lördag, juni 17, 2006

No puede luchar este...

No puedo luchar esta sensación más de largo.
Pero estoy todavía asustado la dejé demostrar.
Qué comenzó hacia fuera como amistad,
Ha crecido más fuerte.
Deseo solamente que tenía la fuerza la dejo demostrar.

Me digo que no pueda sostener hacia fuera por siempre.
Dije que no hay razón de mi miedo.
Sensación de la causa I tan segura cuando somos juntos.
Usted da mi dirección de la vida,
Usted hace todo tan claro.

E iguale como vago,
Le estoy manteniendo vista.
Usted es una vela en la ventana,
En una noche del invierno frío, oscuro.
Y estoy consiguiendo más cerca que I pensó siempre que pude.

Y no puedo luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Es hora de traer esta nave en la orilla,
Y tiro lejos los remos, por siempre.
La causa I no puede luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Y si tengo que arrastrarme sobre el piso,
Machacamiento venido a través de su puerta,
Bebé, no puedo luchar esta sensación más.

Mi vida ha sido tal torbellino desde que le vi.
He estado funcionando alrededor en círculos en mi mente.
Y se parece siempre que le estoy siguiendo, muchacho,
Causa usted me lleva a los lugares,
Que sabido yo nunca encontraría.

E iguale como vago,
Le estoy manteniendo vista.
Usted es una vela en la ventana,
En una noche del invierno frío, oscuro.
Y estoy consiguiendo más cerca que I pensó siempre que pude.

Y no puedo luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Es hora de traer esta nave en la orilla,
Y tiro lejos los remos, por siempre.
La causa I no puede luchar esta sensación más.
Me he olvidado para de lo que comencé a luchar.
Y si tengo que arrastrarme sobre el piso,
Machacamiento venido a través de su puerta,
Bebé, no puedo luchar esta sensación más.






Kan ju ni fundera på vad det betyder...
Beskriver i alla fall min sinnesstämning något sånär...

*miss you*

Om jag hade vingar.. Minns du den låten? Eller du har inte hört den, bara läst texten.
Men du minns va? Minns du vad du sa? Du sa att du kände precis så som texten var. Att jag hade prickat precis rätt..

Om jag hade vingar..

Nu kan inga vingar i världen ta mig tillbaka..

Jag vill vara glad för din skull. Jag ÄR glad för din skull.
Jag blir glad när du är lycklig. Och du sa att du var det nu.

Du kommer förmodligen glömma allt nu.. Allt som har varit..
Men det gör inget.
Jag kommer inte att glömma. Jag kommer att bevara det i mitt hjärta så som jag alltid har gjort.
Och om du vill, om du känner för det i framtiden, så kan du komma till mig så kan jag plocka fram det ur hjärtat så kan vi minnas igen.. tillsammans..

Tänker på dig vännen.. Det vet du..

En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig..

onsdag, juni 07, 2006

Mardröm - milt uttryckt

Drömde den hemskaste drömmen inatt. Eller, det var på morgonkvisten.
Jag drömde att jag hade sagt till någon att det var så dåliga straff i Sverige, att det var alldeles för snällt i våra fängelser och att vi borde införa dödsstraff. Sedan kommer jag inte ihåg riktigt där imellan men plötsligt var min morfar dömd för rattfylleri och han blev dömd till dödsstraff. För rattfylleri.. nästan lite komiskt.
Fast jag grät när jag skulle säga farväl. Och min mamma grät också.
Sedan kommer jag inte ihåg varför men Micke blev också dömd till dösstraff. Och då grinade jag ännu värre när jag skulle ta farväl av honom. Då kommer jag ihåg tydligare hur det var.
Han hade sin röda kortärmade skjorta och sina svarta byxor på sig och hade gjort sig så fin. Och där jag skulle säga farväl till honom, det såg ut som en liten tågperrong. Vi stod inne i nåt slags väntrum där det skulle komma in nån och ropa upp hans namn. Jag omfamnade honom hårt och grät och grät. Han smekte mig över håret. Och sedan tog han min hand och vi började dansa där. Så kom det nån ful tjock gubbe och ropade upp hans namn och jag grinade så mycket så jag skrek. Men han sa bara lugnt: Var inte ledsen. Vi ses i himlen.
Sedan fick jag hans plånbok och så gick han. Jag kastade mig på golvet och grät och grät. Sedan vaknade jag. Och tårarna rann fortfarande från mina kinder fast jag var vaken. Jag vände mig och och tittade på Micke. Blev så glad över att han låg fär bredvid mig. Smekte honom över kinden. Han tittade upp på mig. Frågade varför jag grät. Jag sa att jag hade drömt. Då sa han att han hade hört det, för jag hade andats så konstigt.

Huuuh det var hemskt. Sedan gick han till jobbet. Men jag bara låg i sängen och fortsatte gråta och la armen över platsen där han hade legat. Så låg jag säkert i en halvtimme. Sen gick jag upp...

onsdag, maj 24, 2006

Sveriges framgångar på senaste tiden

Angående Eurovision Song Contest
En femteplats i Eurovision Song Contest. Det är inte så dåligt. Men jag hade nog högre förväntningar på Carola faktiskt. Men hon gjorde ett klockrent framträdande, så det var på inga vis hennes "fel".
Vi slipper kvala nästa år. Frågan är om det är någon fördel.
Man ser ju att de bidrag som kommer vidare från kvalet placerar sig topp tio och dessutom vinner.
Jag tycker dom borde ändra systemet. Det ska inte vara en fördel att kvala. Man ska få kämpa för att bevisa sig själv, inte få en skjuts framåt i jakten på guldet.
Jag har konkret förslag på hur man borde göra istället, jag tycker bara det är lite knasigt att det ska vara något bra att komma till semin istället för att bli direktkvalificerade till finalen.
Och Lordi tog sitt Finland till seger, en seger de väntat på i 40 år.
Det råder många delade meningar om huruvida detta är bra eller dåligt.
Många hävdar att detta är slutet för schlagern och att Eurovision har spårat ur. Men andra tycker det är fantastiskt och menar att man ska kunna tävla i vilken genre som helst.
Jag säger så här: Finland har aldrig tidigare vunnit - låt det ske. Däremot räds schlagerälskaren i mig att det kommande år kommer att bli en hårdrocksfestival. Det är roligt med blandad musikstil i tävlingen, låt det förbli så!

Angående hockey-VM:
Där knep vi guldpengen! Vilken härlig final det var; vilken målfest!
Jag var nervös när kommentatorer och annat kunnigt folk började ta segern för givet redan innan matchen hade börjat. Det är ett typiskt tecken på att det brukar gå precis tvärtom. Och ännu mer nervös blev jag när jag såg att matchen inledde lite skakigt och utan mål.
Men Sverige tog sedan fram sina styrkor och redan efter mål nr 2 stod det klart att Tjeckien hade väldigt svårt att matcha Tre Kronors effektiva spel.
4-0 blev slutligen resultatet som Sverige skrev historia med. Det första hockeylaget genom tiderna som har vunnit OS-guld och VM-guld samma säsong.
Gåshuden gjorde sig påmind när man såg glädjen hos det svenska laget efter den historiska dubbeln.
Jag tycker det är väldigt roligt att se att Tre Kronor klarar sig utmärkt utan storstjärnorna Foppa och Sudden.
De var helt klart värda guldet! Grattis Tre Kronor!

torsdag, maj 18, 2006

De senaste dagarna

Tänkte bara skriva lite om vad som hänt.

Lördags
Ankarets KM. Micke tog en tredjeplats i hans klass. Han var lite butter.
Men det var kul.
Okå på kvällen, Poodles spelade. Vilket öööööööööööös!!! Susar i öronen fortfarande, haha.
Och sen säger jag bara Svamphits 1! *asgarvar*

Söndags
Pluggade från morgon till kväll..förlåt, morgon.. Alltså från morgon till morgon.
Satt till halv 3 och höll på, men färdig blev jag =D
Tack P för din hjälp! Utan dig hade det inte gått!

Måndags
Redovisade affärsplanen, fick MVG =D
Skönt att den kursen är över!
Redovisade musikpresentationen i multimedia, äntligen av med den.

Tisdags
Var till Uppsala för intervju för en KY-utbildning.
Det gick väl ganska bra men det var ett svårt prov man skulle göra.
Strosade runt där på stan ett tag.
*painful*

Onsdags (igår)
Gjorde äntligen klart Thailandsfilmen. Den blev bra. Och rolig! Kul extramaterial! =D
Gick upp till mamma på kvällen för visning. Dom var nöjda och skrattade mycket åt paradisparodin och det andra! =D

Tordag (idag)
Kom hem från en stund sedan efter att ha gjort nationellt prov i matte c. Roligare kan man ju ha.
Men nu är matten klar och jag är godkänd!! =D
Ikväll är det kval till Eurovision-finalen. Heja Carola! =D

lördag, maj 13, 2006

Lonesome tonight...

Sitter här i mörkret alldeles ensam.
Jag tycker inte om att vara ensam. Jag blir ledsen och deppig då.

Var i Finsta idag. Åt middag där. Blev bjuden.
S var fin i håret =)

Vill göra färdigt Thailandfilmen men måste egentligen plugga.
Just nu gör jag inget vettigt. Bloggar.


Om vi ändå kunde skaffa ett djur. Då skulle jag inte känna mig så ensam.
Då kunde jag ha någon här hos mig. Som tyckte om mig..

tisdag, maj 09, 2006

Drömmen..



Sluter ögonen. Försöker minnas. Minnas drömmen.. Blundar hårt och koncentrerar mig. Minns den vagt. Minns det väsentliga.

Det är ett rum. Med en säng. Nej två sängar. Eller är den ena sängen en soffa? Ja det är det nog. En soffa.
Där sitter en tjej. Och skrattar. Hon har pyjamas på sig.
Jag ligger i sängen. Inget täcke på mig. Ligger där i t-shirt och trosor. Jag skrattar också. Förmodligen åt någonting som just sades.
Det kommer in en kille i rummet. Han sätter sig bredvid tjejen i soffan och de börjar mysa med varann. Jag tittar på dem.
Plöstsligt känner jag en varm hand som smeker mitt ben, nerifrån vaden och uppåt.
Jag tittar upp och jag känner genast igen det fina leende ansiktet och den mörka kalufsen som bara får det att klia i händerna eftersom man så gärna vill dra fingrarna igenom den.
På soffan har det börjat hetta till mellan killen och tjejen. Men det är bara något jag förnimmer, för uppmärksamheten riktas mot den man som står framför mig.
Jag känner en konstig känsla i kroppen. En blandning av njutning och obehag. Jag tittar frågade på honom och frågar: "Vad gör du?"
Han tittar leende på mig, kryper upp hos mig i sängen och omfamnar mig. Nu är han så nära, så nära.
Som svar på min fråga viskar han försiktigt i mitt öra:
"Det går inte längre att förneka vad som händer mellan oss".
Vi möts i en passionerad kyss och sedan...

*censur*

måndag, april 24, 2006

Poetry in motion



I hate the way you talk to me and the way you cut your hair.
I hate the way you drive your car. I hate it when you stare.
I hate the way you are always right. I hate the way you lie.
I hate it when you make me laugh and even worse when you make me cry.
I hate it that you are not around and the fact that you didn´t call.
But mostly I hate the way I don´t hate you -
Not even close, not even a little bit, not even at all.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
...Vill inte somna, vill inte vakna...
...Vill inte älska, vill inte sakna...
...Vill inte blunda, vill inte se...
...Vill inte gråta, vill inte le...
...Vill inte ge upp, vill inte drömma...
...Vill inte minnas, vill inte glömma...
...Vill inte se sol, vill inte se snö...
...Vill inte leva, vill inte dö...

söndag, april 23, 2006

Sista timmarna på påsklovet..

Och det känns lite kasst. Det var så mycket jag skulle ha hunnit gjort. Men jag kan inte komma på nått av det som jag skulle gjort, som jag faktiskt har gjort. Hmm..

