Last night I had the strangest dream..

Vi satt på trappan, jag och ett helt gäng människor. Sedan kom det dit en till. Hon hade varit till läkaren. "Vad sa läkaren?" frågade vi. "Att jag inte behöver gå ner i vikt för jag är gravid", svarade hon. Hennes pojkvän satt där i gruppen också, jag satt bredvid honom. Han blev jätteglad! Jag blev avundsjuk, så jag sa till honom: "jaha så då ska du äntligen få en liten knodd nu då. Kul för dig då!" Och sedan gick jag in i huset (som för övrigt var Ulla och Olas hus, vi var visst ute på Löparö av nån anledning). Han kom in efter en stund och skulle trösta mig. La sina armar om mig och sa: "Men du, inte vara ledsen nu." Sedan stoppade han in händerna innanför mina byxor men jag hoppade till och sa: "Vad håller du på med?!" Då sa han: "Okej, förlåt, ska aldrig röra dig mer." Då sa jag: "Det finns olika sätt att röra." Så började jag visa hur man tar i nån på ett vänskapligt sätt och hur man inte gör det, vad som var okej och vad som inte var det. Så kom hans flickvän in. Då sa jag att jag höll på att visa hur det inte var okej att ta i nån. Då blev hon sur och gick in och la sig på en säng eftersom hon tog för givet att han hade tagit så på mig. Jag tänkte att jag måste rädda situationen för jag inte ville orsaka nåt bråk mellan dem. Så jag gick in till henne och sa: "Kommer du ihåg han med hunden som bet mig? Han tog på mig så." Och så började jag visa på henne, varpå hon svarade: "Men gud, INTE okej!"
Sedan gick jag därifrån med Micke (då var helt plötsligt han där), jag pratade inte mer med han vars flickvän jag hade visat på. Jag bara gick därifrån. Vid syrénhäcken mötte vi mina två bröder. De sa att Ulla och Ola hade varit på någon Photo Awards eller nåt sånt och att en av mina bilder hade vunnit pris för bästa vattenstämpel (haha heeelt stört). Och sedan påminde dem oss att hämta tvätten som låg i postlådan (!) och hänga den på tork för den var inte torr än. Sagt och gjort, vi tog med oss tvätten hem. På vägen hem gick vi förbi den plats där min farbrors hus brukar stå men huset var inte kvar. Det hade rivits och nu var det typ ett träsk där. Mitt ute i träsket satt några gubbar och gummor och stickade. Där vägen gick förut var det en bro för att man skulle slippa bli blöt om fötterna, träsket hade spritt sig ut över vägen. Micke sa att han ville gå ut i träsket och titta i vattnet. Så vi gjorde det. När vi höll på som bäst och tog oss ut i träsket sa jag: "Gud vad bra, nu håller tvätten nästan på och torkar för att vi har gått ute med den, nu behöver vi inte hänga allt." Sedan ser jag hur Micke tittar ner i vattnet och säger: "Hej lilla vän." Hjälp, en fisk tänker jag. Men det var det inte. Det var en katt som gick omkring på botten. Hon hade en kattunge med sig också, som gick alldeles precis under sin mamma (också heeelt normalt). När vi hade suttit där en stund och tittat på katterna som gick omkring på botten av träsket bestämte vi oss för att gå hem. Då halkar Micke och tappar alla kläder i träsket. Så alla blev blöta igen som hade blivit torra.

Sedan vaknade jag. Alltså jag och mina drömmar. Jag kan inte vara riktigt frisk i huvudet :P