Långt inlägg..

Oj oj.. några händelserika dagar har det varit. Iaf känslomässigt.
Igår bestämde jag mig för att lyssna till mitt hjärta, som sa åt mig att åka och prata med honom öga mot öga. Och det gjorde jag.
Satte mig i bilen och drog på högsta volymen på stereon och så gav jag mig iväg i mörkret.
Bad till Gud att han var hemma och att han skulle släppa in mig, för det visste jag ju inte.. Jag tog ju en chansning. Men jodå, han var hemma. Men han öppnade inte med en gång fast jag tyckte att jag hörde honom på övervåningen. Först tänkte jag att han säkert inte ville öppna. Sen tänkte jag att han kanske inte var hemma trots allt, det var ju helt mörkt i nästan hela huset och det kanske var råttor eller nåt jag hörde. Så jag ringde och frågade vad han gjorde och då låg han och tittade på film sa han. Så då kom han ju och öppnade när han förstod att jag stod utanför. Han hade inte hört..
Jag frågade om jag fick komma in och det fick jag, fast han såg lite tveksam ut. Tror han mest var chockad över att jag var där. Han frågade vad jag gjorde där. Och jag sa att jag tyckte att vi behövde prata lite. Vi gick upp och satte oss i soffan.
Sen började jag prata. Jag sa allt precis vad jag tänkte och tyckte om många olika saker. Och jag fick försvara mig lite också, och säga att han blev arg på fel person. Egentligen var det väl sig själv han borde bli arg på, eftersom han inte sa till sin flickvän det han hade sagt till mig.. Det kunde ju inte jag veta, att han skulle "glömma" att berätta lite. Men hur som helst..
Vi pratade ett tag, eller, jag pratade ett tag. Han svarade mest med "okej" eller "det blir nog bra" eller "det löser sig nog". Och när jag pressade honom på att svara någonting annat så sa han bara: "Jag orkar inte just nu".
Men efter ett tag började han också prata. När chocken hade lagt sig..
Han sa en del grejen som kändes som om han stack kniven i hjärtat på mig. Och vred om. Sedan sa han också en del grejer som var som ljuv musik i mina öron.
En av de första, riktigt ärliga saker han sa var att han tyckte att det var jobbigt att jag var där och att det inte kändes bra. Han frågade också om jag hade tänkt stanna länge.. Just det där sista kändes som ett riktigt hårt slag i magen. Jag fick kämpa med tårarna kan jag säga. Jag hade nämligen bestämt mig för att jag skulle vara stark när jag kom dit. Vet inte om jag lyckades så bra med det, tror han noterade att jag blev tårögd vid några tillfällen. Men skitsamma..
Det där med att det kändes jobbigt att jag var där, då frågade jag varför. För det ville jag ju veta, så jag kunde försöka klura ut om det fanns nåt sätt att fixa det på. Jag är sån. Lägg problemen på bordet, och hitta sedan en lösning. Men han hade ingen direkt anledning. Han kunde inte hitta ord för det.
Sedan sa han också mycket bra. Han sa tillexempel att det är klart att känslorna finns kvar. Och det är klart att han vill ha kontakt med mig. Och träffa mig också, så småningom, men inte nu.
Jag sa då att visst kan jag lämna honom HELT ifred ett tag om han vill det, men bara om han kunde se mig i ögonen och ärligt säga att det vi hade upplevt tillsammans genom åren inte betydde nåt för honom och att han inte älskade mig.
Då tittade han ner i golvet, för det kunde han inte säga.
Vid kvart över fem sa jag att nu skulle jag äntligen lämna honom ifred. Men om vi nu inte skulle ses på ett tag så ville jag ha en kram som skulle räcka.. Och visst fick jag det. Vi stod nog rätt länge och kramade varann, fast det kändes alldeles för kort, för jag visste att när jag släppte taget kanske det var sista gången jag fick krypa upp i hans trygga famn, som så många gånger förut. Jag önskade lycka till med flickvännen, och sa att han skulle krya på sig, sedan gick jag ut i den kalla höstkvällen.
I bilen på vägen hem var stereon på högsta volym igen. När jag hade kört i ungefär 10 minuter kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Jag grät och grät och det var lite läskigt för jag såg knappt vägen.
Sedan körde jag raka vägen till bowlinghallen för att träna. Det gick ju bra. Inte. Hade inte väntat mig det heller.
Sedan tänkte jag åka raka vägen hem eftersom jag hade hemtentan som hängde över axlarna på mig. Men det gjorde jag inte. Jag åkte till vår speciella plats. Och där satt jag och tittade på månen och på stjärnorna, som vi hade gjort så många gånger. Och tårarna rann längs mina kinder. Jag visste att det fanns en chans att det var sista gången jag såg honom.. Och varje gång jag tänkte på det, rann ännu en tår nerför kinden. Där satt jag i säkert en halvtimme och bara grät och tittade upp mot himlen.
Till slut startade jag bilen igen och körde hem. Hem till sambon. Tror inte han noterade att jag hade gråtit. Och hade han noterat det, så hade han vetat vad det gällde tror jag, och då hade han visat förståelse och öppnat upp sin famn så jag kunde krypa upp där och bara vara. Det är därför jag älskar honom så! För att han är så tolerant och förstående! Han älskar mig gränslöst, villkorslöst! Han är så fin, så underbar, min Mikael! (L)
Just ja, glömde ju berätta om det trevliga smset som ploppade in i inkorgen vid sådär halv sex-tiden. Det var det smset som jag skrev i förra inlägget, längst ner.
Jag svarade inte på det förstås, för han vill inte att jag kontaktar henne. Och det kan jag gladeligen hålla mig ifrån. Så jag svarade i bloggen istället :P
Idag har det mest varit mulet. Ute, och i mitt sinne. Och så kommer det att vara nu.
För han verkar ha glömt att han igår sa att visst skulle vi ha kontakt, vi skulle bara inte ses.
Men det är väl inte han som har bestämt skulle jag tro. Det är väl hon.

Alltså shit, trodde aldrig jag skulle gå igenom detta igen.
Jag förlorade ju J pga hans kontrollfreak till flickvän, för att HON hade bestämt att inte vi fick ha kontakt. Trodde inte det fanns sånna människor, ännu mindre två I SAMMA LAND! :O
Och det var det tuffaste jag har gått igenom, tog mig for ever att komma över det, och är fortfarande inte säker på att jag har det, för ibland tänker jag fortfarande på vad han gör och hur han mår och om jag nånsin kommer se honom eller prata med honom igen. Men det är mycket lättare idag så klart. Det har gått så lång tid. Men ändå..
Och nu ska man gå igenom det igen! Av samma jävla idiotiska skäl!
Är alla män toffelhjältar eller? Herregud, stå på er lite för fan! Ni har väl egna viljor och känslor?
Gäller dig också min kära sambo! Du är en riktig toffel ibland du med :P Förutom när det gäller bowlingen. Då jäklar finns det inget som kan rubba dina planer, inte ens din flickvän.
Johan Hult i Fucking Åmål trodde jag var en unik varelse, men han personifierar varenda man i hela landet. Åååh vad förbannad jag blir!

Jaja, sammanfattningsvis kan jag ju iaf säga att jag lyckdes bli klar med hemtentan i tid, hade hela 7 minuter till godo faktiskt! Det var över förväntan!
Och det är skönt att det är klart, för det är så mycket annat som ockuperar min hjärna för tillfället.
Och nu ska jag sluta skriva också för jag börjar få kramp i händerna, och folk har slutat läsa för länge sen.. :P

Nej, jag måste avsluta med några meningar som har betydelse:

- Sanningen är den säkraste lögnen.

- Uppriktighet är inte att säga allt man tänker på, utan att mena allt man säger.

- Ett problem är en början till en lösning.

- Forgive me my weakness but I don't know why, without you it's hard to survive.

Sedan måste jag bara lägga in låten Hold me now, med Johnny Logan. För det var så det kändes igår när vi gav varandra den sista kramen.. Ja, hela texten passar in faktiskt! Speciellt den första raden...
Sen lovar jag att sluta skriva! :P

Don't... don't close your heart to how you feel
Dream, and don't be afraid the dream's not real
Close your eyes, pretend it's just the two of us again
Make believe this moment's here to stay
Touch... touch me the way you used to do
I know tonight could be all I'll have with you
From now on, you'll be with someone else instead of me
So tonight, let's fill this memory
For the last time
Hold me now
Don't cry, don't say a word
Just hold me now
And I will know though we're apart, we'll always be together
Forever in love
What do you say when words are not enough?
Time... time will be kind once we're apart
And your tears... tears will have no place in your heart
I wish I... I could say how much I'll miss you when you're gone
How my love for you will go on and on and
Hold me now
Don't cry, don't say a word
Just hold me now
And try to understand that
I hope at last you've found
What you've been searchin' for
And though I won't be there anymore
I will always love you
Hold me now
Don't cry, don't say a word
Just hold me now
And I will know though we're apart, we'll always be together
Forever in love
What do you say when words are not enough?
What can I say now my words are not enough?

Blir fan arg

Ja det blir jag.
Lackade ur riktigt igår. Tur jag inte fick tag på han när jag ringde för jag hade nog skrikit i luren.
Jag kanske ångrar mig lite idag att jag tog i så, men jag menade vartenda ord jag sa.
Borde väl ringa idag och be om ursäkt..
Åååh igår var en så lycklig och bra dag. Och så sabbas allt. Och det var INTE mitt fel! Jag har inte gjort några fel överhuvutaget. Men av någon konstig anledning är det alltid JAG som får stå till svars för dem. Det är konstigt det där, hur en människa kan vrida till allt så himla mycket. Och komma undan med det! :@
Och allt detta hände på helt fel dag, för jag har fortfarande inte börjat med hemtentan och jag måste ju bli färdig idag för ikväll ska den in.
Shit, måste sätta igång nu. Även om jag har tankarna på annat håll.

Blä för livet ibland alltså! Och blä för vissa människor!

--------------------------------------------------------------------------

"Säger bara det.... Nu lämnar du oss i fred! Om du nu hatar mig så hatar du thomas med för han är en del av mig! Så bäst för dig att du inte hör av dig till honom, vet att du fortfarande bara vill förstöra mellan han och mig"

Jag lämnar gladeligen dig ifred! Men med Thomas gör jag som jag vill, och som han vill. För han är min vän. Och det kommer aldrig att ändras!
Jag får säga detsamma till dig också, om du nu hatar mig så hatar du Thomas också, för jag är en del av honom och kommer alltid att vara!
Jag har aldrig velat förstöra för er. Thomas vet det nu och det är det som räknas. Vad du tror du vet ger jag blanka fan i faktiskt.
Ta och skärp till dig lite nu istället och ge Thomas den kärlek han vill ha och förtjänar!

...when you hear a voice from long ago...

Så skönt att höra din röst igen!
Glad att jag fick chansen att prata med dig!
Tack! Till er båda! (F)

Hoppas, tror och vill att allt ska ordna sig till det bästa, för alla!
Det behöver inte vara så som det har varit!

###############################################

Nu ska jag gå och slå in lite julklappar, sen blir det väl tv:n.
Just ja, man borde plugga också, hemtentan ska in imorrn.
Men ja, det får bli morgondagens problem, hehe :P

See ya!

Jag ber dig...

