Tvungen att skriva två inlägg denna sorgedag..

Så här ont har det inte gjort sedan jag förlorade Jocke.
Och då menar jag inte pojkvännen Jocke. För det tog inte mer än nån vecka eller två att komma över. Jag menar VÄNNEN Jocke. Det tog typ 2-3 år.
Och jag orkar inte gå igenom det igen. Jag orkar bara inte!!
Det gör så ont så att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Har gråtit mest hela kvällen så nu finns inga tårar kvar.
Jo, det finns det, men dom kommer inte ut mer för ikväll. För jag har ingen energi kvar.

Jag vill tro att vår vänskap (och kärlek) är så stark så att vi hittar tillbaks till varann.

Som båtar utan roder,
vi söker varsin vän.
En syster och en broder,
men elden flammar upp igen...


Vet inte hur jag ska klara det här.. Men på nåt sätt måste jag det. För din skull.
Men du kan inte hindra mig från att sms-bomba dig framöver!
För jag ska fanimej utnyttja mitt nya abonnemang!
Och då kan du säga till Sandra: Älskling, alla sms från Tilda betyder ingenting. Hon sms:ar hur mycket hon vill för 99 kr i månaden.
*asg*


Säg mig vad jag gjorde fel
säg mig hur det kunde blir så här,
kanske kan jag våga tro igen en dag.
Visa hur jag blir så stark som du
ge mig kraft för nya andetag
jag vill ha mod att börja om.

Jag behövde aldrig någon
tills den dag jag möte dig
jag trodde aldrig på den kärlek som var sann
tills du tog min hand.

Nu är jag vän med tystnaden
men ändå rädd för livet utan dig
jag vill våga lita på mig själv en dag.
Jag är inte lika stark som du
jag har bara ensmheten kvar
jag vill tillbaka dit vi var.

Jag behövde aldrig någon
tills den dag jag möte dig
jag trodde aldrig på den kärlek som var sann
tills den dag du tog min hand

Jag har aldrig älskat
som jag gjort med dig
jag saknar ord som beskriver hur jag mår
sen du lämnade mig
jag behövde aldrig någon
tills den dag jag möte dig
jag trodde aldrig på den kärlek som var sann
tills du tog min hand.