Nu är måttet nästan rågat

Igår pratade vi ut ordentligt. Vi behövde det. För nu är måttet nästan rågat vad det gäller Micke och hans jobb.
Igår (söndag) var vi och hälsade på min bror. Haha, det tog ett tag att hitta dit. Micke påstår att jag är en usel kartläsare, har ingen aaaaning om vad han fick det ifrån.
Men slutligen kom vi dit iaf.
När vi hade varit där i 10 minuter-en kvart så ringer hans telefon. Jag tänker: Nej, låt det INTE vara Pelle!
Men det var det. Och han sa att Micke måste komma och jobba omedelbart. Och vad gör den alldeles för snälla Micke? Han ger mig en bussremsa, pussar mig på kinden och säger: Ses sen älskling.
Hallå?? Vi är i Sollentuna, hos min bror och mina brorsdöttrar som jag träffar inte alltför ofta. Och han bara drar?? Hur kunde han göra så? Tror han att Pelle skulle göra samma sak för honom? Haha, nej du, för de vet att han är för snäll och de utnyttjar det till max. Han erkände till och med själv att du inte trodde Pelle skulle göra likadant.

Men igår när han kom hem från jobbet satte vi oss i alla fall ner för att prata allvar. Jag kände att vi behövde det, för när jag kom hem från min bror var jag färdig att packa väskan och ge mig av...
Men någonting fick mig att stanna kvar. Det var min kärlek till honom, och hans kärlek till mig. Jag vet att han älskar mig, jag bad honom bara att se över dina prioriteringar. Han måste visa att han åtminstone FÖRSÖKER prioritera mig, jag är hans flickvän! Sedan att det inte alltid går, det förstår jag också. Men jag orkar inte leva med honom om bowlingen och jobbet ALLTID ska komma före. Då kanske han inte ska ha flickvän...

Jag vill inte lämna dig! För jag älskar dig, jag älskar dig av hela mitt hjärta och hela min själ! Det vet du!
Men ibland känns det som du tar för givet att jag står ut med vad som helst, och då måste jag sätta ner foten och visa att det gör jag inte alls!
Det är inte så svårt att prioritera den man älskar. För mig är det bara helt naturligt!

Jag älskar dig Mikael! Svik mig inte nu...