ska allt vara så fel? När ska det bli rätt igen? Aldrig. Aldrig kommer det att bli helt rätt. Jag kan inte fungera helt utan honom i mitt liv.
Och allt annat jävla skit som är fel i mitt liv. Fan. Less.

Helg, helg, strålande helg, glans över vita skogar..

Vill börja med att säga att nått är knas här. Man kan inte längre ställa in tid och datum. Och jag vet att klockan brukar visa fel tid här, den visar amerikansk tid tror jag. Men nåja, som den vill då.
Vill bara tillägga här då att det är fredag och klockan är snart 12 på kvällen/natten. Och det är än så länge den 2 december. Ifall tid och datum blir knasigt.

TGIF säger jag bara. Det är så skönt med helg. Slippa jobbet, slippa stressen och pressen för ett tag.
Det var sista dagen på NOTE AB idag. Är ju kvar i fabriken nästa vecka också, sen är det nog bye bye NOTE för alltid. Kanske. :)
Äh, spelar roll, efter jul ska jag ju plugga ändå. Fattigt kommer det bli, oj oj oj. Får söka Sebbe-stipendium om jag ska klara mig *skrattar*
Ska väl hoppa in som lokalvårdare några veckor i februari, alltid nått. Micke får väl försörja mig annars, han har ju en heltidstjänst då.

Imorrn är det julbak, främst pepparkakor. Ska bli skojigt. Och så blir vi ju bjudna på middag imorrn också, hos mamma. Riktig mat, weeeiiii! =D

På söndag är det läger. Orkar och vill inte egentligen, fattar inte varför jag sa ja. Men men, nu är det som det är. Måste bara lösa problemet om hur jag ska komma dit. Hem har jag skjuts. Dit också, trodde jag. Men det visade sig att det hade jag inte alls det. Jaja, tar det imorrn.

Nej om man skulle ta och krypa ner till min sovande pojkvän kanske...
Nej du, först måste jag skriva klart önskelistan! =D Sen så är det godnatt.

Över och ut../Tilda

Much time has passed between us, do you still think of me at all?

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, undrar vad han gör, minns vår tid, både skratt och gråt..
Och det är hemskt att gå igenom varje dag och veta att jag orsakade det där, för jag vände inte om i tid, och när jag väl tittade efter honom var han borta, då var det för sent. Och det är också hemskt att gå igenom varje dag och veta att jag aldrig kommer att se honom mer, aldrig kommer att få prata med honom mer, aldrig kommer jag få se hans blonda kalufs, hans lite sneda, tindrade ögon eller höra hans härligt glada skratt.
Du har satt en annan ring på en annan flickas hand. Och du själv har en ny glänsande guldring på din hand. Du är borta, borta för alltid. Bara för att jag var så dum och trodde att det nya skulle vara nånting att satsa på. Men efter ett tag tillsammans upptäckte jag ju att det var inte alls samma sak, han var inte du, långt ifrån.
Varför gjorde jag så? Varför vände jag mig bort från honom? Han var ju min stora kärlek!

Gör inte samma misstag som jag. Gör inte det... Mitt hjärta går i tusen bitar varje gång jag tänker på det misstaget jag gjorde, och varje gång jag tänker på att ni står inför samma öde.


Jag vill att Du ska veta att jag finner stor tröst i att prata med dig. För första gången på väldigt väldigt länge känner jag mig inte så ensam. Ja just du ja, precis! Du vet vem du är..


Önskar jag hade en syster som förstod lika bra. Men det kommer aldrig att bli, det kommer aldrig att bli..

Ni ska bara veta hur många tårar jag släpper ut när ingen ser, hur ofta jag är ledsen och nere..
Men varför ska man visa det när ändå ingen tittar? Jag menar, Tilda klarar sig ju alltid...

Jag är så less på dessa tårar, så less på att han ska hata mig, så less på att aldrig lyckas varken få några vänner, eller vara en vän. Så less på allt, så less på livet. Och du säger att jag ska vara glad över det jag har? Haha, lol på den säger jag bara. Du vet inte hälften..


Ja, många "du" blev det i den här texten, men jag hoppas ni själva kan hålla reda på vilket "du" som är...du...

/Tilda "Sad and lonely" Bäcker