I fredags var det meningen att vi skulle gymma. Men det blev inte. Istället roade vi oss med att sätta på sommardäcken på bilen. Och nu är den så fin så, för nu är ju originaldäcken på. Nu behöver den bara tvättas också.
Sedan shoppade jag loss med mamma i fredags också. Det var skoj! Köpte en kavaj och ett par byxor till, en ny jacka och ett par nya skor. Och behövde inte betala ett endaste dugg. Mamma behövde få skämma bort mig lite sa hon, haha. Inte mig emot.. :P

Sen igår så va jag ute med bowlingdamerna och åt middag och partade lite. Då hade jag på mig min nya kavaj. :)
Jag åt kött, det var mumsigt. Med jättegod BBQ-sås! Och sedan glass och jordgubbar! :)
Och jag och Madde skrattade åt Calcuttiska, haha. Ja, vi skrattade åt en hel del faktiskt! :) Det var skönt att skratta.
Sedan gick vi på Wallmans och där var ju mamma! :) Och gänget :) Och Emil *asg*
Nämen det var en riktigt skojig kväll! Tack för den! :)

Och idag.. ja, då är det mest..söndag..vilodag..
De sista timmarna på påsklovet. Det gäller att spendera dem rätt.

Nej nu orkar jag inte skriva mer.
C'ya around!

fredag, april 21, 2006

Åland

Har haft en underbar dag. Förutom snön, den kunde jag ha varit utan. Vintern, nu låter du våren vara ifred, du har härjat länge nog! Så det så!

Gick upp tidigt imorse. Åkte till Åland med bowlarna :) Det var skojsigt.
Det började med Chicago uppe i cafeterian. Emelie ledde ett tag men sen kom Totte med ett fjuttigt fyrtal i treor och dom ynka poäng man hade skrapat ihop försvann i fjärran land för att aldrig mer komma tillbaka.
(Det där var ett dåligt försök att låta dramatisk)
Sen hann vi inte spela för Totte hamnade på köpstopp, bokstavligt!! Det stod helt still.
Så vi var tvungna att avbryta för vi skulle av båten.
Sen spelade de sina åtta serier i Mariehamn. Det var roligt att titta på. En stund. Typ 3 serier. De resterande 5 var seeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeega. Fick kämpa med ögonlocken. Men till sist blev de klara iaf.
Iväg till båten igen. Ombord på den. Fick i oss mat, Mickes andra hamburgertallrik för dagen. Min lille Tockis. Älskar dig, fast du nog inte läser detta. Det gör du sällan..
Sen efter maten blev det pokermaskinen. Cashade in 200 spänn efter en färgstege i klöver, naaaaajs! =D
Sen stod och och tittade på när Emelie och Sofie lekte med myntmaskinen. Roligt till en början, men sen blev det nästan lika segt som bowlingen.
Men jaja, det slutade iaf med att Emelie och Sofie vann 150 kr på pokermaskinen och vi växlade in mynten till sedlar i sista sekunden, sen ner till bilen och innan man visste ordet av var vi hemma igen.
Kul dag iaf :) Med underbara människor. (F) till er!

tisdag, april 18, 2006

Mikael <3 Matilda 3 år

Tre år sedan.. Oj oj, känns som igår. Men ändå så avlägset.
Jag gick i ettan när vi blev tillsammans. Nu har man varit arbetslös i snart ett år, som Micke sa.
Det blev ingen present och jag fick ingen av honom heller. Jo, boosterpacks *asg*

Men jag hade iaf sett till så att han fick jobba dag idag så jag kunde bjuda ut honom på restaurang. Det blev en lyxmiddag för 570 kr. Men det är trevligt att få unna sig det nån gång ibland också.
Jag åt entrecôte och Micke åt sirloin biff eller vad det hette. Vi garvade en stund åt namnet på biffen och undrade vad det var. Men det var gott iaf enligt Micke :)
Sedan åt vi en dessert som inte stod i menyn, glass med grädde, jordgubbar, marräng och chockladsås! *mums*
Fast man var så mätt efter varmrätten så slank det ner utan problem.

Ja det var vår 3-årsdag det.
Mysigt var det. Men den är ju inte slut än. Vi har ju kvällen och natten kvar.. hihi.. men den delen är cencurerad....................




****** **** **** *** **** *** **** ****** *** ***** *** ******
*** ** ****** ******* *** ****** ****** *** ***** ** * ** *****
* ** **** ** ***** *** ** ** ***** **** *** ***** **
*** **** *** *** **** **** ***** ***** ****
**** **** ** ****** *** ** ** ** **** ******
***** **** *** *** ** ******** ** **** **** *** *****
*** ****** ******
**** ****** ** **** **** *** ** ***** ****
*** ***** ** ***** **** ** ** ***** **

=D

måndag, april 17, 2006

Så här var min påskhelg

Skärtorsdagen:
Var i skolan i en dryg timme. Räknade matte. Eller, det var mattelektion. Jag räknade inte vidare mycket. Jag och Linnéa satt och spånade om present till Anders. Kom på en kul grej. Garvade åt det.
Var på middag hos mamma på kvällen, åt grillat och spelade kort. Mysigt.
Hände inte så mycket mer.

Långfredagen:
Upp tidigt. Hämtade Linnéa och Linus ca tjugo över nio på morgonen, färjan ut till Blidö gick kl 10.
Födelsedagskalas hos Anders. Med olika lekar. Typ plankhasning, doppa spiken i flaskan, frågesport och lite så där. Jag var i lag ett. Vi vann. Såklart. Vi rockade i plankhasningen.
Färjan tillbaks från Anders gick vid halv fyra typ.
Trötta som ägg var vi när vi kom hem. Men middag hos mamma igen, lite "påsk-plock". Hem och somnade tidigt.

Påskafton:
Upp tidigt igen och ha tvättstugan. Fortfarande trötta som ägg. Iaf jag.
Micke kom på fika på förmiddagen. Jag var inte så social, jag var mest trött.
Ingen middag hos mamma, vad jag kan minnas blev det pizza.
Hände inte mycket den dagen, vi mest bara var.

Påskdagen:
Sovmorgon för första gången på ett tag. Och den tog vi vara på!
Vid två-tiden åkte vi till Täby, till Jill och Hasse. Där var nästan alla syskonen till Micke, utom Anders och Tomas. Åt jättegott, kallskuret med god potatisgratäng. Somnade nästan i soffan efter maten, men höll ögonen uppe bara för att titta på alla söta bebisarna som var där.
Åkte hem, tänkte somna i bilen på vägen hem men det var alldeles för bra låtar på radion så jag höll mig vaken. Dåsade resten av kvällen.

Annandag påsk:
Sov ut igen. Skönt! Tillbringat en del tid framför datorn. Skulle börja redigera mammas och Sölves film från Thailand men datorn ville inte samarbeta så jag skällde ut den och sedan struntade jag i redigeringen.
Har battlat lite med Micke och nu är Niklas här och han och Micke har duellerat lite.
Kommer nog ha ganska tråkigt resten av kvällen...

__________________________________________________


Ingen direkt händelserik påsk men ändå är krafterna nästan slut. Sorgligt. Att man orkar så lite.
Få se hur resten av veckan ter sig. Om man kan få tummen ur arslet och faktiskt göra nån nytta fast man är ledig. Mycket skulle behöva göras. Typ plugga lite, städa, stryka, rensa i garderoben mm.
Men men, idag är det röd dag, då behöver man inte göra nått! =P

Det var allt för mig.
Puss o kram..

onsdag, april 12, 2006

En dröm...

Det var ett nästan tomt rum, det var kalt på väggarna
och där fanns endast en stor säng och en liten byrå.
På byrån stod en liten lampa som lyste upp det annars
så mörka rummet. På den ena halvan av sängen låg jag
och på den andra sidan låg han, den mörke och snygge
mannen.. Där låg vi och småpratade och fnittrade lite
emellanåt. Jag kände mig lite trött så jag kröp tätt intill
honom och la mig på hans arm. Jag visste inte om han
skulle acceptera det men jag gjorde ett försök.
Och han protesterade inte utan öppnade villigt upp sin
famn. Han frågade om jag var trött och jag sa att ja lite
trött var jag. Jag vet inte hur, men plötsligt tittade jag
upp och såg hans antikte ovanför mitt. Han böjde sig ner
och kysste mig passionerat.
Min puls ökade och jag förlorade mig själv i tid och rum.
Plötsligt blev vi störda av en hög signal. Det var min mobil
som ringde. Jag svarade, fortfarande helt betagen av kyssen.
Mannen i telefonen lät uppjagad och smått irriterad och
frågade om vi visste var kvinnorna var, om vi hade hört
något från dem. Men jag sa att nej vi visste inte och vi hade
inte hört något. Ja det var ju typiskt hörde jag i andra änden
av telefonen. Eftersom dom var stupfulla och bara någonstans
i Sverige och inte hade de telefonerna med sig, eller så var de
inte på. Sedan avslutades samtalet. Rätt var det var fann jag
mig själv i hans famn igen, med hans läppar mot mina.
Men precis samtidigt backade vi undan och sa att nej det här
var ju fel. Men vi kunde inte lägga band på oss själva och jag
sa att nu spelade det ingen roll för vi hade redan gått över
gränsen, då kunde vi lika gärna fortsätta. Han kysste mig
igen och jag la armarna om hans hals och kysste honom tillbaka......

***************************************************************************

Typiskt att jag skulle vakna just när det blev som bäst.
Ja jag blev faktiskt besviken. Och sedan förvånad över att jag blev så pass besviken.
Trodde det där var bortblåst.
Och iofs, en dröm som denna behöver ju inte nödvändigtvis betyda något..

Well, it was nice while is lasted..

Kom på mig själv med att tänka på om han skulle kunna göra så i verkligeheten.
But you wouldn't even consider it now would you?

****************************************************************************

tisdag, april 11, 2006

Heartbreak Hotel

Hej hej *vinkar*

Ikväll har jag varit på bio. Det var skoj, vi såg Heartbreak Hotel. Det var jag och sambon och mamma och Sölve :)
Den var rolig faktiskt, jag kan rekommendera den! :)

"Och vilket jävla jobb du har då!"
*asg*

Kul att göra lite annat än bara sitta hemma.

Imorrn är det gymmet igen och på torsdag också. Vi kör hårt nu! :)

Har lite läxor och så men orka ta itu med det nu liksom. Om jag skulle göra allt nu, vad ska jag då med påsklovet till liksom? :P






I mitt hjärta har jag
redan bestämt mig.
Men det är svårt ändå.
Jag kommer alltid att
undra hur det kunde
ha varit...

onsdag, april 05, 2006

Lättnad

Japp, känslan idag när jag fick tillbaka matteprovet. Lättnad. Fick G+!!! =D
4 poäng från VG =D
Oj oj oj, det trodde jag aldrig!
Och hade han inte varit så himlaste petig med sina poäng så hade jag fått VG.
Men bara jag blir Godkänd, så spelar det inte så stor roll med resten.

Var egentligen bara det jag ville dokumentera.

Har present-problem. Mina planer gick i kras. Tusan. Vad ska jag nu hitta på?


/Tilda

söndag, april 02, 2006

"Saknar dig redan efter två minuter"

Menade du mig?

------------------------------------------------------------------------------------


I min fantasi
Går vi närmre och närmre varann
Allt står still när du viskar mitt namn
I min fantasi
Nu ser jag allting så tydligt och klart
Den där natten det var du och jag
I min fantasi
Du var min men försvann med mitt hjärta som stod i brand

När kalla nätter sänker sig och fängslar mig, då väntar jag
När kalla nätter plågar mig med minnen om hur det var
När kalla nätter sänker sig tar rädslan vid, då längtar jag
Till heta nätter nära dig, men kylan håller mig kvar
Kalla nätter längtar jag

I min fantasi
Kan jag känna din hud mot min hud
Knappast medveten om nattens ljud
I min fantasi
Du var min men försvann med mitt hjärta som stod i brand

När kalla nätter sänker sig och fängslar mig, då väntar jag
När kalla nätter plågar mig med minnen om hur det var
Kalla nätter längtar jag

Nu står jag ensam kvar så här helt oviss om vart livet bär
Vill bara vara där du är

När kalla nätter sänker sig (och fängslar mig, då väntar jag)
När kalla nätter plågar mig med minnen om hur det var
När kalla nätter sänker sig tar rädslan vid, då längtar jag
Till heta nätter nära dig, men kylan håller mig kvar
Kalla nätter längtar jag
Kalla nätter längtar jag

måndag, mars 27, 2006

Kanske, kanske inte.

