Tusen skäl att stanna...

Visst har jag gått ensam många gånger i mitt liv.
Men aldrig har väl livet känts mer som tidsfördriv,
än just i dessa stunder, då minnen tränger fram.
Som jag försökt att glömma, i ärlighetens namn.

Det finns tusen skäl att stanna, det finns tusen skäl att gå.
Det finns många fina minnen, som vi delar just vi två.
Jag har tusen skäl att stanna, jag har tusen skäl att gå.
Ska jag nånsin finna svaret? Ska jag stanna eller gå?

Och när jag söker fånga mina känslor från och till,
så närmar jag mig sakta det jag längst där inne vill.
Med tiden ska det klarna. Ja, det hoppas jag förstås.
Och kanske i en framtid, det finns en chans för oss.

Det finns tusen skäl att stanna, det finns tusen skäl att gå.
Det finns många fina minnen, som vi delar just vi två.
Jag har tusen skäl att stanna, jag har tusen skäl att gå.
Ska jag nånsin finna svaret? Ska jag stanna eller gå?

Det var dig jag lova älska i många långa dar.
Men nu är jag inte säker att den känslan lever kvar.

Det finns tusen skäl att stanna, det finns tusen skäl att gå.
Det finns många fina minnen, som vi delar just vi två.
Minns du veckan i Venedig? Den där våren i Paris?
Kanske tänker du detsamma om att kärlek har sitt pris.
Jag har tusen skäl att stanna, jag har tusen skäl att gå.
Ska jag nånsin finna svaret? Ska jag stanna eller gå?

Stanna eller gå...?