Så här var min julafton:

Sov till halv åtta. Rekord tror jag. På julafton alltså. Brukar vakna i ottan.
Fick ett fint halsband av Micke i julstrumpan *love*
Fick strumpor och skraplotter av mamma :)

Gick upp, slappade framför tv:n en stund, åt frukost och duschade.
Vid elvarycket åkte vi till kyrkogården och tände ljus för de som inte finns med oss.
Mamma var med också, det har inte hänt på.. många år, om ens ever.

Väl hemma började det stökas i köket. Det mesta i matväg var ju klart, det var potatisen och.. nåt annat som skulle fixas. Ägg tror jag bestämt. Och så väntade vi på svärpäronen, för Lena skulle fixa Jansson och omelett.

De kom inte förrän ett, så vi började äta vid halv två.
Då hade jag och Sölve ungefär en timme på oss att käka, för sedan skulle vi åka och hämta Sölves pappa vid halv tre. Och det gjorde vi också. Vi hann. Typ.
Tillbaks i lägenheten var vi 2 minuter över 3. Hann inte se ljuset tändas i tv :/
Kom mitt i jultomtens verkstad.
Slutade med att jag gick mellan köket och tv:n för att se vad svärmor och mamma gjorde och om jag kunde hjälpa med nåt. Jag var ju trots allt värdinna.

I slutet av Kalle satt alla samlade i vardagsrummet och det var ju lämpligt för direkt efter var det ju julklappsutdelning. Den blev också lite hafsig. För att hinna bestämde jag mig bara för att dela ut paket till höger och vänster och så fick man öppna när man ville. Det lönade sig tidsmässigt också, för vi var klara vid halv sex kanske. Brukar vara klara fem i sju annars, precis till Karl-Bertil.
Efteråt ringde jag till pappa och farmor. Sedan hjälpte jag till ytterligare i köket, innan Karl-Bertil började. Och jag tittade på det i år. Jag hade ju inget annat att göra.

Efter Karl-Bertil var det lutfisk som stod på menyn. Jag äter ju inte det och vi hade bara åtta stolar i köket, så jag satt i soffan och gosade med katten och kände hur tröttheten kom smygande.

Efter lutfisken var det mest umgås-tid, gubbarna i köket och jag och Anders och Lena i vardagsrummet. Och för att dra ihop en redan utdragen historia så gick de sista gästerna hem vid halv ett nånting.
______________________________________________

Reflektioner:
Jag har tänkt lite så här i efterhand och kommit fram till att nästa år ska julen firas som den alltid har gjort. Hemma hos mamma med mig, Micke, mamma, Sölve, morfar och Egron. Då blir det som det brukar. Allting. För i år när julafton var över kändes det inte riktigt som om det hade varit julafton. Visst, såklart det var jättetrevligt, inga tvivel om den saken. Men det var nåt som inte stämde, kunde inte riktigt sätta fingret på det.
Jag är nu ännu mer övertrygad om att man ska vara rädd om och bevara traditioner. För när de försvinner känns allt så väldans tomt så det kan ni inte ana.