Tänker på dig, ja det gör jag.
Dina kramar är så varma.
Vi ses alldeles för sällan.
Eller kanske inte.
Kanske är det bra.
Då kanske vi kan glömma..
Eller kan vi inte det?
Jag vet inte om jag kan.
Men jag kan nog om du kan.
Kan du?

Du säger aldrig någonting,
du öppnar aldrig dörren till ditt innersta.
Kanske är det bra.
Kanske blir det för jobbigt.
Eller kanske inte.

Jag tänker på dig.
Jag hoppas du tänker på mig också.
Jag tror att du gör det.
Kanske gör du det.
Eller kanske inte.


******************************************************************************

torsdag, mars 23, 2006

Det går framåt i matten..

Halloj allihop!
Om det nu är nån som läser.. hehe.
Nu är det torsdagkväll. Då är det snart helg. Gud vad skönt!
Fast jag måste plugga i helgen. Men jag hinner väl med lite annat också kanske. Typ Sims. Japp, har köpt Arbetsliv nu. Skitskoj! Och det går bra för mitt företag också, jag har ett elektronikföretag!
Men men, nog om det.

Idag hade jag matte. Prov nästa vecka. Men det känns rätt bra nu, L har hjälpt mig så idag räknade jag massor och jag förstod allt också! =D Det bara flöt på, det kändes asbra!
Men lär ju få IG på provet iaf, men men, då får det bli så.
Försökte få med L på karaoken nästa vecka också, hon lät väldigt sugen. Får se om hon kommer med, vi skulle höras.
Trevligt att ha återknutit den bekantskapen faktiskt! =)

Ska styra middag nu. Hare gött sötnosar!

lördag, mars 18, 2006

Melodifestivalen

Rätt låt vann! Helt klart!
Blev nervös ett tag och trodde Sverige hade fått fnatt som ville skicka Andreas Johnsson.
Men sedan tog vi oss i kragen och valde ut det bästa bidraget.
Tyckte dock att Linda Bengtzing förtjänade att komma högre upp, den låten var riktigt bra.
Magnus Bäcklund stod också på min topp 3 lista.
Men jaja, slutet gott, allting gott. Carola tar nog Athen med storm. Får vi hoppas. För hur kul är det om vi inte tar oss vidare från semin? Är det ens värt att kolla på då?


******************************************************************************


Nu har ni stött och blött på varandra i snart tre år.
Det finns ingen som känner dig så bra som han.
Men plötsligt har det blivit kul att gå ut på krogen igen,
flirta och känna sig uppskattad av andra.
Tanken kommer och allt ställs på sin spets: ska det bli
ni två för alltid, ska ni satsa helhjärtat och bilda familj?
Är han den rätte? På riktigt?

Du avskyr när du är ute på krogen och ser snygga
killar precis överallt.

Gör ett krasst test: Skulle du bli galen om han hittade
någon annan - eller skulle det kännas skönt?
Där har du svaret...

onsdag, mars 15, 2006

@ work

Var ett tag sen sist jag skrev här.
Har väl iofs inte hänt så mycket. Försöker komma på nått, men nej, det står still.
Onsdag, mitt i veckan.. Sitter på jobbet. That's right, you heard me. Hoppar in lite extra på NOTE nu ett par dagar. Rätt kul fast dött idag för alla är på konferans. Men skönt det med, då kan man ju t.ex. passa på att blogga =P

Skolan tuffar väl på. Ja inte matten då. Där tuffar det inte det minsta. Men jag kämpar så gott jag kan..
Om två veckor har jag iaf karaoke att se fram emot. Har jag hört..

Ska fika med L nästa vecka. Ska bli kul, har inte träffat henne på himmlans länge.
Hon kan nog hjälpa mig med matten också.

Ska träffa syon på måndag. Få ordning på livet och vad jag ska studera =P

Anyway.. Glider nu..

Hare så bra allihopa!

PS. Trevligt att prata med S idag. DS.

torsdag, mars 02, 2006

Vettigt lov.. NOT!

Oj redan torsdag idag. Känns som om sportlovet bara har runnit ifrån mig.
Här är en lista på allt vettigt jag har gjort hittills:

- Sovit ut
- Jobbat

Ja, det var ungefär det. Men annars har lovet mest bestått av tv:n och datorn. Usch. Värdelöst.
Borde ha passat på att träffa kompisar och kanske plugga undan lite matte så jag inte halkar efter.
Och plugga lite till provet som jag har på måndag direkt efter lovet..

Pratade lite med T igår på msn. Vi kanske skulle ses nått. Om han bara orkar ta upp telefonen och ringa.
För jag tänker inte göra det den här gången, jag får ALLTID styra annars. Den här gången skrev jag klart och tydligt: Ring om du har lust att ses nått.
Så nu får han fan ta sig i kragen.
Ja, det var väl dom vänner jag hade liksom.. Jaja, så kan det vara..


Nya bilen går iaf som ett skott =D
Ska åka och tvätta den idag, tillsammans med mamma som ska tvätta sin bil.
Usch vad skitig den blev efter att Micke tog den till Bålsta. Men det är inget bra väder att köra ny bil i nu när det är så slaskigt överallt.

Kanske ska få i mig lite frukost. Vore mumsigt! =)
Ha det så bra alla mina små troll.. eller nått..

(F)(F)(F)(F)(F) till er som betyder något..

fredag, februari 24, 2006

Vi har blivit med bil!

Klockan är en sisådär 40 min före midnatt. Pojken ligger i sängen, är inte säker på om han sover eller ej. Men han borde för han ska upp tidigt imorrn och köra till Bålsta. I nya bilen!!!
Jajamen, hämtade pärlan idag. Så fiiiiin!! *stolt* En Opel Vectra 2,0 Turbo GTS för de som inte vet, färg; Silver Lightning. Och nu är jag nästan lite avundsjuk på Micke som får köra fram och tillbaka till Bålsta imorrn.
Ja, nu är det nästan lika kul att köra bil som när man tog körkort! Fast lite läskigt är det ju också, man tycker alla andra kör som dårar och att de kör alldeles för nära. Herregud, de stänker ju ner lacken! Hehe..
Nämen kul är det! Som vi har längtat! Gäller bara att fixa det ekonomiskt också men det ska vi nog göra. Vi hjälps åt! =)

Och så har man sportlov också. Fast ska ju extraknäcka lite nästa vecka. Gäller bara att komma ihåg det. Jag har det ju skrivet i min almanacka men jag tittar inte där så förfärligt ofta, hehe. Får ställa in påminnelse på mobilen eller nått. Vore ju pinsamt att missa liksom..

Blev äntligen klar med min websida igår. Lite försenad men läraren verkade inte ha nått emot det så..
Precis som på Roden det där, man kan manipulera lärarna ganska ordentligt utan att de märker det och när de väl fattar så är det för sent, haha.
Några har ju kollat men ni som inte har; här är adressen:

http://ewebb.komvux.norrtalje.se:81/elever/cll33/xovn_3/index.html

Observera att det här inte är "min hemsida", utan det är ett skolprojekt. Alltså jag har gjort den i syfte för skolan, ingenting annat. För den är ganska töntig, hehe. Men men, rätt nöjd blev jag ändå. Fick inte till allt riktigt som jag ville men men, man kan inte få allt.
Kollade på den i skolan idag, där såg den helt CP ut, hade helt annat teckensnitt och bilderna var i helt annan storlek. Så jag antar att det varierar beroende på datorer och så. Ha det i åtanke också!

Träffade S idag på banken. (Ska börja nämna personer vid deras första bokstav istället som jag gör med J så slipper folk bli "uthängda". Tror inte det spelar nån roll för tillexempel Micke, hehe. Sen känner jag ju visserligen fler personer som börjar på samma bokstav men det blir ett senare problem.)
Anyway, hon (aha, det är en hon! =P) hälsade glatt och frågade om vi hämtat bilen och så. Riktigt trevligt, vet inte om jag hade väntat med det direkt. Men det var väl storsint, antar jag..*hmm*

Nej nu får jag lov att krypa ner hos älsklingen.
Ska drömma om att köra Opel... =P

Över och ut
/Tilda

PS. Ser du J, två positiva inlägg på raken! =) DS.

torsdag, februari 16, 2006

Positivt blogginlägg

Ja, jag har bestämt för mig att jag lovade J det för en tid sedan. Att skriva om kul och roliga saker som händer i mitt liv. Ett inlägg utan ledsamheter och kärlekstrubbel.
Och här kommer det. Så J, håll till godo! =)

Igår var det onsdag. Och det vet vi ju vad det innebär! Just det, KARAOKE!!! =D
Baste var här, så han, jag och Monica spenderade onsdagkvällen på Bistro. Med sång och show! =)
Det var skoj! Jag sjöng Fame-låten, Himlen runt hörnet, Teddybear och sen så sjöng jag och Baste Country Roads. Men de måste verkligen skaffa fler bra duettlåtar. För dom är sällsynta i karaoke-häftet.
Sen var det en gubbe där som tyckte jag var så himla snygg och han sluddrade något om att man skulle ju inte tacka nej till en sån goding. Yuck.. Lite äckligt. Men han var rätt full. Och tillslut satt han bara och sa: Jarå, nejrå, jorå.. nejrå, jarå.. osv. Lät lite kul, så Monica och jag skrattade lite åt det.
På det hela taget en lyckad kväll, som väntat!
En hel månad till nästa gång..*längtar*


Micke och jag har köpt två nya spel, ett till datan och ett till PS2. Sommar-OS i Athen till PS2. Skoj faktiskt! Fast det som vi köpte till datan var roligare, det slåss vi om nu, för det gick inte att bränna.. =/
Vi köpte Yu-Gi-Oh! Så nu har vi pratat om att köpa kort och spela i verkligheten, mot varann.
Shit, vi blev verkligen jättebitna bägge två, på direkten.

Nej, nu måste jag plugga lite. Jag har i princip bara glidit runt sedan skolstarten, nu kommer det tillbaka och biter mig i rumpan. Men matteprovet är klart iaf, tror jag blir godkänd. Ska mycket till annars..


Ser du J, vad duktig jag var nu! Inga ledsamheter. Om man bortser från det faktum att jag har nämnt skolan och läxor och plugg.. Hehe =P

Över och ut
/Tilda

tisdag, februari 07, 2006

I'm sick and tired of always being sick and tired

One way friendships.. Känns som om jag har en del sådana.
Jag blir så arg på Sofie. För jag försöker och försöker att vara en vän, jag pratar med henne, frågar hur hon mår, hur det har gått i bowlingen, finns där, bryr mig.. Men hon kastar det bara i ansiktet på mig. Man får bara skit tillbaks. Och nu har jag ledsnat. Ingen får göra intrång i hennes perfekta värld, då jäklar. Gaah, jag blir så trött. Så less..

Ändå fick hon mig att inse nått idag. Om Micke. Eller, det har jag väl insett själv också, men när någon annan säger det så bli det mer påtagligt. Då är det inte bara jag..
Vi pratade om hur jag kände mig less på att aldrig bli prioriterad, att alltid komma i andra hand efter bowlingen. Ibland också i 3:e hand efter jobbet, och ibland i 4:e hand efter allt annat.. Men främst är det ju bowlingen.
Då sa hon: Bowlingen är hans liv.

Ja, det är sant, det är den. Trodde jag var det också. Trodde jag kunde smyga mig in på iaf en delad första plats. Men bowlingen har funnits där i hela hans liv nästan. Hans första ord var säkert strike eller nått sånt.
Och jag kommer aldrig kunna konkurrera ut den. Aldrig.
Kanske var det lättare när jag själv spelade, jag vet inte. Iofs har jag känt så här väldigt länge. Men det blir värre och värre för varje dag som går och det känns som om vi håller på att glida isär. Jag vet inte, men något känns annorlunda. Från hans sida också. Och jag vill inte det, för jag älskar honom!
Vad kan vi göra för att fixa? Kanske en paus? Men vi bor ihop? Var ska den ena eller den andra ta vägen? Jag flyttar INTE tillbaks till mamma, that's a big no-no. Och han.. ja, känns inte som om han har så många ställen att åka till.. bowlinghallen kanske.. det är ju där han vill vara..
Varför har det blivit så här? Och VAD är det som har blivit? Och hur fixar vi..? Kan vi fixa..?
En sak är säker iaf, jag orkar inte göra allt hästjobb på egen hand, då får han anstränga sig lite också. Annars har vi nog ingen framtid han och jag. Sometimes love just aint enough..



