Mardröm - milt uttryckt

Drömde den hemskaste drömmen inatt. Eller, det var på morgonkvisten.
Jag drömde att jag hade sagt till någon att det var så dåliga straff i Sverige, att det var alldeles för snällt i våra fängelser och att vi borde införa dödsstraff. Sedan kommer jag inte ihåg riktigt där imellan men plötsligt var min morfar dömd för rattfylleri och han blev dömd till dödsstraff. För rattfylleri.. nästan lite komiskt.
Fast jag grät när jag skulle säga farväl. Och min mamma grät också.
Sedan kommer jag inte ihåg varför men Micke blev också dömd till dösstraff. Och då grinade jag ännu värre när jag skulle ta farväl av honom. Då kommer jag ihåg tydligare hur det var.
Han hade sin röda kortärmade skjorta och sina svarta byxor på sig och hade gjort sig så fin. Och där jag skulle säga farväl till honom, det såg ut som en liten tågperrong. Vi stod inne i nåt slags väntrum där det skulle komma in nån och ropa upp hans namn. Jag omfamnade honom hårt och grät och grät. Han smekte mig över håret. Och sedan tog han min hand och vi började dansa där. Så kom det nån ful tjock gubbe och ropade upp hans namn och jag grinade så mycket så jag skrek. Men han sa bara lugnt: Var inte ledsen. Vi ses i himlen.
Sedan fick jag hans plånbok och så gick han. Jag kastade mig på golvet och grät och grät. Sedan vaknade jag. Och tårarna rann fortfarande från mina kinder fast jag var vaken. Jag vände mig och och tittade på Micke. Blev så glad över att han låg fär bredvid mig. Smekte honom över kinden. Han tittade upp på mig. Frågade varför jag grät. Jag sa att jag hade drömt. Då sa han att han hade hört det, för jag hade andats så konstigt.

Huuuh det var hemskt. Sedan gick han till jobbet. Men jag bara låg i sängen och fortsatte gråta och la armen över platsen där han hade legat. Så låg jag säkert i en halvtimme. Sen gick jag upp...