Longing for the weekend

Nu tycker jag nästan att folk runt omkring mig är lite dåliga på att blogga. Själv har man ju skrivit 3 dagar i rad nu *mäkta stolt*
Sebbe, Elin, Madde och framförallt Thova, skärp er nu!! *spänner ögonen i allihopa*

Sitter på jobbet och tråkar. Vill inte, vill inte, vill inte.
Vill ha helg. Ser fram emot den jättemycket. Massa bowling och massa vänner =D
Hajen är fasen årets höjdpunkt! Lätt! Fast man känner ju inte så många där men man känner ändå gemenskap liksom på någe vis. Går inte att förklara, måste upplevas.

Har köpt lite fler julklappar nu, ska slå in dom nån kväll om jag orkar flytta rumpan från stolen som är placerad precis framför datorn.
Nån som är duktig på att rimma får gärna höra av sig, har en del jag behöver hjälp med.

Så mycket jag vill skriva här men försöker förtränga allt som vanligt. Bäst så. Usch...
Som om liksom, som om...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Stupid fat hobbit...

Inre monolog

Skärp dig Tilda! Det är inte som du tror! Okej?! Du har bara fått en knäpp igen, sånna där som du får ibland. Det går över, det försvinner om du inte gräver ner dig i det för mycket.
Glöm bort att du nånsin tänkte dom tankarna.

Men det kan jag inte. Kan inte bara glömma bort hur det känns.

Jo det kan du. Det är inte verkligt. Du har sett för många såpor. Så går det inte till i verkliga livet. Och det är heller ingenting som kommer att hända eller ska hända. Få ur det ur systemet.

Det är inte så lätt...

Men för fan Tilda, du kan inte mena allvar. Att du ens tänker så. Ryck dig i kragen och se vad du håller på med. Fattar du väl att det inte är verkligt.

Jo egentligen gör jag väl det.

Bra. Släpp det då. Lev på som vanligt, inget är förändrat.

************************************************************************************

Jag, schitzofren? Inte då!

Gollum, gollum...

Mumsig middag

Nä det var ingen bra idé. Att dricka vider till middag. Bara cider. Ingen mat. På hela dagen.
Men man måste ju lära sig den hårda vägen. Och det har jag gjort nu.
Tur att Micke börjar sent imorrn då får han skjutsa mig till jobbet. Bör nog inte köra.
Varför ska allt vara så fel? När ska det bli rätt igen? Aldrig. Aldrig kommer det att bli helt rätt. Jag kan inte fungera helt utan honom i mitt liv.
Och allt annat jävla skit som är fel i mitt liv. Fan. Less.

Helg, helg, strålande helg, glans över vita skogar..

Vill börja med att säga att nått är knas här. Man kan inte längre ställa in tid och datum. Och jag vet att klockan brukar visa fel tid här, den visar amerikansk tid tror jag. Men nåja, som den vill då.
Vill bara tillägga här då att det är fredag och klockan är snart 12 på kvällen/natten. Och det är än så länge den 2 december. Ifall tid och datum blir knasigt.

TGIF säger jag bara. Det är så skönt med helg. Slippa jobbet, slippa stressen och pressen för ett tag.
Det var sista dagen på NOTE AB idag. Är ju kvar i fabriken nästa vecka också, sen är det nog bye bye NOTE för alltid. Kanske. :)
Äh, spelar roll, efter jul ska jag ju plugga ändå. Fattigt kommer det bli, oj oj oj. Får söka Sebbe-stipendium om jag ska klara mig *skrattar*
Ska väl hoppa in som lokalvårdare några veckor i februari, alltid nått. Micke får väl försörja mig annars, han har ju en heltidstjänst då.