Om du tror att jag glömmer,
om du tror att jag vill,
gå vägen tillbaka en gång till.
Om du tror jag förstår dig,
när du vänder dig bort,
då skulle regnet aldrig falla ner,
och inga tvivel finnas mer,
och underbart aldrig bli kort.

Det har redan skett, det som aldrig sker,
och nu vill jag lova ännu mer.
Om bara jag får ditt svar,
att du stannar kvar

Jag ser dina ögon,
och läppar jag kysst.
Och även om det skrämmer mig,
så vill jag ändå fråga dig,
varför du blivit så tyst.

Det har redan skett, det som aldrig sker,
och nu vill jag lova ännu mer.
Om bara jag får ditt svar,
att du stannar kvar.

Så säg mig, att du stannar kvar!

torsdag, februari 02, 2006

Jag är olycklig!

Jag orkar inte mera.. Jag gör verkligen inte det.
Ett liv i ständig motvind, det är väldigt svårt att inte bara ge upp allting.
Det känns som att ingenting spelar någon roll längre. Allt går ju åt helvete i alla fall.
Jag känner mig som det största jävla misslyckande som har satts på denna jord. Jag gör ju ingenting rätt. Jag misslyckas med allt jag gör, ALLT. Och jag orkar inte ha det så. Det är skitjobbigt!
Det har gått så långt att jag tycker att det är jobbigt att leva! Ja, det tycker jag. Varje dag när jag vaknar upp känner jag att det är motigt att gå upp för jag vet att det väntar massa missöden. Jag vet t.ex. att jag kommer att göra illa mig minst en gång, jag kommer att förlora någonting minst en gång och jag kommer att gråta minst en gång. Och ingen ser.. Ingen bryr sig..

JAG ÄR OLYCKLIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hur många gånger ska jag behöva säga det för att folk ska höra? Hur högt ska jag behöva skrika för att folk ska vända på huvudet? Ska jag behöva vara så här olycklig överhuvudtaget?

måndag, januari 30, 2006

*going crazy*

Jag hatar att känna så här. Jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det.
Du sa att det fanns en orsak. Men vilken är den då?
Det kan inte finnas en mening med att känna så här. Åtminstone inget som är bra..
Nån däruppe i det måste verkligen tycka illa om mig.. =(

Jag bara sabbar ju när jag känner så här. Bara sabbar och förstör. Eller hur? Visst är det så att du tycker det är jobbigt? Erkänn att du tycker att det är jobbigt! Klart du gör.. Och om inte, vad tycker du då? För nått måste du tycka och tänka! Kan inte bara vara jag som tycker och tänker..
Ååh jag är så dum. Så fel funtad.
Lyssna på mig. Här sitter och skriver frågor rakt ut i luften. Herregud. Get over it!!
Om det ändå vore så lätt...

Nåja skitsamma i det nu. Ändå ingen som bryr sig.. Allra minst.. Äh..



Vi köpte nytt vardagsrumsbord idag. På Mio. Skitsnyggt! Och billigt, rea! =D 700 kr.
Alla som vill komma och titta är välkomna. Vi får inte besök så ofta, hehe =)
Nej nu ska jag fortsätta med mitt parti poker som jag håller på med.


By the way.. Saknar mammas Whitney Houston-skiva. Riktigt många bra depplåtar där!
Här är en..

I know that when you look at me
There’s so much that you just don’t see
But if you would only take the time
I know in my heart you’d find
A girl who’s scared sometimes
Who isn’t always strong
Can’t you see the hurt in me?
I feel so all alone
I wanna run to you (oooh)
I wanna run to you (oooh)
Won’t you hold me in your arms
And keep me safe from harm
I wanna run to you (oooh)
But if I come to you (oooh)
Tell me, will you stay or will you run away
Each day, each day I play the role
Of someone always in control
But at night I come home and turn the key
There’s nobody there, no one cares for me
What’s the sense of trying hard to find your dreams
Without someone to share it with
Tell me what does it mean? (chorus)
I need you here
I need you here to wipe away my tears
To kiss away my fears
If you only knew how much...

fredag, januari 27, 2006

Eum..

Har precis kollat färdigt på Mannen med Järnmasken. Skitbra film! Måste införskaffas till filmsamlingen.
Och som vanligt började man gråta i slutet. Finns det nån film som jag inte grinar till? Hmm..*tänker efter*..nä tror inte det. Vilken toffel jag är.

Låter som att Baste håller på att komma ur sin depression. Är glad för det.

Vet egentligen inte vad jag ska skriva. Skrev mest för att jag inte skrivit på ett tag. Bloggar ungefär lika ofta som jag tränar numera.. Usch och fy på mig vad lat jag är. Och det är inte ens jobbigt att träna, kan ju göra det framför tv:n liksom. Nej, skärpning nu Tilda! Visa dom att Tjockisen också kan!

Nej nu ska jag spela nått online-spel tror jag.
Måste ladda på mitt premium på Blip också så jag kan spela mera gurka.

/Tilda

torsdag, januari 19, 2006

Oh, well, there's still tomorrow...

Igår var en skoj dag.
Spelade badminton. Det var dock inte som jag väntat mig. Hon tränaren där, jag hade lite svårt för henne.. Men jag har mina idéer på hur jag ska lösa det, så vi får väl se hur det blir med det där..

På kvällen var jag på Bistro, det var karaoke. Var där med Monkan, Niklas och Baste. Sjöng några låtar. Det var kul. Riktigt kul! Hade det inte varit en "school-night" hade jag stannat länge. Thanks for bringing me along guys!

Jaha, nu sitter man här i sin ensamhet.. Och det kommer man att göra hela kvällen..
Kan inte förneka att jag är besviken.. Men jag kan heller inte påstå att jag är förvånad. Det blir alltid så här..
Sedan sitter jag här och gråter hela kvällen.. Hatar att vara själv. Mitt liv är en enda röra. Lägenheten är också det. Borde städa men jag orkar inte. Känner inte för någonting just nu, inte ens för att blogga.. Men jag gör det ändå.. Det enda jag känner för är en varm kram..


Sist sa du att om jag hade bett dig stanna den där kvällen hade du gjort det. Om du hade vetat att jag var så ledsen, då hade du stannat.. Undrar om det gäller den här gången också? Nej, kan inte begära det av dig.
Jag är en stor flicka, jag får väl klara mig själv.. Men varför känner jag mig så då liten på jorden? Så liten och så ensam..

Kom på en bra låt. Måste nog rippa den så jag kan ha den på datorn.
Skriver texten här. Someone might recognize themselves..

Since you've been gone I've been lonely
Longing to be with you only
Maybe there's still is a way
I could find you and say.. just how I feel
I can't believe that it's over
Wished somehow I could have showed her
All that was inside my heart 'stead of playing the games
You might have stayed..
(Funny just the other night).. I was thinking
(I wondered if you ever think).. about me
(I call you on the phone).. there's no answer

Oh well.. There's still tomorrow
Oh well.. I'll try again
Oh well.. Maybe just maybe..

Since you've been gone I've been lonely
Longing to be with you only
If there's a way I could beg you to stay
Would you please.. stay with me?
(I was thinking maybe I).. could come over
(Hoping that we could finally).. work this out
(Even if tonight) ..we don't dont find an answer

Oh well... There's still tomorrow
Oh well.. I'll try again
Oh well.. Maybe just maybe..

If I had another chance
We would stand hand in hand
You'd be my girl
I'd be ur man
Oh well.. maybe just maybe we can...

I still call you on the phone.. still no answer..
Maybe later on I'll try.. one more time
Or am I just a fool? To keep trying..
Oh well.. There's still tomorrow
Oh well.. A fool's what I am
Oh well.. Maybe just maybe..
Oh still there's still tomorrow
Ohhh well
Maybe just maybe..
See if I bend on my knees and give you all of me
Oh well there's still tomorrow
Oh well I'll try again
Oh well.. please.. just maybe
Since you've been gone.. I've been lonely..

torsdag, januari 12, 2006

Bilder

Veckan lider mot sitt slut. Skönt. Inte för att det har varit nån direkt påfrestande vecka. Men ändå.
Nästa veckan sätter skolan igång på allvar. Det ska bli kul att få nått att bita i igen! Matten blir väl tuffast. Men jag ska klara den! Satsar ju på G men ett VG vore ju inte alls fel alltså!

Vet egentligen inte vad jag ska skriva.. Skulle jag släppa på spärrarna skulle det bara flyga ur mig ord och fingrarna skulle smattra mot tangenterna som aldrig förr. Men nu har jag verkligen jobbat med att försöka se livet ur en positiv synvinkel och jag har stängt in alla känslor så då vore det ju synd om de ska komma fram igen...

Jag har lagat mat idag, alldeles själv, och jag menar verkligen LAGAT mat, från grunden. Jag har gjort köttfärslimpa! Det blev smarrigt, fast nästa gång ska jag tänka på att krydda lite mera (jag brukar vara snål med sånt) samt att den nog kan stå inne en stund till.

Anders var här för en stund sedan och lämnade en skiva med bilder från alla klassfester som vi hade under gymnasietiden. Jag saknar faktiskt min klass!
Bara för det blir jag tvungen att lägga in lite kul bilder på dom här! :)
































måndag, januari 09, 2006

Nu är måttet nästan rågat

Igår pratade vi ut ordentligt. Vi behövde det. För nu är måttet nästan rågat vad det gäller Micke och hans jobb.
Igår (söndag) var vi och hälsade på min bror. Haha, det tog ett tag att hitta dit. Micke påstår att jag är en usel kartläsare, har ingen aaaaning om vad han fick det ifrån.
Men slutligen kom vi dit iaf.
När vi hade varit där i 10 minuter-en kvart så ringer hans telefon. Jag tänker: Nej, låt det INTE vara Pelle!
Men det var det. Och han sa att Micke måste komma och jobba omedelbart. Och vad gör den alldeles för snälla Micke? Han ger mig en bussremsa, pussar mig på kinden och säger: Ses sen älskling.
Hallå?? Vi är i Sollentuna, hos min bror och mina brorsdöttrar som jag träffar inte alltför ofta. Och han bara drar?? Hur kunde han göra så? Tror han att Pelle skulle göra samma sak för honom? Haha, nej du, för de vet att han är för snäll och de utnyttjar det till max. Han erkände till och med själv att du inte trodde Pelle skulle göra likadant.

Men igår när han kom hem från jobbet satte vi oss i alla fall ner för att prata allvar. Jag kände att vi behövde det, för när jag kom hem från min bror var jag färdig att packa väskan och ge mig av...
Men någonting fick mig att stanna kvar. Det var min kärlek till honom, och hans kärlek till mig. Jag vet att han älskar mig, jag bad honom bara att se över dina prioriteringar. Han måste visa att han åtminstone FÖRSÖKER prioritera mig, jag är hans flickvän! Sedan att det inte alltid går, det förstår jag också. Men jag orkar inte leva med honom om bowlingen och jobbet ALLTID ska komma före. Då kanske han inte ska ha flickvän...

Jag vill inte lämna dig! För jag älskar dig, jag älskar dig av hela mitt hjärta och hela min själ! Det vet du!
Men ibland känns det som du tar för givet att jag står ut med vad som helst, och då måste jag sätta ner foten och visa att det gör jag inte alls!
Det är inte så svårt att prioritera den man älskar. För mig är det bara helt naturligt!

Jag älskar dig Mikael! Svik mig inte nu...

fredag, januari 06, 2006

Frustration

Känns som jag bara slösar min tid. Gör inget om dagarna. Men när det väl dyker upp nått kul att göra, då har jag ingen lust. Jag känner mig liksom rastlös och orkeslös på samma gång.
Fick en bra sammanfattning av det av en god vän; frustration.
Kanske blir lite mer strukturerat när jag börjar plugga igen. För så här var jag aldrig på gymnasiet. Iaf inte samma grad av frustration.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva här.
Solen strålar och himlen är blå, allt är ju perfekt. Så vad finns att klaga på liksom?


