Splittrad

Jag är så sliten mellan två världar. Ibland känns det som om jag lever två liv. När jag är i det ena, står Tilda i det andra livet och bara ser på. Och tvärtom.
Vet inte var jag är på väg. Det är skrämmande.
Just när jag är redo att ge upp allting, så dyker en överraskning upp. Och då känner jag mig trygg för då tror jag att jag ändå är hemma. Men sedan försvinner den känslan, och en annan tar över.
Jag längtar efter det som ska komma, men samtidigt är jag rädd.



Jag vet att du förstår att de moln som finns på himlen måste finnas där ibland.



Du och jag på väg nån annanstans
för att ge varann en ärlig chans
Är det mig du hoppas på att få,
vill jag höra dig
säga det till mig.
Det jag hoppas på.

Bilden av oss två på ditt staffli,
finns den bara i min fantasi?