Imorrn är det julbak, främst pepparkakor. Ska bli skojigt. Och så blir vi ju bjudna på middag imorrn också, hos mamma. Riktig mat, weeeiiii! =D

På söndag är det läger. Orkar och vill inte egentligen, fattar inte varför jag sa ja. Men men, nu är det som det är. Måste bara lösa problemet om hur jag ska komma dit. Hem har jag skjuts. Dit också, trodde jag. Men det visade sig att det hade jag inte alls det. Jaja, tar det imorrn.

Nej om man skulle ta och krypa ner till min sovande pojkvän kanske...
Nej du, först måste jag skriva klart önskelistan! =D Sen så är det godnatt.

Över och ut../Tilda

Much time has passed between us, do you still think of me at all?

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, undrar vad han gör, minns vår tid, både skratt och gråt..
Och det är hemskt att gå igenom varje dag och veta att jag orsakade det där, för jag vände inte om i tid, och när jag väl tittade efter honom var han borta, då var det för sent. Och det är också hemskt att gå igenom varje dag och veta att jag aldrig kommer att se honom mer, aldrig kommer att få prata med honom mer, aldrig kommer jag få se hans blonda kalufs, hans lite sneda, tindrade ögon eller höra hans härligt glada skratt.
Du har satt en annan ring på en annan flickas hand. Och du själv har en ny glänsande guldring på din hand. Du är borta, borta för alltid. Bara för att jag var så dum och trodde att det nya skulle vara nånting att satsa på. Men efter ett tag tillsammans upptäckte jag ju att det var inte alls samma sak, han var inte du, långt ifrån.
Varför gjorde jag så? Varför vände jag mig bort från honom? Han var ju min stora kärlek!

Gör inte samma misstag som jag. Gör inte det... Mitt hjärta går i tusen bitar varje gång jag tänker på det misstaget jag gjorde, och varje gång jag tänker på att ni står inför samma öde.


Jag vill att Du ska veta att jag finner stor tröst i att prata med dig. För första gången på väldigt väldigt länge känner jag mig inte så ensam. Ja just du ja, precis! Du vet vem du är..


Önskar jag hade en syster som förstod lika bra. Men det kommer aldrig att bli, det kommer aldrig att bli..

Ni ska bara veta hur många tårar jag släpper ut när ingen ser, hur ofta jag är ledsen och nere..
Men varför ska man visa det när ändå ingen tittar? Jag menar, Tilda klarar sig ju alltid...

Jag är så less på dessa tårar, så less på att han ska hata mig, så less på att aldrig lyckas varken få några vänner, eller vara en vän. Så less på allt, så less på livet. Och du säger att jag ska vara glad över det jag har? Haha, lol på den säger jag bara. Du vet inte hälften..


Ja, många "du" blev det i den här texten, men jag hoppas ni själva kan hålla reda på vilket "du" som är...du...

/Tilda "Sad and lonely" Bäcker

Idag är det första advent och första ljuset är tänt

Fast inte riktigt än. Micke kommer hem snart och då ska vi tända det tillsammans ^_^
Men nu är det iaf julstämning här för stakarna står i fönstret och det är tomtar här och där och värmeljus och klingande julmusik ^_^ ME LIKE!!

Vet inte varför jag började skriva här egentligen. Jag hade ju inte skrivit på jättelänge och så pressade jag fram några rader igår, men lik förbannat skriver jag idag igen. Hmm, knepigt :S

Jo det finns väl massa jag skulle vilja skriva men jag orkar inte. Ibland är det bara orkan i kroppen på mig, har ingen kontroll på känslorna. Och då borde jag skriva av mig men jag orkar fanimej inte. Vill bara vara lycklig och harmonisk och välkomna julen. Men på nått viss känns det lite sorgligt i år. För det blir inte som det brukar, hur mkt jag än försöker få det till det. När jag hörde den där braiga julsången med Carola och Christer Sjögren som mamma och jag brukade lyssna på, då började jag gråta. Vet inte varför...

Se mig. Krama mig.

Jaja, nu kom pojken. Bye!