Jaa.. vad ska man skriva?
Fattar egentligen inte vad du väntar på.
Att känslorna ska försvinna? Det gör de inte! Iaf inte från min sida. Och finns inget som säger att de gör det från hans sida heller. Men det betyder inte att det kommer att sluta med att vi blir tillsammans, för det gör det inte. Jag valde Micke och han valde dig. Just det - han valde DIG. Han älskar ju dig! Varför kan du inte bara lita på det?
Jag saknar hans vänskap! Varje dag är en kamp mot begäret att ringa eller smsa.
Du är den som sitter på makten.
Vad ska jag göra? Böna och be? Jag gör det om det krävs!
Känns så orättvist...
Vill ju prata med honom och reda ut ett och annat, eftersom han förmodligen är lite småsur på mig. Och det känns jobbigt att inte kunna göra det för att vi inte får ha kontakt.
Snälla, jag ber dig. Lita på honom. Lita på mig. Lita på er kärlek! Ge mig tillbaka min vän... :'(

Hmm :S

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska känna.
Jag hoppas fortfarande att allt ska bli bra. Känns fortfarande som om jag har något att förlora. Men det har jag inte. Allt är redan förlorat.
Jag skiter i det här.. Jag är inte stark! Har aldrig varit! Jag är svag! Och jag kan lika gärna erkänna det för mig själv och för hela världen, för inget spelar nån roll längre ändå.

Vi får se vad som händer härnäst.


Tom inuti...

JUL :D

Japp nu är det lite julkänsla faktiskt.
Slog in första julklapparna igår! :D
Och idag har jag skrev jag önskelistan färdig.

JUUUUUUL!!! :D
Älskar julen!
Det är det enda just nu som tar bort alla dåliga och jobbiga tankar.
Tack och lov för det!
Och idag är det exakt en månad kvar till självaste aftonen! :D

Nej om man ska ta och städa lite och äta lite lunch.
Eller nåt.. verkade ju inte så kul men ändå. Man kan ju inte sitta här och dega hela dagen.

Över och ut
/Tilda

Härligt uppvaknande

Hör hur det vibrerar borta på tv-bänken.
-"Fan, vem ringer mitt i natten?" tänker jag. Tittar yrvaket upp på klockan. Tio över sju. Sluter ögonen igen. Sen sätter jag mig kvickt upp i sängen. FAN, TIO ÖVER SJU!!! Bussen gick ju TIO I SJU!!!
Slänger av mig täcket och rusar upp för att svara. Det är Susanna förstås, som undrar var vi är.
Jag förklarar snabbt, vi lägger på, jag kastar på mig kläder och Micke kör ner mig till station.
Kom med en buss som gick 07,35 och kom ca 20 min försent till seminariet.
Men allt löste sig iaf, och vi var den enda gruppen som var bäst!!! *asg*
Jag med mina uttryck.. Har det efter mor min, LÄTT!


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Om du nu insisterar på att försvinna ur mitt liv, försvinn då också från mina tankar, drömmar och från mitt hjärta! Jag orkar inte med att allt påminner om dig...

I swear I'm trying to keep away from crying

Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag.
Försöker hålla huvudet högt, men det är inte lätt.
Men jag kämpar på. Jag klarar mig utan honom!
Det är hans förlust, inte min!

Jag har bytt ut alla depplåtar mot pepplåtar i mp3-spelaren och i winamp.
Försöker att relatera till dem lika bra som till depplåtarna.
Det går.. ibland.

Igår var en bra dag!
Först var Sara här en stund, sen var Sofie här på kvällen.
Det hjälper verkligen att ha vänner omkring sig när man har det tungt.
Man får tänka på nåt annat för en stund.


Fan att det ska vara så här!!
Men det är iaf inte mitt fel!

Det är inte jag som har valt bort dig, det är tvärtom.


Dagens pepplåt:
Starkare - Sara Löfgren

Du har sårat mig mera än du tycks förstå
men ett öga för ett öga, ja det heter väl så.

Advent

Jag vet inte om det var någon annan än jag som såg nyhetsmorgon lördag i lördags.
Men Tilda de Paula visade iaf upp sin almanacka och i den stod det att Första advent var söndagen den 26 november, inte den 3 december som de flesta av oss trodde.
Hon bad tittarna att maila in om det var rätt eller fel, och nästan alla mail som hon fick in visade på att det var fel i hennes almanacka. De skulle försöka ringa upp förlaget som hade tryckt almanackan, för ett uttalande. Men så långt såg jag aldrig, så jag vet inte om de fick någon kommentar eller så.
Men jag tyckte att det var spännande så jag gjorde en egen liten undersökning. Gick in på pappershandeln i stan och kollade vad det stod i de almanackorna och i alla stod det den 3 december.
Men jag tänkte ändå att det lika gärna skulle kunna vara den 26 november och att hela världen har missat det. För då är första advent FYRA veckor före jul, precis som det borde, inte TRE.
Jag tyckte det vore hemskt om vi blev berövade på en hel veckas julfirande. För för mig börjar julen när första advent är. Eller, egentligen börjar den när första snön kommer, men den snön låg ju kvar i typ två dar så det gills inte :P

Jag googlade lite och hittade en sida på Wikipedia där det stod om advent.
Jag citerar: "Första advent, fjärde söndagen före juldagen och första dagen i kyrkoåret, egentligen första söndagen i Advent."
Efter det gick jag tillbaka till min almanacka och började räkna söndagar. Och ja, det stämmer ju då. Om första advent infaller den 3 decemeber så är det 4 söndagar före juldagen, eftersom juldagen infaller på en måndag. Däremot är det bara 3 veckor till julafton, men det tas tydligen ingen hänsyn till.
Nu vet jag inte om Wikipedia är världens mest pålitliga källa, och jag kunde inte hitta nån annan likvärdig information. Därför tänker jag nog smygfira lite på söndag ändå, utifall att man kommer på i efterhand att första advent faktiskt var den 26 november!

Äh

Hade massa bra jag skulle skriva här idag.
Men det får bli imorrn eller nåt.
Skulle ha pluggat också.
Men det får bli imorrn eller nåt.


Jag ska vara starkare än du nu!


587 på korpen, 253 i sista serien :D

På G

Nej vet inte om jag är på G direkt.. men jag var det igår! Restaurang "på G" alltså.
Det var inte så livat, både Madde och jag sa att tanterna har tacklat av. Det var ju likadant i Trosa i somras, inte alls så roliga som de brukar vara. De börjar väl bli sig till åren, hehe.
Roligast var Lotta och hennes låda *asg* En sån skulle man ha.
Nej Madde och jag ville till Okå för Pudlarna spelade ju. Men det var ju 20-årsgräns så Madde skulle inte komma in :/
Så vi tänkte ta en krogrunda istället, men det var inte heller så kul för det var inge drag på stan igår. Alla var på Okå typ..
Så vi drog hem och kollade på bögporr istället *asg* Eller ja, vi såg Brokeback Mountain.
Roligast hade vi nog innan vi gick ut. Då garvade vi som fan, åt allt möjligt. Och när vi var påväg till På G skrattade vi också, och sjöng. Temat var tecknat. Vi sjöng Bamse och vi sjöng Piff och Puff och vi sjöng Lilla Sjönjungfrun och vi sjöng Bumbibjörnarna och vi sjöng allt möjligt.
Men på det hela taget var det riktigt skönt att få skratta lite igen. Jag visste att en kväll med Madde skulle göra susen, jag bara visste det! :D

Idag drog jag ut gubben på en promenad, han var måttligt road. Vi gick spåret och nu känner jag mig riktigt duktig!
En gång i veckan från och med nu då älskling, hehe! :)

Har för övrigt hittat några sidor på webben där det finns jättefina dikter.
Delar med mig av en här.

Jag vet att om du höll om mig
så skulle jag äntligen få sova,
vila, återfå krafterna som
så länge flytt mitt sinne.
Jag vet att om du tog min hand
så skulle jag aldrig falla
som så många gånger förr
jag fallit ner i det kalla.
Jag vet att om du smekte mitt hår
skulle jag aldrig sluta le,
skulle jag aldrig sluta leva,
skulle jag aldrig önska dö.

Av: Okänd

En liten dikt av mig

Man sitter högt upp i trädtoppen,
men plötsligt går grenen av.
Man sjunker ner till botten,
i ett iskallt hav.

Det är havet av smärta,
så välbekant.
Och vägen tillbaks till toppen
är både svår och brant.

Jag får trampa vatten
tills du kommer åter.
Jag får fortsätta vara ledsen
tills du ser att jag gråter.

Först när du finns här igen
kan jag fortsätta existera.
För mitt trasiga jag
kan bara du reparera.

************************************************************************

I was his star for many nights.
But now the roles have changed
and you're the leading lady in his life.

You're his future, I'm his past...

************************************************************************

Stjärnan håller på att slockna...
Hjälp mig att tända den igen...

Ensam

Japp, ensam igen.. Fram till klockan 10 ikväll. Då slutar sambon.
Sen skulle vi på nåt releaseparty sa han. Just nu känns inte det så lockande, men det kanske ändrar sig om några timmar. Det visar sig.....

A och C var här idag.
Tack grabbar för att ni umgicks med mig, ni fick mig att glömma alla jobbiga saker för en stund!
Och speciellt tack till C för att du styrde upp min dator lite, hade ingen aning om att du var så händig! :)

Ser fram emot imorrn också, ska bli kul att umgås med Madde, och sen ska vi ju ut på kvällen.

Behöver bara ta mig igenom de här ensamma timmarna, sen flyter det på riktigt bra tror jag.

Nej om man ska ta itu med hemtentan kanske. Nu när man ändå har lite tid över.

I need you...

Blir inte klok på det här.
Orkar inte längre..
Men ändå gör jag det för jag ger inte upp.
Kan inte förlora dig, jag kan inte det!!

Jag behöver dig, varför kan du inte förstå det?
Din vänskap är ovärderlig...

Of all the blessings life can bring
I've always needed something.

Energikrävande att förlora en vän..

Fyller på med ord från Carola...

...och när jag hör din röst så nära mig
då inser jag med ens hur jag har saknat dig.
Så mycket som jag vill ha sagt av allt jag tänker på.
Men det blir bara tomma ord ändå...

Mm den låten är så fin.
Man hör att hon är mycket yngre när hon spelade in den låten, hon låter rätt mycket yngre på rösten. Eller så är det bara annan ljudkvalité. Haha, inte vet jag.

Titta vad jag gör.. Pratar massa skit.
Men det är bra, behöver inte älta problemen mer.
Vill bara hitta en lösning! Vill bara hitta en väg tillbaka...

Usch ensam hela kvällen (och kanske natten).. Hur kul var det?
Inte så skoj. Hur ska jag kunna somna i den stora sängen alldeles ensam?
I värsta fall lägger jag mig i bäddsoffan. Jag har ju lättare att somna framför tv:n, som bekant ;P

Ser inte fram emot imorgon, lååång och tråkig dag! Man ska ha läst rätt mkt i boken till imorgonn, men ORKA. Min energi lägger jag automatiskt på nåt annat just nu.

Orka skriva mer..
Nä..
Hejrå

Bara en massa tomma ord

Segt idag, fast det inte är så väldans tidig morgon.
Måste gräva fram nåt i garderoben att ha på mig också. Men allt är ju en enda röra där, usch usch. MÅSTE verkligen fixa det nån dag.
Nu i helgen kanske. Fast det har jag sagt så många helger nu men..
Kanske ska leka med Madde i helgen! :) Skoj skoj!
Måste kolla upp det där med partyt som damerna skulle fixa till helgen. Men jag vet ärligt talat inte om jag har någon lust. Iofs, det är alltid kul med dem! Men jag vet inte.. Får se hur det blir. Jag är ju inte ens anmäld och kanske är det försent ändå, då var det problemet löst liksom!
Känns ändå som om jag behöver en tjejkväll med Madde mer än en kväll på krogen med damerna. Men men..

Hade allt varit som vanligt hade det inte varit nåt snack om vad jag skulle ha gjort i helgen tror jag. Men skitsamma.. Man kan inte få allt. Har jag upptäckt..