Nu ska vi se vad morgondagen har att bjuda på.
Every day comes with its own surprices.
Eller hur är det du brukar säga?


Över och ut
/Tilda

torsdag, januari 05, 2006

Charader och fasader...

...är det så du vill ha det? Fine, då ska du få det.
Från och med nu...så ska allt vara bra. Allt ska vara perfekt, hela tiden. Inget gnäll och vare sig det ena eller det andra. I min värld skiner alltid solen, himlen är alltid blå och kärleken alltid blomstrande.
Falska charader och fasader ska jag visa för dig så du slipper ha det mer jobbigt.


Jag vet inte hur jag ska göra med bowlingen. Känns som jag vill lägga av. Vill bara vara supporter. Att titta på när andra spelar, det tycker jag är roligt. Men det har blivit en tung belastning att spela själv. Jag hittar inte gnistan, jag hittar inte glädjen.
Det känns ju så dumt nu när jag har fått presentkort på klot och allting.
Mamma frågade mig förut vilken som var den bästa julklappen. Jag såg på henne att hon ville att jag skulle säga presentkortet. Det var ju så mycket pengar liksom. Och de vet ju (tror ju) att jag brinner för bowlingen.
Men jag kunde inte säga det för det var inte sant. Jag sa bara: Oj det är svårt, det kan jag inte säga för jag fick ju så mycket..
Hur ska jag göra? Halva jag vill aldrig mer spela, halva jag vill få det att funka, vill utvecklas och bli bättre..


Jaja nu måste jag styra lite saker.
Jag ska gå och skina som en sol nu för att allt är så perfekt i min lilla värld.

/Tilda

onsdag, januari 04, 2006

Dumma dumma chefen

Gud vad jag inte tycker om min chef. Blotta åsynen av honom får mig att vilja kräkas.
Han bara förstör för mig. Ringer mig när som helst och bara säger åt mig att jag måste jobba. Och då måste jag fixa både det ena och det andra som inte han tycker att han hinner med. Utan en assistent skulle han inte vara ett skit. Och hans hemska brytning, och varje gång han säger S så tjuter det så där extremt irriterande.
GAAAHH, trött på honom kan man säga.
Skönt när det här veckan är slut. Då...aldrig mer!!
Och så stundar helgen. Vet att det är alldeles förbjudet att glädjas så mycket som jag gör åt den men jag kan bara inte låta bli. En liten liten röst i huvudet säger mig att det inte alls blir som jag har tänkt, det blir det aldrig. Men jag är ju van, det får bli som det blir. Har ändå inte planerat nå särskilt, ser bara fram emot den...
Och ser fram emot ikväll och ser fram emot när kvällen är över också.

Förlåt Anders för att jag inte kommer på ditt galaj. Some other time, ok bejb?

Ska hämta matteboken av Sanna idag. På onsdag rullar allt igång. Oj oj. Hur ska det gå?
Och en tant från CLL ringde idag och berättade att skrivarkursen som jag skulle gå inte blir av...=(
Den som jag hade sett fram emot så mycket. Så jag måste välja nått nytt när jag kommer dit på onsdag om jag vill ha några pengar. Och det vill jag ju :)

Snart åker Micke till sin tävling...och där är hon...
Usch, hemska tanke.

Över och ut
/Tilda

måndag, januari 02, 2006

I try my hardest, just to forget everything...

Jaha så var man på jobbet igen då.
Fast jag kanske ska vara glad att jag sitter här och inte i kommunväxeln. Dels kan jag där omöjligt sitta på msn och blip och dels skulle jag ha behövt jobba hela veckan om jag var där..
Så nu är man ledig tisdag, jobbar halv dag onsdag, ledig torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag och sen börjar skolan på onsdag nästa vecka. Känns lite overkligt och lite konstigt att helt plötsligt börja leva på bidrag igen och stressa med läxor. Men men, det får gå. En investering i min framtid.

Försöker verkligen att glömma. Att glömma allt...
Det är som Thova har sagt till mig vid något tillfälle; Varför är du aldrig nöjd?
Jadu, jag vet faktiskt inte. Egentligen är jag ju det, men sen blir det ändå en massa konstigheter.
Få se hur det går nu här framöver. Men jag ska klara det. Jag ska vara stark, jag ska vara glad, jag ska vara en vän, jag ska vara mig själv.

Nyårslöften ja..ett sådant hade jag. Jag bröt det idag. Haha, två dagar efter liksom..
Jag lovade att det inte skulle bli nån mer Billys Pizza till lunch. Men jag hann inte laga nått annat så jag tog en.. Och nu är det bara 2-3 kvar och då kan jag ju lika gärna äta upp dem så de tar slut. SEDAN ska jag hålla löftet. Jag ska! Det lovar jag! För nu är jag trött på gäddhäng och dubbelhakor. Nu ska Tilda bli smal och fit. Smalare iaf.. Då är det bäst jag kastar i mig Brago-kakorna också för om jag ska bli smalare får inget sådant finnas i min närhet. Då slinker det ner, förr eller senare.
Men jag har fått ett hjälpmedel. Ska hämta det idag.. :)

Nej, jobbet kallar. Bara en timme kvar som tur är.





Längtar...

lördag, december 31, 2005

Gott Nytt År

Jaha, så var det nyårsafton. Högtiderna löser av varandra.
Jag som fortfarande har julångest liksom, hehe ;P

Läste nyss hans blogg. Får alltid en klump i halsen och tårade ögon när jag läser det han skriver.
My heart goes out to you! (F)

Har egentligen inget vettigt att skriva. Jag borde städa och fixa, mamma och Sölve kommer ju senare och mamma lyckas alltid hitta något dammkorn att klaga på nånstans, eller nån strumpa som hamnat där den absolut inte ska vara. Suck, varför kan hon inte bara släppa taget. Jag har ju flyttat hemifrån, det här är MITT hem, VÅRT hem. Knip igen när det gäller städning och disk, OK?!

Åh jag vet en jättefin låt som handlar om nyår och kärlek. Martin Nilsson som sjunger den, med sin urskånska dialekt. Den är vacker.
Ska skriva in den här tror jag.
Det får bli min nyårshälsning till er trogna läsare av min mycket eminenta och väldigt intressanta blogg. Hehe..


Inatt hör klockorna slå,
utanför hörs glada rop.
I min hand ett foto och breven från dig.
Inatt när timmar blir små,
ska jag läsa allihop

En skål för den tid vi haft,
så vill jag hylla dig

En natt för sång och dans,
champagne och glans.
Men det är ingenting för mig.
Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.

Inatt och timmen är här,
det nya året dansar in.
Jag ser upp då himlen badar i ljus.
Vem vet vad framtiden bär,
men jag tror att den är min.

En skål för de år vi haft,
så vill jag hylla dig.

En natt för sång och dans,
champagne och glans.
Men det är ingenting för mig.
Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.

Ensam med vår musik,
så vill jag hylla dig.

En natt för sång och dans,
champagne och glans.
Men det är ingenting för mig.
Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.

Här i min lägenhet,
i all enkelhet,
säger jag farväl till dig.



Minns en nyårsafton för länge sedan då jag och min älskade dansade hela natten lång till en vacker låt.
Men den skriver jag inte in här för det blir alldeles för smärtsamt.

Gott Nytt År på er mina nära och kära! Tycker om er alla så himla mycket! (L)
Björnkramar från Tilda

onsdag, december 28, 2005

Om julen och annat blajs

Behöver nog skriva av mig här, och Madde tyckte ju det var en bra idé också.
Och att trycka på tangentbordet gör jag mer än gärna för då kan jag titta på den vackert glimmande ringen på min HÖGRA hand. Tack älskling, den är underbar! :)

Julen är förbi, jag har nog lite ångest tror jag, hehe. Fast värst är det på juldagen. För då är det som allra längst till julafton. Nu är det ju ändå kortare än vad det var till exempel igår. Hehe. Jag är knasig, jag vet.

På något vis känner jag mig nedstämd i kroppen, samtidigt som jag är rastlös. Det är en konstig känsla för jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen. Halva jag vill bara ligga i soffan och lyssna på deppig musik och bara ligga och stirra i taket. Den andra halvan vill göra en massa saker, gå på stan och kolla efter rea-fynd, göra fint här hemma, träffa vänner etc etc. Bara för att slippa tänka på allt som är.
Och det känns inte som att jag kan dela alla tankarna med nån. För vissa tankar ska bara inte finnas där, trodde inte de skulle komma tillbaka. Men jag drömmer om nätterna, om en massa saker. Korta sekvenser som flimrar förbi, om saker, om människor...
Drömde inatt. Du kom in genom en dörr, vet inte var det var nånstans. Du stampade av dig snön, och jag kom ut från köket och kramade om dig, en varm kram. Sen var det inte mer med det. Som sagt, korta sekvenser. Och det skulle väl inte göra speciellt mycket om jag inte visste hur jag kände. Då påminns jag.
Usch och fy på dig Tilda. Försök och glömma bort det där nu, försök att koncentrera dig på att behålla det du har.
Kollade på Beverly Hills idag. Har sett den där såpan säkert femtioelva gånger, den går ju i repris hela tiden.
Där handlade det om ett kärleksdrama. Och då sa en tjej till en annan:
Han är en kanonkille. Tappa inte bort det du har.
Och jag försöker kämpa, jag försöker verkligen kämpa. Vi älskar ju varann!
But sometimes love just aint enough...

Hade verkligen behövt HELA det här jullovet. Men jag ska jobba nästa vecka. Ville säga nej när chefen ringde men för det första hade jag ingen vettig anledning, trots att jag inte har nån förpliktelse att säga ja, och dels är det ju pengar. Behöver sånt nu när man snart ska sätta sig i skolbänken igen. Skönt iaf att jag får en lön i januari också, samt lite grann i februari. Och i mars också för jag ska städa två veckor i februari. Så det kommer inte lite smått emellanåt.

Oh jag har ju inte sagt vad jag fick i julklapp. Kanske för att det är typ omöjligt att rabbla upp allt. Vi kom ju hem med 3 bärkassar samt en stor svart plastsäck med prylar. Herregud vad mycket paket det låg under granen, ni skulle ha sett! :)
Men jag kan rabbla upp en del;

Presentkort på bowlingklot (2500 kr)
Smycken (av Micke :D)
Cd-skiva (Kelly Clarkson)
Brödrost
Wokpanna
Underkläder
Dataspel
Kokbok
Refill till mobilen
Kavel
Decilitermått
Sängkläder
Handdukar
En bärbar telefon
Spargris

Puh, nä nu orkar jag inte räkna upp fler.
Mycket grejer var det iaf.
Tror Micke var nöjd med julen också. Han fick ett nytt PS2 av mig :D
Och en MP3-spelare av mamma och Sölve. Och lite annat smått och gott.


Nu sitter jag och funderar på lite gurka, men då måste jag ladda på mitt premium för det är tydligen slut.
Det får bli en msn-kväll ikväll, har inte varit där på ett tag nu, folk undrar. Iaf Sofie gjorde det, haha, hon trodde datorerna hade pajat här hemma :)

Lite skönt att skriva av sig var det, läget är ju inte förändrat för det, jag faller lika fort tillbaka.
Jaja, gurka var det...

/Tilda

torsdag, december 22, 2005

Dan före dan före dopparedan

Vill börja med att tacka de vänner som ständigt frågar hur jag mår och hur det är. Det värmer så i hjärtat att veta att ni bryr er om lilla mig!

Jag vet inte hur det är riktigt med mig och Micke nu. Det är väl lite bättre kanske, jag gråter inte om dagarna och jag sover om nätterna.
Jag har försökt prata om det med honom och sagt att vi måste göra nått åt det, annars fallerar vårt förhållande. Men han säger att han vill ta det i sin takt, men att jag inte ska oroa mig.
Inte oroa mig? Hur lätt är det? Är så rädd att han en dag ska vara borta, att han ska försvinna ur mitt liv lika plötsligt som han kom in i det. Men han säger ju att han älskar mig och att jag måste lita på honom. Så jag måste ju försöka göra det då.
Men det är inte så lätt att bara glömma bort allt han sa den där kvällen. Orden ekar i mitt huvud..
Och det sårar att han inte förstår att jag blir ledsen när jag ser vad han och Tina skriver till varann på Tuba. Och det har jag sagt till honom också. Då säger han bara: Jag har inte fattat det förrän nu, jag är inte så bra på att läsa kvinnors signaler.
Jaha liksom, vad är det för svar? Borde väl vem som helst fatta att det sårar om den man älskar flörtar och är intresserad av nån annan?
Nej men här sitter jag och klagar, jag kan inte klandra honom, FÅR inte klandra honom. Jag har ingen rätt till det egentligen...