På begäran...

...av vissa kände jag att jag var tvungen att få ner några rader här. Eller, det kanske inte var en begäran ordagrant, men det var det underförstått :)

Det är lördag, klockan är strax efter 18 och jag har hållt på och strykit och städat och fejat här idag. Ingen bowling, skönt, dock hade jag velat vara där för att skrika och heja på tjejerna. Men men, man kan inte få allt.
De förlorade mot Delta med 11-9, lite grinigt, men de tog ut ilskan på ÖBS och vann med 16-4 :)

Imorrn är det första advent, gud så mysigt! Julen är äntligen här, som jag har längtat :)
Synd bara att snön försvann :(
Jag måste försöka knåpa ihop en önskelista också. Men först och främst ska jag få upp stakarna i fönstren innan Thomas kommer, och han beräknas väl vara här om ca en timme eller så. Det blir Tornen :D
Därför måste jag nu dra mig tillbaka.
Men nu har jag iaf skrivit, så inget mer gnäll, ok?! Hehe ;P

Kram Tilda

Grå-grå

Min arbetsmoral är just nu ungefär...-734 på en skala från 1-10...
Jag orkar verkligen inte jobba. Allt är ju så grått...Himlen, själen, världen...
Sa just till Sofie idag att vad ironiskt det är att man har gått 12 år i skolan och längtat längtat längtat efter studenten, friheten och att få slippa skolan och jobba istället. Nu så här ett halvår senare längtar jag tillbaka...=( Visst jag slipper läxor, och jag är rikare nu än jag var som student. Men jag hade fanimej mer fritid när jag gick i skolan än vad jag har nu. Jag känner mig helt slut i kroppen, vill inte göra nått, bara sitta hemma i soffan och slöa. Men det har jag inte tid med längre. Nu längtar jag till våren för då får jag plugga. Men det är iofs bra att se att studieuppehållet verkligen funkar som det ska, nytändningen för skolan kommer tillbaka. Längtar till universitetet också, det ska bli spännande. Men DET är ju en bit kvar *tss*

På sista tiden är det inte bara jobbet som har känts betungande. Det är en del runt omkring också. Såsom bowlingen till exempel. Den går mest bara skit. Men jag tror det bottnar i min stress och att jag inte tycker att jag hinner fokusera på den. Jag orkar helt enkelt inte. Tycker det är en ansträngning att ens åka och träna på kvällarna...och det vill jag inte, för bowlingen är ju mitt liv! Det är min religion, och Micke är min gud =P
Skämt åsido, jag hoppas det blir bättre på den fronten. Men det blir det säkert...hoppas jag.

Sen är det den här soppan med Sofie och Sebbe som inte ens är min ensak men som jag inte kan låta bli att engagera mig i....*suck* De passar så bra ihop tycker jag, och det skär verkligen i hjärtat för att dom möter samma öde som jag och Jocke.... Men är Sebbe inte vad Sofie vill ha, så är det inte mycket att göra åt. Är det Patrick hon vill satsa på så får hon göra det. What ever makes her happy.
Jag finns här om du faller igen gumman...
Det är svårt för mig att försöka vara båda till lags hela tiden, kan inte hela tiden säga vad jag tycker om vissa saker för då bara sårar jag. Så jag försöker vara så opartisk jag kan i alla lägen. Men det är inte lätt att vara mitt emellan, jag känner mig klämd. Men samtidigt så får jag skylla mig själv för jag behöver inte ens vara emellan, där har jag satt mig själv. Men jaja...


..."I love you, whether it's wrong or right, and though I can't be with you tonight, you know my heart is by your side..."