Vet inte vad jag ska skriva riktigt. Så mycket jag vill skriva, men jag låter bli.
Ikväll vore en perfekt kväll för.. en kvällspromenad på en strand någonstans..
Funderar på att gå dit själv och sätta mig och bara.. vara. Bara tänka igenom allt. Och sen lämna det bakom mig. Men jag funkar inte så. Jag har gått igenom det här förut. Och utåt kan jag snart börja lådsas att allt är okej, för det gör jag när jag märker att folk stör sig på att jag är ledsen. Men inåt reder jag mig inte på många år, kanske aldrig..

Du har valt, jag har valt.
Varför kan vi då inte bara vänner? Som förut?
Vi delar så mycket, vore så synd att kasta bort allt det.

==================================================

Nu måste jag nog börja klä på mig.
Undrar vilka man ska sms-bomba idag? *mohahahaha*

Mobilhelvete

Jag har försökt i flera veckor att portera över mitt nummer från Comviq till Telia.
Det har varit väldiga problem hittan och dittan. Och så nu äntligen hade det funkat, så det nya telia-abonnemanget skulle börja gälla natten till idag. Men imorse när jag ska sätta på mobilen så funkar det inte. Nähä, för då är telefon-jäveln låst till Comviq. Så nu har jag ingen mobil för tillfället :(
Så nu måste jag antingen köpa ny mobil, men vem har pengar till det? Eller låsa upp mobilfan, men det kostar 350 spänn :( Har inte råd med det heller egentligen.

Gaaaah, fan vad trött jag blir. Alltid är det jag som råkar ut.
Hitta nån annan hack-kyckling!!!!

Jag tror jag skulle behöva en riktig jävla tjejkväll med typ Madde. Hon och jag, och massa fetto-saker att stoppa i munnen, och sen bara snacka en massa jäkla skit.
Vad säger du Madde? Är du på? :D

*uppdaterat*

Fick låna en mobil av Sara, thanks honey! Jävligt tröga knappar ;P men det är iaf en telefon :D
Så om en dryg vecka får jag en kod så jag kan ha min gamla telefon.
Men nu kan jag iaf sms:a.. tills dom jag kan numrena till i huvudet. Eftersom alla mina nummer är kvar i den gamla telefonen.
Men jag kan ju numren till dom viktigaste så.. :)

Dagens...

Dagens vackra ord:

Gå inte framför mig,
jag kanske inte kan följa dig.
Gå inte bakom mig,
jag kanske inte kan leda dig.
Gå bara bredvid mig
och var min allra bästa vän.
(C)Millasmiracledreams2004

Dagens braiga depplåt

Det regnar i Stockholm - Carola

Anledning:

Den första frasen:
Jag går till telefonen en gång till.
Jag vet ju var du finns, kan numret utantill.
Men ska jag våga ringa dig och säga hur det känns?
När händerna på nummerskivan bränns...

Tvungen att skriva två inlägg denna sorgedag..

Så här ont har det inte gjort sedan jag förlorade Jocke.
Och då menar jag inte pojkvännen Jocke. För det tog inte mer än nån vecka eller två att komma över. Jag menar VÄNNEN Jocke. Det tog typ 2-3 år.
Och jag orkar inte gå igenom det igen. Jag orkar bara inte!!
Det gör så ont så att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Har gråtit mest hela kvällen så nu finns inga tårar kvar.
Jo, det finns det, men dom kommer inte ut mer för ikväll. För jag har ingen energi kvar.

Jag vill tro att vår vänskap (och kärlek) är så stark så att vi hittar tillbaks till varann.

Som båtar utan roder,
vi söker varsin vän.
En syster och en broder,
men elden flammar upp igen...


Vet inte hur jag ska klara det här.. Men på nåt sätt måste jag det. För din skull.
Men du kan inte hindra mig från att sms-bomba dig framöver!
För jag ska fanimej utnyttja mitt nya abonnemang!
Och då kan du säga till Sandra: Älskling, alla sms från Tilda betyder ingenting. Hon sms:ar hur mycket hon vill för 99 kr i månaden.
*asg*


Säg mig vad jag gjorde fel
säg mig hur det kunde blir så här,
kanske kan jag våga tro igen en dag.
Visa hur jag blir så stark som du
ge mig kraft för nya andetag
jag vill ha mod att börja om.

Jag behövde aldrig någon
tills den dag jag möte dig
jag trodde aldrig på den kärlek som var sann
tills du tog min hand.

Nu är jag vän med tystnaden
men ändå rädd för livet utan dig
jag vill våga lita på mig själv en dag.
Jag är inte lika stark som du
jag har bara ensmheten kvar
jag vill tillbaka dit vi var.

Jag behövde aldrig någon
tills den dag jag möte dig
jag trodde aldrig på den kärlek som var sann
tills den dag du tog min hand

Jag har aldrig älskat
som jag gjort med dig
jag saknar ord som beskriver hur jag mår
sen du lämnade mig
jag behövde aldrig någon
tills den dag jag möte dig
jag trodde aldrig på den kärlek som var sann
tills du tog min hand.

Oj vad ont det gör..

Oj.. vad ont det gör..
Dessutom att man ska behöva läsa sig till att man har förlorat en vän..
Han kanske kunde ha talat om det.
Jaha, so this is it. Never again.. Aldrig mer ses, aldrig mer prata.
Wow.. hur ska jag klara det?
Vi har känt varann så länge.. så länge.. Vi delar så mycket.. minnen, känslor..
Allt är bara borta nu. Till och med vänskapen, som jag trodde skulle finnas kvar alltid.

Trodde att jag alltid skulle ha dig i mitt liv, på ett eller annat sätt.
Trodde att jag alltid kunde vända mig till dig när jag hade det svårt.
Trodde att jag alltid skulle dela skratt och tårar med dig.
Men oj så fel jag trodde..
Och oj vad ont det gör..

Det gjorde ont i onsdags redan..
Men det här.. det är tusen resor värre..
Jag känner verkligen hur hjärtat går sönder, bit för bit..



Till S: Varför måste du tvinga honom till det här?
Min pojkvän gör det inte.
Han vet att vi är vänner och han skulle aldrig drömma om att ta det ifrån mig.
Om du verkligen älskar honom..
Eller ja.. han kanske inte vill själv heller..
Nä, finns inga ord..



Jag går och tynar bort nu..
Hej då..

Kris i skogen

Haha, ja det sa Micke när jag sa att jag hade tråkigt och att till och med tv:n hade pajat, det enda nöjet liksom.. :P
Snart kommer pappa hem, då blir det väl mat iaf. Och förhoppningsvis fixar han tv:n också.

Det är en jobbig tid nu. Jag brottas hela tiden med mitt inre om vad som är rätt och fel, även fast jag vet att jag ändå inte har något att säga till om.
Men jag deppar väl mest över att jag inte kan prata med T. Nu i min svåra tid skulle jag vilja luta mig mot honom.. Men det går inte riktigt, han är lite för insyltad..

Har pluggat lite idag iaf. Duktigt av mig :D Det är ett tecken på hur jäkla tråkigt jag har.
Varje gång jag åker hit påminns jag om varför jag inte är här så ofta. För att det inte finns nåt att göra!! Iofs så kan det väl vara skönt ibland att bara åka hit och koppla av, bara vara.. Men det är inte vad jag behöver just nu. Jag behöver hålla mig sysselsatt så att inte tankarna skenar iväg. Därför är det faktiskt kris i skogen!
Ser fram emot imorrn när man får komma hem..
Nej nu vet jag inte vad mer jag ska skriva. Sitter mest och skriver för att jag inte har nåt annat att göra. Tragiskt..

Parförhållande eller haremsystem?

Jaha, dagens arbete klart. Det gick snabbare än väntat, så nu sitter jag här hemma ensam igen.. tänker.. grubblar.. deppar.
Det kan inte hjälpas. Det är sån jag är. Sitter här med mina kärlekssånger i öronen och stirrar på skärmen.
Men är det något jag har lärt mig så är det att kärleken i verkligheten är aldrig så vacker som i sånger eller filmer eller böcker. För då slutar det oftast lyckligt. Tjejen och killen, kvinnan och mannen.. de som ödet har bestämt ska få varann, de får varann..
Man lever INTE olyckliga i alla sina dagar.

I verkligheten är det så att det spelar inte så stor roll vem man älskar och vem man är kär i. Ödet tussar ihop två stycken som kan tänkas passa ihop, och sen får det vara så. Inget att göra åt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag vill återkomma till det här med monogami.
Varför är människor monogama?
Det finns teorier om att vi, liksom vargen, började leva monogamt för att kunna samarbeta om jakten. Men den teorin håller inte, eftersom när vi människor jagade var det männen som skötte den biten.
Det finns också teorier som säger att det har vuxit fram i vår kultur för att skapa mer lugn och harmoni bland folket. Dvs mindre rivalitet mellan människor.
Jag vet inte vad jag ska tro.
Och jag tycker det är ett dumt påfund. Varför ska man satsa allt på ett kort, när vartannat äktenskap ändå går åt pipan? Hur naiva är vi?
Att bara ha en partner innebär ju att man faller så mycket hårdare än om man har fler, när kärleken inte håller.
Tänk att ha typ 5 st pojkvänner. Förlorar man då en - ja, tuff luck. Men du har 4 kvar!
Medan om man har 1 partner och förlorar den - poff så står du där ensam. Och nästan genast kastar du dig in i en desperat jakt efter en ny. För det är ju nästan tabu att vara singel i vårt samhälle. Iaf om man är 30+.
Istället för att ta vara på varje tillfälle som kommer, då slipper du både hjärtesorg och singelångest.
Det är en jättefin tanke, att man och kvinna ska hitta varann, bli förälskade, gifta sig och skaffa barn och sedan leva lyckliga tills döden skiljer dem åt.
Men titta på statistiken - det är MYCKET annat än döden som skiljer människor åt nuförtiden!















(En som fattat vad det går ut på)

Äh, bara lite tankar som rann ur mig när jag satt här i min ensamhet.

Nu ska jag gå och packa min lilla väska tror jag, så jag är redo att åka till pappa när Micke kommer hem med bilen. Wei, jag får köra idag! :D

Över och ut!
/Tilda

Vi kommer att ses igen, det lovar jag dig!

Solen sken vackert över land och hav. Vattnet gnistrade och det var en mild bris i luften.
Jag hade bestämt mig för exakt vad jag skulle säga, jag hade gått igenom det i huvudet massor med gånger på bussen hem från skolan.
Men när jag såg dig stå där med händerna i fickorna och ett busigt leende på läpparna, då brast allt. Jag kunde bara inte säga det. Jag kunde inte säga något av det jag hade tänkt säga.
Vi sprang omkring och skrattade och busade som barn, för en stund glömde vi tid och rum.
Men till sist stod vi där, ansikte mot ansikte med det oundvikliga.
Vi pratade, och på någon konstigt vis fick jag fram ungefär vad jag ville säga.
Fast jag var inte villig att ge upp allt. Jag var inte villig att ge upp vår vänskap.
Och jag hoppas verkligen inte jag har förlorat honom helt, jag hoppas att han hör av sig när han känner sig mogen. Jag känner att det är något som saknas när jag inte kan ringa och prata med honom eller skicka ett meddelande och få svar nästan direkt.
Men han har lite att ta sig igenom själv just nu.

Kom ihåg vad jag sa vännen. Om du fortfarande vill tillbaka är det inte för sent, allt går om man vill.
Och kom ihåg det jag skrev på bänken.. Jag menade det! Jag menade det verkligen!

Vi kommer att ses igen, det lovar jag dig!


I know (I know)
You belong to somebody new
But Tonight you belong to me
Although (although)
we're apart
You're a part of my heart
And tonight you belong to me
Way down by the stream
How sweet it will seem
Once more just to dream
In the moonlight
My honey I know (I know)
With the dawn that you will be gone
But tonight you belong to me
Way down, way down along the stream
How very, very sweet it will seem
Once more just to dream
In the silvery moonlight
My honey, I know (I know)
With the dawn that you will be gone
But tonight you belong to me
Just to little old me

Hur jag än gör...

