Grå-grå

Min arbetsmoral är just nu ungefär...-734 på en skala från 1-10...
Jag orkar verkligen inte jobba. Allt är ju så grått...Himlen, själen, världen...
Sa just till Sofie idag att vad ironiskt det är att man har gått 12 år i skolan och längtat längtat längtat efter studenten, friheten och att få slippa skolan och jobba istället. Nu så här ett halvår senare längtar jag tillbaka...=( Visst jag slipper läxor, och jag är rikare nu än jag var som student. Men jag hade fanimej mer fritid när jag gick i skolan än vad jag har nu. Jag känner mig helt slut i kroppen, vill inte göra nått, bara sitta hemma i soffan och slöa. Men det har jag inte tid med längre. Nu längtar jag till våren för då får jag plugga. Men det är iofs bra att se att studieuppehållet verkligen funkar som det ska, nytändningen för skolan kommer tillbaka. Längtar till universitetet också, det ska bli spännande. Men DET är ju en bit kvar *tss*

På sista tiden är det inte bara jobbet som har känts betungande. Det är en del runt omkring också. Såsom bowlingen till exempel. Den går mest bara skit. Men jag tror det bottnar i min stress och att jag inte tycker att jag hinner fokusera på den. Jag orkar helt enkelt inte. Tycker det är en ansträngning att ens åka och träna på kvällarna...och det vill jag inte, för bowlingen är ju mitt liv! Det är min religion, och Micke är min gud =P
Skämt åsido, jag hoppas det blir bättre på den fronten. Men det blir det säkert...hoppas jag.

Sen är det den här soppan med Sofie och Sebbe som inte ens är min ensak men som jag inte kan låta bli att engagera mig i....*suck* De passar så bra ihop tycker jag, och det skär verkligen i hjärtat för att dom möter samma öde som jag och Jocke.... Men är Sebbe inte vad Sofie vill ha, så är det inte mycket att göra åt. Är det Patrick hon vill satsa på så får hon göra det. What ever makes her happy.
Jag finns här om du faller igen gumman...
Det är svårt för mig att försöka vara båda till lags hela tiden, kan inte hela tiden säga vad jag tycker om vissa saker för då bara sårar jag. Så jag försöker vara så opartisk jag kan i alla lägen. Men det är inte lätt att vara mitt emellan, jag känner mig klämd. Men samtidigt så får jag skylla mig själv för jag behöver inte ens vara emellan, där har jag satt mig själv. Men jaja...


..."I love you, whether it's wrong or right, and though I can't be with you tonight, you know my heart is by your side..."


/Tilda the grey