fredag, maj 09, 2008

Nedtryckt för att jag inte förstod..

Min intuition om att skoldagen skulle bli hemsk, var rätt. Fy fan alltså!

Under hela min skolgång har jag sällan haft svårigheter att förstå eller hänga med, det har alltid rullat på. Är det något jag någon gång inte har förstått så har det varit en så liten del av det hela så det har alltid löst sig. Eller så har jag frågat en lärare, fått en vettig förklaring, förstått och gått vidare.
Men denna kursen som jag läser nu - teorier om lärande - är det precis tvärtom. Jag förstår inte ett jota. Det är som att läsa ryska.
Men jag tänkte att det kanske klarnar under föreläsningarna, för de föreläser ju oftast om det som står i böckerna, fast kanske på lättare svenska. Men föreläsningen som var igår snurrade bara till det ännu mer.
Men jag tänkte att det kanske klarar under seminarierna. Där går man ju oftast igenom litteraturen, med alla centrala begrepp, och diskuterar kring betydelserna av begreppen och teorierna. Så idag var det dags för seminarium.
Vi skulle ha närläsning hette det. Det innebar att man tog ett stycke eller så ur någon bok. Det skulle vara ett stycke man fastnat för, och sedan skulle man berätta varför man valt det stycket, vad man tyckte det belyste osv. När det blev min tur sa jag som det var, att jag hade väldigt svårt att greppa litteraturen och att jag därför inte kunde plocka ett citat eftersom jag inte förstod det jag läste. Jag sa också att jag satt och antecknade under seminariet och hoppades på att det skulle klarna. (Här ska tilläggas att jag generellt har svårt att erkänna att jag inte förstår, eftersom det känns som ett misslyckande. Men här gjorde jag det, inför läraren och hela klassen). Här hade jag väntat mig att läraren skulle nicka förstående och säga att hon förstod att det var rörigt och att det kommer att klarna, och sedan gå vidare till nästa person. Men tji fick jag.

Hon blir tyst en stund, sedan frågar hon typ: vad gör du om du inte förstår då? Och jag sa att det var ju därför jag var på seminariet, för att förstå bättre. (OBS! Seminarierna är inte obligatoriska.)
Då svarar hon: Hur lär du dig?
Jag: Jag läser
Hon: Och om du inte förstår?
Jag: Så kanske jag läser en gång till.
Hon: Och om du ändå inte förstår?
Jag: Så hoppas jag att jag ska bli hjälpt under seminarierna.
Hon: Jaha, så du hoppas att det ska lösa sig av sig självt?
Jag: ...
Hon: Läser du själv?
Jag: Hur menar du nu? (gör en JD i Scrubs och ser framför mig ett litet kollektiv på 10 personer som sitter tillsammans med mig i mitt vardagsrum och läser högt för varann.)
Hon: Läser du alltid själv?
Jag: (fortfarande osäker på om hon föreställer sig samma lilla kollektiv som jag) Jaa det gör jag väl.
Hon: Själv?
Jag: JA (är hon dum på allvar eller spelar hon bara?)
Hon: Om du kommer till London och inte vet var du ska och inte har någon karta, hur gör du då?
Jag: Jag frågar väl någon.
Hon: JA, precis! Du frågar någon! Du kan alltså inte bara hoppas att jag ska ge dig svaren. Du måste ha en fråga.
Jag: (försöker blinka bort tårarna eftersom jag vid detta laget känner mig riktigt påhoppad och trakasserad) Ja men då får du gärna förklara begreppet assimilation.
Hon: Det där var ingen fråga, det var ett kommando!
Jag: (klumpen i halsen stor som en badboll) Kan du förklara begreppet assimilation?
Hon: Precis så. Tack!

Sedan kommer hon med nån luddig förklaring som jag knappt lyssnar på för att känner mig så himla ledsen och utsatt.
Nästan första gången jag nånsin ber om hjälp, får man ett slag i ansiktet och det verkar som om det inte är okej att inte förstå.

Därför bestämde jag mig för att inte gå på ett seminarium förrän jag fullständigt begripit detta med teorier om lärande. För kommer man dit och inte förstår, blir man inte bara trakasserad, man blir dessutom inte ens hjälpt.

Efter ett tag säger hon:
Nu kanske du kände att jag trakasserade dig lite grann här, men jag tyckte att jag kunde göra det eftersom vi känner varann så bra.
Jo visst du, vi är tajta som systrar. Har ju ändå setts TVÅ gånger nu!

Jag tycker min kompis H satte det hela på sin spets när hon sa att:
Lärarna här på LHS lär ut pedagogik, men de praktiserar det inte själva.

3 kommentarer:

Singela sa...

Dumma, dumma läae! Kam

Almapower sa...

Jag har bara en sak att säga. Fy fan! Ska det vara på det viset!? Ska inte seminarierna vara till för att få hjälp med att förstå?

Så här är det: Assimilation = det man upplever i omvärlden beter sig prcis som man förväntar sig, inget konstigt alls. Ackomodation = omvärlden beter sig inte som man förväntar sig, hjärnan måste därmed ta till sig det och begripa det för att komma i jämvikt, ekvilibrium. Beskrivs, tycker jag, ganska bra på sid 3 i Piaget.
Jag läste den som förra kurs, försök prata med dina kursare om det ni läser är mitt tips. Det är nog svinasvårt annars. Nu fick du lite tips och ev. hjälp utan att du bad om det, men det är väl en yrkesskada från min sida. Jag blev bara så arg när jag läste om din upplevelse. Lycka till!

Lisas syster sa...

Hej, Jag hittade precis hit via tjejblog.

Fy tusan, vilken situation! Jag skulle också varit grinfärdig! Jag håller helt med din kompis om hennes beskrivning av lärare på LHS - den tolkningen av deras utövande har jag också gjort ett otal gånger nu.

Jag känner igen mig jätteväl i din beskrivning av att kunna, jag brukar också för det mesta hänga med. Nu är jag rätt lost. Jag läser exakt samma kurs som du just nu! Been there, done that, är allt jag kan säga - fast på ett annat sätt.

Härom dagen sa vår lärare att det är aldrig dumt att ställa frågor, vi ska inte känna oss dumma. Så jag sa: då får jag väl vara dum nu och ställa en fråga kring Skinner och förstärkningsbeteende. Och i samma ögonblick som jag kläckt ur mig den så suckar en i klassen och stönar, för att omedelbart säga att hon skojade. Ja, säger läraren, det där var en förstärkning som hette duga; tar du åt dig av det där så lär du aldrig fråga något mer. Klumpen i halsen var rätt ordentlig. Och jag kunde inte alls koncentrera mig på svaret. Som också var rätt luddigt. Och när diskussionen var över - som involverade stora delar av klassen (vilket visar att flera inte fattat), så vänder sig läraren till mig och undrar ifall jag nu fattar...