Stämningen är inte alls bra här hemma.
All kärlek som någonsin var är som bortblåst.
Det som uttalas är sådant som är nödvändigt.
Typ man talar om att man går, var man går, när man kommer tillbaka.
Är det så det ska vara nu? Det är ju mitt eget fel i och för sig.

Hur väljer man mellan hallon och jordgubbar?
Båda är ju så himla gott!

Jag kan inte välja bort någon av dem.

Med facit i hand kanske jag borde stanna.
Stanna och kämpa. Kanske inte borde ge efter den här gången, för något som kanske ändå inte håller..
Men samtidigt så kanske jag borde ge mig och T en chans.
Och den kärlek som har legat och grott i drygt 4 år.

Hur jag än gör så kommer det att bli många tårar.
Hur jag än gör så kommer det att göra ont.
Hur jag än gör kommer jag att ge upp någonting som betyder så oerhört mycket för mig.
Hur jag än gör förlorar jag något värdefullt, som jag aldrig får igen.

Känslor och tankar och annat som ställer till det...

När jag söker fånga mina känslor från och till
så närmar jag mig sakta det jag längst där inne vill...

Hur säger man till nån att här tar vägen slut?
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut?


För att kunna ljuga för dig måste jag ljuga för mig själv.
Men det börjar bli svårt att göra det.
Jag kan inte tänka klart längre. Allt bara snurrar i huvudet.
Vet varken ut eller in. Fast egentligen vet jag...

Vi borde ge det en chans. Vi borde...
Men tänk om det blir fel. Det finns så mycket att förlora.
Fast kanske är det så, att det finns mycket att förlora, men så mycket mer att vinna.
Hur vet man det? Det gör man inte... Man får chansa.
Ska vi göra det? Ska vi ta klivet?

Jag är så rädd just nu.

Jag börjar undra om människan verkligen är skapta för att vara monogamiska.





Här är en fin låttext som K visade för mig.

Here we lay face to face once again
The silence cuts like a knife as we pretend
And I’m wondering who will be the first
To say what we both know
We’re just holding on to “could have been’s”
And we should be letting go

It feels like you’re a million miles away
As your lying here with me tonight
And I can’t even find the words to say
I can’t find a way to make it right
And we both know that the stories ending
We played the part but we’re just pretending
And I can’t hide the tears
Cause even though you’re here
Feels like you’re a million miles away

Away…

Was it me? Or was it you?
That broke away from what we were
It’s like the seasons love has changed
And every time I think about it
It tears me up inside
Like the rivers of emotion
But I’ve got no more tears to cry

It feels like you’re a million miles away
As your lying here with me tonight
And I can’t even find the words to say
I can’t find a way to make it right
And we both know that the stories ending
We played the part but we’re just pretending
And I can’t hide the tears
Cause even though you’re here
Feels like you’re a million miles away

A million miles away…

We can try to talk it over
But we’ve walked that road before
Boy our song has played its last note
And we both know for sure
That it’s time to close that door

It feels like you’re a million miles away
As your lying here with me tonight
And I can’t even find the words to say
I can’t find a way to make it right
And we both know that the stories ending
We played the part but we’re just pretending
And I can’t hide the tears
Cause even though you’re here
Feels like you’re a million miles away

Away…

Bowling och film under helgen

Idag har man bowlat hela dagen, totalt 24 serier. Fast det var ju mix, så det blir ju som 12. Men ändå.
Det gick skit i Uppsala, Micke förstörde allt :P Haha neeej då, ingen av oss spelade bra.
Det gick bättre i Norrtälje, men DÅ var det faktiskt Micke som förstörde allt. Han missade fler spärrar än jag, både 10:an och 7:an flera gånger! Sen att jag sopade bollen i röret efter en dubbel, det var en heeelt annan femma ;P

Har sett massa film i helgen och mer lär det bli. T och jag är inne i ett film-stråk.
Vi ska se ALLT som går att se! :D Nä inte allt. För T är för rädd för skräckisar, hihihi..
Men inget slår Heartbreak Hotel hittills!

Förhoppningsvis får jag tillbaka min visningsportfölj imorrn, ska bli spännande.
Och så ska jag ta en tripp till Hallunda också och hälsa på J och E. :)
Sen blir det mer bowling på kvällen - korpen. Men det är ju bara 3 serier som tur är.

Nej nu ska jag återgå till att göra ingenting.
Hejrå!

Jobbigt

Mmm det är lite jobbigt nu. Med sambon..
Igår var det stelt.
Men T kom hit och höll mig sällskap och tröstade mig lite. Han sa inte mkt, han bara fanns här, och kramade mig. Det räckte.
Vi såg Ice Age 2 också. Fick man le lite. Åt tokiga Sid. "Små mamuttar, små mamuttar, snart finns dem inte mer". *asg*
Tror T:s flickvän var mindre glad igår, men det finns inget jag kan göra åt saken. T är min vän, jag måste få luta mig mot hans axel när jag har det jobbigt.

Nu vet jag inte hur det blir men vi får väl ta en dag i taget och se vad som händer.
Jag älskar honom ju, det gör jag. Men hur länge orkar jag jobba för det här förhållandet själv, det är väl det som är frågan. Och hur länge orkar jag handskas med allt annat som är..?

Var och tände ljus på kyrkogården idag. För mormor och för Märta och för morfar Olle.
Det var en fin stund, vi bara stod där tysta och tittade på ljusen och på snöflingorna som dalade ner från himlen.

Appropå snöflingor, idag fick jag värsta jul-dillet. Julskivan snurrade i stereon och jag satt och julrimmade lite :) Sånna där allmäna rim som går till alla klappar, eftersom jag inte vet vad jag ska köpa än.
Ni kan få ett smakprov, ett riktigt jobbigt rim som jag kom på som man säkert kan driva släkt och vänner till vansinne med, eftersom det kan byggas på hur långt som helst! :D

Det är inte en yxa
och det är inte en byxa.
Det är inte en cykel
och det är inte en nyckel.
Det är inte en badboll
och inte ett parasoll.
Men det är i alla fall nåt bra.
Gissa den du, haha ha haha...




Över och ut
/Tilda

Lotta Engberg är bra - hon vet precis hur jag känner!

Varje gång jag ser dig blir jag mera säker på
att du är all min längtan, den jag lever för att få.
Om än solen slutar skina är du ljuset i min värld
och jag ska aldrig, aldrig lämna dig.
Stunderna du ger mig är de finaste jag har
och när vi är tillsammans föds en dröm som stannar kvar.
Det är drömmen att få leva riktigt nära dig var dag.
Nej jag ska aldrig, aldrig lämna dig.

Alla lyckliga stunder som vi delar just vi två.
Alla lyckliga stunder bär vi med oss vart vi går.
På vår resa genom livet, genom dagar som bli år,
ska vi ge varann en vänskap som består.

Tiderna förändras men jag känner nu som då,
en inre frid och lycka och jag vet att du förstår
att de moln som finns på himlen månste finnas där ibland.
Men jag ska aldrig, aldrig lämna dig.

Alla lyckliga stunder som vi delar just vi två.
Alla lyckliga stunder bär vi med oss vart vi går.
På vår resa genom livet, genom dagar som bli år,
ska vi ge varann en vänskap som består.
Alla lyckliga stunder som vi delar just vi två.
Alla lyckliga stunder bär vi med oss vart vi går.
På vår resa genom livet, genom dagar som bli år,
ska vi ge varann en vänskap som består.

...ska vi ge varann en vänskap som består.

Fast i snökaoset - en väntans dag

Vi blev rekomenderade att gå på Älvsjömässan eftersom det just den här veckan riktade sig till lärare och blivande lärare. Så jag tänkte att jag är väl duktig och går på den då. Och det gjorde jag. Pendeln kom till Älvsjö vid 10-tiden, jag skulle träffa de andra där vid halv elva så jag satte mig ner och väntade. Efter en halvtimme hade alla kommit dit och vi gick in på mässan.
Det var en rätt tråkig mässa. Det fanns vissa intressanta inslag men vi var överens om att det riktade sig nog mest till utbildade lärare som jobbade i skolan, inte oss blivande lärare.
Efter ett par timmar begav jag mig till Akademibokhandeln på Mäster Samuelgatan. Var ju tvungen att ha tag på två böcker till kursen som inte fanns på bokus.se
Men det såg ut som att jag skulle behöva vänta på dem också. Den ena skulle komma in imorgon, alltså som idag. Den andra var slut på förlaget och det kan dröja veckor för den att komma.
Så då begav mig jag till skolan eftersom jag hade ett sent seminarium. Jag kom dit alldeles för tidigt och det slutade med att jag gick till biblioteket och slog mig ner vid en dator medan jag väntade. Där satt jag i ungefär tre kvart.
Sedan gick jag på mitt seminarium, det var lagom givande eftersom jag redan hade hört allt en gång. Men det var iaf kul att se alla som var i Norrtälje-gruppen. Det var inte fler än 17 st, visserligen var två borta men ändå. Färre än 25 st är inte en full klass för mig.
Sen gjorde jag sällskap med Sanna till bussen. Vi missade nästan precis bussen för den gick precis då. Men den stannade så snällt och släppte på oss och några till. Vi slog oss ner och satt och småpratade lite. Vi märkte efter ett tag att det gick väldigt långsamt framåt och när vi hade kommit till universitetet stod det helt still. Vi tittade på klockan med jämna mellanrum och den tickade och tickade medan vi inte kom någonvart. Rätt vad det var fanns inte busschauffören på plats längre och då tänkte vi: Jasså kaptenen övergav skeppet först av alla?
Vi fick till sist information om att både två och tre bussar blockerade vägen, en av dem var en dragspelsbuss som hade vikt sig och blockerade båda körfälten.
I totalt 3 timmar satt vi i den förbannade bussen och väntade. Då fick de slutligen bussen lite ur vägen så att vi kunde köra fram. Men då fick busschauffören ett radioanrop där det meddelades att bussen absolut inte fick köra någonstans med passagerare i för det var för riskfyllt. Så vi fick gå av bussen efter all den väntan.
Susanna och jag tog oss till tunnelbanan. Jag hade tagit kontakt med Jens och jag skulle ta pendeln till Sollentuna Station så jag kunde få sova där. Susanna skulle åka till Tekniska och ta Roslagsbanan, sedan skulle hennes föräldrar hämta henne i Åkersberga.
Jag vinkade av Susanna vid Tekniska och fortsatte sedan på egen hand till T-centralen. Jag pressade mig fram genom hundratals stressade människor och kom slutligen fram till det spår där jag förmodade att tåget mot Sollentuna Märsta skulle gå från. Det stod nämligen inte vilket spår men jag gissade och jag gissade nog ganska rätt.
Där stod att det att pendeln mot Märsta skulle ha gått 19,35 men var försenad till 20,29. Jag kollade min klocka. 20,20. Perfekt, då kunde jag ta den. Jag gick upp på spåret, ut i kylan. Usch vad det blåste kallt. Det fanns en liten väntsal men den var smockfull. När jag hade stått där i vad som verkade vara en evighet började jag fundera på om tåget någonsin skulle komma. Jag trängde mig in i den lilla väntsalen för där fanns en tavla med tågtider. Det visade sig att tåget var inställt. Nästa tåg skulle gå 20,50.
Tiden flyttades ytterligare fram och ytterligare fram medan jag bara stod där och väntade. 21,05 var den slutgiltiga tiden. Men klockan blev både kvart över nio och halv tio och inga nya uppgifter kom. Till slut ändrades tiden igen till 22,18. Då gav jag upp.
Jag gick tillbaka till tunnelbanan och ringde förtvivlat till Micke. Vid den där tidpunkten var jag gråtfärdig. Jag var ju alldeles ensam och ingenstans att ta vägen. Jag var rädd att jag skulle behöva sova där mitt på centralen.
Micke ringde tillbaka lite senare och sa att jag skulle ta mig till Sergels torg och till Appelbergsgatan för jag skulle få sova hos hans mormor.
Jag gick ut i snålblåsten igen och gick och gick. Vägen kändes lång men det var den egentligen inte. Det var bara jag som var så oerhört trött, hungrig och kall efter all väntan.
Slutligen kom jag fram och mormor Gerd tog emot mig med öppna armar. Hon gjorde ett par mackor till mig, sedan bäddade hon ner mig i sängen.
jag sov som en sten från kl tio till kl 9 idag.
Vilken mardrömsdag!