Försöker ha julen i tankarna, det är lättare att le då.
Pappa var och fikade hos oss igår, han hade med sig 3 kassar med klappar åt mig!! =D Mest är det väl vuxensaker, men det är lika roligt för det.
Jag ska aldrig växa upp när det är jul, då ska jag alltid vara barn! Jag älskar julen!

Fina lilla krumelur,
jag vill aldrig bliva stur...

Idag är det dan före dan före dopparedan. Så det är inte alls långt kvar nu.
Hoppas Mikael blir glad för sin julklapp! Och ni andra också, som får klappar av mig, hoppas ni blir glada också! =)

Nej nu måste jag återgå till jobbet. Japp, ingen gurka idag, vi har fått en kundorder på halsen så idag är det rekryteringsarbete och imorrn blir det anställningsintervjuer.
Sen är det JULLOV!!! =D


/Tilda



(F) Du betyder så mycket, så mycket...(F)

måndag, december 19, 2005

No living without loving you...


Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, hur jag ska uttrycka mig, var jag ska börja.
Igår var den värsta dagen i mitt liv sedan den 15 oktober 2002. Jag har inte gråtit så mycket sedan den dagen. Igår kväll/natt rann tårarna lika hejdlöst som den natten... Jag trodde jag skulle dö, trodde hela jag skulle gå sönder, det värkte så i bröstet, i själen, i hela kroppen. Jag frös och jag skakade och jag grät. Tills ögonen var alldeles söndergråtna, tills kroppen inte ville bistå med mera vatten till mina tårar.

Vi gick och lade oss för kvällen. Han sa att han ville hångla. Då log jag mot honom och sa: Du vill bara ha sex älskling, och sedan pussade jag honom på kinden.
Hastigt vände han sig in mot väggen. Jag himlade med ögonen och vände mig åt mitt håll, sa att jag älskade honom och blundade sedan för att sova. Jag var trött kände jag för sömnen började komma över mig. Men jag kunde inte riktigt somna in för jag hörde hur han låg och suckade i sitt hörn. Jag var ju tvungen att fråga vad som var fel, det jag önskade att han hade gjort alla de gånger jag som jag legat precis som han och varit ledsen och tänkt på saker som vi borde prata om. Han var tyst och bara suckade och jag frågade om och om igen vad som var fel. När han vägrade svara så vände jag på mig igen och försökte somna. Då svarade han: jag har också känslor.
Det visade sig att han hade blivit väldigt sårad av det jag sa men då frågade jag honom om det var så kontigt att jag trodde det, eftersom det var ofta det motivet han hade när han ville hångla. Återigen sa jag att jag älskade honom och pussade honom på kinden och la mig sedan till rätta för att sova. Men han fortsatte sucka och jag tänkte: det här går djupare, han brukar glömma ganska fort, han brukar bara vilja sova på kvällarna, inte ligga och prata.
Och när jag frågade honom igen så berättade han allting precis som det var.
Han kände det som om vi bara gick och irriterade oss på varann och han sa att nånting mellan oss hade förändrats, att det kändes som om vi stod väldigt långt ifrån varann, och inte så nära som vi borde. Han sa också att han inte visste om kärleken han kände för mig hade förändrats. Han sa att han ville säga till mig att den inte hade det, men han kunde inte säga det för han visste inte... Mitt hjärta brast när han sa det här, men det skulle brista ännu mer när han fortsatte.
Jag frågade om det var nått jag sagt eller gjort. Han skakade sakta på huvudet och sa: Nej, men det är nått som har hänt.
Hjärtat stannade och jag slutade andas. Vad var detta? Vad skulle komma nu?
Jag var livrädd att fråga vad det var men jag gjorde det ändå.
Han började berätta om Tina, hans bowlingkamrat som han hade messat en hel del med. De hade träffats i Västerås under Super Sixen. Och hon verkade vara intresserad av honom. Och nu visste han inte om det var uppmärksamheten han gillade, eller om det var ömsesidigt. Att han var attraherad av henne, för att hon var spännande och...ja, attraktiv.
Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Försökte andas lugnt och fint, men ibland tog jag två andetag på samma gång och ibland tog jag inget.
De ord som jag ville skrika ut var: LÄMNA MIG INTE, LÄMNA MIG INTE!!!
Men jag kunde inte. Kroppen blev förlamad, jag var oförmögen att varken gråta, skrika, prata eller röra mig. Värken i hjärtat var det enda jag kände då, den växte sig starkare tills jag trodde jag skulle gå sönder på mitten. Det gjorde så ont, så ont...
Jag gick och la mig på soffan och grät. Jag grät och jag grät. Han bad mig att komma och lägga mig igen men jag såg ingen mening i det. Nu var det roliga slut, nu väntade mera tid i tårar, saknad och smärta. Mitt fortfarande trasiga hjärta skulle nu en gång för alla sluta fungera.
Till slut gick jag tillbaka till sängen. Jag sa till honom att jag inte vågade somna av rädsla för att han skulle vara borta när jag vaknade. Men han lovade mig att vara kvar, strök mig över håret och höll om mig.
Länge länge låg jag i hans famn och bara grät, medan han sakta strök mig över håret som han vet att jag tycker om, fast som han så sällan gör. Han höll mig varm, fast inom mig frös jag ändå.
Minns inte att jag somnade, bara vet att jag gjorde det, för jag vaknade när klockan ringde klockan åtta. Jag mindes natten innan och tittade snabbt åt höger sida. Där låg han kvar, precis som han hade lovat. Jag kröp upp bakom honom och snusade honom i nacken. När jag kände att tårarna var på väg igen gick jag upp. Mekaniskt åt jag frukost, klädde på mig och åkte till jobbet.
Nu sitter jag här och gråter igen. Vill bara hem till honom och krypa upp i hans famn och höra honom säga att han älskar mig och att han alltid vill vara med mig och att det inte finns någon annan för honom. Men det är inte så nu, det är förändrat.
Samtidigt har jag suttit här och funderat. Och jag kan inte klandra honom. Att bli attraherad av någon annan är sådant som händer i livet. Det borde ju jag veta...
Allt jag behöver göra nu är att lita på honom, lita på vår kärlek och att den är stark nog att ta oss igenom det här. Om han bara stannar hos mig så kämpar vi tillsammans, då kommer vi att klara det här!


Jag älskar dig Mikael! Av hela mitt hjärta och hela min själ!
Snälla stanna hos mig! Jag klarar mig inte utan dig! Du är mitt allt!
Utan dig är jag hemlös i livet...





If you ever, ever leave me
life will go on, stars will be
bright as diamonds
in the sky now,
even if you say goodbye now.
The clock wouldn't stop,
the sun would still keep shining down, darling.
This world would still be spinning around but baby...
There would be just no living without loving you.
How would I ever survive.
Just no living without loving you,
would be like living without being alive. Without you.
If you ever walk out this door
what would I have left to live for?
What would there be left to do know?
What would I be now without you?
The clock wouldn't stop,
each day would go on just the same,
it wouldn't stop a solid rain.
There would be no living without loving you.
How would I survive?
Just no living without loving you.
Would be like living without being alive. Without you.
There's no living without loving you in my life.
The clock wouldn't stop but baby,
there would be no living without loving you.
How would I ever survive?
Just no living without loving you.
Would be like living without being alive. Without you.

torsdag, december 15, 2005

(L)

Han säger:
Här sitter jag igen, försöker att förstå vad som har hänt.
En liten ung brunett, som är det allra vackraste jag sett.

Hon säger
Du har sårat mig mera än du tycks förstå,
men ett öga för ett öga, ja, det heter väl så...

Han säger:
När alla ljusen brunnit ut,
och drömmarna har tagit slut,
var finns du då?
Jag letar ibland flydda dar,
och alla minnen som finns kvar,
av det som var.
Alla dagar det var jag och du,
alla nätterna så tomma nu...

Hon säger:
Du brände dina broar när du sa det där,
som fick mig att förstå vem du egentligen är.

Han säger:
Minuter blir till långa år,
och om din tid blir tung och svår,
då finns jag här.
Jag offrar allting som jag har,
om du kunde stanna kvar,
och tro på mig.
Inom mig brinner elden än,
och den kommer brinna länge än.
Så se på mig,
jag vill va hos dig.

Hon säger:
Jag kände det på mig,
jag visste att du skulle ångra dig.
Jag kände mig frusen,
den dagen då du ville lämna mig.
Men jag har kommit över
det faktum att det aldrig blir vi igen.

Han säger:
Det är bara tyst och tomt hos mig,
allt jag har kvar är bara minnena av dig.
Om vi börjar om igen, kan vi hitta vägen hem.

Hon säger:
Varför börja om på nytt igen?
Det blir aldrig samma sak att börja om, om igen...

tisdag, december 13, 2005

Can't stop the rain...

Kom tillbaka från lunchen för ett tag sen. Tänkte jag kunde passa på att blogga lite när jag har så tråkigt på jobbet...
På lunchen satt jag och gluttade på Våra Bästa År. Var en tjej där som var lite bekymrad och hon pratade ut med en väninna. Kände igen mig i det dem pratade om...


- Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har istället för att vara missnöjd med det jag inte kan få?
Han är så snäll och rar, vad kan en kvinna mer begära?

- Att bli hänförd, att vara kär...

###########################################################

Tror du spelar dummare än du är. Tänker du lite längre än näsan räcker så kan du lägga ihop två och två. Och när du gör det, ja då blir det nog inte så roligt för min del...
Men du sa att man inte kan styra över sina känslor. Och det stämmer väl antar jag... Men gudarna ska veta att jag försöker!


There's not a cloud up in the sky, can someone tell me why I can't stop the rain?

måndag, december 12, 2005

Min bowlinghelg...

...började på fredag kväll i Östhammar. Då var det dags för årets DM. Jag hade ju ett guld att försvara men i år visade det sig att det inte skulle bli lika lätt att knipa första-platsen eftersom jag hade motstånd för en gångs skull. Och ett silver på fredagen bevisade bara att jag helt enkelt inte klarar av att faktiskt spela MOT nån... Men jag hade som mål att komma sämst tvåa så lite nöjd får man väl vara. Nu har man ju ett silver i bokhyllan också.
Hem på kvällen trött som fan...

...för att sedan dra iväg till Norrköping tidigt på lördag morgon. Nu väntade Hajen Cup, årets höjdpunkt! Jag, Emelie, Sofie, Mattias och Sebastian i samma bil på vägarna. Tvillingarna sov ikapp i baksätet, Mattias sa inte kvart i sju under hela resan och jag och Baste poppade i framsätet. Och jag hade helt klart den största väskan, hehe. Och jag är stolt över att jag inte sov en endaste gång i bilen, vare sig på vägen dit eller på vägen hem. Sen att jag sov en snutt i hallen på finaldagen, det är en annan historia.
Mitt eget spel behövs icke nämnas eftersom det var dåligt. Som vanligt.
Men man kan ju nämna Emelie, Sofie, Baste, Jensa, Mattias, Viktoria Viktorsson och Sofie Granath. (Glömde jag nån?)
Dessa Norrtälje-människor (räknade in Baste där också, hehe) tog sig till final. Stolta var vi som inte tog oss dit, men fick se klubbkompisarna regera i finalen.
Sofie och Sofie åkte tyvärr ut i första rundan. Likaså Mattias, Emelie slog ut honom den luringen ;P Men vi hade 4 vänner vidare. Bäst av allihopa lyckades Jensa Hallman som kom tvåa totalt i hela Hajen Cup. Han är grym! =)
Vi sänder en tanke till Macke också, som skulle ha varit i final, fast som inte blev det sen iaf. Massa trassel, orka gå in på vad som hände. Ni som var där, ni vet.
Lördag-kvällen var kul. Minigolf blev det. Och Baste, kom inte och säg att du vann 3-kampen för den blev aldrig fullständig. Vi körde bara 1 gren. Den vann du visserligen, men det är en annan sak.
Karaoke blev det också, jag var uppe två gånger. En gång själv och en med Baste. Sen var det en lagom nykter person (inte) som välte omkull hela text-skärmen, det var lite småskoj men det tyckte inte han som höll i karaoken. Han blev lite smått arg. Men detta hände hur som helst när Baste och jag stod och jammade loss till Dolce Vita. Haha. Så kan det gå när inte haspen är på. Och är haspen på så kan det gå så ändå.
Förutom att man, inte helt oväntat, blev ensam och övergiven på kvällen av hon som var tänkt skulle vara min roomie (*spänner ögonen i Sofie) så var det en lyckad Hajen-helg...