/Tilda the grey

Råsunda Tournament

Halloj i stugan. Som man brukar säga. Eller nått...
Jaha, ännu en bowlinghelg förbi. Men jag har haft otroligt roligt! Jag vill tacka Emelie och Sofie så himla mycket för att jag fick vara med i ert team, också kanske bidrog jag ändå med en strike eller två?!
Jag har skrattat mycket iaf, speciellt tillsammans med Sofie. Det är härligt att se henne skratta och le. Synd att hon inte gör det i detta nu. För hon är så rädd att Gud ska kalla hem en av sina änglar...och jag är också rädd...
Men tillbaka till Råsunda. Vi kom iaf slutligen 7:a men vi har spelat och kämpat bra hela helgen så man får vara nöjd. Men om jag bara hade spärrat i sista rutan i 6:e serien...*suck*
Jaja, tack för bowling, skratt och choklad...

/Tilda

What to do?

Frustration.

She doesn't even seem to care.

Hon hade rätt, du har inte glömt. Kommer aldrig att glömma. Kommer aldrig att förlåta.

Jag vill ha tillbaka det jag ger men det får jag inte.

Deja vú. Har varit med om förr att någon avvisar min vänskap.

Väder och vind, det går väl an att prata om. Ett tag.

Can't reach you.

I did you wrong, I admit I did.
If I could turn back the hands of time...
I'd never hurt you, I'd never make you cry.
Forever honest and true...
For what it's worth, I promise you...

Bara låter fingrarna spela på tangentbordet...

Ensamhet. Längtan. Saknad.

Tårar rinner och skratt ekar om vart annat. Allt är en enda röra i mitt huvud. Om allt. Många personer som det är rörigt med just nu.
Varför kan inget vara enkelt? Jo vissa saker är det. Försöker hålla mig till dem men det är svårt för jag går vilse ibland och kommer in i mörka gränder där farorna lurar. När som helst kan mitt liv slås i spillror känns det som.

Massa saker att fixa. Har inte orkat. Måste ta tag i livet. Men vissa saker går inte att fixa, går inte att lösa.
Vem ska jag prata med? Vem förstår? Ingen förmodligen. Känns sorgligt.

Ska jag behöva längta hela livet?



Om jag hade vingar skulle jag flyga hem.
Vi skulle kunna leva våra liv på nytt igen.
Vi skulle kunna göra allt vi inte gjorde då......



Var är alla mina vänner? Varför flyr ni Sverige era fulingar?! =P
Kom tillbaka...


Om DU är Tildas vän, krama om Tilda då och då. Det behöver hon.

Bdmsför alarjögx inf fjösrerpylk dnlurm.... eller nått.

Summering av gårdagen:

- Riktigt segt att gå upp
- "Välkommen till NOTE, det är Matilda"
- "Tänker på dig hela tiden, vill vara med dig"
- Handlade
- Micke (L) Matilda 2½ år
- Träning, avslappning i axeln
- *******
- Somnade sent

Ja det var väl ungefär det.

Stackars Sofie som har fått en skinkpaj eller om det var en lårkaka... :S
Har en hälsning till henne från en speciell person, undrar hur hon reagerar.

Hare gött alla mina sötnosar!
/Tilda

Fått tillbaka min vän

Jag är så himla glad. Allt som krävdes var en simpel fråga. Började grina av glädje.
Tack Sofie för att du drog mig upp ur den gråa sörjan. Förtjänar det egentligen inte men du tycks alltid se någonting gott i alla. Du betyder jättemycket för mig och från och med nu ska jag ta bättre vara på de få vänner jag har. Ska försöka ringa och prata med folk "på riktigt" istället för på msn hela tiden.
Ska försöka umgås med dem i mån av tid. Tänker på några speciella, riktigt nära vänner.

Har haft en låt bak i huvudet idag...

Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till och jag vet inte varför.
Varje gång jag ser dig känner jag att det enda jag vill är komma dig nära.
Det är samma sak, varje gång vi ses.

Vet inte varför jag nynnat på den. Men men, så är det.


