Pinsam och feg - det är jag det.

Pratade med M förut. Om en grej, som jag inte vill skriva här. Som hon ska göra, som jag inte har gjort, men som jag borde ha gjort.
Hon är så modig som genomgår det. Iofs verkar hon inte ha nåt val, men ändå. Jag fegade ur. Så himla dåligt! Och nu kommer jag aldrig våga. Hur ska det gå? Med framtiden och allt? Jag tänker att man måste väl för eller senare? men pinsamt om man är typ 30 liksom och inte har gjort det.

Vad ska jag göra? Hjälp mig! Efter du har gjort det vännen, kommer du säkert också att säga att det var inget farligt. Men jag kommer inte att tro dig. Precis som jag inte trodde S för ett par år sedan, när hon sa samma sak.


Snacka om att prata i gåtor.. Men de som förstår, de förstår..