Idag när jag gick från mormor gick jag vägen förbi Akademibokhandeln för att köpa Billy Ehns bok. Men den hade fortfarande inte kommit så det verkar som om jag får vänta lite till på den.
Jag kom hem här i lägenheten ungefär halv ett. Och jag har nog aldrig varit så glad att vara hemma som jag var då, och är fortfarande.

Envisheten har segrat!

YES!!!!! Norrtälje here I come! lyckades slutligen byta partnerområde! Vet inte hur, men Gud kanske inte hatar mig trots allt :P
Inget kan få mitt humör ur balans idag! Trodde jag... Tills för en liten stund sen.

Jag blir så irriterad. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Och det värsta är att jag sitter på all information som sabbar allt för all framtid.
Men den kan jag inte använda...

Anyway, inte min sak.


Vi kanske ska lägga ner? Eller vad vill du egentligen?

Mest skit idag

Japp så har det varit. Jag vaknade imorse och så var den dagen förstörd.
Har varit på introduktion till nya kursen idag och allt kändes bara usch och fy och blä och nä.
Vill inte, vill inte, vill inte!
Anki hade några bra ord, för hon kände lite som jag. Det var skönt för då kan det inte bara ha med Norrtälje-grejen att göra.
Nåväl orden var:

Ointresse
Fientlig
Håglös

Hur ska det här sluta? Kan knappast bli bra när man har sån här inställning från början. USCH!

Sen var det strul med abonnemanget med det löser sig nog nu tror jag. Hoppas jag!! Efter ca en halvtimme i telefonkö osv osv.

På väg hem i bussen när jag kände mig som mest nere, då tittade jag upp mot himlen. Och där lyste månen, lite svagt och lite suddigt, men den fanns där. Då log och och mådde genast bättre.

Ser fram emot fullmåne och stjärnklar himmel...

Se mig

Hallå?!? Ser du att jag finns eller!? Nej för det är bara bowling och dator för dig. Allt annat skiter du i.
Här försöker jag göra någonting, bara du och jag, nu när du äntligen var ledig en helg. Men nej, du har inte tid för du har ju WoW.
Och sen på onsdag bara dissade du mina planer direkt. Vad är vitsen? Hallå, du om nån borde vilja åka till kyrkogården eftersom du ganska nyligen har förlorat din morfar!
Men nej, bowlingen kommer ju ALLTID före!!!

Jag kanske borde göra det jag har gått och funderat på länge.
För man saknar ju inte kossan förrän båset är tomt.........

Hoppas hoppas hoppas

Var och spelade DM i Östhammar idag. Så jäkla nöjd, 1103 på 6 serier. Kändes skitbra, jag hade faktiskt ett spärrspel idag! Även om jag ibland hae onödiga missar och så. Men på det hela taget är jag så jäkla nöjd, och det ska jag vara också säger Micke. Och förstaslagen kändes också helt okej! Så det var riktigt roligt!
Nu är det bara att hoppas hoppas hoppas att det räcker till guldet! Får väl se efter imorrn när Maria och Jelle har spelat.
Men jag tror Jelle tar det. Hon är het just nu!



Tack för att du höll mig sällskap igår, du vet hur mycket jag hatar att vara ensam.
Det betyder mycket...
Filmen var skoj också! :D Kul att se dig skratta! Du behöver det nu när du har så trassligt.
Hoppas allt löser sig snart... Åt något håll...
*kramar om*

Splittrad

Jag är så sliten mellan två världar. Ibland känns det som om jag lever två liv. När jag är i det ena, står Tilda i det andra livet och bara ser på. Och tvärtom.
Vet inte var jag är på väg. Det är skrämmande.
Just när jag är redo att ge upp allting, så dyker en överraskning upp. Och då känner jag mig trygg för då tror jag att jag ändå är hemma. Men sedan försvinner den känslan, och en annan tar över.
Jag längtar efter det som ska komma, men samtidigt är jag rädd.



Jag vet att du förstår att de moln som finns på himlen måste finnas där ibland.



Du och jag på väg nån annanstans
för att ge varann en ärlig chans
Är det mig du hoppas på att få,
vill jag höra dig
säga det till mig.
Det jag hoppas på.

Bilden av oss två på ditt staffli,
finns den bara i min fantasi?

Glömmer aldrig...

Tack för att du öppnade ditt hjärta för mig igår. Det betyder mycket.

Jag glömmer aldrig...

Vår låt
Vår plats
Vårt datum

Min lilla Skurt ;P
Hihi...

Genom vatten och eld

Lyckan den kommer och lyckan den går.
Men aldrig förlorar du mig!

Livet är uppåt och livet är ner.
Men aldrig förlorar du mig!

Genom vatten och eld,
genom tårar och skratt.
Jag vill vandra med dig
över berg, över dal,
varje dag, varje natt.
Genom vatten och eld,
genom mörker och ljus.
Jag vill sväva på moln
och drömma mig bort
i ett hus av rus.
Ja du borde förstå
att för dig kan jag gå
genom vatten och eld!

Tusen skäl att stanna...

Visst har jag gått ensam många gånger i mitt liv.
Men aldrig har väl livet känts mer som tidsfördriv,
än just i dessa stunder, då minnen tränger fram.
Som jag försökt att glömma, i ärlighetens namn.

Det finns tusen skäl att stanna, det finns tusen skäl att gå.
Det finns många fina minnen, som vi delar just vi två.
Jag har tusen skäl att stanna, jag har tusen skäl att gå.
Ska jag nånsin finna svaret? Ska jag stanna eller gå?

Och när jag söker fånga mina känslor från och till,
så närmar jag mig sakta det jag längst där inne vill.
Med tiden ska det klarna. Ja, det hoppas jag förstås.
Och kanske i en framtid, det finns en chans för oss.

Det finns tusen skäl att stanna, det finns tusen skäl att gå.
Det finns många fina minnen, som vi delar just vi två.
Jag har tusen skäl att stanna, jag har tusen skäl att gå.
Ska jag nånsin finna svaret? Ska jag stanna eller gå?

Det var dig jag lova älska i många långa dar.
Men nu är jag inte säker att den känslan lever kvar.

Det finns tusen skäl att stanna, det finns tusen skäl att gå.
Det finns många fina minnen, som vi delar just vi två.
Minns du veckan i Venedig? Den där våren i Paris?
Kanske tänker du detsamma om att kärlek har sitt pris.
Jag har tusen skäl att stanna, jag har tusen skäl att gå.
Ska jag nånsin finna svaret? Ska jag stanna eller gå?

Stanna eller gå...?

Tandläkaren

Att gå till tandläkaren är precis som att gå till frissan.
Man är där ca 20 min och betalar ungefär 500 spänn för den lilla tiden.
Herregud alltså!
Men jaja, friska tänder har man ju iaf!


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~



Ska jag bli tvungen att ta till drastiska metoder?
Eller ska jag bara skita i allt?
Kom inte och gnäll hos mig sen då...

Sladdrigt värre..

-"Om du var en sladd, var skulle du gömma dig då?"
-"Runt omkring dig..."


Jag hittar inte sladden som jag måste ha för att kunna föra över filmerna från videokameran till datorn. Har miljoner andra sladdar som ligger och skräpar, men inte just den.
På 37 kvm finns inte så många ställen den kan vara på liksom.

Nä jag får sladda vidare...
Hejrå...

Dikter

Ensam och vilse i mörka natten.
Månen glänser över land och vatten.
Då lyser den klaraste stjärnan för dig,
så att du ska hitta vägen hem till mig.
När dina tårfyllda ögon blänker,
en kärleksfull tanke till dig jag skänker.

Lite senare skrev jag en till...

Du kom till ett vägskäl, du gjorde ett val.
Du lät dig styras av rädsla och moral.
Nu är du alldeles tyst och kall som is.
Du har för länge sedan lämnat vårt paradis.
Elden har slocknat, lågan har dött ut.
Och allt på grund av ett fel fattat beslut.


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


My heart is screaming out your name

Helgen

Bowling för hela slanten idag. Först till Östhammar för att spela MED ungdomslaget. Där blev det en väldigt knapp vinst med 10-9, men kul hade vi. Mycket strikar, lite spärrar för min del. Kändes helt okej, var rätt nöjd. Bleb ju matchbäst ;P

Sedan tillbaks till Norrtälje, för att spela MOT ungdomslaget, i B-laget.
Där blev det 15-5 till oss, B-laget alltså. Var inte alls lika kul. Dels gick det sämre, och dels var det inte direkt spännande. Men ja, rätt kul ändå. Bowling är ju det ;P
Pelle tyckte jag behövde spärrträning. Haha, dagens understatement kanske ;P

Har inte hört nåt från T idag. Undrar hur han mår.
Funderade ett tag på att ringa, men jag ville inte tränga mig på så jag lät bli..

Nu måste jag ta itu med Mogges förbannade uppgift. Usch, orkar inte. Men jag får skylla mig själv som skjutit på det in i det sista :P


Hejrå!

Tänker på dig vännen

Jag vet att du har svårt nu.
Jag hoppas du hittar styrkan någonstans.
Mitt hjärta brast idag när jag hörde hur du grät. Det slog mig då att det var första gången jag hörde dig gråta. Då önskade jag mig till dig så att jag kunde ge dig en sådan där varm kram som jag brukar få av dig.

Sätt dig själv i första hand, tänk på vad som blir bäst för dig.
Listen to your heart, while using your brain.

Jag vill ju se dig skratta och le igen förstår du väl! Hatar att se dig så nere.

Tänker på dig idag! Hoppas du känner det...
Om du känner dig ensam och vilse, titta upp mot himlen. Där lyser din stjärna...

Confused

Det är så mycket just nu så jag inte ens kan formulera det i ord.
Vill bara få en ordning på alltihop. Blir så stressad av allt som är. Och jag försummar mina studier lite. Och då blir jag ännu mer stressad. Nu i helgen hade jag tänkt ta tag i lite, men nähä, då lovade man bort sig på bowling. Haha, fast det är ju kul så man kan ju inte låta bli.

I stand in the line, just to hit a new low...




GAAAAAAH, blir galen. FIXA!



Går det att fixa? Vet fan inte det alltså. Jaja...




Fredag den 13 idag! Se upp för fan!

Min lista över skitjobbiga sakeeeeeeeeeeeeer

Plats nummer 10:
Alldeles för tomma kylskåååååååååååp







Plats nummer 9:
Mangaaaaaaaaaaaa







Plats nummer 8:
Reklaaaaaaaaaaaaaaaaaaam









Plats nummer 7:
Senaaaaaaaaaaaaaaaaap






Plats nummer 6:
Att motioneraaaaaaaaaaaaa







Plats nummer 5:
Alldeles för tidiga mornaaaaaaaaaar






Plats nummer 4:
Diiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiisk










Plats nummer 3:
Att staten stjäl alla våra pengaaaaaaaaaar










Plats nummer 2:
Mensvääääääääääääärk









Plats nummer 1:
HJÄRTESOOOOOOOOOOOOOOORG

Jag måste ha retat gudarna, måste gjort nåt fel...

Eftersom oturen alltid drabbar mig.
Orkar fan inte längre.
Varför ska det vara så jävla motigt? HATAR det!
Inte konstigt man inte är motiverad till att göra ett skit, allt går ju ändå åt helvete.

