Vi kommer att ses igen, det lovar jag dig!

Solen sken vackert över land och hav. Vattnet gnistrade och det var en mild bris i luften.
Jag hade bestämt mig för exakt vad jag skulle säga, jag hade gått igenom det i huvudet massor med gånger på bussen hem från skolan.
Men när jag såg dig stå där med händerna i fickorna och ett busigt leende på läpparna, då brast allt. Jag kunde bara inte säga det. Jag kunde inte säga något av det jag hade tänkt säga.
Vi sprang omkring och skrattade och busade som barn, för en stund glömde vi tid och rum.
Men till sist stod vi där, ansikte mot ansikte med det oundvikliga.
Vi pratade, och på någon konstigt vis fick jag fram ungefär vad jag ville säga.
Fast jag var inte villig att ge upp allt. Jag var inte villig att ge upp vår vänskap.
Och jag hoppas verkligen inte jag har förlorat honom helt, jag hoppas att han hör av sig när han känner sig mogen. Jag känner att det är något som saknas när jag inte kan ringa och prata med honom eller skicka ett meddelande och få svar nästan direkt.
Men han har lite att ta sig igenom själv just nu.

Kom ihåg vad jag sa vännen. Om du fortfarande vill tillbaka är det inte för sent, allt går om man vill.
Och kom ihåg det jag skrev på bänken.. Jag menade det! Jag menade det verkligen!

Vi kommer att ses igen, det lovar jag dig!


I know (I know)
You belong to somebody new
But Tonight you belong to me
Although (although)
we're apart
You're a part of my heart
And tonight you belong to me
Way down by the stream
How sweet it will seem
Once more just to dream
In the moonlight
My honey I know (I know)
With the dawn that you will be gone
But tonight you belong to me
Way down, way down along the stream
How very, very sweet it will seem
Once more just to dream
In the silvery moonlight
My honey, I know (I know)
With the dawn that you will be gone
But tonight you belong to me
Just to little old me