Gnäll-time

Jag sitter här och tycker lite synd om mig själv, vilket är fullkomligt idiotiskt eftersom jag har det äckligt bra om man jämför med många andra. Jag har mat för dagen, tak över huvudet och en underbar fästman som älskar mig.

Men man vore väl inte riktigt svensk om man inte gnällde lite över småsaker, eller hur?

Jag har fortfarande ont i armen sedan träningen igår känner jag. Oroväckande att det inte har gått över.
Jag fryser, fast jag har både linne och långärmad tröja på mig.
Jag känner mig ensam (och är det också).

Sådär ja, då har man gnällt lite på typiskt svenskt vis. Nu ska jag återgå till mitt äckligt braiga liv.