...som avslutades med Lucia-skotten hemma i Norrtälje på söndag-kvällen. Då var man mör kan jag säga. Och riktigt trött. Vilket resulterade i ett hejdlöst fnitter så att tårarna rann och träningsvärk i magmusklerna. Vad vi skrattade åt minns jag inte riktigt, men jag tror det hade nått med "schexpack", rapar, mormödrar, farmödrar och dricka att göra *skrattar*
Sedan gick det ju som det gick att spela skotten också. Vi började riktigt bra, jag blev imponerad av mig själv att jag strikade så mycket som jag gjorde i första serien. Tänkte att kanske slipper jag svika Baste ändå. Men sen tog det slut. Där ser man hur det går när man börjar tänka positivt. Tror inte på de teorierna. För alltid när jag gör det går det åt h-vete. I Hajen var det lite så, fast tvärt om. Efter 278 efter två gav jag upp helt och hållet. Då gick det bättre. Så sluta snacka en massa skit om positivt tänkande, för det har aldrig funkat för mig, och kommer nog aldrig göra det heller.
Men hur som helst, jag svek Baste igår. Spelade inte så värst bra. Vi skulle ju vinna... Förlåt Baste.. Förlåt att jag inte var en värdig partner...

Ja det var min bowlinghelg den. På det hela taget en lyckad sådan.
Och nu sitter man här på jobbet och det är måndag och RIKTIGT långt till nästa helg *suckar*

Sköt om er sötnosar!
Kram Tilda

onsdag, december 07, 2005

Upp till bevis i 3-kampen!

Jag lovade att alltid älska dig. Det löftet har jag hållit och kommer förmodligen också fortsätta hålla. Hur mycket jag än inte vill...
Lovade dig även en annan sak. Det löftet bröt jag igår...
Inte för att det spelar någon som helst roll för dig vad jag gör och inte gör, men jag bara tänkte...

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag har fått clementin-dille. Äter massa sånna nu, sååååå gott! =D
Fast jag blir kräsen, vissa är rent av äckliga. De är inte så där sura som dom ska vara, de är söta och nästan beska. Usch!

Lär bli tufft i helgen. Med 3-kampen menar jag. Fick höra av Monica att minigolf och biljard tyvärr var dina grenar. Och bonusgrenen (bowlingen) vinner du ju lätt, det har jag ju till och med sagt att du får :)
Airhockeyn är iaf min. Och jag vill allt se med egna ögon att du är så bra i de andra grenarna som det sägs. Kanske är det bara en myt. Upp till bevis Sebastian! =)
Och sedan från konkurrenter till partners. Vi krossar i Luciaskotten. Eller nått...om jag bara kunde spela lite bra för en gångs skull... Jaja, den dagen, den sorgen.

Tänkte slå in lite klappar nu *wei*
Ska åka och hämta Micke och Macke sen. Haha, lät som Helan och Halvan. Micke och Macke. Hahahaha. Små barn roar sig lätt...

Över och ut
/Tilda

PS. Har man satt sig i båten ska man inte kasta 10 stenar i mossan innan det blå skåpet är över bäcken.

...och korven den har två. DS.

tisdag, december 06, 2005

Longing for the weekend

Nu tycker jag nästan att folk runt omkring mig är lite dåliga på att blogga. Själv har man ju skrivit 3 dagar i rad nu *mäkta stolt*
Sebbe, Elin, Madde och framförallt Thova, skärp er nu!! *spänner ögonen i allihopa*

Sitter på jobbet och tråkar. Vill inte, vill inte, vill inte.
Vill ha helg. Ser fram emot den jättemycket. Massa bowling och massa vänner =D
Hajen är fasen årets höjdpunkt! Lätt! Fast man känner ju inte så många där men man känner ändå gemenskap liksom på någe vis. Går inte att förklara, måste upplevas.

Har köpt lite fler julklappar nu, ska slå in dom nån kväll om jag orkar flytta rumpan från stolen som är placerad precis framför datorn.
Nån som är duktig på att rimma får gärna höra av sig, har en del jag behöver hjälp med.

Så mycket jag vill skriva här men försöker förtränga allt som vanligt. Bäst så. Usch...
Som om liksom, som om...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Stupid fat hobbit...

måndag, december 05, 2005

Inre monolog

Skärp dig Tilda! Det är inte som du tror! Okej?! Du har bara fått en knäpp igen, sånna där som du får ibland. Det går över, det försvinner om du inte gräver ner dig i det för mycket.
Glöm bort att du nånsin tänkte dom tankarna.

Men det kan jag inte. Kan inte bara glömma bort hur det känns.

Jo det kan du. Det är inte verkligt. Du har sett för många såpor. Så går det inte till i verkliga livet. Och det är heller ingenting som kommer att hända eller ska hända. Få ur det ur systemet.

Det är inte så lätt...

Men för fan Tilda, du kan inte mena allvar. Att du ens tänker så. Ryck dig i kragen och se vad du håller på med. Fattar du väl att det inte är verkligt.

Jo egentligen gör jag väl det.

Bra. Släpp det då. Lev på som vanligt, inget är förändrat.

************************************************************************************

Jag, schitzofren? Inte då!

Gollum, gollum...

söndag, december 04, 2005

Mumsig middag

Nä det var ingen bra idé. Att dricka vider till middag. Bara cider. Ingen mat. På hela dagen.
Men man måste ju lära sig den hårda vägen. Och det har jag gjort nu.
Tur att Micke börjar sent imorrn då får han skjutsa mig till jobbet. Bör nog inte köra.
Varför ska allt vara så fel? När ska det bli rätt igen? Aldrig. Aldrig kommer det att bli helt rätt. Jag kan inte fungera helt utan honom i mitt liv.
Och allt annat jävla skit som är fel i mitt liv. Fan. Less.

fredag, december 02, 2005

Helg, helg, strålande helg, glans över vita skogar..

Vill börja med att säga att nått är knas här. Man kan inte längre ställa in tid och datum. Och jag vet att klockan brukar visa fel tid här, den visar amerikansk tid tror jag. Men nåja, som den vill då.
Vill bara tillägga här då att det är fredag och klockan är snart 12 på kvällen/natten. Och det är än så länge den 2 december. Ifall tid och datum blir knasigt.

TGIF säger jag bara. Det är så skönt med helg. Slippa jobbet, slippa stressen och pressen för ett tag.
Det var sista dagen på NOTE AB idag. Är ju kvar i fabriken nästa vecka också, sen är det nog bye bye NOTE för alltid. Kanske. :)
Äh, spelar roll, efter jul ska jag ju plugga ändå. Fattigt kommer det bli, oj oj oj. Får söka Sebbe-stipendium om jag ska klara mig *skrattar*
Ska väl hoppa in som lokalvårdare några veckor i februari, alltid nått. Micke får väl försörja mig annars, han har ju en heltidstjänst då.

Imorrn är det julbak, främst pepparkakor. Ska bli skojigt. Och så blir vi ju bjudna på middag imorrn också, hos mamma. Riktig mat, weeeiiii! =D

På söndag är det läger. Orkar och vill inte egentligen, fattar inte varför jag sa ja. Men men, nu är det som det är. Måste bara lösa problemet om hur jag ska komma dit. Hem har jag skjuts. Dit också, trodde jag. Men det visade sig att det hade jag inte alls det. Jaja, tar det imorrn.

Nej om man skulle ta och krypa ner till min sovande pojkvän kanske...
Nej du, först måste jag skriva klart önskelistan! =D Sen så är det godnatt.

Över och ut../Tilda

torsdag, december 01, 2005

Much time has passed between us, do you still think of me at all?

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, undrar vad han gör, minns vår tid, både skratt och gråt..
Och det är hemskt att gå igenom varje dag och veta att jag orsakade det där, för jag vände inte om i tid, och när jag väl tittade efter honom var han borta, då var det för sent. Och det är också hemskt att gå igenom varje dag och veta att jag aldrig kommer att se honom mer, aldrig kommer att få prata med honom mer, aldrig kommer jag få se hans blonda kalufs, hans lite sneda, tindrade ögon eller höra hans härligt glada skratt.
Du har satt en annan ring på en annan flickas hand. Och du själv har en ny glänsande guldring på din hand. Du är borta, borta för alltid. Bara för att jag var så dum och trodde att det nya skulle vara nånting att satsa på. Men efter ett tag tillsammans upptäckte jag ju att det var inte alls samma sak, han var inte du, långt ifrån.
Varför gjorde jag så? Varför vände jag mig bort från honom? Han var ju min stora kärlek!

Gör inte samma misstag som jag. Gör inte det... Mitt hjärta går i tusen bitar varje gång jag tänker på det misstaget jag gjorde, och varje gång jag tänker på att ni står inför samma öde.


Jag vill att Du ska veta att jag finner stor tröst i att prata med dig. För första gången på väldigt väldigt länge känner jag mig inte så ensam. Ja just du ja, precis! Du vet vem du är..


Önskar jag hade en syster som förstod lika bra. Men det kommer aldrig att bli, det kommer aldrig att bli..

Ni ska bara veta hur många tårar jag släpper ut när ingen ser, hur ofta jag är ledsen och nere..
Men varför ska man visa det när ändå ingen tittar? Jag menar, Tilda klarar sig ju alltid...

Jag är så less på dessa tårar, så less på att han ska hata mig, så less på att aldrig lyckas varken få några vänner, eller vara en vän. Så less på allt, så less på livet. Och du säger att jag ska vara glad över det jag har? Haha, lol på den säger jag bara. Du vet inte hälften..


Ja, många "du" blev det i den här texten, men jag hoppas ni själva kan hålla reda på vilket "du" som är...du...

/Tilda "Sad and lonely" Bäcker

måndag, november 28, 2005

Idag är det första advent och första ljuset är tänt

Fast inte riktigt än. Micke kommer hem snart och då ska vi tända det tillsammans ^_^
Men nu är det iaf julstämning här för stakarna står i fönstret och det är tomtar här och där och värmeljus och klingande julmusik ^_^ ME LIKE!!

Vet inte varför jag började skriva här egentligen. Jag hade ju inte skrivit på jättelänge och så pressade jag fram några rader igår, men lik förbannat skriver jag idag igen. Hmm, knepigt :S

Jo det finns väl massa jag skulle vilja skriva men jag orkar inte. Ibland är det bara orkan i kroppen på mig, har ingen kontroll på känslorna. Och då borde jag skriva av mig men jag orkar fanimej inte. Vill bara vara lycklig och harmonisk och välkomna julen. Men på nått viss känns det lite sorgligt i år. För det blir inte som det brukar, hur mkt jag än försöker få det till det. När jag hörde den där braiga julsången med Carola och Christer Sjögren som mamma och jag brukade lyssna på, då började jag gråta. Vet inte varför...

Se mig. Krama mig.

Jaja, nu kom pojken. Bye!

söndag, november 27, 2005

På begäran...

