PMS:ig

Ja det är jag. Jag känner det. Usch, blir typ irriterad på allt och alla.

Förlåt mig att jag är ett sånt mensbarn för tillfället. Känner mig bara så.. ledsen och övergiven.
Känns som om alla mina vänner överger mig nu och då påminns jag om den vännen som faktiskt har gjort det på riktigt och då känns det som om jag snart inte har några vänner kvar och då vill jag bara gråta.

Och jag saknar allt det som var, längtar tillbaks till flydda tider.
Skoltiden. Högstadiet, gymnasiet. Man hade vänner runt sig hela tiden och det var underbart.

Vet inte vad jag ska skriva. Vill bara gråta. Jag gör det också. Låter tårarna rinna.
För allt som varit, för allt jag saknar och för allt som känns ledsamt och jobbigt.