Orkar man leva hela livet så här?
Orkar man alltid kämpa dubbelt så hårt som alla andra, för att få hälften så mycket?
Det vetefan alltså!


/Agent Tilda - med rätt att vara pessimist

Can't you hear my heart beat fast? I want this to last...

Jag kan fortfarande höra din röst, när du sover här bredvid mig.
Jag kan fortfarande känna hur du rör mig i mina drömmar.
Förlåt för min svaghet, men jag vet inte varför,
Det är svårt att leva utan dig.

För varje gång vi rör varann, får jag en viss känsla.
Varje gång vi kysser varann, jag svär, jag kan flyga.
Kan du inte känna hur mitt hjärta slår fort?
Jag vill att det här ska fortsätta.
För varje gång vi rör varann, får jag en stöt.
Varje gång vi kysser varann sträcker jag mig efter himlen.
Kan du inte höra mitt hjärta slå?
Jag kan inte låta dig gå. Jag vill ha dig i mitt liv.

Din famn är mitt slott, ditt hjärta är min himmel
De torkar bort alla tårar jag gråter.
Vi har gått igenom både bra och dåliga tider.
Du hjälper mig upp när jag faller.

Sjuk

Jag vaknade imorse och kände att förkylningen var på väg.
Nu så här på kvällningen är den verkligen här. Tung i huvudet, snuvig, ja ni vet, hela paketet.
Sara, det är ditt fel =P Nädå, det är lugnt.

Har spelat mix idag med Micke. Det var ju lätt när man var hängig. Skönt att ha det att skylla på iaf, eftersom vi hade ett snitt på 150..... LOL på den! Fy fan vad kasst vi spelade, hahaha.
Men men, hoppas det går bättre för Micke imorrn när han ska spela sthlms-mäss.

Lägger in en bild för skojs skull. CIAO!

Ont i själen

Även fast jag vet att du inte menade nåt illa, så tog det precis där det gjorde som ondast.
För det påminde mig om den där kvällen jag satt och väntade på någon annan, men som aldrig dök upp.




Varför skulle det bli så här?
Får jag aldrig se dig igen nu?

Så trött...

Det är löjligt...
Det har gått månader, men av nån anledning kan jag inte komma över oss.
Jag är starkare än så här! Nu får det vara nog. Inget mer gå runt och hänga med huvudet och deppa. Jag tänker inte gråta mer över dig.

Jag är så trött på kärlekssånger. Så trött på tårar. Det är slut med önskningar om att du vore här. Så trött på kärlekssånger som är så sorgliga och långsamma.
Så varför kan jag inte bara stänga av radion?

Jag har fått nog av alla tankar på dig, minnet av dig.
Och hur alla sångerna påminner mig om dig.

Jag är så trött på kärlekssånger. Så trött på tårar. Det är slut med önskningar om att du vore här. Så trött på kärlekssånger som är så sorgliga och långsamma.
Så varför kan jag inte bara stänga av radion?

Ja, varför kan jag inte bara stänga av radion då?

Mycke' å göra...

För att hålla alla tankar borta hittade jag ett tidsfördriv. Jag skrev ner texten till Lama-sången. I brist på annat att göra liksom.

Ni som vill sjunga med i den sköna, något irriterande sång, gå in på hamsterpaj.net och sök på llama song.

Here’s a llama
There’s a llama
And another little llama
Fuzzy llama
Funny llama
Llama llama duck
Llama llama
Cheescake llama
Tablet, brick, potato llama
Llama llama
Mushroom llama
Llama llama duck
I was once a treehouse
I lived in a cake
But I never saw the way
The orange slayed the rake
I was only three years dead
But I told a tale
And now listen, little child
To the safety rail
Did you ever see a llama
Kiss a llama
On a llama
Llama’s llama
Taste of llama
Llama llama duck
Half a llama
Twice a llama
Not a llama
Farmer llama
Llama in a car
Alarm a llama
Llama duck
Is it how it’s told now
Is it all so old
Is it made of lemon juice
Doorknob, ankle, cold
Now my song is getting thin
I’ve run out of luck
Time for me to retire now
And become a duck

...and I do believe I love you...

And I, never thought I'd feel this way
And as far as I'm concerned
I'm glad I got the chance to say
That I do believe I love you
And if, I should ever go away
Well then close your eyes and try
To feel the way we do today
And then if you can remember

Keep smiling, keep shining
Knowing you can always count on me, for sure
That's what friends are for
In good times and, in bad times
I'll be on your side forever more
That's what friends are for

Well you came and opened me
And now there's so much more I see
And so by the way I thank you
And then, for the times when we're apart
Well then close your eyes and know
These words are coming from my hearts
And then if you can remember

Keep smiling, keep shining
Knowing you can always count on me, for sure
That's what friends are for
In good times and, in bad times
I'll be on your side forever more
That's what friends are for

Din kajplats i etern

Jag ringde in till Lugna Favoriter igår (16/9) och önskade helgfavorit och då kom jag med!
Och idag spelade dem samma inslag igen, alldeles för en liten stund sen.. så då fick jag min helgfavorit två gånger på en och samma helg! Inte illa!

Har varit och röstat idag. Gjort min plikt som medborgare i detta bromsspår i kalsongen som vi kallar Sverige.

För örvigt; Grattis mamma på födelsedagen! =D

____________________________________________________

Tänker på allt som är. Du vänder dig inåt igen nu, på väg tillbaks in i dit kalla skal.

När får jag se dig igen?

Kaos

Min hjärna är en enda kaos just nu.
Dels mycket plugg, men jag har inte koncentrationen till att ta itu med det.
Nej för jag tänker på annat.

Jag blir inte klok på det här. Ena stunden är du kall som is och stänger av helt. Men sedan rätt vad det är tar du mig med storm, jag blir alldeles hänförd.

Vad ska jag tycka? Vad ska jag tänka? Vad ska jag känna?

Vad vill du?

Läslogg

Läslogg till: Det skrivna ordet skapar dialog för flera röster
Artikeln är skriven av: Olga Dysthe

s. 28: ”Jag upptäckte något annat, som bekymrade mig, nämligen att min vanligaste form för undervisning, det lärarstyrda klassamtalet, som jag trodde var en dialog, i själva verket var en monologisk dialog.”

När jag först läste citatet stannade jag upp och det fick mig att fundera på om det stämde eller inte. Och när jag kom fram till att det gjorde det, i alla fall utifrån de erfarenheter jag själv har från skolan, så skrämde det mig.
Av hela den intressanta artikeln fastnade just dessa ord i mitt huvud. Citatet lägger fram skolundervisningen på ett sätt som får den att låta diktatorisk; längst fram står någon och pratar och där sitter du och lyssnar, utan att våga bryta in för en kommentar om egna åsikter eller ens frågor.
Men i den dystra sanningen fanns där ändå något som var lugnande. Det fanns en ton av insikt och oro av problemet i citatet, men också som genomsyrade hela artikeln. Detta gav mig hopp om att det faktiskt finns lärare, och andra, som är medvetna om problemet och är villiga att försöka göra något åt det. Precis som jag själv, när jag en dag kommer ut arbetslivet och ska undervisa.

Alla vännerna hos mig

Det var en sommardag i slutet på juli, värmen höll på att kväva henne. Det låg åska i luften, det kändes.
Som om någon läst hennes tankar, öppnade sig himlen och regnet öste ner.
För att svalka sig satte hon på sig badkläder och gick ut i regnet. Det var skönt och hon stod där länge.
Sedan gick hon in och torkade av sig, satte på sig kläder.

Prick klockan fyra kom hennes första gäst. Han hade inte varit hos henne förut så hon gav honom en snabb rundvandring i den lilla lägenheten.
Senare kom fler och när klockan var halv sex var dem tolv personer sammanlagt, värdparet inkluderat.
De grillade och pratade och skrattade och spelade spel. Det var en väldigt lyckad kväll.

Vid halv tolv stängde hon ytterdörren efter de sista gästerna. En tystnad spred sig i rummet och hon sjönk ner i soffan.
-"Vilken underbar dag", tänkte hon. Vilken underbar dag...!

Bowling i sommarvärmen

Hon steg in i den stora mörka bowlinghallen. Där inne var det svalt och skönt. Än så länge.
-"Tills man börjar spela", tänkte hon.
Hon gick fram emot banorna och tittade ut över dem. Här hade hon inte varit på länge, och det pirrade till lite i magen när hon tänkte på vad hon nu skulle göra.
Hon gick ner emot skåpet som hade stått låst i mer än ett halvår. Nummer 29.
Tog ett djupt andetag och stack nyckeln i låset. Där inne stod den lila väskan. Försiktigt tog hon ut den. Den kändes tyngre än hon kunde minnas.
Hon tog med väskan och gick emot banorna. Innan hon hann undra vilken bana hon skulle ta, såg hon att bana 5 var den enda som lyste. Hon gick dit, drog på sig skorna och öppnade väskan. Däri låg dem. Hennes klot, hennes egna klot, som hon hade haft så mycket kul med. Hon tog upp dem båda två samtidigt. Hon stönade till av tyngden.
-"Hur ska det här gå?", tänkte hon för sig själv. "Jag är inte van, kloten känns alldeles för tunga".
Hon la dem på klotreturen och började veva med armarna för att mjuka upp kroppen.
När hon tyckte att hon var färdig gick hon fram till kloten. Tittade länge på dem. Tog upp strikeklotet. La ner det igen. Det kändes för tungt. Tog upp spärrklotet. Det kändes också tungt. Men hon visste att det var lättare och valde därför att spela med det.
Hon tog några osäkra steg ut på ansatsen och ställde sig i startposition...

* * *

En timme senare kände hon värmen pulsera genom kroppen.
Hon hade jobbat riktigt bra.
-"Ett första steg mot en comeback", tänkte hon stolt.

Kreta

Hon kände hur hon vaknade ur sömnen. Vände sig om. Tittade på klockan. Strax före sju.
Hon log åt sig själv som höll tiden så. Varenda dag i veckan hade hon vaknat av klockan precis den här tiden. Och nu när hon inte ställt klockan och fick sova hur länge hon ville, då vaknade hon ändå, precis på utsatt tid.
Hon gick upp och svepte in sig i sin ljusblå morgonrock. Gick på toaletten.
Gick sedan ut i rummet och tittade utgenom fönstret. Därute sken solen så vackert och hon fick lust att gå ut. Men då måste hon sätta på sig lite mer än bara morgonrocken, och för stunden fanns ingen ork till det. Hon satte sig på en stol och njöt av den tidiga morgonen. Tänkte tillbaka på veckan som varit. Ett leende spred sig över hennes läppar.

Det hade varit underbart väder hela veckan, alldeles precis lagom varmt. Någon dag var det molningt och blåsigt, men resten av veckan var felfri vad det gällde väder.
Och hur härligt hade inte havet svalkat? Hon tänkte på det salta vattnet och att ligga där och flyta och guppa i vågorna. Underbart!
Varje kväll hade varit ljum och härlig. Hon hade ätit och druckit gott precis varenda dag.
Och det viktigaste av allt; hon hade varit där med sin älskade!
Hon vaknade ur tankarna, och en inpuls gjorde så att hon gick tillbaka till sängen, kröp ner bredvid honom och pussade honom försiktigt i nacken.
Han vände sig yrvaket om och frågade vad klockan var.
-"Sju", svarade hon och log.

No puede luchar este...

No puedo luchar esta sensación más de largo.
Pero estoy todavía asustado la dejé demostrar.
Qué comenzó hacia fuera como amistad,
Ha crecido más fuerte.
Deseo solamente que tenía la fuerza la dejo demostrar.

Me digo que no pueda sostener hacia fuera por siempre.
Dije que no hay razón de mi miedo.
Sensación de la causa I tan segura cuando somos juntos.
Usted da mi dirección de la vida,
Usted hace todo tan claro.