Gud vilken dag det har varit. Jobbade till 17.45, hem och snabbt hämta spelarkläder för att åka och korpa. Vi vann med 12-6. Och de var de drygaste människorna jag träffat på länge. De trodde de var SÅ mycket bättre än vi. Haha, härligt att göra mos av dem!!

Det var allt för nu!
Älskar er mina vänner!
Kram Tilda

Till Sofie

Hej gumman...
Jag skriver här ett brev till dig för att tala om hur jag känner i detta nuet.
Jag känner mig tom, ledsen, arg...massa saker. Jag förmodar att du känner något liknande fast på annat sätt.
Jag känner mig tom för att en av mina allra närmaste vänner håller på att glida ifrån mig och jag kan inget göra för att stoppa det. Och det är samtidigt jag själv som orsakat det. Allt jag ville var att få dig närmare mig men konsekvensen av mitt handlade blev precis motsatsen, jag drev dig längre ifrån mig.
Jag känner mig ledsen för att det fattas mig något när du inte finns tillgänglig. Och ledsen för den smärta jag har åsakat dig, smärta som du aboslut inte behöver nu, när du äntligen hade blivit så glad.
Jag känner mig arg på mig själv som aldrig kan hålla fast vid det som är bra, för att jag alltid ska göra fel och sabba allting.
Jag har inga ursäkter, det finns inga sådana. Det jag har gjort är....vet inte, finns inte ens ord.
Men förklaringar har jag. Vet inte om det hjälper, tvivlar på att det gör det. Men du måste ändå få veta hur min förvrängda hjärna tänkte.
Du var ledsen, så oerhört ledsen för att du hade förlorat den du älskade så högt. Jag kände din smärta för jag har känt, och känner fortfarande ibland, samma smärta. Jag försökte prata med dig, trösta dig, nå fram till dig. Jag ville krama dig varenda gång jag såg dig, torka dina tårar när jag visste att du grät, erbjuda dig allt mitt stöd och allt jag kunde vara till hjälp med. Men jag räckte inte till för att du skulle bli glad och det gjorde mig frustrerad. Jag försökte och försökte, men utan framgång. Det kändes som om du sa (fast inte med ord) att: tack för att du försöker, men du kan sluta för du hjälper inte, du förstår inte.
Jag tänkte att jag tänker inte ge upp, jag vill att du ska vara glad. Men jag kan ta en omväg. Räcker inte JAG till kanske någon annan gör det. Då började jag tänka ut den här idén. Att skapa en "människa" som du kunde ty dig till, som kanske bättre förstod dig, iaf att du kände så. Någon som kunde göra det inte jag lyckades med som mig själv; att göra dig gladare, att få dig sluta tänka på ledsna saker, någon som kunde säga "jag förstår" och verkligen mena det och få dig att tro på det.
Via Lunarstorm kunde jag/han ta kontakt med dig för där visste jag att du var. Han fick heta Johan Lundberg eller nått sånt, minns inte hans efternamn nu. Men Johan_L i allafall...
Han luskade runt lite i din dagbok och tog slutligen kontakt med dig via gästboken. Sedan övergick det till mejl. Och du sa att du var så glad så fort du såg att den lilla gröna flaskan lyste. Han spinnde vidare på din historia och gjorde sin till en liknande. Och allt du sa tog han in och förstod och du visste att han förstod och det gjorde dig lugnare. Han skrev dikter till dig och han önskade sig en tillbaka men fick aldrig någon.
Han kallade dig Sibban tills han fick veta ditt riktiga namn; Sofie. Då kallade han dig för "flickan med det fina namnet". Han sa att du var en mycket fin människa både till det yttre och inre. Och han menade varenda ord! Hur fin du är, att han verkligen förstod och att du betydde mycket för honom!
Och hela tiden satt jag bakom spakarna.
Jag är så ledsen Sofie...jag ville bara att du skulle vara glad. Och sedan när du blev gladare tänkte jag att nu lägger jag ner det för nu behövs inte Johan längre.
Men att ha det på samvetet blev för mycket, jag var tvungen att säga det. För du är en så fin människa så du förtjänade att få veta, ville dfå slut på lögnerna. En del av mig ångrar att jag sa något för nu sitter vi där vi sitter. Men jag vet att det innerst inne var rätt, för jag har fått höra att ärlighet varar längst.
Det jag behöver få veta är om du tror att du nånsin kommer att kunna förlåta mig?
Innan jag berättade för dig så sa du att vi skulle fortsätta vara vänner oavsett. Jag sa då att det kan du ju inte veta, men du försäkrade mig om det. Nu känns det som om det var lite förhastat från din sida...eller? Har jag fortfarande en chans till din vänskap?
Jag vill att du ska veta att jag värdesätter dig högt, du är en superfin människa och jag har inte så många vänner och du är en av de bästa. Jag försöker verkligen hålla fast vid det som är bra i mitt liv, men jag misslyckas hela tiden. Kanske är jag inte gjord för att ha vänner. Jag vet iaf att jag inte är VÄRD att ha vänner.
Hoppas du läser detta och jag hoppas...ja, du vet vad jag hoppas...

