En saga om nervositet

Den här historien handlar om en ung bågskytt i en tid i Kina då fred rådde och det var goda skördar. Livet var med andra ord ganska trevligt, och bågskyttar tävlade mot varandra på tävlingar runt om i landet. På en tävling så klev en yngling fram som ingen hade sett förut, och sköt pil på pil mitt i prick som om det var magi nästan. Detta var en lokal tävling, men ryktet spreds ganska snabbt om dennes skicklighet allt eftersom han deltog i fler tävlingar och samma sak hände i tävling efter tävling.
En dag så blev han inbjuden till att delta i länets mästerskap, där en seger skulle betyda att man fick åka till Peking och delta i de Kinesiska mästerskapen som bevittnades av självaste kejsaren. Priset fick man erhålla ur hans höghet kejsarens hand, vilket var en oerhörd ära.
Bågskytten fortsatte och träna och träna, och det gjorde att han blev om möjligt ännu säkrare på allt längre avstånd. Detta gjorde ju att han hade inga problem att vinna länsmästerskapen, och en månad senare bar det iväg till den kungliga huvudstaden.
Så kom dagen då tävlingen skulle äga rum och alla de som skulle delta tågade in på arenan längs med publiken. I mitten på en mycket smakfull och imponerande tron satt kejsaren själv och blickade ut över alla som deltog. Det var något magiskt i hans uppträdande, som en slags aura kring honom som gjorde att han gav ett oerhört intryck av lugn och vishet.
Tillsammans med publikens hejarop, kände vår unga bågskytt sakta hur han överväldigades av allting. Så när det väl var dags för att skjuta så tog han sikte och sköt. Och träffade nätt och jämnt tavlan.. Ett sus gick genom publiken, och han tog genast upp nästa pil och sköt så fort han kunde. Den gick inte bättre den heller. Efter att ha skjutit sina 10 pilar sprang han ut från arenan och åkte genast hem till sin by. Väl hemma tittade han på sina pilar och sin båge och skulle precis kasta de i elden när en liten pojke kom förbi. Pojken hade naturligtvis ingen aning om fiaskot i huvudstaden, och bad ödmjukt bågskytten att visa några skott. Bågskytten suckade men gick med på att skjuta några skott. Till sin häpnad och till pojkens glädje satt alla mitt i prick precis som innan. Bågskytten blev mycket konfunderad över det hela, och gick dagen därpå upp till templet i närmsta stad och rådfrågade en mycket vis gammal munk om vad han hade upplevt. Munken nickade och log och sa sakta: "Min vän, när du stod inför kejsaren, tror du att du plötsligt glömde allt du lärt dig, allt du kunde? Nej det gjorde du inte.. Du var precis lika skicklig som du var innan! Men din tro på din skicklighet, den hade försvunnit."