...av vissa kände jag att jag var tvungen att få ner några rader här. Eller, det kanske inte var en begäran ordagrant, men det var det underförstått :)

Det är lördag, klockan är strax efter 18 och jag har hållt på och strykit och städat och fejat här idag. Ingen bowling, skönt, dock hade jag velat vara där för att skrika och heja på tjejerna. Men men, man kan inte få allt.
De förlorade mot Delta med 11-9, lite grinigt, men de tog ut ilskan på ÖBS och vann med 16-4 :)

Imorrn är det första advent, gud så mysigt! Julen är äntligen här, som jag har längtat :)
Synd bara att snön försvann :(
Jag måste försöka knåpa ihop en önskelista också. Men först och främst ska jag få upp stakarna i fönstren innan Thomas kommer, och han beräknas väl vara här om ca en timme eller så. Det blir Tornen :D
Därför måste jag nu dra mig tillbaka.
Men nu har jag iaf skrivit, så inget mer gnäll, ok?! Hehe ;P

Kram Tilda

torsdag, november 10, 2005

Grå-grå

Min arbetsmoral är just nu ungefär...-734 på en skala från 1-10...
Jag orkar verkligen inte jobba. Allt är ju så grått...Himlen, själen, världen...
Sa just till Sofie idag att vad ironiskt det är att man har gått 12 år i skolan och längtat längtat längtat efter studenten, friheten och att få slippa skolan och jobba istället. Nu så här ett halvår senare längtar jag tillbaka...=( Visst jag slipper läxor, och jag är rikare nu än jag var som student. Men jag hade fanimej mer fritid när jag gick i skolan än vad jag har nu. Jag känner mig helt slut i kroppen, vill inte göra nått, bara sitta hemma i soffan och slöa. Men det har jag inte tid med längre. Nu längtar jag till våren för då får jag plugga. Men det är iofs bra att se att studieuppehållet verkligen funkar som det ska, nytändningen för skolan kommer tillbaka. Längtar till universitetet också, det ska bli spännande. Men DET är ju en bit kvar *tss*

På sista tiden är det inte bara jobbet som har känts betungande. Det är en del runt omkring också. Såsom bowlingen till exempel. Den går mest bara skit. Men jag tror det bottnar i min stress och att jag inte tycker att jag hinner fokusera på den. Jag orkar helt enkelt inte. Tycker det är en ansträngning att ens åka och träna på kvällarna...och det vill jag inte, för bowlingen är ju mitt liv! Det är min religion, och Micke är min gud =P
Skämt åsido, jag hoppas det blir bättre på den fronten. Men det blir det säkert...hoppas jag.

Sen är det den här soppan med Sofie och Sebbe som inte ens är min ensak men som jag inte kan låta bli att engagera mig i....*suck* De passar så bra ihop tycker jag, och det skär verkligen i hjärtat för att dom möter samma öde som jag och Jocke.... Men är Sebbe inte vad Sofie vill ha, så är det inte mycket att göra åt. Är det Patrick hon vill satsa på så får hon göra det. What ever makes her happy.
Jag finns här om du faller igen gumman...
Det är svårt för mig att försöka vara båda till lags hela tiden, kan inte hela tiden säga vad jag tycker om vissa saker för då bara sårar jag. Så jag försöker vara så opartisk jag kan i alla lägen. Men det är inte lätt att vara mitt emellan, jag känner mig klämd. Men samtidigt så får jag skylla mig själv för jag behöver inte ens vara emellan, där har jag satt mig själv. Men jaja...


..."I love you, whether it's wrong or right, and though I can't be with you tonight, you know my heart is by your side..."


/Tilda the grey

måndag, november 07, 2005

Råsunda Tournament

Halloj i stugan. Som man brukar säga. Eller nått...
Jaha, ännu en bowlinghelg förbi. Men jag har haft otroligt roligt! Jag vill tacka Emelie och Sofie så himla mycket för att jag fick vara med i ert team, också kanske bidrog jag ändå med en strike eller två?!
Jag har skrattat mycket iaf, speciellt tillsammans med Sofie. Det är härligt att se henne skratta och le. Synd att hon inte gör det i detta nu. För hon är så rädd att Gud ska kalla hem en av sina änglar...och jag är också rädd...
Men tillbaka till Råsunda. Vi kom iaf slutligen 7:a men vi har spelat och kämpat bra hela helgen så man får vara nöjd. Men om jag bara hade spärrat i sista rutan i 6:e serien...*suck*
Jaja, tack för bowling, skratt och choklad...

/Tilda

måndag, oktober 31, 2005

What to do?

Frustration.

She doesn't even seem to care.

Hon hade rätt, du har inte glömt. Kommer aldrig att glömma. Kommer aldrig att förlåta.

Jag vill ha tillbaka det jag ger men det får jag inte.

Deja vú. Har varit med om förr att någon avvisar min vänskap.

Väder och vind, det går väl an att prata om. Ett tag.

Can't reach you.

I did you wrong, I admit I did.
If I could turn back the hands of time...
I'd never hurt you, I'd never make you cry.
Forever honest and true...
For what it's worth, I promise you...

söndag, oktober 30, 2005

Bara låter fingrarna spela på tangentbordet...

Ensamhet. Längtan. Saknad.

Tårar rinner och skratt ekar om vart annat. Allt är en enda röra i mitt huvud. Om allt. Många personer som det är rörigt med just nu.
Varför kan inget vara enkelt? Jo vissa saker är det. Försöker hålla mig till dem men det är svårt för jag går vilse ibland och kommer in i mörka gränder där farorna lurar. När som helst kan mitt liv slås i spillror känns det som.

Massa saker att fixa. Har inte orkat. Måste ta tag i livet. Men vissa saker går inte att fixa, går inte att lösa.
Vem ska jag prata med? Vem förstår? Ingen förmodligen. Känns sorgligt.

Ska jag behöva längta hela livet?



Om jag hade vingar skulle jag flyga hem.
Vi skulle kunna leva våra liv på nytt igen.
Vi skulle kunna göra allt vi inte gjorde då......



Var är alla mina vänner? Varför flyr ni Sverige era fulingar?! =P
Kom tillbaka...


Om DU är Tildas vän, krama om Tilda då och då. Det behöver hon.

onsdag, oktober 19, 2005

Bdmsför alarjögx inf fjösrerpylk dnlurm.... eller nått.

Summering av gårdagen:

- Riktigt segt att gå upp
- "Välkommen till NOTE, det är Matilda"
- "Tänker på dig hela tiden, vill vara med dig"
- Handlade
- Micke (L) Matilda 2½ år
- Träning, avslappning i axeln
- *******
- Somnade sent

Ja det var väl ungefär det.

Stackars Sofie som har fått en skinkpaj eller om det var en lårkaka... :S
Har en hälsning till henne från en speciell person, undrar hur hon reagerar.

Hare gött alla mina sötnosar!
/Tilda

tisdag, oktober 18, 2005

Fått tillbaka min vän

Jag är så himla glad. Allt som krävdes var en simpel fråga. Började grina av glädje.
Tack Sofie för att du drog mig upp ur den gråa sörjan. Förtjänar det egentligen inte men du tycks alltid se någonting gott i alla. Du betyder jättemycket för mig och från och med nu ska jag ta bättre vara på de få vänner jag har. Ska försöka ringa och prata med folk "på riktigt" istället för på msn hela tiden.
Ska försöka umgås med dem i mån av tid. Tänker på några speciella, riktigt nära vänner.

Har haft en låt bak i huvudet idag...

Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till och jag vet inte varför.
Varje gång jag ser dig känner jag att det enda jag vill är komma dig nära.
Det är samma sak, varje gång vi ses.

Vet inte varför jag nynnat på den. Men men, så är det.


Gud vilken dag det har varit. Jobbade till 17.45, hem och snabbt hämta spelarkläder för att åka och korpa. Vi vann med 12-6. Och de var de drygaste människorna jag träffat på länge. De trodde de var SÅ mycket bättre än vi. Haha, härligt att göra mos av dem!!

Det var allt för nu!
Älskar er mina vänner!
Kram Tilda

onsdag, oktober 12, 2005

Till Sofie

Hej gumman...
Jag skriver här ett brev till dig för att tala om hur jag känner i detta nuet.
Jag känner mig tom, ledsen, arg...massa saker. Jag förmodar att du känner något liknande fast på annat sätt.
Jag känner mig tom för att en av mina allra närmaste vänner håller på att glida ifrån mig och jag kan inget göra för att stoppa det. Och det är samtidigt jag själv som orsakat det. Allt jag ville var att få dig närmare mig men konsekvensen av mitt handlade blev precis motsatsen, jag drev dig längre ifrån mig.
Jag känner mig ledsen för att det fattas mig något när du inte finns tillgänglig. Och ledsen för den smärta jag har åsakat dig, smärta som du aboslut inte behöver nu, när du äntligen hade blivit så glad.
Jag känner mig arg på mig själv som aldrig kan hålla fast vid det som är bra, för att jag alltid ska göra fel och sabba allting.
Jag har inga ursäkter, det finns inga sådana. Det jag har gjort är....vet inte, finns inte ens ord.
Men förklaringar har jag. Vet inte om det hjälper, tvivlar på att det gör det. Men du måste ändå få veta hur min förvrängda hjärna tänkte.
Du var ledsen, så oerhört ledsen för att du hade förlorat den du älskade så högt. Jag kände din smärta för jag har känt, och känner fortfarande ibland, samma smärta. Jag försökte prata med dig, trösta dig, nå fram till dig. Jag ville krama dig varenda gång jag såg dig, torka dina tårar när jag visste att du grät, erbjuda dig allt mitt stöd och allt jag kunde vara till hjälp med. Men jag räckte inte till för att du skulle bli glad och det gjorde mig frustrerad. Jag försökte och försökte, men utan framgång. Det kändes som om du sa (fast inte med ord) att: tack för att du försöker, men du kan sluta för du hjälper inte, du förstår inte.
Jag tänkte att jag tänker inte ge upp, jag vill att du ska vara glad. Men jag kan ta en omväg. Räcker inte JAG till kanske någon annan gör det. Då började jag tänka ut den här idén. Att skapa en "människa" som du kunde ty dig till, som kanske bättre förstod dig, iaf att du kände så. Någon som kunde göra det inte jag lyckades med som mig själv; att göra dig gladare, att få dig sluta tänka på ledsna saker, någon som kunde säga "jag förstår" och verkligen mena det och få dig att tro på det.
Via Lunarstorm kunde jag/han ta kontakt med dig för där visste jag att du var. Han fick heta Johan Lundberg eller nått sånt, minns inte hans efternamn nu. Men Johan_L i allafall...
Han luskade runt lite i din dagbok och tog slutligen kontakt med dig via gästboken. Sedan övergick det till mejl. Och du sa att du var så glad så fort du såg att den lilla gröna flaskan lyste. Han spinnde vidare på din historia och gjorde sin till en liknande. Och allt du sa tog han in och förstod och du visste att han förstod och det gjorde dig lugnare. Han skrev dikter till dig och han önskade sig en tillbaka men fick aldrig någon.
Han kallade dig Sibban tills han fick veta ditt riktiga namn; Sofie. Då kallade han dig för "flickan med det fina namnet". Han sa att du var en mycket fin människa både till det yttre och inre. Och han menade varenda ord! Hur fin du är, att han verkligen förstod och att du betydde mycket för honom!
Och hela tiden satt jag bakom spakarna.
Jag är så ledsen Sofie...jag ville bara att du skulle vara glad. Och sedan när du blev gladare tänkte jag att nu lägger jag ner det för nu behövs inte Johan längre.
Men att ha det på samvetet blev för mycket, jag var tvungen att säga det. För du är en så fin människa så du förtjänade att få veta, ville dfå slut på lögnerna. En del av mig ångrar att jag sa något för nu sitter vi där vi sitter. Men jag vet att det innerst inne var rätt, för jag har fått höra att ärlighet varar längst.
Det jag behöver få veta är om du tror att du nånsin kommer att kunna förlåta mig?
Innan jag berättade för dig så sa du att vi skulle fortsätta vara vänner oavsett. Jag sa då att det kan du ju inte veta, men du försäkrade mig om det. Nu känns det som om det var lite förhastat från din sida...eller? Har jag fortfarande en chans till din vänskap?
Jag vill att du ska veta att jag värdesätter dig högt, du är en superfin människa och jag har inte så många vänner och du är en av de bästa. Jag försöker verkligen hålla fast vid det som är bra i mitt liv, men jag misslyckas hela tiden. Kanske är jag inte gjord för att ha vänner. Jag vet iaf att jag inte är VÄRD att ha vänner.
Hoppas du läser detta och jag hoppas...ja, du vet vad jag hoppas...

"Jag ska kasta varenda mynt jag har i en brunn, jag ska hålla utkik efter varenda stjärnfall, jag ska önska, önska, önska............."

(F) till flickan med det fina namnet....