"Jag ska kasta varenda mynt jag har i en brunn, jag ska hålla utkik efter varenda stjärnfall, jag ska önska, önska, önska............."

(F) till flickan med det fina namnet....

Kort och gott

Hmm har egentligen inte nått speciellt att skriva.
Kan ju skriva att det är mycket på jobbet just nu. Det är mycket på jobbet just nu ;-)
Sedan kan jag skriva att Sofie var här i helgen och att vi spelade skärgårdspokalen och att hon spelade skitbra och slog nytt pers. Sofie var här i helgen och vi spelade skärgårdspokalen och hon spelade skitbra och slog nytt pers.

Jaa, det var väl det. Nu vet ni att jag lever.

/Tilda

Utan internet försmäktar vi på denna ö

Det var ett tag sen jag skrev här nu. Kan ju bero på att jag inte haft tillgång till internet sen jag flyttade. Sen vi flyttade. =)
Men nu är man hemma och snyltar lite god mat av mamma och då passar man på, hehe.
Nejrå, hon fyller faktiskt år idag, det är därför vi är här. Gamla kärringen, 45 bast, haha. Nejdå, skämta bara.
Ska snart äta tårta, mumsigt. Men just nu är jag så mätt så jag tror jag väntar lite med det.

Allt rullar på på jobbet, kan fortfarande knappt fatta att jag har ett. Just nu jobbar jag deltid på kontoret, och jobbar deltid på NOTE i deras reception/växel. Det är skitskoj, det är skönt att varva. Dagarna går fortare då.

Tror Sofie är lite gladare, hon ser gladare ut iaf. Hoppas att hon repar sig så vi får tillbaka den glada Sofie. Fast det förstås, hon kan ju va lika ledsen som förut. Jag menar, bara för att hon inte gråter behöver inte der betyda att hon inte är ledsen...
Hon och Micke messar typ varje dag.........Undrar vad de skriver till varan.......Säkert tröstar han henne och så där........Finns där för henne när hon behöver honom.......Vilket hon gör nu.......och hela tiden.........

Ska gå nu. Vi får förmodligen ADSL på måndag så då kan man äntligen få internet tillbaka.
Until we meet again.../Tilda

Vilken dag!

