Män alltså!

Fick ett meddelande idag av en vän. Hon väntade på samtal från en kille, men han ringde inte fast han hade lovat.
Och hon skrev så här:

"Om han vill prata med mig borde ju han kunna ringa, annars blir ju jag osäker på om han vill prata eller bara kasta mig och mitt telefonnummer soptunnen.. (...) Det är ju tråkigt om jag bara ska anstränga mig hela tiden och inte får något tillbaka."

Jaa, tänkte jag. Verkar vara en mitt i prick beskrivning av män. Alltid hittar de något sätt att göra oss besvikna på. Är det inte det ena så är det det andra.
Men å andra sidan, någon uppgift ska väl männen ha i livet också?

Men - you can't live with them, you can't live without them.