lördag, november 18, 2006

En liten dikt av mig

Man sitter högt upp i trädtoppen,
men plötsligt går grenen av.
Man sjunker ner till botten,
i ett iskallt hav.

Det är havet av smärta,
så välbekant.
Och vägen tillbaks till toppen
är både svår och brant.

Jag får trampa vatten
tills du kommer åter.
Jag får fortsätta vara ledsen
tills du ser att jag gråter.

Först när du finns här igen
kan jag fortsätta existera.
För mitt trasiga jag
kan bara du reparera.


************************************************************************

I was his star for many nights.
But now the roles have changed
and you're the leading lady in his life.

You're his future, I'm his past...

************************************************************************

Stjärnan håller på att slockna...
Hjälp mig att tända den igen...

Inga kommentarer: