Frustration

Känns som jag bara slösar min tid. Gör inget om dagarna. Men när det väl dyker upp nått kul att göra, då har jag ingen lust. Jag känner mig liksom rastlös och orkeslös på samma gång.
Fick en bra sammanfattning av det av en god vän; frustration.
Kanske blir lite mer strukturerat när jag börjar plugga igen. För så här var jag aldrig på gymnasiet. Iaf inte samma grad av frustration.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva här.
Solen strålar och himlen är blå, allt är ju perfekt. Så vad finns att klaga på liksom?


Nu ska vi se vad morgondagen har att bjuda på.
Every day comes with its own surprices.
Eller hur är det du brukar säga?


Över och ut
/Tilda