E iguale como vago,
Le estoy manteniendo vista.
Usted es una vela en la ventana,
En una noche del invierno frío, oscuro.
Y estoy consiguiendo más cerca que I pensó siempre que pude.

Y no puedo luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Es hora de traer esta nave en la orilla,
Y tiro lejos los remos, por siempre.
La causa I no puede luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Y si tengo que arrastrarme sobre el piso,
Machacamiento venido a través de su puerta,
Bebé, no puedo luchar esta sensación más.

Mi vida ha sido tal torbellino desde que le vi.
He estado funcionando alrededor en círculos en mi mente.
Y se parece siempre que le estoy siguiendo, muchacho,
Causa usted me lleva a los lugares,
Que sabido yo nunca encontraría.

E iguale como vago,
Le estoy manteniendo vista.
Usted es una vela en la ventana,
En una noche del invierno frío, oscuro.
Y estoy consiguiendo más cerca que I pensó siempre que pude.

Y no puedo luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Es hora de traer esta nave en la orilla,
Y tiro lejos los remos, por siempre.
La causa I no puede luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Y si tengo que arrastrarme sobre el piso,
Machacamiento venido a través de su puerta,
Bebé, no puedo luchar esta sensación más.






Kan ju ni fundera på vad det betyder...
Beskriver i alla fall min sinnesstämning något sånär...

*miss you*

Om jag hade vingar.. Minns du den låten? Eller du har inte hört den, bara läst texten.
Men du minns va? Minns du vad du sa? Du sa att du kände precis så som texten var. Att jag hade prickat precis rätt..

Om jag hade vingar..

Nu kan inga vingar i världen ta mig tillbaka..

Jag vill vara glad för din skull. Jag ÄR glad för din skull.
Jag blir glad när du är lycklig. Och du sa att du var det nu.

Du kommer förmodligen glömma allt nu.. Allt som har varit..
Men det gör inget.
Jag kommer inte att glömma. Jag kommer att bevara det i mitt hjärta så som jag alltid har gjort.
Och om du vill, om du känner för det i framtiden, så kan du komma till mig så kan jag plocka fram det ur hjärtat så kan vi minnas igen.. tillsammans..

Tänker på dig vännen.. Det vet du..

En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig..

Mardröm - milt uttryckt

Drömde den hemskaste drömmen inatt. Eller, det var på morgonkvisten.
Jag drömde att jag hade sagt till någon att det var så dåliga straff i Sverige, att det var alldeles för snällt i våra fängelser och att vi borde införa dödsstraff. Sedan kommer jag inte ihåg riktigt där imellan men plötsligt var min morfar dömd för rattfylleri och han blev dömd till dödsstraff. För rattfylleri.. nästan lite komiskt.
Fast jag grät när jag skulle säga farväl. Och min mamma grät också.
Sedan kommer jag inte ihåg varför men Micke blev också dömd till dösstraff. Och då grinade jag ännu värre när jag skulle ta farväl av honom. Då kommer jag ihåg tydligare hur det var.
Han hade sin röda kortärmade skjorta och sina svarta byxor på sig och hade gjort sig så fin. Och där jag skulle säga farväl till honom, det såg ut som en liten tågperrong. Vi stod inne i nåt slags väntrum där det skulle komma in nån och ropa upp hans namn. Jag omfamnade honom hårt och grät och grät. Han smekte mig över håret. Och sedan tog han min hand och vi började dansa där. Så kom det nån ful tjock gubbe och ropade upp hans namn och jag grinade så mycket så jag skrek. Men han sa bara lugnt: Var inte ledsen. Vi ses i himlen.
Sedan fick jag hans plånbok och så gick han. Jag kastade mig på golvet och grät och grät. Sedan vaknade jag. Och tårarna rann fortfarande från mina kinder fast jag var vaken. Jag vände mig och och tittade på Micke. Blev så glad över att han låg fär bredvid mig. Smekte honom över kinden. Han tittade upp på mig. Frågade varför jag grät. Jag sa att jag hade drömt. Då sa han att han hade hört det, för jag hade andats så konstigt.

Huuuh det var hemskt. Sedan gick han till jobbet. Men jag bara låg i sängen och fortsatte gråta och la armen över platsen där han hade legat. Så låg jag säkert i en halvtimme. Sen gick jag upp...

Sveriges framgångar på senaste tiden

Angående Eurovision Song Contest
En femteplats i Eurovision Song Contest. Det är inte så dåligt. Men jag hade nog högre förväntningar på Carola faktiskt. Men hon gjorde ett klockrent framträdande, så det var på inga vis hennes "fel".
Vi slipper kvala nästa år. Frågan är om det är någon fördel.
Man ser ju att de bidrag som kommer vidare från kvalet placerar sig topp tio och dessutom vinner.
Jag tycker dom borde ändra systemet. Det ska inte vara en fördel att kvala. Man ska få kämpa för att bevisa sig själv, inte få en skjuts framåt i jakten på guldet.
Jag har konkret förslag på hur man borde göra istället, jag tycker bara det är lite knasigt att det ska vara något bra att komma till semin istället för att bli direktkvalificerade till finalen.
Och Lordi tog sitt Finland till seger, en seger de väntat på i 40 år.
Det råder många delade meningar om huruvida detta är bra eller dåligt.
Många hävdar att detta är slutet för schlagern och att Eurovision har spårat ur. Men andra tycker det är fantastiskt och menar att man ska kunna tävla i vilken genre som helst.
Jag säger så här: Finland har aldrig tidigare vunnit - låt det ske. Däremot räds schlagerälskaren i mig att det kommande år kommer att bli en hårdrocksfestival. Det är roligt med blandad musikstil i tävlingen, låt det förbli så!

Angående hockey-VM:
Där knep vi guldpengen! Vilken härlig final det var; vilken målfest!
Jag var nervös när kommentatorer och annat kunnigt folk började ta segern för givet redan innan matchen hade börjat. Det är ett typiskt tecken på att det brukar gå precis tvärtom. Och ännu mer nervös blev jag när jag såg att matchen inledde lite skakigt och utan mål.
Men Sverige tog sedan fram sina styrkor och redan efter mål nr 2 stod det klart att Tjeckien hade väldigt svårt att matcha Tre Kronors effektiva spel.
4-0 blev slutligen resultatet som Sverige skrev historia med. Det första hockeylaget genom tiderna som har vunnit OS-guld och VM-guld samma säsong.
Gåshuden gjorde sig påmind när man såg glädjen hos det svenska laget efter den historiska dubbeln.
Jag tycker det är väldigt roligt att se att Tre Kronor klarar sig utmärkt utan storstjärnorna Foppa och Sudden.
De var helt klart värda guldet! Grattis Tre Kronor!

De senaste dagarna

Tänkte bara skriva lite om vad som hänt.

Lördags
Ankarets KM. Micke tog en tredjeplats i hans klass. Han var lite butter.
Men det var kul.
Okå på kvällen, Poodles spelade. Vilket öööööööööööös!!! Susar i öronen fortfarande, haha.
Och sen säger jag bara Svamphits 1! *asgarvar*

Söndags
Pluggade från morgon till kväll..förlåt, morgon.. Alltså från morgon till morgon.
Satt till halv 3 och höll på, men färdig blev jag =D
Tack P för din hjälp! Utan dig hade det inte gått!

Måndags
Redovisade affärsplanen, fick MVG =D
Skönt att den kursen är över!
Redovisade musikpresentationen i multimedia, äntligen av med den.

Tisdags
Var till Uppsala för intervju för en KY-utbildning.
Det gick väl ganska bra men det var ett svårt prov man skulle göra.
Strosade runt där på stan ett tag.
*painful*

Onsdags (igår)
Gjorde äntligen klart Thailandsfilmen. Den blev bra. Och rolig! Kul extramaterial! =D
Gick upp till mamma på kvällen för visning. Dom var nöjda och skrattade mycket åt paradisparodin och det andra! =D

Tordag (idag)
Kom hem från en stund sedan efter att ha gjort nationellt prov i matte c. Roligare kan man ju ha.
Men nu är matten klar och jag är godkänd!! =D
Ikväll är det kval till Eurovision-finalen. Heja Carola! =D

Lonesome tonight...

Sitter här i mörkret alldeles ensam.
Jag tycker inte om att vara ensam. Jag blir ledsen och deppig då.

Var i Finsta idag. Åt middag där. Blev bjuden.
S var fin i håret =)

Vill göra färdigt Thailandfilmen men måste egentligen plugga.
Just nu gör jag inget vettigt. Bloggar.


Om vi ändå kunde skaffa ett djur. Då skulle jag inte känna mig så ensam.
Då kunde jag ha någon här hos mig. Som tyckte om mig..

Drömmen..

Sluter ögonen. Försöker minnas. Minnas drömmen.. Blundar hårt och koncentrerar mig. Minns den vagt. Minns det väsentliga.

Det är ett rum. Med en säng. Nej två sängar. Eller är den ena sängen en soffa? Ja det är det nog. En soffa.
Där sitter en tjej. Och skrattar. Hon har pyjamas på sig.
Jag ligger i sängen. Inget täcke på mig. Ligger där i t-shirt och trosor. Jag skrattar också. Förmodligen åt någonting som just sades.
Det kommer in en kille i rummet. Han sätter sig bredvid tjejen i soffan och de börjar mysa med varann. Jag tittar på dem.
Plöstsligt känner jag en varm hand som smeker mitt ben, nerifrån vaden och uppåt.
Jag tittar upp och jag känner genast igen det fina leende ansiktet och den mörka kalufsen som bara får det att klia i händerna eftersom man så gärna vill dra fingrarna igenom den.
På soffan har det börjat hetta till mellan killen och tjejen. Men det är bara något jag förnimmer, för uppmärksamheten riktas mot den man som står framför mig.
Jag känner en konstig känsla i kroppen. En blandning av njutning och obehag. Jag tittar frågade på honom och frågar: "Vad gör du?"
Han tittar leende på mig, kryper upp hos mig i sängen och omfamnar mig. Nu är han så nära, så nära.
Som svar på min fråga viskar han försiktigt i mitt öra:
"Det går inte längre att förneka vad som händer mellan oss".
Vi möts i en passionerad kyss och sedan...

*censur*

Who needs subtitles?

http://www.bestofgooglevideo.com/video.php?video=216

Poetry in motion

I hate the way you talk to me and the way you cut your hair.

I hate the way you drive your car. I hate it when you stare.

I hate the way you are always right. I hate the way you lie.

I hate it when you make me laugh and even worse when you make me cry.

I hate it that you are not around and the fact that you didn´t call.

But mostly I hate the way I don´t hate you -

Not even close, not even a little bit, not even at all.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

...Vill inte somna, vill inte vakna...

...Vill inte älska, vill inte sakna...

...Vill inte blunda, vill inte se...

...Vill inte gråta, vill inte le...

...Vill inte ge upp, vill inte drömma...

...Vill inte minnas, vill inte glömma...

...Vill inte se sol, vill inte se snö...

...Vill inte leva, vill inte dö...

Sista timmarna på påsklovet..

Och det känns lite kasst. Det var så mycket jag skulle ha hunnit gjort. Men jag kan inte komma på nått av det som jag skulle gjort, som jag faktiskt har gjort. Hmm..

