torsdag, januari 24, 2008

Lite gnäll om bowlingen

Nu har jag varit och tränat. Det gick rätt så bra. Ska bli kul på lördag. Vi har ju alldeles speciella matchsponsorer då också! Hihi.. :D

Guuuud, jag blir så trött på vissa saker. Och så upprörd över andra.

A-laget har nu spelat ihop sig och verkligen blivit ett lag, det tycker jag är svinkul! Alla spelar och kämpar FÖR LAGET och inte för något annat. Självklart är det kul när det går bra för någon (eller hela laget) men tyngden ligger på att vinna. Det har det inte alltid gjort. Är skitkul att vi nåt dit, det har gjort att vi växt som lag och då kommer siffrorna automatiskt.
Men i F-laget känns det inte riktigt så. Visst, mkt av F-lagets funktion är att låta juniorerna spela och få matchvana och på sikt få in dem i A-laget också. Men självklart ska vinst också räknas. Men där är det fortfarande många som spelar för sig själva, för att få bra siffror.
Häromdagen träffade jag en ur F-laget i hallen. Hon sa: Grattis till i helgen, vad bra ni var. Jo tack sa jag, kul med klubbrekord, synd bara att vi inte fick med oss vinsten i sista matchen. Grattis själva förresten.
Till svar fick jag: Till vadå, jag spelade inge bra. Då sa jag: Men ni vann ju med 15-5! Joo, svarade hon, men jag var kass.
Det är denna attityd som vi kämpat sååå länge för att få bort. Kom inte tillbaks med den då! Håll den borta från F-laget också. Var en förebild för de yngre. Få dem att förstå att det är en lagsport och inget annat.
Det är likadant med vissa föräldrar, som fullständigt skiter i hur det går för laget, bara deras ungar spelar bra. Och gör de inte det, så är de jäkligt snabba med att kommentera det.
"Ännu en missad spärr? Nu är du bara kass! Se till att ha full fokus på det du gör!"
Herregud, det är hemskt att lyssna på. Glädjen till bowlingen måste finnas där, liksom lagmoralen. Det är först när man spelar individuella tävlingar som man enbart kan fokusera på sig själv och att man spelar bra. Spelar man i lag gäller nå annat.

Nej usch vad jag gnäller nu. Men jag tycker det är så synd när vi har arbetat så hårt för att hitta lagkänslan. Den borde finnas bland alla damer, inte bara de 9 som spelar i A-laget!

3 kommentarer:

sandrasol sa...

*skrattar*
ja, jag väntar ju tyvärr bara på min studentlitteratur :p

Anonym sa...

Jag håller helt med! Så sant så sant!!

Anonym sa...

ja det är sant, man ska ej förtrycka det som känbner sig svaga, bara lyfta dom uppåt så de själva kan klara av att kämpa!