Hade Madde varit med mig idag hade hon skrattat jättemycket.
Två gånger har jag gjort bort mig idag, BIG time!
Första gången var när jag skulle svara i telefon. Första gången det ringde, jag ville säga rätt så jag övade ett par gånger. "Personal Roslagen, Matilda Bäcker"."Personal Roslagen, Matilda Bäcker"."Personal Roslagen, Matilda Bäcker".
Sen tar jag upp luren och vad svarar jag? "Roskagen Personal, Matilda Bäcker". Utan att jag tänkte på det. Och vem är det som ringer? Chefen såklart. Det första han sa va: Har Anette gått igenom med dig vad du ska svara? Ja ba: Aa, ungefär så som jag sa nu. Han ba: Ja just det, med den lilla skillnaden att du säger Personal Roslagen istället för Roslagen Personal. Ååh, gud vad jag skämdes.
Ja, sen var det andra gången det blev pinsamt. Då skulle jag på lunch. Normalt sett är det lunch mellan 12 och 13. Jag gick på lunch 13.20. Gick ut i lunchrummet. Så hade jag inte lunchen med mig, den va kvar inne på kontoret. Gick och hämtade. Men på vägen tillbaka för att hämta lunchen ringer telefonen. Jag svarar och medan jag pratar går jag in genom dörren...till en annans kontor!!! Och där satt en snubbe och stirrade på mig: Jag mumlade en ursäkt och gick därifrån. GUUUUUUD så pinsamt.

Som sagt, en sju jäkla dag, men kul att ha nått att bita i. Och skönt att va hemma nu.

/Tilda

*glad*

Nu är Tilda glad! För nu är lägenheten i princip färdig och nu kan vi börja flytta in. Vi ska till IKEA imorrn och shoppa loss, weeeii!!! =D
Sen är jag glad för att jag förmodligen kommer att byta jobb inom en snar framtid. Bli kontorsråtta, haha. Hoppas hoppas hoppas, för det är det jag har velat hela tiden! =D
Nu känns det äntligen som om det går lite framåt i livet, som om allt ordnar sig till det bästa.
Och en jättefin inflyttningspresent fick vi av Mamma och Sölve, vi fick det där köksbordet med 4 stolar + dynor som vi tittade på på Mio. Och det blir man ju inte mindre glad av för det kostade en del...Sen fick jag 5000 av pappa för att Jens och Joachim hade fått det när dom flyttade in. Och då blev leendet ännu lite bredare.
Ååh, jag är så lycklig just nu så jag kan spricka.
Önskar alla va det...Önskar Sofie va det...

Jaja, det var allt för nu.
Över och ut...
/Tilda

Vilken surprise!

Idag när jag kom hem från jobbet, sa mamma att en Stefan Palm hade ringt och säkt mig angående ett jobb. Tänkte att det var nått jobb jag sökt så jag gick in på Min Sida på ams.se för där kan man se vad man har sökt.
Men nä, där fanns ingen från det företag han sa sig vara ifrån. Så jag ringde upp och då va han från ett sådant där bemanningsföretag, som typ ManPower som hyr ut folk åt företag eller vad man säger. Och tänka sig, de vill ha mina tjänster! =) Så jag ska på anställningsintervju imorrn så får vi se va som händer. Så kanske jag kan sluta på Bygdeboken, för det har varit så mycket strul med det, och så trassligt, inga listor stämmer och det är bara...krångligt.
Men vi får se va som händer. Blev iaf väldigt glatt överraskad när han ringde.


/Tilda

Brum brum

Nu har vi fått tag på ett nytt åk. En liten söt Ford Fiesta, grå. Går som ett skott. Eller nått. Haha, det rimmade.
Men den känns ju betydligt säkrare att åka omkring i än den andra skruttbilen. Så det är bra. Och besiktigad och skattad och hela tjofräsen, kan det bli bättre?
Och nu är den nytankad (tack älskling) så nu är det bara ut å gasa, haha.

Har renoverat hela dagen idag, men det är värt att slit för det blir så himla fint. Ska bli superkul att flytta in! =D

Imorrn är det ligapremiär. Ska bli spännande. Få se hur det går. Men om det skulle gå dåligt, så ingår det i spelet ;-) Mitt nya motto! =)

Nej, nu är det dags för sängen. Orkar inte skriva mer nu. Finns inte mkt mer att skriva.

/Tilda