Alla vännerna hos mig

Det var en sommardag i slutet på juli, värmen höll på att kväva henne. Det låg åska i luften, det kändes.
Som om någon läst hennes tankar, öppnade sig himlen och regnet öste ner.
För att svalka sig satte hon på sig badkläder och gick ut i regnet. Det var skönt och hon stod där länge.
Sedan gick hon in och torkade av sig, satte på sig kläder.

Prick klockan fyra kom hennes första gäst. Han hade inte varit hos henne förut så hon gav honom en snabb rundvandring i den lilla lägenheten.
Senare kom fler och när klockan var halv sex var dem tolv personer sammanlagt, värdparet inkluderat.
De grillade och pratade och skrattade och spelade spel. Det var en väldigt lyckad kväll.

Vid halv tolv stängde hon ytterdörren efter de sista gästerna. En tystnad spred sig i rummet och hon sjönk ner i soffan.
-"Vilken underbar dag", tänkte hon. Vilken underbar dag...!

Bowling i sommarvärmen

Hon steg in i den stora mörka bowlinghallen. Där inne var det svalt och skönt. Än så länge.
-"Tills man börjar spela", tänkte hon.
Hon gick fram emot banorna och tittade ut över dem. Här hade hon inte varit på länge, och det pirrade till lite i magen när hon tänkte på vad hon nu skulle göra.
Hon gick ner emot skåpet som hade stått låst i mer än ett halvår. Nummer 29.
Tog ett djupt andetag och stack nyckeln i låset. Där inne stod den lila väskan. Försiktigt tog hon ut den. Den kändes tyngre än hon kunde minnas.
Hon tog med väskan och gick emot banorna. Innan hon hann undra vilken bana hon skulle ta, såg hon att bana 5 var den enda som lyste. Hon gick dit, drog på sig skorna och öppnade väskan. Däri låg dem. Hennes klot, hennes egna klot, som hon hade haft så mycket kul med. Hon tog upp dem båda två samtidigt. Hon stönade till av tyngden.
-"Hur ska det här gå?", tänkte hon för sig själv. "Jag är inte van, kloten känns alldeles för tunga".
Hon la dem på klotreturen och började veva med armarna för att mjuka upp kroppen.
När hon tyckte att hon var färdig gick hon fram till kloten. Tittade länge på dem. Tog upp strikeklotet. La ner det igen. Det kändes för tungt. Tog upp spärrklotet. Det kändes också tungt. Men hon visste att det var lättare och valde därför att spela med det.
Hon tog några osäkra steg ut på ansatsen och ställde sig i startposition...

* * *

En timme senare kände hon värmen pulsera genom kroppen.
Hon hade jobbat riktigt bra.
-"Ett första steg mot en comeback", tänkte hon stolt.

Kreta

Hon kände hur hon vaknade ur sömnen. Vände sig om. Tittade på klockan. Strax före sju.
Hon log åt sig själv som höll tiden så. Varenda dag i veckan hade hon vaknat av klockan precis den här tiden. Och nu när hon inte ställt klockan och fick sova hur länge hon ville, då vaknade hon ändå, precis på utsatt tid.
Hon gick upp och svepte in sig i sin ljusblå morgonrock. Gick på toaletten.
Gick sedan ut i rummet och tittade utgenom fönstret. Därute sken solen så vackert och hon fick lust att gå ut. Men då måste hon sätta på sig lite mer än bara morgonrocken, och för stunden fanns ingen ork till det. Hon satte sig på en stol och njöt av den tidiga morgonen. Tänkte tillbaka på veckan som varit. Ett leende spred sig över hennes läppar.

Det hade varit underbart väder hela veckan, alldeles precis lagom varmt. Någon dag var det molningt och blåsigt, men resten av veckan var felfri vad det gällde väder.
Och hur härligt hade inte havet svalkat? Hon tänkte på det salta vattnet och att ligga där och flyta och guppa i vågorna. Underbart!
Varje kväll hade varit ljum och härlig. Hon hade ätit och druckit gott precis varenda dag.
Och det viktigaste av allt; hon hade varit där med sin älskade!
Hon vaknade ur tankarna, och en inpuls gjorde så att hon gick tillbaka till sängen, kröp ner bredvid honom och pussade honom försiktigt i nacken.
Han vände sig yrvaket om och frågade vad klockan var.
-"Sju", svarade hon och log.