I fredags var det meningen att vi skulle gymma. Men det blev inte. Istället roade vi oss med att sätta på sommardäcken på bilen. Och nu är den så fin så, för nu är ju originaldäcken på. Nu behöver den bara tvättas också.
Sedan shoppade jag loss med mamma i fredags också. Det var skoj! Köpte en kavaj och ett par byxor till, en ny jacka och ett par nya skor. Och behövde inte betala ett endaste dugg. Mamma behövde få skämma bort mig lite sa hon, haha. Inte mig emot.. :P

Sen igår så va jag ute med bowlingdamerna och åt middag och partade lite. Då hade jag på mig min nya kavaj. :)
Jag åt kött, det var mumsigt. Med jättegod BBQ-sås! Och sedan glass och jordgubbar! :)
Och jag och Madde skrattade åt Calcuttiska, haha. Ja, vi skrattade åt en hel del faktiskt! :) Det var skönt att skratta.
Sedan gick vi på Wallmans och där var ju mamma! :) Och gänget :) Och Emil *asg*
Nämen det var en riktigt skojig kväll! Tack för den! :)

Och idag.. ja, då är det mest..söndag..vilodag..
De sista timmarna på påsklovet. Det gäller att spendera dem rätt.

Nej nu orkar jag inte skriva mer.
C'ya around!

Åland

Har haft en underbar dag. Förutom snön, den kunde jag ha varit utan. Vintern, nu låter du våren vara ifred, du har härjat länge nog! Så det så!

Gick upp tidigt imorse. Åkte till Åland med bowlarna :) Det var skojsigt.
Det började med Chicago uppe i cafeterian. Emelie ledde ett tag men sen kom Totte med ett fjuttigt fyrtal i treor och dom ynka poäng man hade skrapat ihop försvann i fjärran land för att aldrig mer komma tillbaka.
(Det där var ett dåligt försök att låta dramatisk)
Sen hann vi inte spela för Totte hamnade på köpstopp, bokstavligt!! Det stod helt still.
Så vi var tvungna att avbryta för vi skulle av båten.
Sen spelade de sina åtta serier i Mariehamn. Det var roligt att titta på. En stund. Typ 3 serier. De resterande 5 var seeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeega. Fick kämpa med ögonlocken. Men till sist blev de klara iaf.
Iväg till båten igen. Ombord på den. Fick i oss mat, Mickes andra hamburgertallrik för dagen. Min lille Tockis. Älskar dig, fast du nog inte läser detta. Det gör du sällan..
Sen efter maten blev det pokermaskinen. Cashade in 200 spänn efter en färgstege i klöver, naaaaajs! =D
Sen stod och och tittade på när Emelie och Sofie lekte med myntmaskinen. Roligt till en början, men sen blev det nästan lika segt som bowlingen.
Men jaja, det slutade iaf med att Emelie och Sofie vann 150 kr på pokermaskinen och vi växlade in mynten till sedlar i sista sekunden, sen ner till bilen och innan man visste ordet av var vi hemma igen.
Kul dag iaf :) Med underbara människor. (F) till er!

Mikael <3 Matilda 3 år

Tre år sedan.. Oj oj, känns som igår. Men ändå så avlägset.
Jag gick i ettan när vi blev tillsammans. Nu har man varit arbetslös i snart ett år, som Micke sa.
Det blev ingen present och jag fick ingen av honom heller. Jo, boosterpacks *asg*

Men jag hade iaf sett till så att han fick jobba dag idag så jag kunde bjuda ut honom på restaurang. Det blev en lyxmiddag för 570 kr. Men det är trevligt att få unna sig det nån gång ibland också.
Jag åt entrecôte och Micke åt sirloin biff eller vad det hette. Vi garvade en stund åt namnet på biffen och undrade vad det var. Men det var gott iaf enligt Micke :)
Sedan åt vi en dessert som inte stod i menyn, glass med grädde, jordgubbar, marräng och chockladsås! *mums*
Fast man var så mätt efter varmrätten så slank det ner utan problem.

Ja det var vår 3-årsdag det.
Mysigt var det. Men den är ju inte slut än. Vi har ju kvällen och natten kvar.. hihi.. men den delen är cencurerad....................




****** **** **** *** **** *** **** ****** *** ***** *** ******
*** ** ****** ******* *** ****** ****** *** ***** ** * ** *****
* ** **** ** ***** *** ** ** ***** **** *** ***** **
*** **** *** *** **** **** ***** ***** ****
**** **** ** ****** *** ** ** ** **** ******
***** **** *** *** ** ******** ** **** **** *** *****
*** ****** ******
**** ****** ** **** **** *** ** ***** ****
*** ***** ** ***** **** ** ** ***** **

=D

Så här var min påskhelg

Skärtorsdagen:
Var i skolan i en dryg timme. Räknade matte. Eller, det var mattelektion. Jag räknade inte vidare mycket. Jag och Linnéa satt och spånade om present till Anders. Kom på en kul grej. Garvade åt det.
Var på middag hos mamma på kvällen, åt grillat och spelade kort. Mysigt.
Hände inte så mycket mer.

Långfredagen:
Upp tidigt. Hämtade Linnéa och Linus ca tjugo över nio på morgonen, färjan ut till Blidö gick kl 10.
Födelsedagskalas hos Anders. Med olika lekar. Typ plankhasning, doppa spiken i flaskan, frågesport och lite så där. Jag var i lag ett. Vi vann. Såklart. Vi rockade i plankhasningen.
Färjan tillbaks från Anders gick vid halv fyra typ.
Trötta som ägg var vi när vi kom hem. Men middag hos mamma igen, lite "påsk-plock". Hem och somnade tidigt.

Påskafton:
Upp tidigt igen och ha tvättstugan. Fortfarande trötta som ägg. Iaf jag.
Micke kom på fika på förmiddagen. Jag var inte så social, jag var mest trött.
Ingen middag hos mamma, vad jag kan minnas blev det pizza.
Hände inte mycket den dagen, vi mest bara var.

Påskdagen:
Sovmorgon för första gången på ett tag. Och den tog vi vara på!
Vid två-tiden åkte vi till Täby, till Jill och Hasse. Där var nästan alla syskonen till Micke, utom Anders och Tomas. Åt jättegott, kallskuret med god potatisgratäng. Somnade nästan i soffan efter maten, men höll ögonen uppe bara för att titta på alla söta bebisarna som var där.
Åkte hem, tänkte somna i bilen på vägen hem men det var alldeles för bra låtar på radion så jag höll mig vaken. Dåsade resten av kvällen.

Annandag påsk:
Sov ut igen. Skönt! Tillbringat en del tid framför datorn. Skulle börja redigera mammas och Sölves film från Thailand men datorn ville inte samarbeta så jag skällde ut den och sedan struntade jag i redigeringen.
Har battlat lite med Micke och nu är Niklas här och han och Micke har duellerat lite.
Kommer nog ha ganska tråkigt resten av kvällen...

__________________________________________________


Ingen direkt händelserik påsk men ändå är krafterna nästan slut. Sorgligt. Att man orkar så lite.
Få se hur resten av veckan ter sig. Om man kan få tummen ur arslet och faktiskt göra nån nytta fast man är ledig. Mycket skulle behöva göras. Typ plugga lite, städa, stryka, rensa i garderoben mm.
Men men, idag är det röd dag, då behöver man inte göra nått! =P

Det var allt för mig.
Puss o kram..

En dröm...

Det var ett nästan tomt rum, det var kalt på väggarna

och där fanns endast en stor säng och en liten byrå.

På byrån stod en liten lampa som lyste upp det annars

så mörka rummet. På den ena halvan av sängen låg jag

och på den andra sidan låg han, den mörke och snygge

mannen.. Där låg vi och småpratade och fnittrade lite

emellanåt. Jag kände mig lite trött så jag kröp tätt intill

honom och la mig på hans arm. Jag visste inte om han

skulle acceptera det men jag gjorde ett försök.
Och han protesterade inte utan öppnade villigt upp sin

famn. Han frågade om jag var trött och jag sa att ja lite

trött var jag. Jag vet inte hur, men plötsligt tittade jag

upp och såg hans antikte ovanför mitt. Han böjde sig ner

och kysste mig passionerat.
Min puls ökade och jag förlorade mig själv i tid och rum.

Plötsligt blev vi störda av en hög signal. Det var min mobil

som ringde. Jag svarade, fortfarande helt betagen av kyssen.

Mannen i telefonen lät uppjagad och smått irriterad och

frågade om vi visste var kvinnorna var, om vi hade hört

något från dem. Men jag sa att nej vi visste inte och vi hade

inte hört något. Ja det var ju typiskt hörde jag i andra änden

av telefonen. Eftersom dom var stupfulla och bara någonstans

i Sverige och inte hade de telefonerna med sig, eller så var de

inte på. Sedan avslutades samtalet. Rätt var det var fann jag

mig själv i hans famn igen, med hans läppar mot mina.

Men precis samtidigt backade vi undan och sa att nej det här

var ju fel. Men vi kunde inte lägga band på oss själva och jag

sa att nu spelade det ingen roll för vi hade redan gått över

gränsen, då kunde vi lika gärna fortsätta. Han kysste mig

igen och jag la armarna om hans hals och kysste honom tillbaka......

***************************************************************************

Typiskt att jag skulle vakna just när det blev som bäst.
Ja jag blev faktiskt besviken. Och sedan förvånad över att jag blev så pass besviken.

Trodde det där var bortblåst.

Och iofs, en dröm som denna behöver ju inte nödvändigtvis betyda något..

Well, it was nice while is lasted..

Kom på mig själv med att tänka på om han skulle kunna göra så i verkligeheten.
But you wouldn't even consider it now would you?

****************************************************************************

Heartbreak Hotel

Hej hej *vinkar*

Ikväll har jag varit på bio. Det var skoj, vi såg Heartbreak Hotel. Det var jag och sambon och mamma och Sölve :)
Den var rolig faktiskt, jag kan rekommendera den! :)

"Och vilket jävla jobb du har då!"
*asg*

Kul att göra lite annat än bara sitta hemma.

Imorrn är det gymmet igen och på torsdag också. Vi kör hårt nu! :)

Har lite läxor och så men orka ta itu med det nu liksom. Om jag skulle göra allt nu, vad ska jag då med påsklovet till liksom? :P






I mitt hjärta har jag
redan bestämt mig.
Men det är svårt ändå.
Jag kommer alltid att
undra hur det kunde
ha varit...

Lättnad

Japp, känslan idag när jag fick tillbaka matteprovet. Lättnad. Fick G+!!! =D
4 poäng från VG =D
Oj oj oj, det trodde jag aldrig!
Och hade han inte varit så himlaste petig med sina poäng så hade jag fått VG.
Men bara jag blir Godkänd, så spelar det inte så stor roll med resten.

Var egentligen bara det jag ville dokumentera.

Har present-problem. Mina planer gick i kras. Tusan. Vad ska jag nu hitta på?


/Tilda

"Saknar dig redan efter två minuter"

Menade du mig?

------------------------------------------------------------------------------------


I min fantasi
Går vi närmre och närmre varann
Allt står still när du viskar mitt namn
I min fantasi
Nu ser jag allting så tydligt och klart
Den där natten det var du och jag
I min fantasi
Du var min men försvann med mitt hjärta som stod i brand

När kalla nätter sänker sig och fängslar mig, då väntar jag
När kalla nätter plågar mig med minnen om hur det var
När kalla nätter sänker sig tar rädslan vid, då längtar jag
Till heta nätter nära dig, men kylan håller mig kvar
Kalla nätter längtar jag

I min fantasi
Kan jag känna din hud mot min hud
Knappast medveten om nattens ljud
I min fantasi
Du var min men försvann med mitt hjärta som stod i brand

När kalla nätter sänker sig och fängslar mig, då väntar jag
När kalla nätter plågar mig med minnen om hur det var
Kalla nätter längtar jag

Nu står jag ensam kvar så här helt oviss om vart livet bär
Vill bara vara där du är

När kalla nätter sänker sig (och fängslar mig, då väntar jag)
När kalla nätter plågar mig med minnen om hur det var
När kalla nätter sänker sig tar rädslan vid, då längtar jag
Till heta nätter nära dig, men kylan håller mig kvar
Kalla nätter längtar jag
Kalla nätter längtar jag