söndag, juli 16, 2006

Kreta

Hon kände hur hon vaknade ur sömnen. Vände sig om. Tittade på klockan. Strax före sju.
Hon log åt sig själv som höll tiden så. Varenda dag i veckan hade hon vaknat av klockan precis den här tiden. Och nu när hon inte ställt klockan och fick sova hur länge hon ville, då vaknade hon ändå, precis på utsatt tid.
Hon gick upp och svepte in sig i sin ljusblå morgonrock. Gick på toaletten.
Gick sedan ut i rummet och tittade utgenom fönstret. Därute sken solen så vackert och hon fick lust att gå ut. Men då måste hon sätta på sig lite mer än bara morgonrocken, och för stunden fanns ingen ork till det. Hon satte sig på en stol och njöt av den tidiga morgonen. Tänkte tillbaka på veckan som varit. Ett leende spred sig över hennes läppar.

Det hade varit underbart väder hela veckan, alldeles precis lagom varmt. Någon dag var det molningt och blåsigt, men resten av veckan var felfri vad det gällde väder.
Och hur härligt hade inte havet svalkat? Hon tänkte på det salta vattnet och att ligga där och flyta och guppa i vågorna. Underbart!
Varje kväll hade varit ljum och härlig. Hon hade ätit och druckit gott precis varenda dag.
Och det viktigaste av allt; hon hade varit där med sin älskade!
Hon vaknade ur tankarna, och en inpuls gjorde så att hon gick tillbaka till sängen, kröp ner bredvid honom och pussade honom försiktigt i nacken.
Han vände sig yrvaket om och frågade vad klockan var.
-"Sju", svarade hon och log.



1 kommentar:

madde sa...

vaa fint du har skrivit!!! :)
det låter verkligen toppen!! Kraaam